Island - ett mycket annorlunda land

Ännu en ull- och vandringsresa, denna gång på Island.  Ett land där det ångar ur marken. Vulkaner, glaciärer och den rörliga jordskorpan har format ett mycket säreget landskap. 

På vandringsleden i Nesjavellir första dagen

Men jag måste ta det från början:

Upp före kl 4 i Roskilde, tidigt flyg från Kastrup, direkt kängor och regnkläder på för att uppleva det geotermiska området Nesjavellir (en "bensträckare" som blev många km), ingen lunch förrän efteråt ... så hamnade jag på akuten i Selfoss, där man konstaterade en rejäl överansträngning i höger ben. 

För min del blev alltså inga fler vandringar. Det blev en "ull- och natur"-resa snarare, men upplevelserik till max!

Seljalandsfoss mäktiga vattenfall

Den svarta lavastranden i Reynisfjara

Från bussen upplevde vi mycket av det varierande landskapet. Det var glest mellan bilarna på vägen, tills vi kom till någon sevärdhet, då förstod vi att det fanns många turister här. Vår trevliga chaufför och guide, Hildigunnur,  hade mycket att berätta och kryddade ofta med isländska legender och folksagor.

Hildigunnur med isländsk tröja förstås

  

En parkering i Vatnajökull-regionen

"Léttlopi, plötulopi, einband ... "
Helga höll föredrag om isländsk ull. Det isländska fåret har utvecklats för Islands blåsiga och fuktiga klimat. Ullen består av långa robusta täckhår som skyddar mot vind och väta, och kortare, mjukare underull som håller värmen. Kombinationen gör ullen ovanligt lätt, varm och vädertålig.

Efteråt följde en trevlig workshop där vi fick provsticka med hennes garner eller prova på att spinna. 

Helga visar och berättar

Isländska får finns i många olika nyanser, från vitt och grått till brunt och svart, därför finns isländskt garn i många naturliga färger. Dessutom färgar man förstås. Hos Helga, som designar egna mönster, såg jag uppstickade plagg i en trevlig teknik, det får bli mitt nästa projekt, fast i andra färger. 

Jag köpte garn av Dóra, som färgat det turkosmelerade garnet

På Uppspuni  fick vi träffa Hulda, full av idéer om vad man kan göra med ull från egna och grannars får, lamm och getter. Extremt småskaligt. Hon verkade prova allt, t ex att göra textilfibrer från rosor och andra växter och från mjölk! Hon namngav sina garner från isländska folksagor. Hennes eget namn Hulda (som hon tydligen inte gillat som barn) passade väl in.

Vi fick en visning av mini-spinneriet och imponerades av hennes (och hennes mans) sätt att lösa uppkommande problem och bygga maskiner för att testa hennes nya idéer.

Hulda berättar och skickar runt ett "Tröllaband"

Så glad man blir när man hittar sina favoritfärger bland Huldas garner!

Vi såg faktiskt inte så många får under vår resa, vilket förklaras av att de under sommaren strövar fritt i vildmarken. Från början av september och några veckor framåt anordnas "réttir" då fåren samlas in. I en lokal tidning såg jag en kalender över var och när dessa äger rum. Från bussen fick vi dock se en liten grupp får samlas. 

Hos Kidda i Kirkjubaejarklaustur, som hade fina fårskinn, stickade tröjor och vävda plädar att visa upp, var det roligaste att träffa hennes lamm. Hon lockade med mat i nappflaskor och de små liven kom skuttande och lät sig gullas med. 

Kidda med några av sina lamm

Vilket ljuvligt garn det här kan bli!

Tänk hur landskapet har formats av vulkanutbrott och glaciärernas rörelser. Vår resa gick från Reykjavik österut längs södra kusten förbi Vik och som längst till Sunna Guesthouse öster om Vatnajökull, en kort sträcka i hela landet, men ack så spännande. 

Mjuk mossa ovanpå ett lavafält från vulkanutbrottet 1783

Den dag vi tillbringade vid och i lagunen vid foten av Vatnajökull var extra fantastisk. Sjön har bildats av smält is från glaciärens snötäcke, och här kunde vi åka båt bland isflaken. En entusiastisk ung tjej berättade och höll upp en stor bit is som hon sen slog itu och vi fick smaka på. 

I närheten ligger "Diamant Beach" med stora isblock på väg från lagunen till havet. Isen glittrar ovanpå den vulkaniska svarta sanden.

Vi avslutade med en heldag i Reykjavik, där vi bodde väldigt nära den monumentala Hallgrimskirkja. Från tornet har man fin utsikt åt alla håll. Interiören är ljus och ren. Kyrkan har en berömd orgel, som jag inte fick tillfälle att lyssna till, men jag köpte en CD med isländsk orgelmusik inspelad där.

I konserthuset Harpa blev det heller ingen musikalisk upplevelse, men arkitekturen med prismaliknande fönster i olika färgnyanser gjorde byggnaden mycket speciell.

Staty av danske cellisten Erling Bløndal Bengtsson framför Harpa

Ulla och jag gick på Hafnarhús tillhörande Reykjavik Art Museum och fick vi uppleva två fantastiska utställningar på. Karin Sander, tysk konstnär född 1957, har varit mycket på Island. Hennes utställning hette "1957-2057", konceptuell konst, där det är intentionen och idén bakom verket som är det viktiga. Vi fick många glada skratt. Jag väljer ut ett par exempel.

Besökaren kunde skapa en 3D-kopia av sig själv i skala 1:7. Det hade många gjort och det var väldigt roligt att studera de enskilda figurerna. Museipubliken blir ett kollektiv men med individuella drag.  

Kan en gammal skrovlig potatis, där det börjat växa groddar, hamna på en museivägg? I Karin Sanders "Kitchen Pieces" hängde en lång rad frukter och grönsaker i ögonhöjd. De hade sett sina bästa dagar och mer eller mindre torkat, ruttnat, kanske börjat rinna. Ett annorlunda stilleben, konstnären avbildar inte förgängelsen, den händer. 

'

Den andra utställningen, om popkonstnären Erró, var också mycket intressantare än jag förväntat. Han var född under namnet Guðmundur Guðmundsson år 1932 på västra Island och synnerligen produktiv under ett långt liv. Stora kraftfulla färggranna bilder, ofta surrealistiska collage på kända personer.

Errós presentation av Ricard Wagner

En oförglömlig resa! Slutbilden får bli från Skógafoss, där vi fick njuta av en vacker regnbåge bakom vattenfallet. Island liknar inget annat land jag besökt, det kändes ibland som om jag var på en annan planet.