Minnesvärda septemberdagar i Bergen

 

Bergen är som bekant känt för regnväder, men vi bjöds på strålande sol flera dagar i rad! Vi var 19 glada stickare som rest dit för att uppleva Bergens Strikkefestival, frossa i garn, sticka och inspirera varandra. 

På torsdagen gjorde vi en utflykt. Först till Hillesvåg Ullvarefabrikk där vi fick en genomgång av fabrikens historia och därefter en intressant rundvisning av allt från insamling av ull via rengöring, kardning, spinning och färgning till garnhärvor i butiken. 

 

 

 

Efter besöket i garnbutiken fanns det lite tid för stickning i solskenet.

Därefter åkte vi till House of Oleana, där vi fick se deras tillverkning av vackra plagg. De har dels maskiner som stickar paneler, alltså fram-och bakstycken och ärmar separat som sedan sys ihop, dels nya 3D-maskiner som stickar hela enfärgade plagg. Efteråt görs manuell kantning och kontroll av det färdiga plagget. Om plagget inte blir godkänt, rivs garnet upp och används på nytt. Plaggen är tänkta att hålla i generationer. Man kan lämna in ett plagg för lagning om så behövs. 

Tröja maskinstickad i ett stycke

   

Noggrann manuell kantmontering

 

Fredagen var vi ute på garnsafari hela dagen. Tänka sig att staden har sju garnbutiker på gångavstånd.En av dem ligger faktriskt inne på stationen. Vilken omtanke om resenärerna! 

     

Och så kom helgen med Bergens strikkefestival som anordnades i textilindustrimuséet i Salhus ett par mil norr om stan.Vi hade festivalpass och kunde utnyttja det till att lyssna på föredrag och besöka utställningsmontrarna och förstås köpa garn. 

   

  

Från ett av föredragen, "Strikk for naturen"

Utatällningslokalen var inte så stor och många garnproducenter fick samsas om utrymmet.  För min del blev det ett planerat inköp och ett oplanerat. Det sistnämnda var garn till en ljus tröja i en ovanlig konstruktion. Jag tog en bild av designern. Det är tröjan till höger på bilden som jag föll för.  

Jag och min väninna Ulla ville också undersöka konstutbudet i Bergen. En oväntat intressant utställning hittade vi på Bryggens Museum. Den hette "Forteljingar i tråd". Tio stora mattor med motiv från en medeltida ballad, det hade tagit 25 år för konstnären Ragna Breivik att väva dem. Vilket konstverk, så detaljrikt och vackert vävt på egenfärgade garner.  

Ragna Breivik i vävstolen

 

Även konstmuseet var intressant. Där visades utställningen Nordmandsdalen, som fått namnet från  skulpturparken vid Fredensborg slott i Danmark, där statyerna visar inte bara maktens män utan även vanligt folk i Danmark-Norge under 1700-talet  Här fick vi se skulpturer i olika material och storlek. I en annan byggnad beundrade vi en stor samling målningar av Edvard Munch.

En vacker samling porslinsfigurer

E Munch: Inger på stranden (konstnärens yngsta syster)

På lördagmorgonen tog Ulla och jag en promenad uppe på Bergenhus fästning från 1200-talet. 

 

Lägg till allt detta en trevlig samvaro med andra stickare, goda middagar tillsammans, och du förstår att jag är nöjd med resan.

Minnena kommer att stanna kvar länge. Garnet jag köpt räcker till flera projekt. 

Vilken vacker stad Bergen är! Några i gruppen hade varit kloka nog att förlänga resan, komma en dag före eller stanna en dag efter.

Minisemester i slottsmiljö

Vi i vandrargänget brukar dra iväg med fika i ryggsäcken varje onsdag och vandra några kilometer. Den här veckan lyxade vi till det med att bo, äta gott och umgås i slottsmiljö en timmes bilfärd hemifrån, på Johannesbergs slott i Gottröra.

Det blev två vandringar. Den ena gick ner till den lilla sjön Uttran, vandringen kändes lång, vi var inte så säkra på vägen, men vi fick extra energi av skyltarna.

Framme vid målet 

 

Den andra vandringen gick bara två av oss, de andra ville njuta i slottets spa-anläggning. Vi valde att njuta en stund på bänken i härligt solsken. Lillemor hade glömt sin stav och funderade på om denna var ett alternativ. 

Fåren sprang undan, de ville inte vara med på bild

Vi fick också tillfälle att fira vår kära Lillemor som fyllde år.

