torsdag 30 augusti 2012

Uppfriskning av chefen ...

... om jag förstått det hela rätt, så är det vad jag gjorde igår. Idag har jag gjort i ordning min levain som står på jäsning under dagen. Sedan är det dags att baka "pain au levain".

Det handlar alltså om att använda den ursprungliga jäsningsmetoden, att göra en natursurdeg. Varje yrke har sitt fackspråk och det är lite kul att lära sig ord även för det man bara har som hobby. I det här fallet lite köksfranska. Så här gjorde jag:

Jag testade plommon (det vanligaste är nog annars russin) som jag blandade med ljummet vatten i en bunke i lördags. Det fick stå i rumstemperatur och redan i måndags jäste och bubblade det. Vätskan använde jag sedan i stället för vatten för att starta en vetesurdeg. Denna kallas "mamma" (la mère). Den matade jag med vetemjöl och vatten i tisdags och fick då en "chef" (le chef). Jag hade inte tid att baka igår utan gjorde bara en "uppfriskning av chefen", men idag har jag gjort min levain (natursurdeg).

Det är första gång jag gör levain, men jag har gjort surdegar förut med varierande resultat.
Några råd jag tagit till mig:

  • För att starta surdegar är det bäst med ekologiskt mjöl  så färskt som möjligt.
  • Degvätskan ska vara kall (annars börjar jäsprocessen för snabbt)
  • Det finns olika proteinhalt på vetemjöl, vetemjöl special har 12 % proteinhalt, vårvete har bästa proteinkvalité (Kungsängens Vinjett). 
Låter det krångligt? Jag tycker inte det, men det krävs framförhållning. Heléne Johansson skriver i boken Bröd från Brunkebergs bageri: Häng inte upp dig på termer och metoder, det är ditt eget slutresultat som räknas. Om surdegen inte är på bästa humör: tillsätt några gram jäst. Det finns ingen prestige i att inte göra det, menar hon.

I Heléne Johanssons bok fick jag också tipset att använda de jästa plommonen, som jag gjorde vildjästen på. Jag gjorde ett fruktbröd (insprirerat av receptet på sid 65 i boken Brödälskare av Henrik Francke) som blev väldigt gott.

Bilder på några av de böcker som jag lånat på biblioteket och fått inspiration av:
Heléne Johansson:
Bröd från Brunkebergs bageri

Jan Hedh:
bröd & kaffebröd
baka på riktigt

Henrik Francke:
Brödälskare













söndag 26 augusti 2012

Finns fotspåren kvar?

Jag hörde på radion att Neil Armstrong dog idag, 82 år gammal och tänkte på de berömda orden han yttrade: "A small step for a man, a giant leap for mankind". Visst var det ett stort steg för mänskligheten! Det var den 20 juli 1969 som människor för första gången landsteg på månen. Neil Armstrong och Buzz Aldrin var de första. Fotspåren kan mycket väl finnas kvar; eftersom månen saknar atmosfär blåser de inte bort.  



AS11-40-5877: Buzz Aldrin bootprint, made to test the properties of the regolith (lunar soil)
Buzz Aldrins högerfot
bild från NASA  AS11-40-5877
Här är en kort film från CNN om Apollo 11-projektet:

Opera under bar himmel!

Konsert i Vitabergsparken
Bilden från Operans facebook-sida
http://instagr.am/p/OwlTODvqvW/

Det gäller att ha tur med vädret en sån här kväll!  Kungliga Operan och Hovkapellet är på plats i Vitabergsparken. Härlig föreställning med många fina solister.

Vi fick smakprov ur kommande säsong:
Katarina Dalayman
sjunger ur Carmen
Katarina Dalayman sjöng ur Carmen tillsammans med Thiago Arancam, som också sjöng E lucean le stelle (Sången till livet) ur Tosca.

De lite mer skojfriska ariorna Papagena ur Mozarts Trollflöjten och Figaros cavatina ur Rossinis Barberaren i Sevilla inhöstade mest applåder. Trollflöjten sjungs på svenska och den unge Carl Ackerfeldt, som här inte hade någon Papagena på scen, flirtade rejält med publiken.
Ola Eliasson sjöng med mycket utspel sina snabba passager i Figaro-rollen. Han kommer att ha Malena Ernman som medspelare som Rosina på scenen. Det blir säkert en sevärd föreställning.

