fredag 17 april 2015

Bålsta Kammarkör mötte våren i Wien

Wien var i vackraste vårskrud när Bålsta Kammarkör kom dit på körresa.
På lördagen sjöng vi i Alser Kirche, en vacker kyrka i tidig barock med stor efterklang. Vi fick veta att det var Beethovens begravningskyrka. Vårt program började med Bach och gick framåt i tid till John Rutter och avslutades med några svenska vårsånger.
Alser Kirche
Bålsta Kammarkör med vår dirigent Gunnar Klum
Söndagens konsert ägde rum i Svenska kyrkan. Det hus som Svenska kyrkan disponerar har tidigare varit ett kloster och kyrksalen har varit munkarnas matsal. Vi sjöng samma program men tänk vad rummets akustik betyder för körsången. Den påverkar hur det känns att sjunga, hur körsångarna hör varandra, och hur sången upplevs av publiken. 
Bålsta kammarkör i Svenska kyrkan i Wien
Wolfgang Reisinger vid pianot
Vi hade äran att träffa Wolfgang Reisinger som ackompanjerade kören på båda ställena, spelade ett par orgelsolon och förträffliga improvisationer. På Alser Kirches stora orgel improviserade han i svensk folkton över Ubi caritas, en av de körsånger vi sjöng. På den lilla orgeln i Svenska kyrkan vävde han skickligt in fågelkvitter i improvisationer över Glad såsom fågeln

Det blev en del tid för sightseeing i Wien, en gemensam stadsrundtur och sedan valde var och en det som lockade mest: sådant som Schönbrunn, Mozarthaus eller en båttur på Donau.

För min del blev det flera konstupplevelser. Wien är en metropol för konst och arkitektur. Jag tycker jugendstilen kring förra sekelskiftet är intressant och tänker då speciellt på Gustav Klimt. Han finns bland andra österrikiska konstnärer representerad på Leopold Museum.   

Gustav Klimt: Tod und Leben (Döden och livet)
På KunstHaus Wien njöt jag av Friedensreich Hundertwassers speciella stil både i hans målningar och arkitektur. Enligt honom är den räta linjen gudlös, för den hämmar fantasin. Golvet på museet är medvetet ojämnt med små kullar. Nog har han fått sin fantasi att blomma ut! Samtidigt är han mycket mån om att människan ska leva i harmoni med naturen.
Det färgglada KunstHaus Wien
Hundertwasser träffar man på lite här och var i stan, hans speciella arkitektur med böjda former och glada färger är lätt att känna igen. Han har designat ett kommunalt bostadshus, Hundertwasserhaus, som vi såg på vår stadrundtur. Fjärrvärmeverket i Spittelau råkade vi få syn på när vi bytte tunnelbanelinje där, och det fanns en modell på KunstHaus Wien. Intressant med denna symbios mellan teknik, ekologi och konst.

Spittelau värmeverk
Secessionsbyggnaden, en vit byggnad i jugendstil med ett träd av 3000 förgyllda lagerblad i kupolen kallas i folkmun för "det gyllene kålhuvudet”. Den byggdes som en utställningshall 1898. Secessionen var det konstnärsförbund som Gustav Klimt grundade, en rörelse som ville bryta med traditionerna. I denna byggnad finns Beethovenfrisen, en 34 meter lång målning på tre väggar, målad av Gustav Klimt, en hyllning till Beethoven och hans nionde symfoni, den med slutkören Ode till glädjen
Secessionsbyggnaden
Wien är på ett sätt musikens huvudstad, eftersom många stora kompositörer har bott där. Mozart och Beethoven förstås, men även Haydn och Schubert och så får man väl inte glömma Johan Strauss, Mahler och andra wienskolan (Schönberg, Berg och Webern). På Haus der Musik presenterades
dessa kompositörer i olika rum med olika miljö. Man fick också göra mycket interaktivt där, och det som var roligast var absolut att dirigera Wienfilharmonikerna. Man fick instruktion av självaste Zubin Mehta och så fick man köra igång. Blev det alltför dåligt blev man utbuad och någon av musikerna reste sig och tyckte att dirigerandet var under allt kritik, men lyckades man hålla takten någorlunda fick man översvallande beröm. 
Jag dirigerar Winfilharmonikerna
Ganska många av körmedlemmarna tog också chansen att uppleva den fantastiska Musikverein, den tjusiga sal varifrån nyårskonserten sänds. 
Musikverein
Söndagens konsert började med Carl Nielsens overtyr till Maskerad, det var pigg mycket rytmisk musik, där ett litet tema var som Katthultsmarschen (Lyssna själv här!)

Sedan följde Sjostakovitjs cellokonsert nr 1 med den norske musikern Truls Mørk som solist. Konserten är lätt att känna igen för den tar kompositörens initialer till ett tema Dimitri Schostakovitj (D Ess C H) som vänds på olika sätt genom hela stycket.
Tyvärr kunde vi bara vara med fram till paus, eftersom vi måste hinna ta oss till Svenska kyrkan i god tid före vårt framträdande där.

Fyra dagar är så klart alldeles för lite för allt vad Wien har att erbjuda. Men vi lyckades i alla fall få ett rejält fång av rika upplevelser!

2 kommentarer:

Unknown sa...

Fint beskrevet Ingrid..en opplevelsesrik kortur forstår jeg...

Unknown sa...

Nå så jeg at du dirigerte..jeg skal dirigere i høst tror jeg om jeg får engasjement.