Återanvändning!

Visst är det fler än jag som har överlakan liggande, som någon lagt ner mycket möda på. Likaså broderade dukar av alla de slag. Inget man vill använda kanske, men för vackra att slänga. 

Två hopsydda överlakan med fina spetsar blev ett utmärkt påslakan. Delar av en broderad duk fick ge lite färg och samma broderi på ett örngott piffade till det hela!

Sågverksungen - nu mitt i livet

Jag fick tips om Vibeke Olssons böcker av en väninna i våras. Då läste jag direkt Sågverksungen, den första boken i serien om Bricken. Och nu har jag läst alla fyra.

I Amerikauret är vi framme vid 1900-talets allra första dygn. Bricken är gott och väl 30 år och hennes liv har varit slitigt och händelserikt. Hon har ( i alla fall med dagens ögon sett) tagit sig igenom stora tragedier. Hur ska det nya århundradet bli? Ska det bli bättre med nymodigheter som elektricitet och vattenledningar? Vi som inte för alltför länge sedan upplevt övergång till ett nytt århundrade vet att det känns lite extra en sådan nyårsnatt.

Det var trångbott och lyhört i sågverksarbetarnas bostäder. Det gällde att hålla ihop. När som helst kunde någon dö i lungsot eller råka illa ut med händer och fötter på verket. Fattigdomen stod alltid "beredd att ställa sig grensle med blottade käftar över den som snavar". Men det fanns en stolthet: "Arbete är det som gör dig till en riktig människa!" Man ska inte gå oförbrukad genom livet. Sonen sägs ha "läshuvud", men inte ska han till något läroverk inte!
Att 8-åringar måste arbeta, att det inte fanns mjölk till gröten, att barn såldes på auktion, tänk hur det var för bara 100 år sedan. Tron på att det skulle ordna sig var stark, rösträttsfrågan var på tapeten och kampen fanns där. Samtidigt en livsglädje i hemmet, där kvinnan drog det stora lasset och höll ihop familjen.

Enligt en intervju i LitteraturMagazinet kommer en fortsättning på serien, troligen två eller tre delar till. Jag har blivit helt fängslad av berättelsen, som känns så verklig, som om det var författarens egna upplevelser. I intervjun säger hon att det är viktigt att veta var vi kommer ifrån och att fattigsverige fanns alldeles nyss. "Välfärden är inte något cement som har funnits i urminnes tider."  "Den starkes rätt" var det som gällde för inte så länge sedan.

Annorlunda sjal påbörjad

Så här kan man också sticka en sjal. Sticka så länge garn eller intresse räcker, skriver Evadne i sin blogg. Garn har jag gott om, så det blir intresset som styr längden för mig.

Jag stickar rätstickning på stora stickor i ett melerat garn, Fame Rand, som jag hade till hands. Evadne (som är gift med ett syskonbarn född i Skåne) använder ull från skånska får. Hennes idé om att sticka in bokstäver har jag inte testat, men länken till sidan med bokstäver för stickning i olika typsnitt kan ju ge uppslag. Du kanske hittar mer intressant i hennes blogg, som annars handlar mest om skrivande.

Bild från Evadnes blogg

Visfestival på Biskops-Arnö i strålande sol

Jag hade tänkt ett par timmar, men det blev hela dagen. Strålande väder, härlig miljö och fina artister, ja då kan man sitta på en träbänk från kl 14 till 21 på Biskops-Arnös visfestival. Det hade funnits plats för betydligt fler i publiken, undrar varför det inte kom fler. Det fanns inget i programmet om hur dags de olika artisterna skulle uppträda, det tror jag kan ha bidragit.

Festivalscenen med Sanna Hogman och Per Orvang

Marie Bergman

En av höjdpunkterna var att höra Marie Bergman som varit igång sedan 60-talet. Förutom gitarren hade hon med sig en tibetansk skål, vi har en likadan, köpt i Peking på en utställning om Tibet. Den fascinerar mig inte minst som ett fysikfenomen. Det blev en originell konsert där hon mellan visorna berättade om sin filosofi, att vi är unika, att alla är annorlunda. Förutom att uppträda håller hon på med körer och ger inspirerande kurser om kraften i att använda den egna rösten. Hon hade på förmiddagen haft toning i Katarina kyrka.

Christina Kjellsson

En annan artist som hållit på länge är Christina Kjellsson en fantastisk ordkonstnär, "den välformulerade visans vidunderliga virtuos". Det gäller att lyssna intensivt så man inte missar något när hon sjunger. Hon är bra på att skapa publikkontakt, hon fick oss att flytta närmre scenen och fick oss att sjunga med i flera refränger. Hon är från Jämtland, och det visade sig att det fanns ett gäng jämtar i publiken också. På begäran sjöng hon bland annat Och jag tänkte mig en cirkus, som en härlig bild av himlen.

Sanna Hogman och Per Orvang

Bland de yngre artisterna måste jag nämna Sanna Hogman, inte minst för med hennes medmusikant på gitarr, Per Orvang. Hon sjöng sånger från debutplattan med den originella titeln Buss 18 till dig.

Mellan "huvudartisterna" fick mindre kända "mellanartister" chans att ge kortare program. Den berättande visan, där texten är det starkaste elementet, har ofta många verser, och påminner lite om gamla skillingtryck. Och unga artister skriver oftast egna texter. Det finns vislinjer och låtskrivarutbildningar på många håll, en sådan planeras på Biskops-Arnö nästa år. Så visan lever!

Min blogg fyller 1 år idag!

