Så söta kattvantar det blev!

 I natt kom det faktiskt lite snö, så jag kanske kan få användning av mina kattvantar innan det blir vår.

Mönstret är komponerat av Jenny Alderbrant (JennyPenny) som bl a designar vantar med olika djurmotiv. 

Vantarna var roliga att sticka, det var så spännande att se hur katten växte fram. Och visst är det väldigt likt en katt! Lägg märke till de fina morrhåren! Det gröna, rosa och svarta i ögon och nos är broderat. 

Jag fick tips av en väninna, som stickat flera vantar i samma design, att brodera efterhand och inte vänta tills vanten är klar. Det är lättare att komma åt att sy maskstygn då. 

Jag använde restgarn av både ljust och mörkt grått ullgarn i olika nyanser. Därför stickade jag dem parallellt för att få samma nyansskiftningar.

Roliga att sticka, som sagt. Ska jag ge mig på något annat djur? Men vad går upp mot en katt?

Annorlunda operaupplevelse i Karlstad

En nyskriven opera - en "industribarockopera" - som bygger på en gammal myt, kan det vara värt att åka till Karlstad för? JA! Wermland Opera har satt upp Eurydike på ett alldeles nytt sätt. 

Orfeus och Eurydike, detta kärlekspar från den grekiska gudasagan, på detta tema har det skrivits mycket musik: Monteverdis opera Orfeus, Glucks opera Orfeus och Eurydike och Offenbachs operett Orfeus i underjorden, för att nämna de mest välkända. 

I den här nya versionen skapad av Hans Ek och Linus Fellbom får vi uppleva myten ur Eurydikes perspektiv.

Vid introduktionen fick vi rådet av Hans Ek, som dirigerar föreställningen, att bara "åka med" - inte försöka förstå någon handling. Språken växlar och man hör både engelska, tyska, franska och rena nonsensspråk. Ibland sjungs det bara som en viskning på ett tonande z. 

Både text och musik är uppbyggda av små fragment av tidigare versioner sammanvävda med modernare tongångar. Einstürzende Neubauten, en avantgardistisk musikgrupp, är tydligen Eks favoritband och deras musik mixas med barockklanger och Offenbachs operett-tongångar. Så visst är kombinationen  helt barock. Det är egentligen otroligt att musiken kunde bli så fantastisk! Och framförd av en skicklig orkester blev musiken kvällens största behållning. 

Det sceniska är väldigt speciellt, inte vackert - tvärtom ganska läbbigt i underjorden. Slutscenen blir en stor härlig konstrast: Eurydike väljer att gå ut i ljuset, hon går i vatten, ljuset flödar och ger vackra speglingar. 

Karlstads operasalong är lite som en dockskåpsvariant av operan i Stockholm.  

Från operan har man vacker utsikt över Klarälven, där husen speglade sig vackert i vattnet, både före och efter operabesöket.

Det blev en trevlig och minnesvärd minisemester! Och solen sken, både i Karlstad som sig bör, och på resan dit och hem.