Puccinis Tosca ska vi se på onsdag. Då kommer Thiago Arancam att ha rollen som Cavaradossi. Jag gillade hans varma röst och läste att han beskrevs som "italiensk-brasiliansk liricospinto-tenor". Jag kände inte till beteckningen "liricospinto" förut, men vet nu att "spinto" betyder "knuffad" och att det handlar om en lyrisk röst med speciell förmåga att låta kraftfull och accentuerad på dramatiska höjdpunkter. Och visst stämde det. Du kan lyssna på honom här:

Jag upptäckte också att Operan har utmärkta lärarhandledningar till några av sina föreställningar. Bra grepp för att introducera denna konstform i skolan.

torsdag 23 augusti 2012

Skön läsupplevelse! Härligt språk!

Jag har läst Syster skriven av Bengt Ohlsson och vill gärna rekommendera den.

Författaren är mest känd för Gregorius, som gav honom Augustpriset år 2004, en ny version av Hjalmar Söderbergs berömda roman Doktor Glas.

Boken startar spännande som en deckare: "Marjories syster försvann en fredag i början av maj." Men efter ett litet kort inledande kapitel är det lillasyster Marjorie som är huvudperson.
Jag beundrar framför allt språket i boken, det är verkligen en liten flickas tankar och känslor. (Kan hon vara 9-10 år? ) Saknar hon sin syster? Känner hon skuld för att hon ibland varit avundsjuk på systern? Föräldrarna letar efter den försvunna Mirjam och under tiden får Marjorie bo hos sin faster. Hur ändras hennes uppfattning av föräldrarna under tiden? Författaren fångar fint hur flickan tänker, hur hon alltid funderar över hur de vuxna vill att hon ska vara.

Marjorie börjar bli vuxen och förstår att vissa saker ska hon alltid vara ensam om. Det är skillnad mellan att ljuga och att inte säga allt. När hon blir tillfrågad om hur hennes dag varit, ljuger hon aldrig, utan berättar att de fått makaronipudding, att de haft brandövning etc. "Allt stämde visserligen. Men hon hade lika gärna kunnat ljuga, eftersom hon inte hade berättat någonting om de händelser under dagen som hade dröjt kvar i henne. ... Då satt Marjorie där med sitt saftglas framför sig och kände hur sanningen var ledsen inne i henne eftersom hon hade använt den till någonting som den inte ville användas till, ..."

I en intervju har Bengt Ohlsson sagt – "Det var när jag läste, Mio min Mio, i mitt tycke Astrid Lindgrens bästa bok, som jag kom på att jag ville skriva något sagobetonat".  Faster Ilses berättelser (sanna eller uppdiktade, man vet inte riktigt) fascinerar Marjorie. Det mystiska, övernaturliga slutet förstår jag mig inte riktigt på. När jag kollade på några recensioner av boken fann jag att jag inte var ensam om det.
Men jag gillar böcker med "öppna slut" där man själv kan fortsätta fundera. Läs boken och skriv vad du tycker. Den är klart läsvärd!

måndag 20 augusti 2012

Vokal ekvilibristik - från Debussy till beatboxing

Tänk vad en mänsklig röst kan åstadkomma! På Real Group Festival i Stockholm fick jag dels uppleva konserter med fantastiska vokalgrupper från olika delar av världen och möta artisterna i seminarier, dels workshops där vi fick öva vokala tekniker och rytmer, experimentera med rösten och skapa musik i stunden.

Vi blev medvetna om vilket stort omfång den mänskliga rösten har i klangfärg och dynamik. En workshop som leddes av Peder Karlsson hade rubriken "Anything can happen" och visst är det så när musik skapas i en tillåtande atmosfär. Hela festivalen präglades av en härlig öppenhet och generositet att dela med sig.

Vi höll till på Skeppsholmen på Kulturfyren och i Eric Ericson-hallen (f d Skeppsholmskyrkan, ett vackert rum med en härlig rymd). Här är några bilder från olika programpunkter jag deltog i.

Kulturfyren på Skeppsholmen


Vocal technique seminar med Tine Fris 
Workshop All ears med
Katarina och Anders i Real Group
Workshop Anything can happen
med Peder Karlsson






Beatboxing är verkligen cirkuskonster för läppar, mun, tunga och röst, så att man som åhörare tror att det finns ett helt trumset bakom. Att prova på det var helt nytt för mig och otroligt svårt. Här ett litet exempel från Mattias Norgrens workshop Basic vocal percussion: 
video

