onsdag 17 december 2014

Stickprojekt ledde till kyrkobesök

Sånga kyrka i Ekerö kommun
Mönstret i mitt senaste stickprojekt Sånga brokadblomma är inspirat av en väggmålning i Sånga kyrka. Jag hittade det i Anna-Karin Lundbergs bok Maskor och medeltid. Hon har komponerat många mönster utifrån målningar där och i andra kyrkor
Kolla övre raden närmast fönstret ...
... och här i närbild
Kyrkan är helt fylld av målningar i form av bilder och ornament. De är utförda av Tierpsskolan kring år 1470, överkalkades på 1600-talet, men knackades fram kring år 1900 och restaurerades hårdhänt. Men visst är det vackert.

En serie målningar med musikmotiv

Målningar i vapenhuset om förebud till jordens undergång
Det är en annorlunda stil på målningarna här jämfört med Albertus Pictor-målningarna, som jag är mer bekant med. Här är det mer av ornament i valven, ofta sirliga bladrankor i rött och grönt. Detaljrikedom och färgprakt till max! 

lördag 6 december 2014

Iris - en utmaning att sticka!

Koftan Iris
bild från Solkustens FB-sida
Att sticka med entrådigt garn är tålamodsprövande. Förra gången lovade jag mig själv att inte ge mig på det igen, men det löftet har jag brutit. Jag stickar i garn från Solkustens spinnverkstad, ett litet spinneri som tar tillvara fårens olika färgnyanser istället för att färga garnet. Förra koftan blev mjuk och skön och absolut en av mina koftfavoriter!

På Syfestivalen såg jag koftan Iris uppstickad och den gick inte att motstå.För att få en lite annorlunda stil, valde jag ett mörkare garn till ok.

Det visade sig vara otroligt svår att klara av mönstret i det mörka garnet, stickningen kräver starkt ljus. Ibland när garnet är sytrådstunt får jag ta av det och lägga det dubbelt. Att repa upp om det blir fel är näst intill omöjligt och jag tillåter mig att låta fel passera ibland, inbillar mig att det troligen är svårt att upptäcka felen också. Nu är jag nere på slätstickning med det ljusa garnet och det går framåt (nedåt) utan bekymmer.

Framifrån ...
... och bakifrån
Mönstret framträder lite bättre i verkligheten än på bilderna. Och med ljus framkant och halsringing kommer det nog att förstärkas mer.

I början hade jag hade lite frågor kring mönstret och fick då tipset att gå med i Facebookgruppen Koftan Siri - En knitalong, som för närvarande har 414 medlemmar. Siri och Iris är tydligen i princip samma mönster, jag har faktiskt inte förstått skillnaden. Inte så dumt att kunna lägga ut en fråga och få svar ganska direkt, se bilder på andras stickningar i samma mönster och inte minst att lägga ut en egen bild och få synpunkter. Mönstret ser väldigt olika ut beroende på val av garn. En enfärgad kofta i tvåtrådigt garn fanns också uppstickad på Syfestivalen. 

Jag har tänkt att göra koftan ganska lång. Jag tänker sticka ärmarna när jag kommit en bit till och sen fortsätta på längden tills garn eller lust tar slut. Praktiskt att sticka koftan åt det hållet och sen slipper man allt monteringsarbete på slutet. Bara att sticka kanter och sy i knappar! 

Mönstret finns också på Ravelry och där ser man koftan uppstickad i olika garner.

onsdag 3 december 2014

Från kaos till kosmos - Haydns oratorium Skapelsen

Joseph Haydns oratorium Skapelsen är fantastisk musik som jag i fredags fick uppleva på nytt i Berwaldhallen med Radiokören, Radiosymfonikerna och fina solister. Inledningen är underbar, från ett spöklikt ingenting, svaga stråkar med sordin, kören från pp till ff och tillsammans med orkestern i ett pampigt tuttiackord i C-dur (tonarten för pompa och ståt) på ordet Licht. (Varde ljus!)


