Bokmässan - ett härligt myller

Mycket folk och mycket aktiviteter på årets Bokmässa i Göteborg. Jag har varit på mässan en gång förut, för tre år sedan, men det kändes som att den svällt ut rejält sedan dess. Vilken tur att jag kunde vara där två dagar den här gången.
En väldigt bra sak var möjligheten att planera i förväg och därmed slippa stressen då många programpunkter ligger parallellt. Jag kunde läsa på ipaden när och var nästa aktivitet jag valt skulle äga rum. Det är otroligt mycket som händer hela tiden, så även med två fyllda heldagar hinner man bara en bråkdel. Lite fritt strosande och bokbläddrande måste ju också ingå.

I många förlagsmontrar gjordes intervjuer med författare som gett ut nya böcker. För min del var det spännande att tre uppsala-astronomer var på plats och visade sina nya böcker. Ulf Danielsson har skrivit om den mörka energin, något vi inte kan se, men som genomtränger allt och gör att universum expanderar allt snabbare. Märkligt nog verkar den mörka energin utgöra 70 % av allt. Den vanliga materien står bara för 5 % av universum. (Återstående 25 % är mörk materia, som man inte heller vet så mycket om.) En bild för universum han använder är en kopp kaffe: kaffet är den mörka energin, grädden den mörka materien och sockret den kända materien.

Ulf Danielsson intervjuas

Bengt Gustafsson har skrivit en bok om svarta hål och berättade på sitt intresseväckande sätt om dessa bisarra osynliga objekt, som har så stor gravitation att ingenting, inte ens ljus, kan komma ut. Vad händer då med informationen om det som fallit in i hålet? En fråga som kändisar som Hawking och andra astronomer grubblar då. Men man vet att de svarta hålen finns, de verkar till och med vara viktiga för universums existens. Sen är det också lite kul att "svarta hål" blivit en metafor inom ekonomi.

Bengt Gustafsson berättar på Forskartorget

Den tredje astronomen var Marie Rådbo, som skrivit en bok med titeln Stjärnhimlen. Här har vi i alla fall något som är synligt. Alla tre utfrågades på ett seminarium. Första frågan var: Vad ska ni göra i natt? Tidig söndagmorgon var det ju månförmörkelse, en alldeles speciell sådan, eftersom månen är oss som närmast nu. 14 % större blodröd måne. Men ingen av astronomerna tänkte gå upp för att titta. Månförmörkelser inträffar ju ganska ofta och det är inte säkert man uppfattar månen som större än vanligt.

Karin Bojs intervjuar astronomerna

Däremot kallade Marie Rådbo månen för en lyckoträff, en förutsättning för livet på jorden. Ulf Danielsson menar att hela universum är en lyckoträff, även om det är så välordnat kan det ha kommit till av en slump. Det finns ingen avsikt med att vi finns. Där är Bengt Gustafsson (även hedersdoktor i teologi) mer öppen. Skönhet och symmetri är drivkrafter för många forskare, och det är bra för forskningen att personer med olika ingångar möts. Alla tre var eniga om att det inte är vetenskapens mål att skapa mening. Meningen med livet får sökas på annat håll.

Bengt Gustafsson har ett stort kapitel om Einstein. Det är 100 år sedan den allmänna relativitetsteorin formulerades och genast fick mycket kritik, den avfärdades som "typiskt judisk fysik". Bl a var Uppsalaskolan einsteinkritisk. Man menade att verkligheten måste vara entydig och motsägelsefri och då kan inte rum och tid vara relativa. Men man fick ge sig när experimenten visade sig stämma med teorin. T ex såg man att stjärnors läge verkade ändras på grund av att ljusstrålarna böjdes av solens gravitationsfält vid en solförmörkelse 1919.

Bodil Jönsson pratade om sin nya bok Leva livet hela livet. Hennes tankar kring åldrande är mycket intressanta och jag följer hennes blogg I en nygammal tid, där hon presenterat de olika teman som boken innehåller. En rubrik är "Ingen blir gammal i ett vakuum". Att bli gammal nu är inte detsamma som att bli gammal förr. Så mycket har ändrats. Det gäller att inte krympa vardagen utifrån förebilder från tidigare generationer.

