Kulturella upplevelser i juletid

Än är inte pandemin över, men kanske håller vi på att lära oss leva med den? Munskydd på och vaccinationsbevis i mobilen - så kan vi ändå få uppleva kultur tillsammans igen!

Igår var det Annandag Jul och jag åkte in till Stockholm. Jag såg filmen The Father. Den handlar om en äldre man som drabbas av Alzheimers och hur kommunikationen mellan honom och dottern blir alltmer förvirrad och komplex. Vi som ser filmen får uppleva vardagen genom pappans sjuka hjärna, ett genialt sätt att berätta! Vad är verkligt och vad är fantasier?  

På eftermiddagen var det orgelkonsert i Oscarskyrkan. På väg dit gick jag förbi  Östermalmstorg.Torget var vackert julsmyckat och just då spelades In dulci jubilo på klockspelet i tornet på Hedvig Eleonora kyrka. 

Istället för att kräva vaccinationsbevis hade man i kyrkan stängt av varannan bänkrad och markerat var man fick sitta för att hålla avstånd. 

' 

Oscar Rutberg, en mycket skicklig ung organist, spelade orgelbearbetningar av våra kända julkoraler Av himlens höjd, Det är en ros utstprungen och Var hälsad sköna morgonstund. Många kompositörer har använt dessa melodier, dels i enkel traditionell form (t ex Brahms Es ist ein Ros) och dels utbroderade som symfoniska fantasier (som Regers Wie schön leuchet ). Ett par kompositioner över franska julmelodier fick vi också lyssna till bl a Variations sur un Noël av Marcel Dupré, en koral med 10 variationer i olika stil, flera med otrolig virtuositet.

En kamera på orgelläktaren visade organisten in action på en skärm där framme. Intressant att kunna följa musiken från organistens händer och fötter!  

I fjol var det mesta inställt, men i år blev det fler musikupplevelser under advent och jul. Vi hade julkonserter i båda mina körer och jag har haft tillfälle att ta del av andra körers framträdanden. 

Fjärde advent lyssnade jag på en oförglömlig konsert i Giresta kyrka med vokalensemblen VoNo och musiker från Drottningholms Barockensemble. Konserten hade rubriken Julnattens mysterier.  Ett omväxlande program med såväl klassisk körmusik och välkända jultoner som nyskrivet och improviserat med överraskningsmoment.  Aldrig hade jag väl trott att man kunde sjunga Blinka lilla stjärna till Pachelbels Canon, men det var just vad publiken fick göra! 

Jag fick också möjlighet att se Amadeus på teatern i Västerås. En fin föreställning med mycket musik. Det handlar om den påstådda rivaliteten och avundsjukan mellan Antonio Salieri och Wolfgang Amadeus Mozart, baserat på en pjäs som blev välkänd genom Milos Formans film år 1984. Praktfulla 1700-talskostymer och dito peruker, storslagen scengrafi! Föreställningen bjöd på mycket musik av Mozart med musiker från Västerås Sinfonietta på scenen. 

I januari 2021 skrev jag här i bloggen: " Det gäller att stå ut och se framåt. Dagarna blir längre, ljuset återvänder. Vaccin är på väg och snart är pandemin ett minne blott." 

Snart är året 2021 till ända. Visst har det ljusnat, vaccineringen har hållit på ett bra tag. Men pandemin får vi nog leva med länge. Men jag vågar hoppas och tro att 2022 blir ett bättre år!

Konsert på Kungsängens nya orgel

I går fick jag lyssna på en fin orgelkonsert i Kungsängens kyrka. Orgeln är ny, byggd av Ålems Orgelverkstad i Småland, men den har fasaden kvar från kyrkans första orgel, byggd av P Z Strand år 1832. Enligt den utförliga beskrivning vi fick, är klangidealet från den tiden också kvar: en varm, sångbar klang med många 8-fotstämmor.