Berwaldhallens pressbilder
Foto: Arne Hyckenberg
Konserten ingick i Berwaldhallens nya satsning, kallad interplay, där man vill berika konserterna med föredrag som visar på samspel mellan musik och vetenskap. Den här gången föregicks konserten av ett föredrag av Meghan Gray, professor i astronomi, som forskar på hur galaxer påverkar sin omgivning. Hon är också intresserad av kopplingen mellan vetenskap och musik. Och där har hon ju många föregångare. Den gamle greken Pythagoras (500-talet f Kr) experimenterade med strängar och kom på att tonavstånden styrdes av enkla talförhållanden (t ex att häften av strängens längd ger oktaven och 2/3 ger kvinten). Han tänkte sig också att planeterna var fästade på sfärer på vissa givna avstånd från jorden, där deras rörelse gav upphov till toner på samma sätt som strängarna på ett instrument. I början av 1600-talet skrev Johannes Kepler sin Harmonice mundi där han försökte koppla ihop planetsystemets (nu med solen i centrum!) rörelser och proportioner med musikaliska harmonier.

Meghan Gray visade en serie bilder som alla kan ses här. Jag har valt ut några. (Foto: Arne Hyckenberg)
Kvällens dirigent Daniel Harding
introducerar föreläsningen
Meghan Grey gör tummen upp för den nya bilden av universum:
Ojämnheter i bakgrundsstrålning - ett stöd för Big Bang-teorin
Vårt budskap till ev främmande civilisationer
Plattan på Voyager innehåller musik 
Dagens standardmodell av ett 14 miljarder år gammalt universum som expanderar är ganska långt från den världsbild som Joseph Haydn kom i kontakt med. Jag vet inte hur insatt Haydn var i naturvetenskap. Men han var personlig vän med William Herschel, upptäckare av planeten Neptunus 1781. Herschel var oboist och kompositör innan astronomiintresset tog över. Haydn besökte honom, tittade i hans teleskop och lär ha blivit helt förstummad över storheten i det han såg. Mycket troligt att han fick inspiration till Skapelsen där. Texterna hämtade han direkt från 1:a Mosebok i Bibeln och från Paradise lost av John Milton. Oratoriet uruppfördes1799 i Wien.

När jag läste musikhistoria 2003 gjorde jag ett arbete om Skapelsen, där jag ägnade mig åt stilanalys och frågor kring verkets tillkomst och reception. Jag plockade fram uppsatsen, här är några saker jag tyckte var intressanta:

Haydn föddes under högbarocken, räknas som en av de tre stora under wienklassicismen och dog inte förrän under den tidiga romantiken. Och det finns stildrag i Skapelsen som drar åt olika håll. Haydn var imponerad av Händels oratoriestil och det finns likheter med Händels Messias, t ex i slutkörens mäktiga dubbelfuga Singt dem Herrn alle Stimmen! Det som kännetecknar Haydns musik är infall av humor, instick av folkliga melodier och rikt tematiskt arbete. Sådant hittar man i Skapelsen, men här finns också ovanligt mycket av dynamiska effekter. Det rika tonmåleriet är speciellt, musiken illustrerar hur lejonet ryter, tigern tar sina språng och fåglarna kvittrar. Just detta fick Haydn kritik för längre fram under 1800-talet, tyska musikkritiker risade den "zoologiska arian". Oratoriets popularitet har varierat. I Sverige uppfördes det för första gången redan 1801, kanske beroende på att Haydn var medlem av Svenska Musikaliska Akademien, vilket står på originalutgåvan.

Dorothea Röschmann var sopran, och längst ner på hennes Haydn-sida finns ett par spår från CD där hon sjunger arior från Skapelsen. Man kan lyssna på hela konserten på P2Live om man vill.

söndag 23 november 2014

Madama Butterfly på Operan

Asmik Grigorian som Madama Butterfly
Pressbild, Fotograf: Markus Gårder
Jag såg den nya uppsättningen av Puccinis Madama Butterfly häromkvällen. En fantastisk upplevelse!

