torsdag 28 februari 2013

Annorlunda Wagner

Jag har sett Folkoperans uppsättning av Den flygande holländaren.
I tidningsannonser hade jag sett den här bilden av Wagner med flytväst, och programbladet var fyndigt skrivet som ett instruktionshäfte för besättningen på ett skepp.

Föreställningen var avskalad med minimalt agerande på en scen möblerad med trälådor, men den kraftfulla operasången till tre pianon fängslade mig. Pianospelet var maffigt, i vissa partier en aning för starkt om man satt på balkong. I första satsen projicerades enstaka ord och ibland någon mening som sångarna sjöng, det förstärkte texten och förenklade lyssnandet. Varför fortsatte men inte med detta efter paus? Det var ofta svårt att uppfatta texten.

En kraftfull sopran, Susanna Levonen sjöng Senta, en mycket krävande roll som hon gjorde mycket vackert. När hon inte sjöng fotograferade hon, först en svan som dött av ett oljeutsläpp, men även musikerna och publiken. Varför förstod jag inte. Jag undrar också varför man valt ett annorlunda slut. Jag hade läst att holländaren skulle segla iväg, Senta kasta sig i havet och att skeppet sedan sjunker så de förenas, men det blev inte alls så romantiskt.

Det är "Wagnerår", det är jämnt 200 år sedan Wagner föddes. Folkoperan vill sätta upp operan på ett annat sätt än det traditionella. I programhäftet motiverar man det med att Wagner själv var en stor förnyare av operakonsten. Undrar hur jag skulle upplevt denna opera på en vanlig operascen? Om tillfälle ges ska jag se den då.

tisdag 26 februari 2013

Radiokören (och hela körsverige) minns Eric Ericson

Vi har abonnemang på körkonserterna i Berwaldhallen.och i lördags var det dags igen.
Konserten med titel Speglingar - De svävande inleddes med en tyst minut. Den store körprofilen Eric Ericson har avlidit. Hans betydelse för svenskt körliv var enorm. A cappella-sången fick ett erkännande. Mycket reportoar som tidigare var okänd för svenska körer kom fram. Svenska kompositörer skrev ny musik för hans körer.

Det blev verkligen en fantastisk konsert och Eric Ericsons ande svävade över Berwaldhallen. Lars Gustafsson hade valt väl passande texter och Terés Löf spelade ett par pianostycken från Messiaens Catalogue d'Oiseaux (Fågelkatalog). Programmet var bestämt långt tidigare, men lämpade sig synnerligen väl som en minneskonsert. Av körstyckena tyckte jag allra bäst om Frank Martins Songs of Ariel och Alban Bergs Die Nachtigall som jag aldrig hört med kör förut (bara som solosång).  
Före konserten träffade jag en kvinna, som stolt berättade att hon var gudmor till Tina Andersson, vars verk fick svenskt uruppförande. Jag såg henne efteråt också, möjligen ännu mera stolt. Stycket hette The Angel och  hade vunnit pris i Abbey Road Studios tävling. Priset var att få verket inspelat där. Det var mycket skirt med ljusa svävande klanger. I programbladet beskrev kompositören att hon i sitt verk vill försöka föreställa sig universums oändlighet och komplexitet.
Hela konserten sänds i P2 i morgon onsdag 27/2.

Igår kväll sändes ett tre timmar långt minnesprogram i radio, om du missade det kan du lyssna här. Körledare och körsångare samtalar och väljer bland musik som Eric Ericson framfört under sin långa körledargärning. Programmet börjar och slutar med välkänd svensk körlyrik med mycket annan vacker musik däremellan, en pärla jag hittade var Liberté av Poulenc (vid ca 1:51)
Lyssna: P2 Live : Vi minns Eric Ericson 20130225 19:03
Jag har träffat Eric Ericson på ett körledarseminarium, jag minns inte exakt i vilket sammanhang (kyrkokantorkursen 1976?), men jag minns hans fantastiska sätt att lyfta sopranstämman över höga toner så att det kändes lätt som en plätt.

måndag 25 februari 2013

"En mjuk örfil av blomsterformer, spiraler, symmetrier och antisymmetrier"

Så beskrivs första intrycket av ett besök på Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet i ett radioprogram. Jag tycker snarare man får en stor mjuk omfamning i denna unika uppvisning av en kvinnas konstnärskap i tidigt 1900-tal. Utställningen har titeln Abstrakt pionär.