Orgeln invigdes 1 dec 2019, så den har använts några veckor, men nu i helgen satsade man stort på  att sätta orgeln i centrum med flera konserter. I programmet för söndagens sista konsert stod att Mattias Wager skulle spela musik av bl a Bach, Mendelssohn, Price och Sandström, och då var det Price som lockade mig att åka dit. Och då undrar du nog vem Price är? Okänd för de flesta, tror jag. Mattias Wager presenterade henne (och för övrigt hela programmet) före konserten.

Florence Beatrice Price var en amerikansk svart kvinna med afrikanska rötter. Hon var på sin tid en erkänd pianist, organist, kompositör och pedagog. Hon gjorde sitt första framträdande som 4-åring och publicerade sin första komposition när hon fyllt 11. Hennes produktion består av symfonier och andra orkesterverk samt kompositioner för kör, piano och orgel, och många andra instrument, totalt över 300 verk. Oförtjänt bortglömd efter sin död, men hon börjar bli återupptäckt. När jag sökte inspelad musik av henne för ett och ett halvt år sedan, var det väldigt tunnsått, nu finns betydligt mer.

Jag hörde nämligen Mattias Wager spela en orgelsvit av Price i Konserthuset hösten 2018. Jag blev förtjust i musiken, som var inspirerad av gospel och amerikansk folkmusik och med spännande jazzharmonier. Det var inte lätt att få tag på noter och jag visste inte heller om jag skulle klara av att spela musiken, men jag beställde från ett amerikanskt förlag och så småningom kom häftet med Orgelsvit nr 1, fyra satser. Efter många, många timmars övning vågade jag framföra sviten i Skokloster sommaren 2019.

Tillbaka till konserten i Kungsängens kyrka. Mattias Wager spelade satserna Air och Tocatto (det ska stavas så: blandning mellan toccata och staccato?) och det är härlig musik att lyssna till. Mendelssohns Sonat nr 6 var också välkänd för mig. Den lät väldigt bra på den här orgeln. Vi fick också lyssna på några koralförspel dels av Sven-David Sandström, dels av J S Bach. 

Att avsluta konserten med Widors kända Toccata var ett bra grepp, festligare och pampigare än så kan det knappast bli!

Mattias Wager avtackas efter konserten

Annandag Jul i Stockholm

Först på programmet ett biobesök: Roy Andersson senaste film Om det oändliga. Jag har tidigare sett  Sånger från andra våningen och En liten duva satt på en gren och funderade på tillvaron, och det gick inte att ta miste på att det var samma filmskapare.

Han har ett väldigt speciellt sätt att berätta: Kameran står still, och det lilla som händer, händer väldigt långsamt. Korta scener från verkligheten skildras i kallt ljus och med dämpade färger. Berättaren introducerar de olika bilderna: "Jag ser en man som ...", "Jag ser en kvinna som ..."
Vacker stillsam musik ackompanjerar svagt, han hade valt välkända sånger som Kärlekens tid och Stilla natt (den senare insjungen av Kammarkören Sångkraft såg jag i eftertexten).


När jag kom ut på stan efteråt kom jag på mig själv med att se gatulivet som i filmen : "Jag ser en kvinna som går över gatan med en barnvagn",  "Jag ser ett par som tar avsked av varann med en puss" ... Filmen berörde mig, den fick mig att sakta ner tempot och jag kände mig varm inombords.

På väg mot Oscarskyrkan upptäckte jag att Historiska museet var öppet. Jag åt dagens soppa (blomkålsoppa) i museets restaurang och hade också tid att gå runt lite i utställningen Medeltida klanger. Jag tittade på de gamla gotländska orglarna (eller snarare rester av dem) som finns där.

Orgelhuset från Sundre kyrka, byggd 1370.
Hål för 18 manualtangenter och 8 pedaltangenter

Tangentbordet på Norrlanda kyrka. 1400-tal
Halvtonstangenterna har en egen övre rad. 