Den välkända tragiska kärlekshistorien kan verkligen iscensättas på olika sätt. Förra gången jag såg den var 1987 med Hillevi Martinpelto och Esaias Tewolde-Berhan i huvudrollerna. Nu upplevde jag en mer agerande Butterfly närmare nutid, med mer egen vilja och det japanska är inte längre så exotiskt utan antyds mer som festliga inslag i dekor. Man har lyckats göra operans innehåll mer allmängiltigt. Det handlar om universella frågor som kulturkrockar, konflikter, känslan att vara övergiven och en stark kärlek som leder till döden.

Asmik Grigorian, som har huvudrollen är en litauisk-armenisk skönsjungande sopran, liten och slank, som på alla sätt passar utmärkt för rollen. Hon är dotter till två framstående operasångare. Och man kan nästan säga att Asmik är född in i den här operan. Hennes mamma sjöng rollen, när hon var gravid med Asmik, och då med hennes far som Pinkerton. Som liten har hon haft barnrollen vid sin mammas sida. Men detta är första gången hon gör rollen som Butterfly, vilket måste kännas väldigt speciellt.

Puccinis musik är fantastiskt vacker och följer operans handling så fint. Både amerikanska melodier som USA:s nationalsång och orientaliska tongångar vävs in för att poängtera de olika rollfigurernas ursprung. Lätt att känna igen (förutom de kända soloariorna och duetterna) är den energiska fuga som inleder operan, likaså de parallellflyttade ackord som återkommer flera gånger. Jag tyckte slutackordet i musiken, som abrupt slutar när Butterfly tagit sitt liv, fick det hela att sluta som en fråga, hur gick det sen? Hur gick det för barnet, här gestaltat som ett övergivet gatubarn?

Ta chansen att lyssna på hela operan eller valda delar på webben några dagar till ... Den direktsändes på Folkets bio samma dag jag såg den.

lördag 15 november 2014

Decamerone med Romeo&Julia-kören

Att deca betyder tio visste jag, däremot hade jag bara ytligt hört talas om Decamerone och dess författare Giovanni Boccaccio En italienare som levde på 1300-talet och tydligen brukar benämnas som "novellens skapare". Bokens namn kommer av att 10 personer flyr ut på landet när digerdöden raserar i Florens. För att muntra upp tillvaron berättar de 10 berättelser per kväll under 10 dagar. Och det är dessa berättelser som blev boken. Texterna är komiska, fulla av parodier och lite ekivoka.
Jag hörde några av dessa berättelser i Romeo & Julia-körens tappning  igår kväll i Skoklosters kyrkaRomeo & Julia-kören är en ganska liten ensemble, i den här föreställningen ingick förstås 10 personer. En kyrka är väl egentligen inte rätt plats för en sådan föreställning, om man ser till textinnehållet, däremot kändes det väldigt rätt i tid. Skoklosters kyrka är från slutet av 1200-talet. Texterna är från ungefär samma tid och ensemblens renässansdräkter passade in perfekt. Den stora kyrkan gav dem möjlighet att röra sig i rummet.


Gruppen imponerade med konstnärligt agerande, mycket påhittig koreografi men framför allt finstämd madrigalsång från 1500-talet. Jag sjöng själv i madrigalkör några år på 80-talet och kände väl igen tongångarna och kompositörer som Vecchi, di Lasso och Willaert.
Jag hoppas få tillfälle att höra Romeo & Julia-kören på en hel madrigalkonsert!
I programmet uppmuntrades fotografering om man lovade publicera bilderna i sociala medier. Och därför kommer här ett par bilder till ..
Alla bilder: Ingemar Johansson

måndag 10 november 2014

"Sånga brokadblomma" är klar!