Bodil Jönsson berättar i förlaget Brombergs monter

Alla som gillar att läsa böcker håller säkert med om att böcker öppnar dörrar till nya världar. Därför tycker jag att den här portalen passade så bra. Tomas Tranströmer-citatet "Var människa en halvöppen dörr som leder till ett rum för alla" är hämtat från dikten Den halvfärdiga himlen.

Svenska kyrkan hade en stor avdelning, nästan som en oas på mässan, där vår nya ärkebiskop Antje Jackélen hade samtal med flera författare. Jag hörde samtalet med Tomas Bannerhed om hans bok I starens tid, där naturfotografen Brutus Östling har stått för fotograferandet. Ett nytt ord fastnade i minnet, att bli "förstubbad" - att gå ut i skogen, sätta sig på en stubbe och vänta på att rödhaken kommer fram.

Tomas Bannerhed i samtal med ärkebiskopen

Trångt till populära seminarier på söndagen

Man såg kändisar överallt i folkvimlet. En som verkade ha klätt sig för att synas var Mark Levengood i elegant glänsande röd kostym. Seminariet kallat Vänskapen och skapandet med honom och illustratören Ilon Wikland var välbesökt. Det utvecklade sig till ett ömsint samtal.  Ilon Wikland är nog mest känd för att hon har illustrerat många av Astrid Lindgrens böcker. Båda har sin rötter i andra länder (Estland resp Finland) men är nu självklara representanter för Sverige.

Ilon Wikland och Mark Levengood

Färggrant på trädgårdsscenen

Mässan bjöd på många kringaktiviteter. Där fanns t ex trädgårdsscen och kockteater, båda välbesökta med många programpunkter som presenterades i ett speciellt häfte Mat & trädgård.

Trädgårdsintresset i Sverige är stort. Här pratades odling, fågelfotografering och mycket annat. Gunnel Carlsson, känd från TV:s trädgårdsprogram, stod för presentationer och intervjuer. Bl a fick man nyttiga trädgårdstips, och att man kan hitta mycket sådant på OdlingsTV.

Gunnel Carlsson

Det doftade från kockteatern. Kameror runt om gjorde det möjligt att se på storbildsskärm hur kockarna jobbade och rörde i grytorna. Jag satt med på ett par programpunkter där. Markiz Talhaoui är född och uppväxt i Sverige, i Västerås tydligen. Hon var en av deltagarna i Sveriges mästerkock i fjol. Och nu har hon skrivit en marockansk kokbok, där hon inspirerats av matkulturen i det land släkten kommer från. Matlagning för henne är ett sätt att umgås, att kombinera kryddor och ta del av olika matkulturer. Mat ska vara lustfyllt!

Markiz Talhaoui rör om i grytan

Det är många trender i köket, olika dieter och kosthållningar ger anledningar till att komma ut med receptsamlingar med frestande bilder. Någon sa att det kommer ut en matbok om dagen, kan det vara möjligt? 

Mattias Kristiansson lagar veganskt

Mattias Kristiansson har skrivit en kokbok om vegansk mat. Han driver bloggen Vegoriket. Jag har förståelse för att man vill vara vegetarian (även om jag själv inte är det), men om man är vegan måste så mycket av det som jag upplever "naturligt" ersättas. Är det verkligen miljövänligt och resurssnålt?

Det bjöds på smakbitar av det som lagades, och om man satt tillräckligt långt framme och var snabb fick man smaka. 

Ulla Engquist med sin nya stickbok

Ulla Engquist har skrivit boken Detaljer som gör skillnad. Jag har redan lånat den på biblioteket, men tyckte det var roligt att höra hennes presentation. Hon har helt rätt, det är monteringen och de små detaljerna som gör att en kofta blir något alldeles extra. Filosofin kring bilden med cirkeln är helhetstänkandet. T ex bör nederkant, halskant och ärmmuddar vara lika; det skapar ett samlat intryck. Ulla har gjort ett stort antal videofilmer som verkar mycket illustrativa. Här ska jag kolla innan jag ger mig på nästa stickprojekt!