Jag beundrade också det här vackra broderade krucifixet, gjort av Helena Larsdotter Lindelia i Eksjötrakten i slutet av 1600-talet. Det var ovanligt med kvinnliga textilkonstnärer på den tiden. Men Helena kunde faktiskt försörja sig på broderi.

På eftermiddagen var det orgelkonsert i Oscarskyrkan. Oscar Rutberg, en mycket skicklig ung organist, spelade orgelbearbetningar av våra kända julkoraler Vom Himmel hoch (Av himlens höjd), Es ist ein Ros entsprungen (Det är en ros ...) och Wie schön leuchtet uns der Morgenstern (Var hälsad ...).Många kompositörer har använt dessa melodier, dels i enkel traditionell form (t ex Brahms Es ist ein Ros) och dels utbroderade som symfoniska fantasier (som Regers Wie schön leuchet ). Några franska stycken fick vi också lyssna till, som den fantastiska Variations sur un Noël av Marcel Dupré, en koral med 10 variationer i olika stil, flera med otrolig virtuositet.

Ett nytt grepp var att ha en kamera på orgelläktaren och visa organisten in action på en skärm där framme. Det gör att man upplever konserten mera live.

Koret med bildskärm på orgelspelbordet

En upplevelserik annandag jul! Det är en förmån att bo så nära storstan och ändå på landet. Det kulturella utbudet är stort bara en timmes pendelresa bort.

Wieder-da-Konzert med två orglar

Tyska kyrkan i Gamla Stan är pampig med mycket påkostad interiör. Bl a finns där en kungaläktare, där de kungliga kunde bevista gudstjänster utan att beblanda sig med övriga församlingen. Kyrkan har två fantastiskt fina orglar i helt olika stil.

Varför heter det då Wieder-da-Konzert? Jo båda orglarna har ansetts omoderna och gått olika öden till mötes, men nu är de tillbaka som i sina glansdagar! Varje söndag i mars månad ges orgelkonserter där båda orglarna används. Väldigt intressant på flera sätt: orglarna passar för musik från olika tider och publiken får verkligen uppleva hur mångfasetterad orgelklang kan vara.

 

Düben-orgeln

Tyska kyrkan i Stockholm hade stor betydelse för svensk orgelmusik under 1600-talet. Det var här som Andreas och Gustaf Düben (far och son) tjänstgjorde som organister och hovkapellmästare. Den äldsta av orglarna byggdes ursprungligen 1608, och kompletterades efterhand till en magnifik orgel år 1651. Men 1779 förklarades den omodern och såldes i ganska dåligt skick. År 2004 invigdes en kopia av denna barockorgel med sagolikt vacker förgylld fasad. Ett stiligt exempel på barockens skönhetsideal både för öga och öra.

Juno-orgeln

Kyrkans torn brann år 1878 och därefter byggdes en ny orgel i romantisk stil 1887. Klangidealet var då annorlunda, orgeln blev mer orkesterlik med fler stråkstämmor och väldig dynamik. 1972 ansågs den omodern. Den plockades ner och förvarades i en källarlokal i kvarteret Juno, därav namnet på den nu återuppbyggda orgeln. Juno är också namnet på en romersk gudinna som härskar över luften i den antika elementläran (jord-vatten-luft-eld). Och det passar ju också fint till en orgel som blåsinstrument. Juno-orgeln invigdes i september 2018.

Tänk att båda ursprunliga orglarna dömts ut som gammalmodiga. Vid mitten av 1900-talet kom en reaktion mot 1800-talets stora symfoniska orglar. Den s k orgelrörelsens syfte var att återuppliva barockorgeln. Numera vill man gärna ha orglar som ger möjlighet att spela orgelmusik från olika tider.

Programmet innehöll tysk musik av Melchior Schildt på barockorgeln och svensk romantisk musik av Oskar Lindberg, Otto Olsson och Valborg Aulin på den romantiska orgeln. Speciellt intressant var en koralbearbetning Herzlich lieb hab ich dich av Schildt med mycket utsmyckningar i form av skalor, ekoeffekter och till och med lite experimenterande med kromatik. Jag tyckte också om Valborg Aulins Meditation, skönt gungande som en pastoral, ett andante i 6/8-takt.