Så var den färdig, koftan med mönster inspirerat av medeltida kyrkmålningar. Du kanske läste om min fadäs i början, men det ordnade sig och sen var det bara att jobba på. Många, många timmar, men vad gör det när det är så roligt? Det gick fortare allt eftersom jag lärde mig mönstret och det liksom gick att sticka på gehör.

Lägg märke till vecken längst bak och i sidorna
Det var första gången jag stickade ärmarna uppifrån och ner. Det innebar att varven gick fortare när ärmen smalnade av och det betydde också att jag slapp sy några ärmsömmar. Ett litet krux var övergången från rundsticka till strumpstickor längst ner. Jag är inte van att sticka strumpor; stickorna ville spreta åt alla håll och det var svårare att sticka jämnt och fint.

Idag har jag köpt knappar på Kims Handarbeten i Kungsängen, en välförsedd butik som på en extremt liten yta har allt man kan tänkas behöva i handarbetsväg. Där fanns mycket knappar också förstås och jag fick god hjälp att välja. Det blev en liten kulformad knapp, ja inte en utan 16 st faktiskt.

Som jag berättade i förra inlägget om koftan var det en väggmålning i Sånga kyrka som gett idén till mönstret. Jag har inte varit i Sånga kyrka än och sett den, får se när det kan bli.

måndag 3 november 2014

Körsång i Allhelgonahelgen

Så har det varit Allhelgona, en helg som drar många människor till kyrkorna och de musikgudstjänster och konserter som ges där. För körsångare är det en stor sånghelg. Det framförs mässor, kantater och framför allt verk med titeln Requiem.

Ett requiem är egentligen en katolsk dödsmässa, själva ordet betyder vila. Utanför den katolska kyrkan är det en konstmusikalisk musikform för stora konsertverk, som framförs ofta så här års av körer tillsammans med orkester och solister. Första frasen lyder Requiem aeternam dona eis Domine (Ge dem evig vila, Herre).

I årets almanacka står det dubbla namn på den 1 november, både Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Allhelgonadagen infaller alltid 1 november. Det är en av de äldsta kristna högtiderna i Sverige. Den överlevde reformationen, men försvann som helgdag 1772, då firandet flyttades till närmaste söndag. Den återkom som helgdag 1953, eftersom man ville öka antalet helgdagar på hösten och fick då namnet Alla helgons dag och ska firas på den lördag som infaller mellan 31 okt och 6 nov. I år är 1 november en lördag och de två dagarna sammanfaller alltså.

Alla själars dag som infaller 2 november, har också gamla anor, och firas fortfarande i den katolska kyrkan. Då tänker man på anhöriga som avlidit. Den helgdagen försvann i svenska kyrkan vid reformationen. Men söndagen efter Alla helgons dag firas ofta minnesgudstjänster; man läser upp namn på de avlidna under året och tänder ljus. Resultatet har alltså blivit en dubbelhelg på hösten, en helg för minnen och gravsmyckning.
Yttergrans kyrkogård upplyst av gravljus
Yttergrans kyrkogård och minneslund flödade av ljus i lördags kväll. Seden att tända ljus på anhörigas gravar vid Allhelgona har blivit allt starkare. Det är en sydeuropeisk sed som kom till Sverige på 1960-talet. Tidigare tände man ljus på gravarna vid jul.


Ljus vid ljus i minneslunden
Konkurrensen från Halloween-firandet upplevs inte längre så starkt. Ordet Halloween kommer från All Hallow's Eve (allhelgonaafton) och firas enligt tradition den 31 okt. Firandet har irländskt ursprung. Det är en för oss främmande sed, som kom till Sverige först i slutet på 1990-talet. Handeln hakade på, det såldes spökkostymer och godis. Men det blev ingen stor succé. Halloween-firandet finns kvar här, men mest som lite skoj för barnen. Och så tänds det ljus i pumpor för att lysa upp i höstmörkret.
Bålsta Kammarkör i Övergrans kyrka
under ledning av Gunnar Klum
Bålsta Kammarkör gav konsert med titeln "Ljus i mörkret" i Övergrans kyrka igår kväll. Konserten inleddes med att bara levande ljus var tända medan vi sjöng Det finns en väg till himmelen som en växelsång. Vi har vid tidigare tillfällen framfört flera Requiem: tonsatta av Mozart, Fauré och Rutter. Nu sjöng vi Lacrimosa-satsen från Mozarts Requiem och ett litet kort Requiem av August Topman, en estländsk organist och tonsättare.

