torsdag 31 januari 2013

Annorlunda konstupplevelse

300 flytande pappersbåtar med LED-lampor bildar ett konstverk kallat VoyageKonstnärerna, en arkitekt och en ljustekniker,som tillsammans kallar sig Aether&Hemera, vill att betraktaren ska resa i fantasin, ja till och med spränga fantasins gränser. Det är ett interaktivt verk: man kan vara med och påverka belysningen med hjälp av mobiltelefonen. Det gjorde jag.
Tyvärr var vi där på eftermiddagen, det är naturligtvis mest intressant på kvällen när det är mörkt runt omkring.
Här är fler bilder tagna på kvällen.

Konstverket finns i Canary Wharf i London, ett stort affärs- och kontorskomplex med många imponerande byggnader med spännande arkitektur. Titta på den här översikten. Börja med att klicka för 3-D WIEV och låt hela området svänga runt. Området är byggt längs en lång gata och under jord finns ett parallellt shoppingstråk.

Är stickning konst?

Så här ser det ut när man börjar på en strumpstickning, eller hur?

Men bilden visar faktiskt ett konstverk på Tate Modern i London. Det är Marisa Merz (från Italien, född 1931) som gjort det. Hon har inte försett verket med någon titel; dålig fantasi tycker jag, eller vill konstnären inte styra betraktaren?
Marisa Merz har fyra konstverk på Tate, varav tre är "stickade" i nylon.
  
Tate Modern
Utsikt inifrån Tate Modern
Jag passar på att visa en bild på mitt eget skapande just nu: skuggstickning. Jag såg en bok på biblioteket, Sticka skuggmönster av Vivian Høxbro Författaren är danska och här är en länk till originalboken med exempel på mönster i boken. Hon kallar det japansk minimalistisk mönsterteknik.

Tänk att det blir så spännande mönster bara genom att variera avigt och rätt i två färger. När man byter varv och har två trådar lönar det sig att vara konsekvent. Jag gjorde som det rekommenderas i boken. Den nya färgen läggs framför den gamla. Första maskan på varje var lyfts rätt och sista maskan stickas avig på alla varv. Se så vacker kanten kan bli!

Undrar du vad stickningen ska bli? Vet inte, en halsduk kanske, om garnet räcker så långt.

onsdag 30 januari 2013

Överdos (nästan) på a cappella-sång i London

Sju konserter, några workshops och seminarier ... och allt handlar om vokalsång. Jag fick tips om London A Cappella Festival när jag var på Real Group Festival i Stockholm i augusti 2012. Och nu har jag varit där!

Festivalen höll till på Kings Place, ett ganska nytt centrum för musik och konst, invigt hösten 2008, nära Kings Cross. 50-årsfirande Swingle Singers stod för värdskapet.
Regent's Canal, Kings Place är byggnaden till höger
Kings Place, imponerande interiör  
Av konserterna vill jag särskilt lyfta fram King's Singers (en grupp som funnits i över 40 år). Vilken precision, delikat sång, oöverträffligt!  De har en imponerande bredd: konserten sträckte sig från Orlando di Lasso till Beatles och innehöll även manskörsmusik av Sibelius och Kodaly på originalspråken. En italiensk 1900-talstonsättare, Goffredo Petrassi, hade tonsatt limerickar som gruppen framförde jätteläckert. Inga mikrofoner, bara små gester och sparsamt agerande i stil med musiken (+ kazoo till Beatles-låten Obladi).
Så avslutade King's Singers en humoristisk  limerick
i  Nonsense av Petrassi
Här en video som ger ett smakprov på deras sång:


Självklart var konserterna med den finska gruppen Rajaton och den danska Postyr, båda kända för mig sen  tidigare, givna höjdpunkter.
Rajaton
Tre av de fem sångarna i Postyr
Swingle Singers hade på sin konsert en del gamla godingar såsom arrangemanget på ett tema från en orkestersvit av Bach (signatur för radioprogrammet Svar idag) och Clair de Lune av Debussy. Självklart har det hänt mycket med en grupp på 50 år. Teknikens utveckling ger ju också helt nya möjligheter. Piazollas Libertango hade jag inte hört med dem förut, den gjorde de helt underbart.