Vokalgrupper från många olika länder hade konserter på Chinateatern. Några av mina favoriter sen tidigare förutom Real Group är Swingle Singers från London och  Rajaton från Finland, men här upptäckte jag flera, t ex den svenska gruppen Vocado (jag förstår att de fick utmärkelsen "Årets kör 2011"). Alldeles speciellt bra tyckte jag om Voco Novo (Längre ner på den sida jag länkat till finns engelsk text. Här är en länk till ett video-klipp)
Konsert med Swingle Singers
på Chinateatern
Swingle Singers (50 år som grupp nästa år!) hörde jag kring 1970 i Lund, då var det Jazz Sebastian Bach som gällde. Nu består gruppen av 7 sångare, som var och en varit med i gruppen 2-4 år. De berättade om gruppens historia vid ett seminarium. De har fortfarande kontakt med grundaren Ward Swingle (nu 85 år). Mycket har ändrats under åren, repertoaren är mycket varierad, men fortfarande ingår klassisk instrumentalmusik i deras repertoar.
Vi fick t ex höra Clair de Lune av Debussy som extranummer. Här en youtube-film där de framför just den.



Delar av avslutningskonserten, "Real Group & Friends", finns på youtube. Det var en otrolig stämning i lokalen, fullsatt och större delen var festivaldeltagare. Anders Jalkéus i Real Group fyllde 50 år samma dag och det firades storligen!

Real Group hade satsat på att festivalen skulle vara snäll mot miljön. I deras "global concern" ingick att spara träd (inga utskivna program, deltagarlistor, kartor etc), inget vatten att köpa (drick vårt goda kranvatten!), spara kaffemuggen så får du påfyllning gratis nästa gång, ... Artisterna hade uppmanats att uppträda i second-hand-kläder (kul idé och vilka härliga färggranna scenkläder de hade!)
Tack till Real Group för en lyckad festival!

onsdag 15 augusti 2012

Poesi i kombination med musik - väl värt att lyssna på

När Tomas Tranströmer fick nobelpriset i fjol var motiveringen att han "i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga". I söndags hade Ola Sandström en konsert med egna kompositioner till Tranströmer - dikter.
Dikten Romanska bågar har ett par strofer som fastnade:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Det finns mycket musikassociationer i Tranströmers dikter, t ex Allegro  ("Jag spelar Haydn efter en svart dag och känner en enkel värme i händerna ...") Lyssna på Ola här!
En annan lite längre Tranströmer-dikt är Schubertiana som jag fick höra Samuel Fröler läsa vid Filharmonikernas konsert på Gärdet samma dag.

söndag 12 augusti 2012

Två konsertlördagar på Forsby kvarn

Musikupplevelserna vid Forsby kvarn är något utöver det vanliga. Nu är det sjunde sommaren med konserter. I går kväll var artisterna exempel på "långvariga relationer". Hemma bland LP-skivorna hittade jag inspelningar gjorda för ca 30 år sedan.

Mats Person & Kristine Scholz spelade bl a några av Saties "Stycken i päronform" och första delen av  Stravinskys Våroffer fyrhändigt och några av Mats egna kompositioner, en med fågelljud påminde lite om Messiaen.

Syskonparet Monica Dominique och Palle Danielsson spelade jazzlåtar och avslutade kvällen med Monicas komposition Tillägnan. Även en svängig version av Trubbel av Olle Adolphson tilltalade mig. De har i år gjort en ny skiva Togetherness (deras förra skiva är LP:n på bilden)

I pausen gott fika med Ibbas hembakade, som smakade ljuvligt i den vacka miljön.

fredag 10 augusti 2012

Nu kan jag sticka näverstickning ...och det blev en väska!

Jag har sett intressanta stickningar med s k näverstickning (bra ord, för det ser precis ut som flätad näver). I väntan på att köpa garn till en sjal ville jag testa tekniken. Jag hittade en beskrivning på en blogg (Sticka - på landet, tack Annika) och där fanns ju både bilder och text.
Men det var inte så lätt, trots att det bara handlar om att sticka räta och aviga maskor. Det gick så lätt i början, men sen ...? När jag skulle vidare in på en ny omgång rutor förstod jag inte var de nya maskorna skulle tas upp och vilka maskor som skulle tas ihop. Men trägen vinner: efter ett tag fick jag rutorna att luta som de skulle!
Jag tyckte det var lättast att ta en vanlig strumpsticka till hjälp för att plocka upp nya maskor. Vartannat varv plockas nya maskor upp på avigan.
Jag tog några bilder som kanske kan vara till hjälp som komplement till Annikas beskrivning.
1: Åtta nya maskor på rätsidan på en extra sticka

2: De åtta maskorna har stickats och på nästa räta varv stickas 
sista maskan ihop med den närmaste i förra rutan

3: Sista hoptagningen, den röda rutan är fri.

4: Här blev jag vilse. En ny omgång rutor ska påbörjas, hur? 