Programmet innehöll ett antal sånger i det mindre formatet, rofylld musik med förtröstan och hopp. En av mina favoriter är Ubi caritas, en gammal mässtext här tonsatt av Ola Gjeilo år 1999 med inspiration från gregoriansk sång och tidig musik. Texten börjar Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (Där barmhärtighet och kärlek bor, där finns också Gud.)

söndag 26 oktober 2014

Fint urval av konst från Ryska museet

Nationalmuseum är under renovering och håller till i Konstakademiens lokaler. Det betyder att de visar utställningar i lite mindre format, men av mycket hög klass.  Just nu kan man se Från tsarer till folkkommissarier, ett urval av ryskt måleri från Ryska museet i S:t Petersburg. Jag gick på en visning först, och trots att det var en alltför stor grupp och guidens bärbara förstärkare inte fungerade, var det ändå en bra start. Man får sedan ut mer av den egna vandringen runt i salarna.

Under den tid som målningarna representerar har Ryssland (Sovjetunionen) genomgått stora politiska förändringar och konstnärerna har arbetat under mycket olika villkor. I många konstverk kunde man spåra traditioner och berättarkonst, i andra samhällsomvälvningar och uttryck för politisk propaganda.

Några bilder som jag gillade särskilt: (Klicka på bildtexterna för att se bilderna med större upplösning)

  • Porträttet av en poet klädd i en underbart blå klänning är så fint. De brutna linjerna, som i kubismen, passar väl in. Den är målad 1914 av Nathan Altman. Jag har sett denna målning tidigare (vid ett besök på Ryska museet) för ganska många år sedan, och har man sett den, glömmer man den aldrig.

Nathan Atman: Porträtt av poeten Anna Achmatova
Foto: State Russian Museum St. Petersburg
  • Guiden hade den här bilden av flickorna på bryggan som en favorit och jag förstår det. En underbart skir sommarbild med vågskvalp och en ljum vind som tar tag i flickornas pastellfärgade klänningar. Den är målad 1957-60 av två bröder med efternamn Tkatjov.
Alexej och Serej Tkatjov: Ungar
Foto: State Russian Museum St. Petersburg
  • Ett lite annorlunda verk av Chagall, Spegel, målad 1915 tyckte jag också om. Spännande med perspektiv och storleksförändringar. Kan du se konstnärens hustru i vänstra hörnet? Hon är målad som en liten teskedsgumma, hon sover hängande över bordet. 



Marc Chagall: Spegel
Foto: State Russian Museum St. Petersburg


  • En för mig tidigare okänd konstnär, Pavel Fedetov, var representerad med några målningar i det mindre formatet, detaljrika berättande tavlor från mitten av 1800-talet. Här kan man undra hur majorens frieri (som tavlan heter) utföll. Ett arrangerat påtvingat äktenskap kanske? Det sitter en katt där. En hund i konsten brukar betyda trohet, men vad betyder månne en katt? Kanske att flickan vill smyga iväg och behålla sin frihet. Katten är inte svart i alla fall, det hade väl varit olycksbringande?

Pavel Fedetov: Majorens frieri
Foto: State Russian Museum St. Petersburg


Utställningen innehåller totalt 65 målningar, alla väl värda att studera på nära håll. Men med teknikens hjälp kan du faktiskt gå runt i utställningen hemma vid datorn om du inte har chans att se den på riktigt.

måndag 13 oktober 2014

Lilla smycket - en bok av årets nobelpristagare

Häromdagen avslöjades årets nobelpris i litteratur: den franske författaren Patrick Modiano.