På den här videon överraskar Swingle Singers resenärerna i tunnelbanan:


Vad är egenligen en vokalgrupp? Många grupper använder elektronik och kanske också instrument. På paneldebatten tog man fasta på två huvudinriktningar i utvecklingen: å ena sidan grupper som arrangerar andras och kanske äldre musik (som t ex The Magnets) och å andra sidan grupper som samplar, loopar och gör digitala bearbetningar av ljudet (som t ex Postyr). 
The Magnets, en grupp med mycket beatboxing
De olika aktiviteterna kunde spridits ut mer. Två konserter per kväll är helt ok, men på lördagen var det förutom tre konserter och fyra workshops en del annat att ta del av: ett seminarium om Swingle Singers 50-åriga historia, en pandeldebatt om vokalsångens utveckling och många mindre kända grupper som sjöng på  lilla scenen. Och en fika och en liten matbit måste helst också hinnas med!
Bellaphonics, en kvartett från London, väl värd att lyssna på
King´s Singers och Swingle Singers tillsammans på scenen
För att visa på bredden i festivalutbudet måste jag också nämna Choir of Clare College, Cambridge, som inledde med traditionell sakral a cappella-sång av framför allt Duruflé, Poulenc och Britten. Två av styckena har vi sjungit i Camerata Vocalis.  Kören har haft John Rutter som dirigent och de sjöng ett stycke av honom. De avslutade med ett extremt svårt körverk, Friede auf Erden av Schönberg. 

Den mänskliga rösten är ett fantastiskt instrument!

söndag 20 januari 2013

Lutoslawski 100 år - härlig musik!

Lutosławski vid pianot i sitt hem
Witold Lutoslawski
Bild från Wikipedia
Den polske kompositören Witold Lutoslawski (1913-1994) skulle fyllt 100 år i dagarna. Han föddes nämligen 25 jan 1913. Filharmonikerna hyllade honom med en konsert. Jag var inte särskilt bekant med honom tidigare, visste att han hade vunnit Polarpriset (1993), men inte så mycket om hans musik. Konsertbesöket kom mest av en slump, men blev en fantastisk upplevelse.

Konserten började med Symfoniska variationer, ett verk skrivet så tidigt som 1938. Det var roligt att lyssna på, fullt av humoristiska infall, det skulle passa bra som filmmusik.

Nästa punkt på programmet var sångcykeln Chantefleurs et chantefables med Anu Komsi som sopransolist. Härligt underfundiga texter som hon framförde fantastiskt fint. Det är dikter för barn av den franske poeten Robert Desnos.  Sångstämman klingar högt över en ganska sparsmakad orkesterklang, som framhäver stämningen i de olika sångerna. Sångerna framfördes på franska, men vi fick textblad både med fransk text och svensk översättning. En gräshoppas hopp, en alligators stönande, miljoner fjärilars surrande ... och Lutoslawskis musik förstärkte den barnsliga enkelheten och humorn i texterna.

Jag citerar från texthäftet den svenska översättningen av två av dikterna.

La Véronique (Veronikan)
Veronikan och tjuren
pratade med varandra vid vattenbrynet.
Tjuren sade: "Du är vacker",
Hon svarade: "Du är stilig".
Veronika är både blomma och dam
men tjuren - bara en tjur. 

La Tortue (Sköldpaddan)
Jag är en sköldpadda och jag är vacker,
vingar är det enda som fattas mig
för att jag ska likna svalorna.
Vad då? Vad då?
Min eleganta sköldpaddskorsett,
utan knappar, glans och sömmar,
passar min figur perfekt.
Inte det? Inte det?
Jag är sköldpadda, inte en puckelrygg
Jag är sköldpadda och är nöjd med det.
Eller? Inte det?

Efter paus spelades Symfoni nr 3 från 1983 (men som han började komponera redan 1972). Den består av två satser, men spelas utan avbrott. Jag uppfattade inte var gränsen mellan satserna gick, däremot var satserna indelade i mindre avsnitt. Ett kännetecken är just den militäriska signal som återkommer flera gånger som ett ödesmotiv och åtskiljer delarna. Där finns aleatoriska (slumpmässiga, alea betyder tärning) delar i symfonin. Det syntes på dirigenten som då och då gav olika instrumentgrupper viss frihet, den exakta rytmen är inte noterad. Det visuella tillför mycket till lyssnandet, inte minst spelglädjen hos musiker och dirigent.