Det blev en intressant njutbar konsert som också gav mig ett par repertoartips.

Fyra händer och en orgel

I söndags var jag på en orgelkonsert av ovanligare slag i Häggeby kyrka. Några av verken var skrivna för fyra händer. På pallen satt Mathias Kjellgren och Nina Walloschke.

Orgeln i Häggeby kyrka är från år 1843, byggd av Per Zackarias Strand, och har bara en manual och bihangspedal. Så var orglarna ofta byggda, innan det blev modernt med stora orglar med flera manualer och pedalstämmor.

Organisterna presenterade programmet före konserten

Programmet spände över tvåhundra år. Det inleddes med en Toccata av Froberger, stor organist och tonsättare för orgel på sin tid. I fjol var det 400 år sedan han föddes, men jag tror inte det firades speciellt. Froberger är ganska bortglömd nu, men hans inflytande på orgelkomposition sträckte sig ända fram till Bach och Händel.

Albrechtsberger hör inte heller till de mest kända orgelkompositörerna. Han måste ha varit skicklig, eftersom han blev lärare till Beethoven efter rekommendation från Haydn. Beethoven var måttligt förtjust. Han  tyckte Albrechtberg var gammalmodig, som tvingade honom att komponera en massa fugor. Mathias och Nina spelade ett Preludim och Fuga. Speciellt fugan blev väldigt maffig: fyra händer på klaviaturen fick den lilla orgeln att låta väldigt stor!

De spelade en Duett av Johann Christian Bach (den mer berömde Johann Sebastians yngste och elfte son), som skrev i en mer galant stil än sin far. Han var en av Mozarts förebilder. Det illustrerade Mathias genom att spela ett Andante av Mozart, skrivet för "flötenuhr", ett ur kombinerat med små orgelpipor.

Programmet avslutades med musik av Franz Berwald. Han är förstås välkänd som tonsättare och violinist, men nu fick jag veta att han även var ortoped och industriman! Jag har aldrig hört någon orgelmusik av honom förut, men här spelades En lantlig bröllopsfest för orgel fyrhändigt. Trevlig musik i sju satser: pampig ingångsmusik, följt av hymn och koral, en gungande pastoral med fågelkvitter och folkmusikinspirerad musik. Stycket komponerades 1844 och är alltså jämngammalt med orgeln i Häggeby.

Stämningsfullt i Häggeby med levande ljus

Orgelexplosion i Konserthuset

Konserthuset stora sal med orgeln i fonden
Foto: Jan-Olav Wedin

Gunnar Idenstam spelade på konserthusorgeln i Stockholm förra helgen. En anledning till konserten var att han fått Musikaliska Akademiens Interpretpris. Själv sa Idenstam att han ägnat de senaste 20 åren åt att bara spela sin favoritmusik och att göra det på orgel, oberoende av genre. Det har han valt istället för att gå igenom alla Messiaens orgelverk. (Jag tror säkert att han gillar att spela Messiaen också, vilken organist gör inte det?)

Konserthusorgeln går inte av för hackor. Den byggdes 1982 och har 69 stämmor. Idenstam spelade på det separata spelbordet på scenen. Jag satt på andra balkong på sidan, en bra plats för att kunna se händer och fötter i aktion.

Spelbordet på scenen för orgelkonsert

Det jag gillade bäst var Ravels Bolero, ett härligt stycke för orkester i vanliga fall, men nu kom orgelns alla möjligheter till användning. Han bytte hand då och då för det rytmiska kompet som går igenom hela tiden, säkert viktigt för att inte få kramp.

De 4 sista minuterna på Bolero hittade jag på hans sida.