Jag hade turen att direkt få tag på bibliotekets exemplar av Lilla smycket. Verkligen en kort roman, bara lite över hundra sidor. Omslaget passar till miljön i boken, ett kallt och gråmulet Paris för en ung person som är på jakt efter någon att lita på, driven av sina minnen och drömmar.

Tonårsflickan som är huvudperson upplever ensamhet, hemlöshet och utanförskap. Hon känner inte tillit till någon utan upplever allt som tillfälligt. Allting väcker vemodiga minnen från barndomen.

Modianos språk är fint med noggranna detaljer, samtidigt som han håller en väldigt tunn gräns mellan det förflutna och det nuvarande: minne, dröm och verklighet - allt flyter ihop. Han lyckas verkligen få fram kylan i tillvaron. Det kändes så kallt att jag måste ta på mig tjocka sockar på fötterna och en extra tröja för att klara av att läsa boken.

Men jag undrar fortfarande över titeln: varför heter den "Lilla smycket" en direktöversättning från den franska titeln "La Petite Bijou"?

Här intervjuas Peter Englund just efter att priset tillkännagetts:

Jag har blivit intresserad av att läsa mer av Modiano, det finns fler böcker översatta till svenska. Och sen ska det bli intressant att höra hans nobelföreläsning. Han gläder sig säkert åt att komma till Sverige inte bara för priset; jag läste just att han har ett barnbarn här.

torsdag 9 oktober 2014

Orgelexplosion i Konserthuset


Konserthuset stora sal med orgeln i fonden
Foto: Jan-Olav Wedin
Gunnar Idenstam spelade på konserthusorgeln i Stockholm förra helgen. En anledning till konserten var att han fått Musikaliska Akademiens Interpretpris. Själv sa Idenstam att han ägnat de senaste 20 åren åt att bara spela sin favoritmusik och att göra det på orgel, oberoende av genre. Det har han valt istället för att gå igenom alla Messiaens orgelverk. (Jag tror säkert att han gillar att spela Messiaen också, vilken organist gör inte det?)

Konserthusorgeln går inte av för hackor. Den byggdes 1982 och har 69 stämmor. Idenstam spelade på det separata spelbordet på scenen. Jag satt på andra balkong på sidan, en bra plats för att kunna se händer och fötter i aktion.

Spelbordet på scenen för orgelkonsert
Det jag gillade bäst var Ravels Bolero, ett härligt stycke för orkester i vanliga fall, men nu kom orgelns alla möjligheter till användning. Han bytte hand då och då för det rytmiska kompet som går igenom hela tiden, säkert viktigt för att inte få kramp.

De 4 sista minuterna på Bolero hittade jag på hans sida.

Vi fick höra egna kompositioner och improvisationer, lite från ett kommande symfonirockprojekt. Motiveringen till priset han fått beskrev honom som "fullblodsmusiker" med fantastisk teknik och "halsbrytande improvisationer". Och det håller jag med om. Extranumret var så virtuost att det såg ut som om det var en film som spelades upp med för hög hastighet ...

En intervju med Idenstam finns på SR Play.

tisdag 30 september 2014

Maskor och medeltid

Så heter boken som gav mig idén till en ny stickning. Anna-Karin Lundberg är stickdesignern som gett ut en väldigt vacker bok med inspiration från medeltida kyrkmålningar. Det var svårt att välja ut ett mönster bland alla, men det blev Sånga brokadblomma. Blommönstret finns på en apostels kåpa i Sånga kyrka, där Tierpsgruppen stått för målningarna som är gjorda i slutet av 1400-talet. Färgkombinationen är gråblått och mörkblått. Hans nedre klädnad är rödbrun och den färgen finns i koftans kant. Jag har inte varit i Sånga kyrka och sett målningen, men får väl ta en tur dit när koftan är klar.