Det visade sig att vi faktiskt har Symfoni nr 3  på en LP, där en mycket ung Esa-Pekka Salonen pryder omslaget. Det är den första inspelningen av detta verk, och Salonen leder Los Angeles Philharmonic. På skivan är symfonin delad i två delar (kanske en nödlösning för att man måste byta sida).

2013 är Lutoslawskis år.  Han kommer att firas på många håll i världen. Hoppas svensk radio och TV hakar på!

fredag 18 januari 2013

Korsordskonstruktör - ny karriär?

Jag blev inspirerad av en god vän att göra ett eget dubbelkryss. Ett sådant som finns i DN på söndagarna, men lite lättare.
Här är mitt första försök. Du kan ladda ner mitt kryss här.

Korsordet löses så här: 
Skriv in svaren på frågorna. För in erhållna bokstäver på respektive plats i rutmönstret. När lösningen börjar växa fram kan du även flytta ner bokstäver till svarsraderna och därmed få hjälp med svaren på frågorna. I rutmönstret kan du till slut läsa ett diktcitat. De första bokstäverna i svaren på frågorna bildar författarens för-och efternamn samt diktens namn.

Lycka till! Vem blir först att lösa krysset?

lördag 12 januari 2013

Strumpor med skruv

Jag tror faktiskt att det är första gången jag stickar strumpor. Lite krångligt med alla strumpstickor och lätt att tappa maskor. Nästa gång ska jag testa att använda två rundstickor istället. Det rådet gav i alla fall Johanne Ländin, när jag träffade henne på Syfestivalen, men nu hade jag inte två lika rundstickor och då tog jag strumpstickor. Det hade ju gått bra att sticka vantar. Men här skulle jag ju göra häl också och då blev det extra jobbigt.

Slut på klagovisan. Resultatet blev bra! Här är strumporna i bild:

Mönstret Spiralstickade strumpor är gjort av Johan Hoppborg, som på sin blogg johanstickar.blogspot.se delar med sig av sina stickmönster.
Garnet heter Fame Rand från Marks&Kattens och är melerat så att randningen kommer av sig själv. Roligt att sticka med sånt!

onsdag 9 januari 2013

Musik- och kulturupplevelser i Prag

Att gå omkring och studera husen i Gamla stan i Prag är en fröjd för ögat. Pastellfärgade byggnader, palats i barock och rokoko utsmyckade med ornmament, stuckatur och målningar gör torget till en av världens vackraste öppna platser.
Färgganna husfasader i Gamla stan
Vackra valv och fasader
Storchhusets fasad, S:t Vaclav till häst
Vid ett besök på Strahovklostret var det framför allt det berömda biblioteket som lockade med de vackra salarna, Filosofisalen och Teologisalen. Klicka på länken för en virtuell tur.
Filosofisalen 
Teologisalen

Strax intill ligger Miniatyrmuseet med allt möjligt smått att studera genom mikroskop: t ex världens minsta bok 0,9 ˟ 0,9 mm, Fadervår på ett hårstrå och en kamelkaravan i ett nålsöga. Jag förstår inte hur man kan göra sånt.

Körsbärskärna med ett Eiffeltorn i
Kameler i ett nålsöga genom mikroskop
En annan upplevelse var Don Giovanni (Don Juan) som marionetteater. Mozart skrev den operan speciellt för operan i Prag 1787. I denna skojiga annorlunda variant är Mozart själv en docka som har dirigentrollen. Föreställningen har spelats sedan 1991, hittills 4500 föreställningar. Dockorna manövreras skickligt med många trådar, så att de agerar synkront med musiken. Musiken är för övrigt från Drottningholmsteatern med Håkan Hagegård som Don Juan, Barbera Bonney som Zerlina och Bryn Terfel som Masetto.

