Fina dagar på Gran Canaria

Jag besökte Kerstin på Gran Canaria för två år sedan. Då gjorde vi många utflykter på olika håll. Hela tiden i strålande sol.

I år blev det annorlunda. Ovädret Therese drog över ön med kraftiga vindar och skyfall. Det var stora kontraster i vädret lokalt. Första natten vaknade jag av kraftigt regn och blåst. Jag fick en känsla av att jag sov i tält, så lät det. Husen här är inte byggda för att klara sådant väder, för det inträffar väldigt sällan, och på morgonen var det blött på golvet på några ställen. Det hade regnat in och golvet var inte helt plant. 

Det var ganska folktomt nere vid sanddynerna och solstolarna gapade tomma. I den kanal, som normalt är helt uttorkad, forsade det vatten. 

Resten av dagarna var det fint väder. Men att göra längre utflykter in i landet var inte lämpligt. Många vägar var avstängda. Bergsbyar blev isolerade. Att ge sig ut på vandring i bergen hade varit alltför riskabelt. Men det blev små utflykter i västlig och östlig riktning från Meloneras. 

Arguineguin är en gammal fiskeby med charmiga hus, som blivit en populär semesterort. Många skandinaver, framför allt norrmän, bor här. Vi såg den norska kyrkans fina anläggning längs strandpromenaden. 

Norska kyrkan längs strandpromenaden

Tänka sig, i köpcentrat i Arguineguin finns en garnbutik. Nu hade jag en stickning med mig, men det är alltid trevligt att gå runt och känna på garn.

Kerstin läser spanska i El Tablero två dagar i veckan och jag följde med henne dit. Vi tog motorvägen för att inte riskera att hamna vid avstängningar. Jag hade några timmar att utforska orten på egen hand. En vardagsort med lokalbefolkning, inte så mycket turister. Gatunamnen refererar till länder runt om i världen och husen pryds av vackra keramikplattor, som hyllar personer som bott i husen eller kanarisk kultur i allmänhet. 

Calle Argentina

Vi tog en tur till San Agustin, en av de äldsta turistorterna på södra delen av ön. Nere på stranden såg vi tydliga spår av ovädret som dragit hårt fram. Men nu sken solen igen och vi satte oss på ett café och njöt. 

Turistindustrin startade i San Agustin, när svenskarna började åka på charterresa på 60-talet. Till minne av detta står en dalahäst staty i en park. 

Det blev långa trevliga pratstunder på Kerstins uteplats med stickning och kelande med katten Rosita. I trädgården odlar hon frukter som papaya och mango.

Papayafrukter på gång

Blommande mangoträd

Här blir det många mangofrukter

På gångavstånd från Kerstins hus ligger fyren, öns sydligaste punkt. Konstverket i förgrunden är skapat för att hedra en kanarisk modernist vid namn Néstor Martín-Fernándes de la Torre. En figur rider på en ål-liknande fisk och blickar ut mot havet.

Det blev fina dagar på Gran Canaria även denna vår! Tack Kerstin!

Trevliga dagar i Värmland

Jag hade hört talas om Fårfesten i Kil men aldrig besökt den. Så visade det sig att en körkompis hade en lägenhet i Kil och erbjöd mig att bo där. Jag tog med mig min väninna Ulla och åkte dit. Vi gjorde ett stopp i Karlstad. Inte sken solen, men vi såg statyn stå där i dimman. 

"Sola i Kallsta"

Vi passade på att besöka Lars Lerins museum Sandgrund. En stor utställning av akvareller med ett fängslande ljus, inspirerade av resor han gjort men också med vardagliga motiv från Värmland. 

Fårfesten visade sig vara en mycket större begivenhet än jag trott. Hela samhället är engagerat i denna  folkfest med årlig tradition sedan 2006. Alltid i vecka 9 då det är sportlov och Sannerudsskolan kan utnyttjas. Kyrkorna serverar sopplunch och semlor. I KilArena träffas branschfolk. Ullproducenter visar upp sin ull. Föreningen ULLvilja ordnar både Ull-SM och Spinn-SM. 

Vill man tävla i att spinna får man en liten hög med ull, så mycket som ligger på bordet i bilden. Här hänger de tävlandes resultat. Olika tävlande har lyckats olika bra. Att spinna tunt och jämnt kräver stor erfarenhet. 

Kreativiteten flödar, allt kretsar kring får, ull och hantverk i dagarna tre. Över 130 utställare visar upp sina alster, man kan lyssna på föredrag och lära sig nya saker på workshops. 

Undrar hur mycket tussris som tillverkats? Dessa färgglada tussar var festivalens signatur, de fanns överallt, här i FÅRum vid entrén och längs gator och i rondeller i samhället. Och man kunde köpa med sig en knippa ris hem om man ville. 