Vi fick höra egna kompositioner och improvisationer, lite från ett kommande symfonirockprojekt. Motiveringen till priset han fått beskrev honom som "fullblodsmusiker" med fantastisk teknik och "halsbrytande improvisationer". Och det håller jag med om. Extranumret var så virtuost att det såg ut som om det var en film som spelades upp med för hög hastighet ...

En intervju med Idenstam finns på SR Play.

Orgelrace - fin tradition i Skokloster

Det var andra gången det anordnades ett orgelrace i Skokloster kyrka. Förra gången skrev jag också ett inlägg och i det finns lite information om kyrkans ganska speciella orglar.

Igår blev höjdpunkten Mathias Kjellgrens konsert på de båda orglarna.  Hans program hade en stor spännvidd: 1600-talsmusik på den gamla wrangelska orgeln, barock och romantisk orgelmusik samt några transkriptioner på Allen-orgeln. Ett läckert svenskt atonalt verk av Stig-Gustav Schönberg fanns också med. En Romance av Sjostakovitj (egentligen för violin och orkester) och tre av 6 Kanons av Schumann (skrivna för pedalpiano) visade på orgelns olika möjligheter. Häftigast var dock förspelet (med det berömda Tristanackordet) och Isoldes kärleksdöd ur Wagners Tristan och Isolde. Speciella effekter som klockor och allehanda orkesterklanger gör det möjligt att spela annorlunda verk i kyrkan. Wagner är ju dessutom en av årets jubilarer (det är 200 år sedan han föddes).

Mathias Kjellgren avtackas av Mikael Rutersten

Tidigare under eftermiddagen hade Pär Lindh en konsert. Han deltog förra hösten också. Speciellt intressant den här gången var några "bilder" från Musorgskijs Tavlor på en utställning. Vi fick höra Promenaden, Gnomus (Dvärgen) och Det gamla slottet. Det är ett härligt verk för orkester byggt på intryck från en tavelutställning. Promenadtemat återkommer men varieras mellan bilderna  Läckert att göra den på en digitalorgel  med rika klangmöjligheter ... hoppas få höra hela på Skoklosterorgeln någon gång.

Orgelrace i Skokloster

I Skokloster kyrka finns det två intressanta och mycket olika orglar. I helgen pågår ett "orgelrace" och det ges flera konserter på båda orglarna.
Den ena orgeln är slottsherre Wrangels fältorgel. Den är ett litet positiv med två manualer och en cymbelstjärna som en trevlig detalj. Den andra är en stor digitalorgel (Allen-orgel) där ljuden samplats med klanger från fina orglar. Där finns resurser att spela barock, romantik, orkesterklanger, rock och pop. Egentligen finns det i kyrkan även en tredje orgel från tidigt 1800-talet, som inte är spelbar. Bakom den står ett stort antal högtalare till Allen-orgeln. Ett problem för organisten kan vara det stora avståndet från spelbordet, men för åhörarna i kyrkan blir ljudupplevelsen mäktig.

Pär Lindh hade konsert under rubriken "The Progressive and Barocque Organ".
På 1600-talsorgeln spelade han musik från den tiden, t ex en partita av Pasquini på det kända La Folia-temat, där han använde olika klanger i orgeln och lät cymbelstjärnan plinga med på slutet. På den digitala blev det barockmusik av Buxtehude och Bach. Pär bjöd också på ett par egna kompositioner, däribland en fuga inspirerad av Bach, där han vävt in temat från Kunst der Fuge. De sista numren på programmet, som var rock från 80-talet arrangerad av Pär Lindh för digitalorgel, fick visa orgelns möjligheter för annat än traditionell orgelmusik.

1600-talsorgeln

Pär Lindh och Mikael Rutersten diskuterar
den digitala orgelns klanger efter konserten

Orgelfestival med en riktig orgelvirtuos

Det har varit orgelfestival i Veckholms pastorat med konserter i bl a Hacksta och Litslena med en riktig virtuos: Eugenio Maria Fagiani från Italien. Han spelade både kända verk (en hel del italienskt) och egna kompositioner. Det här variationsverket spelade han i Litslena: