Jag gillar Marianne Isagers mönster: ofta en ovanlig teknik och härliga garner att sticka med. Den här gången har jag stickat en kofta i hennes bok Tolv trøjer fra Tversted, som innehåller ett naturinspirerat plagg för varje månad. Jag använde samma bottenfärg som i originalet, men i stället för två rosaröda nyanser valde jag restgarner av Shetlandsgarn (Jamiesen's Shetland Spindrift) i gröna, blåa och roströda nyanser.
 |
| Foto: Susanne Ejner |
Jag började med denna i augusti. Då lade jag ut denna bild på Facebook och frågade om mina FB-vänner trodde att detta kunde vara början på en kofta. De som kommenterade verkade ganska skeptiska. Men nu är som du ser koftan klar!
Varje projekt ska börja med att man stickar en provlapp, det vet du säkert om du stickar själv. Men i Isagers mönster är detta inget tråkigt "måste", bara för stickfasthetens skull, utan ett sätt att lära sig den teknik som ska användas. I det här mönstret kunde man t o m använda provlappen som start på koftan, mitt på vänster framstycke, men det gjorde inte jag, eftersom jag ville passa på att testa de olika färger jag hade av Shetlandsgarnet.
Men mönstret började alltså så här med ruta 1- 4 mitt på framstycket. Sedan fortsatte jag runt ruta efter ruta. Bara ett fåtal maskor på stickan hela tiden: 15 maskor till en enfärgad ruta, 30 maskor vid start en randig. Ärmar och bakstycke stickades i någon sorts ribbstickning. Ärmarna stickades uppifrån och ner och avslutades med några varv slätstickning, som blev till en rullad kant. Smala sidstycken med förkortade varv stickades för att foga ihop bak och framstycke. Klurig design men lätt att sticka.
 |
| Foto: Susanne Ejner |
 |
| Foto: Susanne Ejner |
