torsdag 17 november 2016

Lovikkavantar och lite annat


Jag råkade hitta Lovikkagarn på Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro. Jag har aldrig stickat Lovikkavantar förut, men mönstret är ju en klassiker.

Det berättas att skogsarbetarhustrun Erika Aittamaa i byn Lovikka i Tornedalen stickade vantar på beställning för att tjäna en liten slant. Men en dag år 1892 fick hon klagomål på ett par beställda riktigt tjocka ullvantar; beställaren var inte nöjd. Vantarna var hårda och stela. Erika provade då att tvätta dem och sedan borsta upp dem med en karda. För att piffa upp dem broderade hon lite på muddarna. Därmed var Lovikkavanten född och den kom att bli mäkta populär i byn. Samerna ville ha de samiska färgerna på broderiet: rött, blått och gult. Tofsen var inte bara till pynt; med den kunde vanten hängas på tork över elden.

Erika Aittamaa blev inte rik på sina vantar. Hon fick hjälp att söka patent, men patentbrevet skulle lösas ut för 30 kr och det hade hon inte råd med och hon var för stolt för att ta emot pengar från byborna.

Jag har inte varit originalet helt trogen vad gäller färger och broderi. På bloggen Rät & avig fick jag tipset att sy kråkspark i tre färger förskjutna en halv maska i sidled. Att tummetottarna på de grå vantarna är vita,, beror på att det grå garnet tog slut, men visst blev det en kul detalj? Jag har inte ruggat vantarna så mycket, de känns mjuka och varma efter några drag med en stålborste.

Jag upptäckte sedan att det fanns mer ullgarn i garnförrådet, vilket ledde till två par tovade vantar. Jag satsade på julinspirerat broderi i form av stjärnor och hjärtan. På ett av paren nålfiltade jag röda hjärtan i lite större format. Alla vantar skall gå till syföreningsauktionen, hoppas de ger mycket pengar till välgörande ändamål.

måndag 7 november 2016

Ett nytt men gammalt requiem

I allhelgonatid framförs Requiem av många olika kompositörer. I år även ett mera ovanligt sådant, skrivet 1763 av Johann Adolph Hasse. Verket fick sitt svenska uruppförande i Kungsholms kyrka i Stockholm. Kungsholms kyrkokör tillsammans med Drottningholms Barockensemble och solister framförde verket med den äran. Roligt att det lockat så stor publik, kyrkan var i princip fullsatt. Stockholmsvädret var snålkallt, men musiken i detta ovanligt ljusa requiem i C-dur värmde. 
Kungsholms kyrka vid konserten
Johann Adolph Hasse (1699-1783) är en kompositör som vi inte hört så mycket av. Han var produktiv speciellt i operagenren (skrev ca 70 operor), men skrev även en hel del kyrkomusik. Han var berömd på sin tid, men blev bortglömd. En stor del av hans noter förstördes i en brand.

Det har bildats ett Johann Adolph Hasse Gesellschaft i München som arbetar för att hans musik ska framföras igen. På deras sida hittade jag några uttalanden om Hasse och hans musik. T ex att Mozart lär ha sagt "Gern würde ich unsterblich wie Händel und Hasse" (Jag skulle gärna vilja bli odödlig som Händel och Hasse). Och det blev han ju med råge!

Inledningen och avslutningen med den välkända texten Requiem aeternam dona eis Domine, et lux perpetua luceat eis sjöng kören utantill. Som åhörare upplevdes budskapet på det sättet mer angeläget,  att de verkligen sjöng för oss.


Av solisterna vill jag ge tenoren Mikael Stenbaek en speciell eloge, vackert och engagerat sjunget. I vissa satser var solistinsatserna så korta att jag stördes lite av att de gick fram och tillbaka.

Konserten inleddes med en sats ur Joseph Martin Kraus Bisättningsmusik för Gustav III. Kraus brukar kallas "den svenske Mozart" och jag såg i programmet att han var väldigt samtida med Mozart, född samma år, död ett år senare.

Konserten spelades in av Sveriges Radio och kommer säkert att sändas framöver. I väntan på det länkar jag till en inspelning på YouTube.

Wolfgang Amadeus Mozart, Komponist (1756 – 1791):     "Je deviendrai immortal comme Handel et Hasse" („gern würde ich unsterblich wie Händel und Hasse“) - Widmung seines Opus III (KV 10 – 15) für die englische Königin Charlotte,1765
Wolfgang Amadeus Mozart, Komponist (1756 – 1791):     "Je deviendrai immortal comme Handel et Hasse" („gern würde ich unsterblich wie Händel und Hasse“) - Widmung seines Opus III (KV 10 – 15) für die englische Königin Charlotte,1765
Wolfgang Amadeus Mozart, Komponist (1756 – 1791):     "Je deviendrai immortal comme Handel et Hasse" („gern würde ich unsterblich wie Händel und Hasse“) - Widmung seines Opus III (KV 10 – 15) für die englische Königin Charlotte,1765