Lyssna gärna också på programmet med Jenny Teleman och Karsten Thurfjell, som ger en bra introduktion.
Lyssna: Apropå 20130220 14:35

Visst blir man överväldigad av både mängd och format: 230 verk, de största över 3 meter höga. Hilma af Klint har lämnat efter sig ett mycket genomtänkt arbete, inte enstaka tavlor utan hela serier. En orsak till att vi kan få se verken är att hon i sitt testamente påbjöd att de abstrakta verken inte fick visas förrän tidigast 20 år efter hennes död.
Serien De tio största, 1907
Barnaåldern, nr 1-2
Ynglingaåldern, nr 3-4
Mannaåldern, nr 5-8
Ålderdomen, nr 9-10
Hon började med att måla landskap, porträtt och växter. Naturalistisk stil,inget förskönande utan just som  det såg ut.
Vårlandskap -
motiv från Lommabukten
, 1892
Men redan 1906 började hon med det abstrakta måleriet. Intresset för andliga strömningar och nyfikenhet inför nya naturvetenskapliga upptäckter avspeglar sig i hennes målningar. Spiritistiska seanser i gruppen De fem, kontakt med Rudolf Steiner och hans antroposofi och studier av olika religioner påverkade henne såväl som upptäckten av röntgenstrålning, elektromagnetiska vågor för radiokommunikation och tidens nya kunskaper om evolution och materiens uppbyggnad. Det finns mer i livet än det vi kan se och ta på. 

Det finns också kristna symboler i hennes senare verk. En serie heter Duvan, den fågel som är symbol för den helige ande och kärlek. Tittar man noga på bilden nedan ser man den heliga familjen inne i duvan. 
Duvan, nr 5, 1915
Detalj av  Duvan, nr 5, 1915
En serie som heter Svanen med 25 målningar börjar med en vit och en svart svan, spegelbilder av varann, som biter varann i näbben. Sedan följer alltmer abstrakta och geometriska "svanar". 
Svanen, nr 9, 1915
I ett rum med svarta väggar hänger Altarbilder, en triptyk som imponerar i färger och geometriska former.  Denna serie känns som kronan på verket.  
Altarbild , nr 1, 1915
Söker man på Wikipedia eller i NE så finns det (än så länge) ganska tunn information om Hilma af Klint jämfört med manliga konstnärer under samma tid. Moderna Museet menar att vi behöver uppdatera konsthistorien. Hjälp till!

söndag 24 februari 2013

Hur många maskor ryms på en sticka?

354 maskor har jag här i alla fall. Detta är början på bakstycket på stickor nr 3 till min blivande kofta. Då går det inte fort fram. Antalet maskor ska dock minskas, så att de efter ca 50 varv är 142. Då kommer det att gå mer än dubbelt så fort!
Koftan fanns uppstickad i naturvitt på Syfestivalen, hur snygg som helst. Garn och mönster är från Solkustens spinnverkstad
...

torsdag 21 februari 2013

Träning gör susen!

Det handlar om dubbelstickningen, som var krånglig i början. Men tänk så fort andra grytlappen gick! Och praktiskt taget felfri. Jag virkade en kant runt om för att få mer stadga.
Härligt tjocka grytlappar som jag testade när jag tog ut bröden ur ugnen i morse.
Ena sidan - blått och grönt melerat tjockt garn
Andra sidan - grått garn
Undrar du hur dagens bröd ser ut?
Det heter skållat havrebröd (men jag glömde bort mig och hällde bara kallt vatten på havregryn och linfrön igår, så skållat blev det inte). Jag bakade igår kväll tre limpor på blötläggningen plus surdeg, vete och lite råg. De jäste i korgar i kylen i natt.
Receptet är från Heléne Johanssons bok (sid 43), en brödbok som jag verkligen kan rekommendera!  

lördag 16 februari 2013

Syfestival på Stockholmsmässan

Jag har besökt helgens syfestival och precis som i höstas blivit inspirerad. Otroligt vilken kreativitet som flödar inom handarbetsvärlden!
En teknik som fanns mycket av var quiltning (lappteknik). Bilderna visar delar av ett konstverk, där varje lokalgrupp bidragit med en ruta. Mycket vackert!