Musikmuseet ligger i en tidigare barockkyrka. Där pågick en trevlig utställning om mekaniska instrument som självspelande pianon, speldosor och stora orkestermaskiner. Några fick man lyssna på.
En speldosa med hålskivor av metall
Konsertutbudet i stan är enormt. En riktigt stor musikupplevelse var nyårskonserten i Smetanahallen. Där spelades Beethovens pianokonsert nr 5 (Kejsarkonserten) med en ung pianist Kim Da Eun, bördig från Korea, och Dvoraks symfoni nr 9 (Från nya världen), allt med Prags Filharmoniska orkester under ledning av Boris Perrenoud.
Folkets Hus (Obecni dum) med Smetanahallen 
Att sitta i det vackra Spegelkapellet i Klementinum och avnjuta en konsert med klassiska godbitar var heller inte dumt.
Klementinums orgel sedd genom en spegel på väggen
En konsert med orgel och trumpet i S:t Jacobs kyrka med en magnifik barockorgel från 1702 var mycket maffig. Alldeles fullsatt i kyrkan, trots att det svinkallt. Men musik värmer. Inte så självklart med uppvärmda lokaler i Prag, jag såg att det på vissa affischer stod "Heated", men så var det definitivt inte här. 

Vi tog oss runt i stan med en hopon-hopoff-buss. Biljetten vi fick när vi gick på första gången hade en QR-kod som aktiverades för 48 timmar. Koden var ett smidigt sätt för föraren att kolla giltig biljett vid varje nytt påhopp. Biljetten inkluderade en båttur på Moldau i skymningen.

fredag 4 januari 2013

Nyår i Prag - den magiska staden

 Prag - den magiska staden är rubrik på en bok skriven av Clas Thor. Det är länge sedan den skrevs (1988), det syns på bilderna i boken. På många ställen i stan finns magin fortfarande kvar, på andra har den försvunnit. Jag har varit i Prag förut, första gången 2003. Då var Gyllene gränden (Zlatá ulická) en sagovärld  - nu är den mest kommers.  Men en båttur på Moldau med Karlsbron och Sankt Veitskatedralen i kvällsljus är fortfarande magisk.
Karlsbron
Sankt Veitskatedralen
På Laterna Magica såg jag Legends of Magic Prague, en intressant föreställning där man utnyttjar möjligheterna inom multimedia på ett suveränt sätt. Sex olika scener illustrerar legender och myter, varav några var okända för mig och därför svåra att förstå.

En scen handlade om kejsar Rudolf II under renässansen. Det "grönsaksporträtt" Vertumnus, som Archimboldo gjort av honom med frukter och blommor, byggdes upp i en jättevariant på scenen som bakgrund till ett trädgårdsparty. En skådespelerska hade Il Bibliotecarie av samma konstnär som huvudbonad. Båda dessa konstverk finns på Skoklosters slott, troligen krigsbyten efter att svenskarna försökt inta Prag 1648 i slutet av trettioåriga kriget.
Vertumnus, Rudolf II, 1590-1591
Vertumnus, Rudolf II
Bild från Wikipedia
Bibliotekarien, ca. 1566
Il Bibliotecarie
Bild från Wikipedia
En annan scen handlade om den judiske rabbinen Rabbi Löw och hans Golem-figur gjord av lera. Rabbinen gör lerfiguren levande genom att lägga en stenskiva i hans mun. En legend handlar om hur Golem går amok och Rabbi Löw har stora besvär för att få kontroll över honom igen. Golem är en populär figur i Tjeckien. Vi hittade för övrigt en bra restaurang som hette U Golema, som blev ett stamställe.

Ytterligare en scen i föreställningen handlade om skapandet av den välkända astronomiska klockan på 1400-talet. Legenden säger att urmakaren fick sina ögon utstuckna för att han inte skulle kunna kopiera sitt mästerverk. Det är klockringning varje timme och då rör sig ett antal skulpturer: t ex apostlarna som går i procession, Döden som drar i ett rep och Lustan som skakar på huvudet. Att se vad klockan är, är inte så enkelt. Det är rörelserna i universums som är det viktiga: solens och månens banor kring jorden (det var den gamla geocentriska världsbilden som gällde) och solens rörelse i zodiaken. Otroligt att det varje timme samlas fullt av folk nedanför klockan för att följa det mekaniska spelet.

video