Så mycket inköp blev det inte, trots att utbudet var enormt. Jag nöjde mig med en tjock bok om Bachs orgelverk, skriven av Hans Fagius. Där finns en hel del om Bachs liv, men större delen ägnas åt de olika orgelverken, vad gäller sådant som teman, artikulation och registrering. Där finns säkert mycket intressant att hämta för mitt eget orgelspel. 

Sidenvägsresan - kontakt med tidig naturvetenskap

Sidenvägen var inte bara ett nät av transportleder där varor bytte ägare, utan också kommunikationsleder som gav tillfällen till utbyte av tankar och idéer. Olika folkslag kom i kontakt med varandra. Man tog till sig nya idéer. Kunskaper om uppfinningar och tekniska innovationer spreds, böcker översattes. Namn på några personer som förknippas med matematikens och astronomins historia dök upp på resan i Uzbekistan och Turkmenistan.

Al Khwarizimi, som omnämns i många matteböcker, hedras med en staty i Khiva. Han föddes där i slutet av 700-talet och var en av den islamiska kulturens mest ryktbara matematiker. Han tillhörde den grupp vetenskapsmän som arbetade i Vishetens hus i Bagdad. Han skrev flera böcker om matematik, både i aritmetik, algebra och trigonometri. Han förklarade finessen med positionssystemet, byggt på de nio indiska siffrorna och en symbol för tomrum (nollan). Syftet med hans böcker var praktiskt, att lära ut beräkningar människor behövde för att klara ekonomi, jordbruk och annat vardagligt. Ett ord i titeln på en av hans böcker i algebra (al-jabr, som syftar på en operation i samband med ekvationslösning) har just gett upphov till ordet algebra. Al Khwarizimi kallas ibland "algebrans fader". Algebran är den arabiska matematikens viktigast bidrag, som ledde till en revolutionerande utveckling jämfört med den grekiska matematiken som huvudsakligen handlade om geometri.

Al Khwarizimi
(ca 780-850)

I en park i Asjgabat, Turkmenistans huvudstad, hittade jag den här statyn. Jag tyckte jag kände igen namnet. Och det stämde: Al Biruny var både matematiker, astronom och geograf kring år 1000. Han skrev om trigonometri och astronomi, men också ett större geografiskt arbete om Indien. Han diskuterade tidigt möjligheten att jorden roterar kring sin egen axel och beräknade jordens omkrets med god precision. Trigonometrin använde han både för astronomiska beräkningar och för geometriska problem på jordytan som t ex att bestämma riktningen mot Mekka.

Al-Biruny
(973-1048)

I Samarkand kom vi i kontakt med Ulugh Beg, som grundade ett lärdomscentrum där i tidigt 1400-tal. Ulugh Beg madrasan (den äldsta av de ståtliga byggnaderna vid Registantorget) har mycket imponerande mosaikdekor. Där fanns plats till åtminstone 100 studenter och Ulugh Beg gav själv föreläsningar i matematik och astronomi. 

Ulugh Beg Madrasa

Ulugh Beg lät också bygga ett på sin tid oöverträffat observatorium. Med hjälp av en kvadrant (använd som sextant) med nästan 40 m radie bestämde man med stor noggrannhet solens, månens och planeternas positioner och dygnets längd. Ulugh Beg och hans skola kartlade över tusen stjärnor och hans stjärnkatalog blev ett standardverk ända in på 1600-talet i Europa. Ulugh Beg favoriserade naturvetenskap jämfört med politik och religion och kom därför i konflikt med islam. Han blev mördad på grund av sin forskning och hans observatorium förstördes. (Galilei var inte den förste som råkade illa ut för konservativa auktoriteter.) En rysk arkeolog stod för utgrävningarna i början av 1900-talet. Den del av bågen som låg under jord är bevarad och visas. Att den låg djupt nergrävd i backen bidrog säkert till god stabilitet och därmed noggranna mätvärden.