Här vimlar av folk som har stickning, tovning och annat  som hobby.  Man kan köpa garn från den som tagit hand om ull från egna får, och sedan spunnit och färgat garnet. Man kan köpa färdigstickade plagg och inspireras av uppvisade textilier. 

Vid två tillfällen per dag visas årets show. En trevlig färgsprakande tillställning i en fullsatt aula. Årets show hette Bäääästival och presenterades som en blandning mellan Woodstock och Mello. De medverkande visade upp vackra plagg från olika utställare. 

Allt kretsar kring ull och får. En lokal FÅRening arbetar året om, träffas två kvällar i veckan, samlar inspiration och arbetar praktiskt och planerar för nästa års fest.

Det fanns mycket fint att köpa. Jag nöjde mig med garn till vantar, ett ullhjärta att hänga på dörren och en påse färgade ull-lockar att använda som påskpynt. 

Innan det var dags att ta tåget hem besökte vi "Händiga händer i Kil", ett trevligt ställe, där jag köpte ett par tovade tofflor och en kasse av återanvänt jeanstyg.

Här är några en-minuters-filmer från lokala SVT, som är trevliga att kolla på!

Fårtrollande Fårfest lockar långväga besökare till Kil | SVT Nyheter

Fårfesten i Kil lockade tusentals besökare | SVT Nyheter

Fårfesten i Kil är igång – för sjuttonde gången: ”Folkfest” | SVT Nyheter

Tack till Maria för boende och upplevelserika dagar på festivalen! 

Så blev min "stormtröja"

Erika Åberg var ledare på en kurs jag gick i somras på Sätergläntan. Hon har designat många härliga tröjor. Jag blev förtjust i hennes "Stormtröja", stickad i Tant Koftas Strikkegarn. 

När jag sedan skulle beställa garn, fick jag veta att Tant Kofta stängt sin butik och sålt ut det garn jag skulle köpt. I höstas på Bergen-resan köpte jag istället garnet Embla, vid vårt besök på Hillesvåg Ullvarefabrikk.  Många färger att välja på, det blev förstås något blått.

Jag följde Erikas mönster. Tröjan stickas uppifrån och ner och man börjar alltså med den roligaste delen, oket.

När jag skulle börja med ärmarna upptäckte jag att det blå garnet inte skulle räcka. Jag kollade på webbutiker i Sverige, men hittade inte samma garn. Att beställa direkt från Hillesvåg skulle gå bra, men nu gällde det bara en härva och det som skulle kosta mest var frakt och tull. Jag hade grått garn kvar, kanske kan jag göra en egen design med grått på ärmarna?

Jag funderade och rådgjorde med stickande vänner. Sagt och gjort. Jag bytte färg genom att sticka en liten del av mönstret halvvägs på ärmen, fortsatte med grått garn och avslutade med en bit av mönstret som en bård. Just detta att ärmen också skulle ha en bård hade jag faktiskt tänkt från början. En av detaljerna som gjorde att jag gillade Erikas tröja var hennes idé att ha aviga maskor i mönstret nertill. De vita aviga maskorna sticker ut som stjärnor. 

Mitt förra blogginlägg om en ny tröja gjorde jag den 24 januari. Om nu någon undrar: Nej, så snabbt kan jag inte sticka en tröja. Förklaringen är den att jag började samtidigt på två tröjor efter Bergen-resan. Jag gillar att ha flera projekt på en gång: vissa kräver mycket ljus, vissa kräver djup koncentration, andra kan man sticka framför tv:n. Denna hör till den senare kategorien om man bortser från de mönstrade delarna och grubblet över ärmarna.

Nästa vecka ska jag besöka Fårfesten i Kil. Undrar vad det ger för nya idéer?

Långsamt och klurigt stickprojekt är klart!

Det tog sin tid. Jag köpte garn och mönster på Bergens strikkefestival i september. Nu är tröjan klar. Mjuk och varm, även högt upp i halsen om man vill det. Garnet heter Tjukk Merino Tweed,  består av 85 % merino från Peru, 10,5 % ull och 4,5 % viskos. 

Man börjar med tre trianglar på rad, fortsätter sedan med rader av kvadrater på snedden. Så här såg det ut när jag kommit en bit. Bål och ärmar stickas i följd. Inte så självklart i vilken ordning rutorna skulle stickas, mönstret var otydligt här, tyckte jag.  

När hela bålen och ärmarna är klara följer resårstickning upp i halsen. Man fortsätter sedan med slätstickning på insidan nerför halsen, och däremellan sys dragkedjan fast. Sedan återstår resår på ärmar och en lång resår som nederkant. Jag passade på att lära mig "elastisk avmaskning", den blev bättre och snyggare än min vanliga avmaskning.

Jag bad min granne Susanne ta en serie bilder där jag har kragen på olika sätt.  

Jag har en hel härva med garn kvar. Kanske till en mössa i samma resårstickning som på tröjan?