Det är skolavslutningstider. Samma pirr i magen som alltid när jag hör eller sjunger Den blomstertid nu kommer. Fast det nu har gått ett helt år sedan jag slutade jobba som lärare. Jag har just tagit bort ordet "nybliven" (pensionär) i min presentation och bytt bakgrundsbild. För övrigt kommer jag att fortsätta att skriva inlägg då och då. Detta är inlägg nr 133, så visst har det blivit en del under året som gått. Jag kan konstatera att de flesta av inläggen handlar om musik, inte oväntat.

Jag är glad att jag startade den här bloggen. Den blir ett sätt för mig själv att få ut mer av mina aktiviteter. Om sedan någon vill läsa och kommentera är det en bonus. Att skriva har jag alltid gillat, att presentera information och delge kunskaper. Risken finns att någon läsare tycker att jag är för mycket lärare här i bloggen. 

Bloggskrivandet har gett mig flera nya kontakter. Inte minst inom stickning och bakning får jag hela tiden idéer i de bloggar jag följer. För gammal för bloggskrivande blir man ju heller inte, jag tänker på Hundraåringen, som skriver blogg med många tänkvärda inlägg. Hjärnceller nybildas under hela livet och tillväxten stimuleras av intellektuella utmaningar, enligt vad jag hört på Vetenskapsradion.

Blommor hör till på födelsedagar, så här kommer några fler från trädgården. Jag har tagit bilderna med min iPhone. Inte så illavulet (för att använda dagens Glömda ord), eller hur? 

Härlig barytonklang i Giresta

Giresta kyrka
(http://commons.wikimedia.org/wiki/File%3AGiresta.jpg)

En kyrka ute på uppländska landsbygden ger sedan snart 25 år unga musiker unika möjligheter. Giresta musikstiftelse delar ut stipendier och de tackar genom att ge högklassiga konserter i Anders Walls barndomskyrka. Jag har haft tillfälle att lyssna på flera unga stipendiater, vars namn sedan dykt upp på större scener. Från den långa listan av stipendiater kan nämnas Nina Stemme, Per Tengstrand, Malena Ernman och Téres Löf.

Luthando Quave och Majsan Dahling

Den här gången var det Luthando Qave, en sydafrikansk baryton med klangrik röst. Han var Giresta-stipendiat 2010 och har sedan dess hunnit med flera roller på Metropolitan. Det var alldeles fullsatt i kyrkan (trots direktsändning av prinsessbröllopet på TV), så det blev för min del en plats i koret. Nära till solisten, men jag såg honom bara i profil och pianot blev lite för starkt och gjorde det svårare att uppfatta texten.

Han inledde med de allvarliga och vackra Vier ernste Gesänge av Brahms. Jag tycker speciellt mycket om den sista, där texten är hämtad från 1 Kor.13 i Bibeln, "Kärlekens lov". I Mendelssohns Es ist genug överraskade han mig med att sjunga på engelska (It is enough), men jag har efteråt läst att oratoriet Elias visserligen först skrevs på tyska, men översattes till engelska samma år (1846) inför uruppförandet. De kraftigaste applåderna fick Qave för Largo al factotum ur Barberaren i Sevilla. Här är en inspelning av denna aria med honom från en internationell sångtävling år 2009.

Barytonsolisten ackompanjerades på piano av Majsan Dahling, instuderingslärare på Operahögskolan. Vi fick också höra henne spela några satser ur Schumanns Kinderszenen, vackra och somriga, inte minst den välkända Träumerei.

Som extranummer sjöng han på svenska Jussi Björlings paradnummer Till havs och fick stående ovationer. Och faktiskt fanns likheter i röstklangen!

Gratismyten

Har du tänkt på hur mycket som är gratis på nätet: "googla" för att få kunskap, dela med sig av bilder och chatta på Facebook, ringa med Skype, läsa dagstidningen, ladda ner och använda appar i mobilen, ... gratis, eller hur?

Svar NEJ. Du betalar med information om dig själv. Och information är makt. Fredrik Alveréns bok Såld på nätet är nyttig att läsa.

Det är inte bara annonser som anpassas efter mitt beteende på nätet. Även sökresultaten styrs av var jag är och vad jag visat mig vara intresserad av och min gillahistorik på Facebook. Om du och jag söker på samma ord i Google får vi olika träffar. Informationen baseras också till viss del på vad våra vänner väljer. Att mina Facebookvänner gillar en produkt, ska det räknas som reklam eller tips?

I december 2009 slutade Internet att vara allmänt och lika för alla. I stället för att Google visar det många söker efter, så visas istället det som komplicerade algoritmer räknat fram som viktigast för dig. Risken är att hamna i sin egen filterbubbla, man missar information utan att veta det. Vi väljer kanske den lättsmälta informationen först. Det som kräver mer tid och kraft tänker vi läsa sedan, men första valet leder till att algoritmerna ger oss mer "informationsskräpmat". Det påminner lite om ICA:s erbjudande om rabatt på utvalda varor. Valet är grundat på mina köpvanor. Det är bra att jag får rabatt på sånt jag vill köpa, men det styr ju också inköpen och har man dåliga vanor kanske man blir fast i dessa.

Man ska förstås alltid använda sunt förnuft. Nätet har evigt minne. Allt du gör ger "digitala tatueringar". Det du skriver idag i Facebook eller de bilder du lägger ut kan du kanske inte kan stå för om tio år.

Läser du avtalen innan du klickar på I accept? Det är många sidor som ska läsas och vem orkar det? Ett fysiskt papper läser jag noga igenom innan jag signerar, det känns också mer bindande med en namnteckning än en knapptryckning.

Några råd från boken som jag tar till mig: Kolla upp företaget som ligger bakom, innan du börjar använda en tjänst och läs villkoren! Kolla inställningar på din webbläsare och radera cookies! Använd säkra inloggningsuppgifter och byt lösenord då och då!

Det är vi som använder nätet som kan påverka hur utvecklingen går! Och kom ihåg: ifrågasätt alltid ordet gratis!