Ulugh Beg
(1394-1449)

Portalen till Ulugh Begs observatorium

Resterande del av Ulugh Begs instrument

Modell av Ulugh Begs observatorium

Ulugh Begs stjärnkatalog

När vi beskriver västerlandets idéhistoria missar vi ofta det arabiska inflytandet. Det blev tydligt för mig på den här resan att mycket lärdom kommit härifrån.

Från kaos till kosmos - Haydns oratorium Skapelsen

Joseph Haydns oratorium Skapelsen är fantastisk musik som jag i fredags fick uppleva på nytt i Berwaldhallen med Radiokören, Radiosymfonikerna och fina solister. Inledningen är underbar, från ett spöklikt ingenting, svaga stråkar med sordin, kören från pp till ff och tillsammans med orkestern i ett pampigt tuttiackord i C-dur (tonarten för pompa och ståt) på ordet Licht. (Varde ljus!)

Berwaldhallens pressbilder
Foto: Arne Hyckenberg

Konserten ingick i Berwaldhallens nya satsning, kallad interplay, där man vill berika konserterna med föredrag som visar på samspel mellan musik och vetenskap. Den här gången föregicks konserten av ett föredrag av Meghan Gray, professor i astronomi, som forskar på hur galaxer påverkar sin omgivning. Hon är också intresserad av kopplingen mellan vetenskap och musik. Och där har hon ju många föregångare. Den gamle greken Pythagoras (500-talet f Kr) experimenterade med strängar och kom på att tonavstånden styrdes av enkla talförhållanden (t ex att häften av strängens längd ger oktaven och 2/3 ger kvinten). Han tänkte sig också att planeterna var fästade på sfärer på vissa givna avstånd från jorden, där deras rörelse gav upphov till toner på samma sätt som strängarna på ett instrument. I början av 1600-talet skrev Johannes Kepler sin Harmonice mundi där han försökte koppla ihop planetsystemets (nu med solen i centrum!) rörelser och proportioner med musikaliska harmonier.

Meghan Gray visade en serie bilder som alla kan ses här. Jag har valt ut några. (Foto: Arne Hyckenberg)

Kvällens dirigent Daniel Harding
introducerar föreläsningen

Meghan Grey gör tummen upp för den nya bilden av universum:
Ojämnheter i bakgrundsstrålning - ett stöd för Big Bang-teorin

Vårt budskap till ev främmande civilisationer
Plattan på Voyager innehåller musik 

Dagens standardmodell av ett 14 miljarder år gammalt universum som expanderar är ganska långt från den världsbild som Joseph Haydn kom i kontakt med. Jag vet inte hur insatt Haydn var i naturvetenskap. Men han var personlig vän med William Herschel, upptäckare av planeten Neptunus 1781. Herschel var oboist och kompositör innan astronomiintresset tog över. Haydn besökte honom, tittade i hans teleskop och lär ha blivit helt förstummad över storheten i det han såg. Mycket troligt att han fick inspiration till Skapelsen där. Texterna hämtade han direkt från 1:a Mosebok i Bibeln och från Paradise lost av John Milton. Oratoriet uruppfördes1799 i Wien.

När jag läste musikhistoria 2003 gjorde jag ett arbete om Skapelsen, där jag ägnade mig åt stilanalys och frågor kring verkets tillkomst och reception. Jag plockade fram uppsatsen, här är några saker jag tyckte var intressanta:

Haydn föddes under högbarocken, räknas som en av de tre stora under wienklassicismen och dog inte förrän under den tidiga romantiken. Och det finns stildrag i Skapelsen som drar åt olika håll. Haydn var imponerad av Händels oratoriestil och det finns likheter med Händels Messias, t ex i slutkörens mäktiga dubbelfuga Singt dem Herrn alle Stimmen! Det som kännetecknar Haydns musik är infall av humor, instick av folkliga melodier och rikt tematiskt arbete. Sådant hittar man i Skapelsen, men här finns också ovanligt mycket av dynamiska effekter. Det rika tonmåleriet är speciellt, musiken illustrerar hur lejonet ryter, tigern tar sina språng och fåglarna kvittrar. Just detta fick Haydn kritik för längre fram under 1800-talet, tyska musikkritiker risade den "zoologiska arian". Oratoriets popularitet har varierat. I Sverige uppfördes det för första gången redan 1801, kanske beroende på att Haydn var medlem av Svenska Musikaliska Akademien, vilket står på originalutgåvan.

