tisdag 23 juli 2013

Riksspelman på fiol och nyckelharpa

Leif Alpsjö hade ett fint program i Yttergran i kyrkans sommarmusikserie i söndags.

Han inledde med Limu, limu, lima på det urgamla folkmusikinstrumentet kohorn. Programmet hade som en röd tråd hur folkmusiken växt fram och hur han själv kommit i kontakt med den.

Jag tänker på Alpsjö främst som nyckelharpsspelare, men han berättade att det var först efter att han blivit riksspelman på fiol 1974, som han började med nyckelharpa. Och det var inte så lätt i början. Men han lyssnade till spelmän som kunde, memorerade låtar och övade och övade ...

Tacksam för att han kommit i kontakt med folkmusiken ville han ge tillbaka genom att förmedla glädje och kunskap. Han berättade ömsint om gamla spelmän, både äldre som Byss-Calle och Hjort Anders och spelmän han själv träffat som Eric Sahlström och Viksta Lasse. Eric Sahlström hade lärt honom att det var viktigt att berätta något om varje låt. Det blev ett intressant och omväxlande program med stor variation i musiken. Alpsjö har komponerat många låtar själv, vi fick höra några, dedicerade till barn och barnbarn.

Spelmansglädje av Erik Sahlström var det givna slutnumret, en riktig klassiker inom folkmusiken. 
Extranumret blev Kyrkmarsch  från Uppland. Alpsjö berättade att den finns i version för kör, och visst stämde det, vi sjunger den i kören. 

onsdag 17 juli 2013

Vernissage - så här blev mina trasmattor

Sommarens vävprojekt är avslutat. Trasmattorna är klara. Här är mina tre "konstverk" utställda i bersån:


1. Rosengång med vinröda rosor 
2. Ljusnande ingång 
3. Färgklick med kvistmönster

I glasen äppelmust från Kullabygdens musteri. Från trakten där mattorna vävdes.

tisdag 16 juli 2013

Vävning - knytning av frans

Mattorna är vävda men än återstår en del jobb.
Jag har vävt lite extra mellan mattorna för att kunna klippa isär och göra frans.
Det finns olika sätt att knyta, Eva visade mig tre olika.

Matta 1: Jag gjorde pärlknutar och efteråt en knut på varje varptråd, för att trådarna inte ska tvinna upp sig.
Pärlknutar

Matta 2: Här gjorde jag en drejad frans. Mattan börjar och slutar med svart inslag och för att förstärka det svarta knöt jag in en svart varptråd, så att varje frans består av två svarta och fyra ljusa trådar. Jag tog en virknål till hjälp för att dra trådarna genom öglan när jag knöt.
Drejad frans
Matta 3: Jag har just börjat med denna matta som ska få en flätad frans. Det behövs sex trådar för att göra en fläta och därför knyter jag in en tråd av samma varp som jag använt i mattan, för att inte fransen ska bli för gles.
Flätad frans 
Nu är jag själv ganska matt, fingertopparna på pekfingrar och tummar är en aning ömma. I morgon ska den tredje mattan knytas klart.

Undrar du hur mattorna ser ut? Vänta tills jag knutit färdigt, då blir det vernissage!

måndag 15 juli 2013

Vävning - trasmattor i tuskaft och rosengång

Efter en dags hårt arbete var väven uppsatt och det var dags att börja väva.
Jag hade bläddrat i böcker för att få idéer vad gäller mönster och klippt mattrasor i olika färger. Det fanns också en hel resväska med gamla trasnystan som jag fick tillsammans med väven. Och några tyger i väskan kände jag igen! Att välja trasor är verkligen en skapande process.

Första mattan vävde jag i rosengång. Mönstret är hämtat från Tina Ignells bok Trasmattor & andra inslag (sid 78). När det väl är solvat så gäller det bara att trampa på rätt trampa. Det lodräta rutmönstret visar hur man väver inslag för inslag. 

Andra mattan skulle vara hela 2 meter lång och jag ville att den skulle ha färgskiftningar från mörkt till ljust och sedan tillbaka. Tekniken var enbart tuskaft,  det svåra var att få till färgskiftningarna. Hemma hade jag lagt ut nystan på golvet för att få en känsla för i vilken ordning de skulle komma. Nu hittade jag fler användbara trasor i resväskan. Jag vävde med dubbla inslag, vilket gjorde det lättare att skifta nyanser långsamt. För att färgerna skulle komma likadant men i omvänd ordning på andra halvan av mattan var jag tvungen att numrera alla nystan, totalt 22 olika, och skriva upp hur många inslag jag gjorde av varje.

Den tredje mattan skulle vara kortare, även den vävd i tuskaft men med vridna remsor som gav mönster av kvistar. Det var lite pilligt, men genom att nypa fast "kvisten" med en klädnypa på skytteln så gick det.
Det var väldigt roligt att väva även om jag kände att ovana muskler fick jobba och jag fick lite ont i ändan.

Min mor har vävt mycket i just den här väven. Nu förstår jag hennes vävglädje. Det är ett kreativt skapande att omvandla gamla trasor till vackra konstverk!