Ni som läser min blogg undrar säkert om jag inte stickade på kvällarna.  Jomenvisst, en stickning har man ju alltid på gång, även i sällskap, där man är ensam om det intresset. Jag började på en halskrage med färöisk ull och restgarner från andra stickprojekt. 

Och så blev jag inspirerad av en kakelbård på toaletten. Visst skulle denna bli fin som nederkant på en väst eller kofta?

Resultat av stickkursen

 Kursen på Sätergläntan gav idéer som nu blivit till två konkreta ting.

En halskrage stickad på restgarner från min Muggebodakofta. Mönstret var med på en av mina provlappar på kursen. De här varma sommardagarna känns halskragen inte så bekväm, men det kommer väl andra tider. 

Vad gör man med alla rundstickor? De är bökiga att förvara och så vill man snabbt kunna hitta någon i rätt storlek med lämplig längd. En väninna berättade att hon sytt ett fodral för ändamålet. Då fick jag idén att använda ett besticksfodral som jag sytt för många år sedan men inte använt. Inte så vackert, men praktiskt.

Det hade ju varit bra om man slapp se stickändarna, men där har jag inte hittat någon lösning än. 

Tredje gången på Sätergläntan

 

Så härligt att få återkomma till denna underbara miljö för en kursvecka med andra sticknördar.

Kursen hade som tema färg, form och formgivning för stickning. Fokus låg på att hitta mönster i naturen, på byggnader och vackra föremål, på vykort, i traditionen …

En kotte kan bli till ett stickmönster

Erika inspirerar och ger råd i arbetet 

Vi började med att förenkla och stilisera ett mönster och överföra det till ett rutnät. Sedan följde  provstickning i enbart ljust och mörkt garn på flera provlappar för att undersöka hur  olika tekniker såsom aviga maskor och lyfta maskor påverkade resultatet. Provlapparna stickades runt, klipptes upp, tvättades och lades på tork.

Varje morgon samling kring provlapparna, en noggrann genomgång och diskussion. Vår kursledare Erika var mycket bra på att uppmuntra och hon delade generöst med sig av både kunskaper och erfarenhet. Jag befann mig bland otroligt kunniga kursdeltagare, tänk vilken kunskap om hantverket de hade.

Först på onsdagen fick vi använda färg. Efter en intressant föreläsning i färglära var vi redo att göra färgkartor, kanske använda akvarellmålning, testa färgkombinationer, utmana oss själva i annorlunda färgsättning, inte bara välja färger utifrån  magkänsla. 

Ett bra sätt att öva upp känslan för färg och praktisera färgläran var att lägga ut tygbitar och små garnnystan kring ett vykort och se hur färgerna i bilden kunde skifta i nyans. En färg har både kulör och valör och all färg är relativ, omgivningen påverkar hur vi upplever bilden.

Besöket på Sätergläntans bibliotek var en stor inspirationskälla. Vackra plagg och andra handgjorda föremål i folkliga tekniker och välförsedda hyllor med litteratur i alla sorters hantverk. 

    

Här är mina provlappar. På de vänstra kommer inspirationen från en orkidé. Nerifrån och upp bytte jag bakgrundsfärg,  testade aviga maskor på olika sätt och provade små mellanmönster.

Den översta högra är inspirerad av bladen på en hjärtbergenia och den nedersta av min matta i vardagsrummet.

På provlappar i bara ljust och mörkt är det lättare att fokusera på mönster. På den översta orkidé-lappen kommer motivet fram. En bård på en ljus sommartröja så småningom kanske?

     

Några exempel på vad mina kurskamrater skapat under veckan:

Från ett stiliserat mönster till vackra provlappar

Från provlappar till halskrage

Föredömlig beskrivning med färgkarta

Jag stickade ytterligare en provlapp för att testa mönster till en halskrage på restgarn från Muggeboda-koftan jag stickade för ett par år sedan. Jag älskar projekt där jag får klura och använda restgarner. Och här har jag garn i många färger, det kan nog bli fint.

En lärorik kurs. Jag har upptäckt att det är en process att ta sig från en idé till ett färdigstekta plagg. En provlapp är mycket mer än bara ett test av stickfastheten. Funderingar på olika sticktekniker gör man bäst i bara ljust och mörkt garn, först därefter funderar man på färgsättningen.

Jag har inte hunnit smälta alla intryck än. Veckan gav både kunskap och njutning. Och många fina minnen, inte minst den underbara känslan av att sitta och sticka tillsammans med andra, ofta i tystnad, men också allt trevligt prat vid måltider och fikapauser.