Jag skickade efter garn och satte fart på rundstickan!
Jag hade så brått att se hur mönstret växte fram och hur kilarna i sidan och mitt bak minskade att jag inte märkte mitt fatala misstag. Det var först när jag skulle ta en bild och försökte veckla ut stickningen. Oj då, det hade blivit ett Möbiusband, hur skulle jag göra nu?

Min lösning blev att sy på maskin i mittmaskorna och klippa upp ... nu är jag på banan igen! Och jag lovar lägga ut en bild när koftan är klar.
Tänk att få se dessa fantastiska tröjor och koftor i samband med målningarna de anspelar på! Tydligen var det en utställning i Barkåkra kyrka, strax norr om Ängelholm, i somras. Jag kan ju hoppas på en motsvarande på närmre håll, många av kyrkorna ligger i Uppland. Jag bor alldeles intill Yttergrans kyrka, med fina Albertus Pictor-målningar. I boken representeras han av Härkeberga och Löt.
Yttergrans kyrka
I samband med 500-årsjubileet 2009 gavs det ut ett frimärke med en Albertus Pictor-målning. Då gjordes denna lilla film.


I Yttergran finns gott om detaljer som skulle kunna passa att göra stickmönster på. Kanske det så småningom kan bli en tröja med egen design inspirerad av målningarna här?





onsdag 24 september 2014

Körsång - ett redskap för fred och frihet?

Första konserten på Körserien med Radiokören den här terminen kändes angelägen och musiken var förunderligt vacker. I presentationen citerades Tomas Tranströmer: "Klangen säger att friheten finns", ett passande citat hämtat från hans dikt Allegro i samlingen Den halvfärdiga himlen. Konserten hette The promised Land och hade underrubriken Drömmar om frihet, självständighet och det förlovade landet.

Vi fick bland annat höra Aaron Coplands In the beginning där texten är ordagrant skapelseberättelsen i 1 Mosebok som blivit till ett stort mäktigt körverk med en mezzosopran som solist. En av körens altar, Annika Hudak, gjorde den rollen helt fantastiskt. Stilen är berättande, verket är krävande även för kören. Efter varje skapelsedag kom som ett stilla recitaterande ackord "And the evening and the morning were the ... day"

Mer bibeltexter, men i form av negro spiriturals, hämtade från i Michael Tippetts oratorium A Child of our Time, gick direkt till hjärtat. Välkända sånger här i avancerad kördräkt, hur vackert som helst! Tydligen började Tippett komponera detta stycke just när andra världskriget började, det blev hans sätt att kämpa mot våldet och uttrycka människors längtan efter frihet. 

Aaron Kernis var en ny bekantskap för mig. En amerikansk kompositör född 1960. Vi fick höra två av hans fyra Extatic Meditations, tonsatta medeltida texter. Jag gillade speciellt nr 3, I cannot dance, o Lord med sina läckra rytmer.

Arnold Schönberg var jude och tvingades gå i exil. Konserten avslutades med Friede auf Erden, ett av hans tidigare verk. Ett mycket krävande a capella-stycke, där Schönberg först fick skriva stråkstämmor till för att det skulle kunna sjungas! Men nu fick vi alltså höra Radiokören framföra det a capella, så som tonsättaren ursprungligen tänkt sig. Säkert otroligt svårsjunget, med mycket kromatik, men vackra senromantiska klanger, skrivna innan Schönberg var på väg mot atonalitet och tolvton.

Två andra senare sånger av Schönberg, den ena med text från Ps 130 på hebreiska, fick vi höra två gånger under konserten, men det var ändå inte tillräckligt för att jag skulle vänja mig vid klangerna. Tolvtonsteknik är ju teoretiskt intressant, men det leder inte till några lättillgängliga klanger precis.

Konserten sänds i P2 på fredag 26 sept kl 19 med repris torsdag 2 okt  kl 10.30.
Lyssna om du har tillfälle då eller senare på SR Play