Jag började väva på måndagkvällen och var klar med tredje mattan på fredagkvällen. Då klippte Eva av varpen och knöt,  för att själv kunna fortsätta att väva senare.
 Det var spännande värre att rulla ut det vävda. Det blev en stor rulle.

Hela mattrullen
Det återstår nu bara att knyta fransarna. Det kan man göra på olika sätt. Mer om hur jag gör i nästa blogginlägg!

Vävning - uppsättning av väven

Dags för vävning! Vi packade bilen med klippta mattrasor och vävlitteratur och gav oss iväg. Först fick vi montera ner väven i Norrköping och transportera den ner till Skåne, för att sedan montera upp den igen. Som tur var fick vi god hjälp av släktingar och vänner som gjort detta flera gånger förut.

Målet var att sätta upp och väva trasmattor. Min svägerska Eva ledde arbetet med god pedagogik. Det var många moment som skulle utföras och allt i rätt ordning. Jag hittade en av mors gamla böcker, Trasmattor och andra mattor, utgiven av ICA-förlaget 1955, väl sliten, omslaget var borta. Där fanns ett kapitel Uppsättning av väv. Jag läste då och då i den. För mig var det svårtillgängligt, som alltid med ett fackspråk, som man inte är förtrogen med, men Eva bekräftade: just så skulle det gå till. Min man dokumenterade då och då med kameran. Och nu ska jag försöka beskriva hur det gick till ... 


  • Varpning
Vi ville sätta upp 15 meter varp, vilket betydde fem varv på varpan.  Vi ställde fyra mattvarpsrullar i rad på en speciell ram och drog trådarna genom ringar i taket. Det gällde att hålla ihop de fyra trådarna och snurra jämnt på varpan. Nederst på varpan kring två pinnar, det s k skälet, lades trådarna som en åtta och så bytte man snurriktning på varpan. 61 snurrningar blev det.
    Jag kikar fram mellan varptrådarna
  • Förskedning
Varpen togs bort från varpen genom att man "handvirkade" ihop den till en lång fläta. Vi fördelade varpen på 75 cm (mattornas bredd) och drog trådarna genom skeden. 
Eva och jag förskedar på bordet
  • Påbomning och solvning
Efter att varpen dragits på bommen skulle varje tråd träs genom en solvögla på rätt skaft. Eva gav mig en lektion i hur man läser en solvnota. För den enklaste vävningen (tuskaft) räcker två trampor men jag ska väva i rosengång också, och då behövs ytterligare fyra trampor. Det nedre rutnätet visar att det är 26 trådar som ger en mönsterrapport.
4 skaft och 6 trampor, så här ska det solvas och vävas!
En varptråd dras genom rätt solvögla
  • Skedning och framknytning
Varje tråd drogs genom skeden. Nu gällde det trasmattor, 245 trådar handlade det om allt som allt. Tänk så synkrävande både solvning och skedning måste vara om det gäller en bred duk i tunt garn.
  •  Upphängning av skaft och trampknytning 
Tramporna får kontakt med skaften med s k lattor. Eva knöt med kraftiga snören. Och efter en hel dags arbete var det sedan äntligen dags att börja väva ...
Klart för vävning!

torsdag 4 juli 2013

Vävning - förberedelser

Det ska bli väva av. Nya trasmattor närmare bestämt. Jag har då och då under sommaren satt mig i bersån med gamla uttjänta lakan och avlagda kläder och rivit och klippt. Ett par lakan har jag färgat för att få önskade färger. Kökets nya matta ska matcha gardiner och stolsitsar genom att svart, grått, vinrött och svart dominerar. Här är en bild på en del av dessa "mattelasar" (skånska för mattrasor). 

Jag gjorde ett blandat nystan av de tyger som jag bara hade lite av. Jag fogade ihop genom att göra så här:
Idén kommer från en sida som heter Handbok för vardagsekologi, där det finns mycket nyttigt och intressant om allt möjligt. En sida ägnas just åt vävning
Jag har också läst Den svenska trasmattan av Kerstin Ankert och Ingrid Frankow. Boken stod under rubriken Konst & Kultur på biblioteket. Där får man veta mycket om trasmattans historia från tidigt 1800-tal och framåt. 

En av de väverskor (för det är ju framför allt kvinnor) som dyker upp i boken är Gullvi Heed. Några av hennes vackert mönstrade mattor finns med och på en bild ligger några vedträn med virade trasor, ett sätt att prova färgställningar. Jag testade att göra likadant:

Det är spännande att försöka kombinera färgerna i olika mönster och tekniker. Den vänstra kombinationen ska bli till köksmatta. Rosengång kan nog bli fint till den. Den högra ska jag om möjligt väva så att färgerna går från svart/brunt till gult/vitt och sedan tillbaka igen.

Undrar du vilken erfarenhet jag har? Jag vävde faktiskt tyg, som jag sydde ett par plagg av under tonåren, det är det enda. Jag såg när mor satte upp vävar, men var inte så värst intresserad. Hon var duktig på vävning, och vävde mycket och i olika tekniker, månntro det sitter i generna? Jag kommer att få god hjälp både med att sätta upp väven och undervisning i vävteknik, så det kommer säkert att gå bra!
Vernissage på bloggen så småningom, jag lovar.