Dorothea Röschmann var sopran, och längst ner på hennes Haydn-sida finns ett par spår från CD där hon sjunger arior från Skapelsen. Man kan lyssna på hela konserten på P2Live om man vill.

Himlens väktare - intressant läsning!

Jag har läst Himlens väktare - astronomins historia före teleskopet av Ulrika Engström. Författaren är vetenskapsjournalist och detta är hennes debutbok.
"Vad vi ser när vi tittar på stjärnhimlen säger en hel del om hur vi ser på den värld vi lever i och också om oss själva."

Det hände mycket mellan Ptolemaios och Kopernikus. Självklart, det skiljer ju hela 1500 år, men det brukar inte berättas något om denna period i astronomiböckerna. Men här gör författaren resor till platser där gamla astronomer verkat, i Iran, Kina och Indien, länder där man ofta låg långt före de gamla grekerna och övriga västerlandet. Hon söker upp observatorier, vackra byggnader belägna på höga kullar med olika instrument riktade mot stjärnhimlen för att utforska den, långt innan teleskopet uppfanns på 1600-talet. Och hon träffar dagens astronomiintresserade i Iran, många unga kvinnor.

Matematikens utveckling i Indien hade stor betydelse för förståelse av universum. Det var där man först tog till sig begrepp som oändligheten, och det var också där som nollan introducerades redan på 600-talet.

Detta är en annorlunda kulturhistorisk bok som spänner över länder och tider där astronomin har haft hög status. Man visste tidigt att jorden var ett klot och man kunde förutse sol- och månförmörkelser. Astronomin var viktig för navigation och för att skapa kalendrar, för att t ex kunna räkna ut när påsken inföll eller när Ramadan började och slutade. Dessutom trodde man ju att mycket var "skrivet i stjärnorna". Astronomisk kunskap gav makt i samhället - astronomerna kunde förutse vilka dagar som var bra för att ta viktiga beslut.

En intervju med författaren. Hoppas du tar dig tid att lyssna, den tar en halvtimme! (Tillgänglig till 2014-11-07)

Länk till intervjun, klicka här

NASA:s bästa bilder

Så löd rubriken på en föreläsning på Cosmonova i tisdags kväll. Robert Nemiroff berättade och visade bilder från NASA.
Du har kanske sett att jag i min länklista har en länk till Dagens astronomibild (Astonomic Picture of the Day förkortat APOD). Det är Robert Nemiroff som är redaktör för denna sajt, där man som namnet anger varje dag kan njuta av en ny bild.

Cosmonovas enorma kupol lämpade sig väl för detta. Fullsatt lokal, alla åldrar representerade, möjligen med viss manlig övervikt, visade att det finns ett stort intresse för rymden, vad man vet och inte minst vad man inte vet. Att allt vi kan se utgör så lite som 4% av universum är ju fantasieggande. Forskarna talar dels om mörk materia dels om mörk energi. Galaxer roterar snabbare än vad de skulle gjort i förhållande till synlig materia. Det förklarar man med att det finns mörk materia. Men vad den består av, är fortfarande ett mysterium. Att universums utvidgning accelererar förklarar man med att det finns mörk energi. Men vad är detta, som utgör hela tre fjärdedelar av universum?

Nemiroff hade plockat ut favoriter bland NASA:s bilder från de senaste åren. Han hade också sett till att välja några tagna av svenska fotografer. Han började med den här hisnande bilden. Hur känns det månntro att befinna sig 100 m utanför rymdfärjan?

