Stickade färgglada rutor inbjuder till utställning

Vilket härligt evenemang jag var med på i fredags! Upplandsmuséet hade vernissage på utställningen Kulturkoftor och sagotröjor.
Utanför muséet hängde färgglada rutor som stickats och skickats in utifrån Hemslöjdsföreningens idé.
Själv hade jag stickat en ruta inspirerad av det silversmycke jag köpte på Shetland i höstas, i form av en stiliserad tröja. Kul att upptäcka den på grinden till muséet!

 

Så här såg min dubbelstickade ruta ut
på andra sidan

Rutorna hade monterats efter färgskala, det var härligt att se vilken stor variation det blivit!  Och tänk: över 700 rutor totalt!

 

 

 

 

Muséet ligger så vackert vid ån. Det kändes som första vårdagen, och många satt vid ån och på utomhusserveringar intill.

Så var det dags för vernissage. Utifrån två böcker av Celia B Dackenberg, Sagornas stickbok och Kulturkoftor har muséet gjort en väldigt fin.utställning. Innan Celia förklade utställningen öppnad, berättade hon om sitt skrivande, sitt stickande och hur hon får inspiration från olika håll.

I stället för att klippa ett vanligt band knöt Celia upp en stickad snodd.

Mycket folk runt de fiffigt arrangerade montrarna

Gamla och nya sagor har inspirerat till flera plagg. Mymlan, Pippi och Tomtebobarnen för att nämna några. Och berättelsen om det röda nystanet som jag läst som barn. När jag kom hem hittade jag boken längst ner i bokhyllan, bland de barnböcker jag sparat: en FIB:s gyllene bok, de tunna böckerna som jag älskade att få.

Det står på pärmens insida
 att jag fick boken på min 5-årsdag!

Historien om någon, 
det var kissemissen Nisse som stökat till det

Mymlans randiga klänning

Lasse-litens tröja och tomtebobarnens mössor

Bland de kulturhistoriska plaggen fanns Ivar Arosenius målartröja, Agatha Christies spetssjal,  nordpolsfarare Andrés tröja och mycket annat.

Konstnär Siri Derkerts vita jumper med spetsinfällning.

Författaren Celia B Dackenberg och Ulla-Karin Hellsten på Östergötlands Ullspinneri

Jag är säker på att både författaren, de som gjort den fantastiska utställningen och de som stickat upp plaggen var nöjda. Jag köpte boken Kulturkoftor med underrubriken Livet, konsten och saker att sticka. Mycket läsning om livsöden och skaparkraft och lockande stickbeskrivningar!

Wieder-da-Konzert med två orglar

Tyska kyrkan i Gamla Stan är pampig med mycket påkostad interiör. Bl a finns där en kungaläktare, där de kungliga kunde bevista gudstjänster utan att beblanda sig med övriga församlingen. Kyrkan har två fantastiskt fina orglar i helt olika stil.

Varför heter det då Wieder-da-Konzert? Jo båda orglarna har ansetts omoderna och gått olika öden till mötes, men nu är de tillbaka som i sina glansdagar! Varje söndag i mars månad ges orgelkonserter där båda orglarna används. Väldigt intressant på flera sätt: orglarna passar för musik från olika tider och publiken får verkligen uppleva hur mångfasetterad orgelklang kan vara.

 

Düben-orgeln

Tyska kyrkan i Stockholm hade stor betydelse för svensk orgelmusik under 1600-talet. Det var här som Andreas och Gustaf Düben (far och son) tjänstgjorde som organister och hovkapellmästare. Den äldsta av orglarna byggdes ursprungligen 1608, och kompletterades efterhand till en magnifik orgel år 1651. Men 1779 förklarades den omodern och såldes i ganska dåligt skick. År 2004 invigdes en kopia av denna barockorgel med sagolikt vacker förgylld fasad. Ett stiligt exempel på barockens skönhetsideal både för öga och öra.

Juno-orgeln

Kyrkans torn brann år 1878 och därefter byggdes en ny orgel i romantisk stil 1887. Klangidealet var då annorlunda, orgeln blev mer orkesterlik med fler stråkstämmor och väldig dynamik. 1972 ansågs den omodern. Den plockades ner och förvarades i en källarlokal i kvarteret Juno, därav namnet på den nu återuppbyggda orgeln. Juno är också namnet på en romersk gudinna som härskar över luften i den antika elementläran (jord-vatten-luft-eld). Och det passar ju också fint till en orgel som blåsinstrument. Juno-orgeln invigdes i september 2018.

Tänk att båda ursprunliga orglarna dömts ut som gammalmodiga. Vid mitten av 1900-talet kom en reaktion mot 1800-talets stora symfoniska orglar. Den s k orgelrörelsens syfte var att återuppliva barockorgeln. Numera vill man gärna ha orglar som ger möjlighet att spela orgelmusik från olika tider.

Programmet innehöll tysk musik av Melchior Schildt på barockorgeln och svensk romantisk musik av Oskar Lindberg, Otto Olsson och Valborg Aulin på den romantiska orgeln. Speciellt intressant var en koralbearbetning Herzlich lieb hab ich dich av Schildt med mycket utsmyckningar i form av skalor, ekoeffekter och till och med lite experimenterande med kromatik. Jag tyckte också om Valborg Aulins Meditation, skönt gungande som en pastoral, ett andante i 6/8-takt.

Det blev en intressant njutbar konsert som också gav mig ett par repertoartips.