Högst upp på raden näst längst till höger syns
Håbo Quiltgilles ruta
med motivet Skokloster slott
Något annat som var nytt för mig var nålfiltning. Jag såg en hel vägg med "pepparkaksmått", men det visade sig vara modeller för att nålfilta. Jag skaffade mig den enkla utrustningen: filtnålar, ett litet skumgummiunderlägg, färgade ulltussar. Nålen har hullingar som gör att ullen tovas ihop, när man sticker i den många gånger. När jag kom hem tog jag fram min form till pepparkakshjärtan och filtade snabbt och enkelt lila hjärtan på mina tovade vantar.



onsdag 13 februari 2013

Dubbelstickning - roligt sätt att sticka!

Jag såg att Maria stickat så kallad dubbelstickning och blev intresserad. Hur gör man?
Bra att youtube finns!


Det ser lätt ut, eller hur? Ena tråden kring pekfingret och sticka rätt, den andra kring långfingret och sticka avigt. Men det gick trögt i början. Svårt få in rätta greppet, Pekfingret vill hela tiden "hjälpa till".
Här är resultatet av mitt första försök.

Blåa sidan

Gråa sidan (med några stickfel)
Närbild blåa sidan
Närbild, gråa sidan
Visst blev det några fel, de uppkom när jag gick ifrån för att fika (den blå tråden syns igenom). Kanske är det lättare med rundstickning, då slipper man släppa greppet och vända.  Man ska ha större konstrast på färgerna, då blir det snyggare. Nästa steg är att göra mönster som på videon och som Maria också gjort. Men alla är barn i början ...

Resultatet av mitt första försök kan bli en tjock bra grytlapp!
Katrina Lodén som gjort videon har en blogg med mycket om dubbelstickning, som rekommenderas!

måndag 11 februari 2013

Bra tips vid bakning

Jag lärde mig några saker på Brödfestivalen förra söndagen. Nu var det dags att testa!

Jag bakade gifflar med mitt vanliga recept. Jag använde Kungsörnens Vinjett som vanligt. Mjöl-kvalitén är viktig! Hemgjord mandelmassa som fyllning.
Det jag ändrade på nu var två saker:

  • degvätskans temperatur:  inte 37° som det står i mitt (och många andra) recept, utan bara 28°. Enligt Jan Hedh är den idealiska degtemperaturen 24° - 28°, när man knådar i köksmaskin.
    Om man bakar för hand kan man behöva ha lite högre temperatur,   för då är det lättare att knåda degen. Men det är inget magiskt med just 37°.
  • när degen skulle jäsas täckte jag bunken med plast i stället för bakduk. En duk släpper igenom luft och degen torkar på ytan. Degen fick jäsa till dubbel storlek (som vanligt). Nu tog det lite längre tid på grund av den lägre degtemperaturen.
För övrigt gjorde jag som vanligt. Resultatet brukar bli bra, men blev faktiskt ännu bättre nu. Fluffiga, mycket smakrika gifflar!
Eftersom jag gjorde två förändringar vet jag inte vad som var viktigast. Jag borde bara ändrat en faktor åt gången (som man gör i en naturvetenskaplig undersökning) och hållit allt annat konstant. Men det kändes mer rationellt att ändra båda.

Jag fick också tipset att torka surdeg att ha i reserv och lättare kunna dela med sig av. Jag smetade ut rågsurdegsgrund på plastfolie, efter två dagar hade den torkat och kunde brytas och smulas itu. När jag sen vill använda den, ska jag bara lösa upp den i varmt vatten och sedan mata den som vanligt med rågmjöl och vatten.  
Surdegsgrund utbredd på plastfolie
Surdegspulver
Just nu ligger vetesurdegsgrund på tork på samma sätt. Det är roligt att experimentera! 

lördag 9 februari 2013

Har du läst något av Mo Yan?

Jag har tagit mig igenom Ximen Nao och hans sju liv av nobelpristagaren Mo Yan. En bok på över 600 sidor tar lite tid. Den kunde nog kortats ner till hälften, tycker jag, utan att man förlorat på det. Men jag måste beundra författarens sätt att berätta skrönor så detaljrikt och fullt av bildspråk. Han har ett mycket grovkornigt och målande språk, man till och med känner hur det luktar och smakar.

Godsherren Ximen Nao återföds som olika husdjur i sin egen familj, men har kvar sitt förstånd som människa. Djurens olika personligheter kommer fram på ett humoristiskt sätt. Man märker hur livet utvecklas i Gaumi, den del av Kina, där författaren kommer ifrån. Det händer mycket i Kina på 50 år av jordbruksreformer och modernisering av samhället. Berättelsen myllrar av folk, tur att det finns en förteckning på personerna och deras släktförhållanden, som man kan kolla på ibland. Mo Yan dyker själv upp som en person i romanen och beskrivs med härlig självironi. Ibland citeras avsnitt från andra böcker han skrivit.