To Fly Free in Space
http://apod.nasa.gov/apod/ap120101.html

Några exempel på bilder vi fick se under kvällen:

• Jorden på natten - sammansatt av satellitbilder många molnfria nätter
• En rymdfärja på Los Angeles gator - en transport på 3 dagar nerkortad till 3 minuter video
• En "solpelare" - bilden tagen i Östersund, ett ovanligt fenomen med ljuskristaller som reflekterar solljus
• En partiell solförmörkelse  med intresserade åskådare
• I skuggan av Saturnus ringar - härlig bild av ringsystemet och månen Titan framför planeten

Som avslutning visade Nemiroff den här filmen Happy People Dancing on Planet Earth. Klicka bort ev reklam som dyker upp och njut av dansglädjen. Den smittar av sig, eller hur?

Nyår i Prag - den magiska staden

 Prag - den magiska staden är rubrik på en bok skriven av Clas Thor. Det är länge sedan den skrevs (1988), det syns på bilderna i boken. På många ställen i stan finns magin fortfarande kvar, på andra har den försvunnit. Jag har varit i Prag förut, första gången 2003. Då var Gyllene gränden (Zlatá ulická) en sagovärld  - nu är den mest kommers.  Men en båttur på Moldau med Karlsbron och Sankt Veitskatedralen i kvällsljus är fortfarande magisk.

Karlsbron

Sankt Veitskatedralen

På Laterna Magica såg jag Legends of Magic Prague, en intressant föreställning där man utnyttjar möjligheterna inom multimedia på ett suveränt sätt. Sex olika scener illustrerar legender och myter, varav några var okända för mig och därför svåra att förstå.

En scen handlade om kejsar Rudolf II under renässansen. Det "grönsaksporträtt" Vertumnus, som Archimboldo gjort av honom med frukter och blommor, byggdes upp i en jättevariant på scenen som bakgrund till ett trädgårdsparty. En skådespelerska hade Il Bibliotecarie av samma konstnär som huvudbonad. Båda dessa konstverk finns på Skoklosters slott, troligen krigsbyten efter att svenskarna försökt inta Prag 1648 i slutet av trettioåriga kriget.

Vertumnus, Rudolf II
Bild från Wikipedia

Il Bibliotecarie
Bild från Wikipedia

En annan scen handlade om den judiske rabbinen Rabbi Löw och hans Golem-figur gjord av lera. Rabbinen gör lerfiguren levande genom att lägga en stenskiva i hans mun. En legend handlar om hur Golem går amok och Rabbi Löw har stora besvär för att få kontroll över honom igen. Golem är en populär figur i Tjeckien. Vi hittade för övrigt en bra restaurang som hette U Golema, som blev ett stamställe.

Ytterligare en scen i föreställningen handlade om skapandet av den välkända astronomiska klockan på 1400-talet. Legenden säger att urmakaren fick sina ögon utstuckna för att han inte skulle kunna kopiera sitt mästerverk. Det är klockringning varje timme och då rör sig ett antal skulpturer: t ex apostlarna som går i procession, Döden som drar i ett rep och Lustan som skakar på huvudet. Att se vad klockan är, är inte så enkelt. Det är rörelserna i universums som är det viktiga: solens och månens banor kring jorden (det var den gamla geocentriska världsbilden som gällde) och solens rörelse i zodiaken. Otroligt att det varje timme samlas fullt av folk nedanför klockan för att följa det mekaniska spelet.

Finns fotspåren kvar?

Jag hörde på radion att Neil Armstrong dog idag, 82 år gammal och tänkte på de berömda orden han yttrade: "A small step for a man, a giant leap for mankind". Visst var det ett stort steg för mänskligheten! Det var den 20 juli 1969 som människor för första gången landsteg på månen. Neil Armstrong och Buzz Aldrin var de första. Fotspåren kan mycket väl finnas kvar; eftersom månen saknar atmosfär blåser de inte bort.  

Buzz Aldrins högerfot
bild från NASA  AS11-40-5877

Här är en kort film från CNN om Apollo 11-projektet:

Fullmåne och andra astronomibilder

Så här vacker var fullmånen häromkvällen fotad från vårt fönster:

Foto: Ingemar Johansson

Om du vill ha njuta av en astronomibild varje dag så kan jag rekommendera  

Astronomy Picture of the Day