5: Jag vände stickningen och plockade upp åtta maskor

6. Dessa maskor stickas avigt

7: Sista maskan stickas  avigt  ihop med förra rutans närmaste maska 

8: Här växer den nya rutan fram.

9: Så här ser det ut efter några rutvarv!
Eftersom det sen blev så snyggt fick jag idén att använda den till en liten väska, fodrade den och försåg den med ett virkat band. Visst är det snyggt!

söndag 5 augusti 2012

Albertus Pictor fascinerar än

Härnevi kyrka
(Foto: Ingemar Johansson
samtliga bilder
)
Tänk så intressant det är med de gamla medeltida kyrkomålningarna, om man tar sig tid att leta detaljer.
Marias kröning med
musicerande änglar runt om

Bock som spelar säckpipa

Gris som spelar orgel
Härnevi kyrka är en av de kyrkor i Uppland, som har målningar av Albertus Pictor. Här finns många målningar med musikmotiv.
Änglar som spelar orgel, fiol, triangel och luta vid Marias kröning till himladrottning får en att tänka på himmelskt vacker musik. Men där finns också musicerande djur och då är det ondskefulla bilder, t ex en svart bock som spelar säckpipa och en gris med rest ragg som spelar orgel. Dessa bilder är placerade i närheten av banrmordet i Betlehem och flykten till Egypten.

Jag hade stor hjälp av Lars-Olof Albertsons sida för att identifiera de olika motiven vid besöket i Härnevi.  Själv bor jag nära Yttergrans kyrka som han också skrivit om. Där upptäckte jag nu en bild på en apa som spelar tamburin!

Vikingamönster blir till vackra stickade ting

från Alsta trädgårdar
 Jag har besökt utställningen Stickat i Vikingarnas spår som nu pågår i Alsta trädgårdar.

Elsebeth Lavold (kallad "stickningens rockstjärna") har inspirerats av runstenar och föremål från vikingatiden när hon har designat sina stickade plagg. Flätmönster, knutar, kringlor och runor har fått dekorera tröjor, sockar, kuddar och annat stickat. Mycket vackra ting!

Det kliar i fingrarna: fram med stickor och garn! Elsebeth har gett ut flera böcker, bl a Vikingamönster i stickat, jag vet att den finns att låna på biblioteket.

Du kan läsa mer om Elsebeth Lavolds stickning på sidan Ingen Konst AB. Vilket tokigt namn, för visst är stickning konst?

torsdag 2 augusti 2012

Naturum Vattenriket i Kristianstad

Kyrkan speglad i Helge å

Utsikt från Naturums restaurang
 För ett par år sedan byggdes Naturum, en bra start för vandringar i våtmarkerna kring Helge å, bara ett stenkast från Kristianstads centrum.
Två webbkameror visar stadens unika läge i våtmarkerna. 



Lillö borgruin, interiör

(Foto: Ingemar Johansson)


 
Lillö borgruin,
med modell av den medeltida borgen
:naturums program
Man kan gå olika vandringar i Vattenriket. Linnérundan är 6 km lång och leder förbi Lillö borgruin. Man kan låna nyckel och gå in om man vill. På flera ställen fanns QR-koder som gav information på ett trevligt sätt, t ex vid Lillö.



(QR-kod är en streckkod som i figuren till höger. Med hjälp av en app t ex QRReader kopplas man direkt till en webbsida för mer information.)  

onsdag 1 augusti 2012

En annorlunda konstupplevelse: Wanås konst


Från utställningen
Farmer´s Gold halmslöjd
Wanås slott
Wanås är ett slott utanför Knislinge i  norra Skåne. Slottet är privatägt, men i parken och i några byggnader intill slottet har man en intressant konstutställning. Där finns mer än 50 permanenta verk. Wanås konst har nu 25 år på nacken.


Varje år tillkommer några nya verk. I år finns där en intressant labyrint byggd av tusentals planterade pilplantor, som växte så långsamt att den inte var klar till invigningen enligt DN-artikeln 2012-05-31. (Därför ser man labyrinten i sin helhet bra på tidningens bild.) Konstnärens signatur utgör labyrintens form.
Labyrinten In and Out
Srinivasa Prasad

Dining Room
Melissa Martin, 2006 
Man får en rejäl promenad när man tar sig runt för att upptäcka alla konstverken. Tyvärr hade vi otur med vädret.







Yoko Ono
Wish Trees for Wanås



Jag skrev också en önskelapp
I Yoko Onos Wish Trees for Wanås hängde mängder av önskningar. Hon skrev instruktionen för det första önsketrädet 1996, sedan har det blivit många önsketräd över hela världen. Träden ska relatera till platsen, därför förstås äppleträd (14 st) här.