Jag föredrar annars böcker med vackert språk, att njuta av, där författaren, gärna med få ord, får läsaren att själv skapa bilder i fantasin.

Har du läst denna eller någon annan roman av Mo Yan? Hoppas du vill skriva vad du tyckte i en kommentar!

torsdag 7 februari 2013

Så här långt räckte garnet!

Det blev en halsduk av min skuggstickning. Eller polokrage kanske snarast. Jag hittade en rolig knapp i tygaffären som både fungerar som knäppning och dekoration.


måndag 4 februari 2013

Festival igen ...

... men den här gången gäller det bröd! Historiska museet anordnade i helgen en Brödfestival! Originellt och trevligt initiativ. Redan kl 11 var det kö på trappan för att komma in.
I Barocksalen var det provsmakning och försäljning, i de olika rummen var det föredrag och workshops. Bröd, kakor och semlor bakades hela dagen och inte minst semlorna hade strykande åtgång.
Uppdukat i Barockhallen
Semlor i mängd
Manfred Enoksson hade ett utmärkt föredrag. På varje stol stod en kasse med en påse dinkelsikt, en liten burk rågsurdegsgrund och ett kompendium med recept. Han skickade runt burkar med surdegsgrund som vi fick lukta och smaka på. Han tryckte på betydelsen av att utveckla sinnena för att avgöra om en surdeg är bra: man känner på konsistensen, tittar, luktar, smakar (och lyssnar?) på den. Man kan säkert öva upp detta: samspelet mellan surdegens status, temperatur och tid. Om man bakar för hand eller med maskin spelar ingen roll: degen måste tillföras en viss mängd energi. Intervallknådningsprincipen går ut på att man  knådar degen,  sedan får den vila en kvart, man knådar en kort stund, den får vila och så upprepar men det ett par gånger.
Manfred Enoksson föreläser om surdegar
Bröd i alla former 
Knottriga bröd med oliver (och kronärtskocka?)
Bröd med  struktur
Moa Brink från bagarlandslaget bakade ut bröd i olika form från en stor härlig vetesurdeg. Hon gav råd och besvarade frågor. Ett tips hon gav var att lägga plast ovanpå degen och de utbakta bröden under jäsningen i stället för duk. En duk suger upp fukten och degen blir torrare. Moa var flink till att göra vackra flätade bröd. Kolla videon:
video
Moa Brink ger råd och tips
Moas vackra flätor

Jan Hedh var mycket intressant att lyssna till. Han berättade om sin erfarenhet av olika surdegar världen över (han har hundratals hemma), och hur brödkulturen förändrats. Det finns inte så många bagerier som när han var växte upp, men han menade att nybakat bröd borde vara en självklar rättighet. Han betonade bagaryrkets bredd. Alla behöver inte ha uppgifter som innebär att man får gå upp kl 2 på morgonen. När jag nu läste lite på hans hemsida upptäckte jag hans sockerkonstverk, måste ses!
Jan HedhMagnus Johansson 
och Heléne Johansson i en paneldebatt

I en paneldebatt var de tre bagarna (bilden ovan) överens om att efterfrågan på kvalitetsbröd har ökat. Kunderna är beredda att betala lite mer för att få ett bra bröd. Men det är svårt att få tag på kompetenta bagare. Bagarna fick frågan om trender inom branschen. De menade att fortfarande är surdeg väldigt populärt, men det finns fler ursprungliga metoder som skållning och fördegar. Knäckebröd av olika slag säljs också  mycket.

Man hade utlyst en tävling för hemmabagare att baka bästa brödet. Finns ett sånt? Det beror ju på vad man vill äta till det. Men i alla fall, jag bakade ett av mina favoritbröd och tog med. Jag vet inte hur många tävlingsbidrag som lämnats in. Det var tre manliga brödbakare som vann. Jag tror inte att män är bättre på att baka bröd, men de kanske är mer tävlingsinriktade.
Mitt tävlingbröd
Naturligtvis ville museet ge oss historiska kunskaper också. Det fanns guidade visningar på dagens tema och den som ville kunde grädda ett järnåldersbröd över öppen eld. 
Här gräddas bröd  på muséets innergård.
På väg till caféet passerade man en sal med kyrkliga textilier. Jag passade på att ta en titt på ett vackert medeltida gravtäcke från Skolkloster.
Holmger Knutssons gravtäcke