Annorlunda konstupplevelse

300 flytande pappersbåtar med LED-lampor bildar ett konstverk kallat Voyage. Konstnärerna, en arkitekt och en ljustekniker,som tillsammans kallar sig Aether&Hemera, vill att betraktaren ska resa i fantasin, ja till och med spränga fantasins gränser. Det är ett interaktivt verk: man kan vara med och påverka belysningen med hjälp av mobiltelefonen. Det gjorde jag.
Tyvärr var vi där på eftermiddagen, det är naturligtvis mest intressant på kvällen när det är mörkt runt omkring.

Här är fler bilder tagna på kvällen.

Konstverket finns i Canary Wharf i London, ett stort affärs- och kontorskomplex med många imponerande byggnader med spännande arkitektur. Titta på den här översikten. Börja med att klicka för 3-D WIEV och låt hela området svänga runt. Området är byggt längs en lång gata och under jord finns ett parallellt shoppingstråk.

Är stickning konst?

Så här ser det ut när man börjar på en strumpstickning, eller hur?

Men bilden visar faktiskt ett konstverk på Tate Modern i London. Det är Marisa Merz (från Italien, född 1931) som gjort det. Hon har inte försett verket med någon titel; dålig fantasi tycker jag, eller vill konstnären inte styra betraktaren?
Marisa Merz har fyra konstverk på Tate, varav tre är "stickade" i nylon.

  

Tate Modern

Utsikt inifrån Tate Modern

Jag passar på att visa en bild på mitt eget skapande just nu: skuggstickning. Jag såg en bok på biblioteket, Sticka skuggmönster av Vivian Høxbro Författaren är danska och här är en länk till originalboken med exempel på mönster i boken. Hon kallar det japansk minimalistisk mönsterteknik.

Tänk att det blir så spännande mönster bara genom att variera avigt och rätt i två färger. När man byter varv och har två trådar lönar det sig att vara konsekvent. Jag gjorde som det rekommenderas i boken. Den nya färgen läggs framför den gamla. Första maskan på varje var lyfts rätt och sista maskan stickas avig på alla varv. Se så vacker kanten kan bli!

Undrar du vad stickningen ska bli? Vet inte, en halsduk kanske, om garnet räcker så långt.

Överdos (nästan) på a cappella-sång i London

Sju konserter, några workshops och seminarier ... och allt handlar om vokalsång. Jag fick tips om London A Cappella Festival när jag var på Real Group Festival i Stockholm i augusti 2012. Och nu har jag varit där!

Festivalen höll till på Kings Place, ett ganska nytt centrum för musik och konst, invigt hösten 2008, nära Kings Cross. 50-årsfirande Swingle Singers stod för värdskapet.

Regent's Canal, Kings Place är byggnaden till höger

Kings Place, imponerande interiör  

Av konserterna vill jag särskilt lyfta fram King's Singers (en grupp som funnits i över 40 år). Vilken precision, delikat sång, oöverträffligt!  De har en imponerande bredd: konserten sträckte sig från Orlando di Lasso till Beatles och innehöll även manskörsmusik av Sibelius och Kodaly på originalspråken. En italiensk 1900-talstonsättare, Goffredo Petrassi, hade tonsatt limerickar som gruppen framförde jätteläckert. Inga mikrofoner, bara små gester och sparsamt agerande i stil med musiken (+ kazoo till Beatles-låten Obladi).

Så avslutade King's Singers en humoristisk  limerick
i  Nonsense av Petrassi

Här en video som ger ett smakprov på deras sång:


Självklart var konserterna med den finska gruppen Rajaton och den danska Postyr, båda kända för mig sen  tidigare, givna höjdpunkter.

Rajaton

Tre av de fem sångarna i Postyr

Swingle Singers hade på sin konsert en del gamla godingar såsom arrangemanget på ett tema från en orkestersvit av Bach (signatur för radioprogrammet Svar idag) och Clair de Lune av Debussy. Självklart har det hänt mycket med en grupp på 50 år. Teknikens utveckling ger ju också helt nya möjligheter. Piazollas Libertango hade jag inte hört med dem förut, den gjorde de helt underbart.

På den här videon överraskar Swingle Singers resenärerna i tunnelbanan:


Vad är egenligen en vokalgrupp? Många grupper använder elektronik och kanske också instrument. På paneldebatten tog man fasta på två huvudinriktningar i utvecklingen: å ena sidan grupper som arrangerar andras och kanske äldre musik (som t ex The Magnets) och å andra sidan grupper som samplar, loopar och gör digitala bearbetningar av ljudet (som t ex Postyr). 

The Magnets, en grupp med mycket beatboxing

De olika aktiviteterna kunde spridits ut mer. Två konserter per kväll är helt ok, men på lördagen var det förutom tre konserter och fyra workshops en del annat att ta del av: ett seminarium om Swingle Singers 50-åriga historia, en pandeldebatt om vokalsångens utveckling och många mindre kända grupper som sjöng på  lilla scenen. Och en fika och en liten matbit måste helst också hinnas med!

Bellaphonics, en kvartett från London, väl värd att lyssna på

King´s Singers och Swingle Singers tillsammans på scenen

För att visa på bredden i festivalutbudet måste jag också nämna Choir of Clare College, Cambridge, som inledde med traditionell sakral a cappella-sång av framför allt Duruflé, Poulenc och Britten. Två av styckena har vi sjungit i Camerata Vocalis.  Kören har haft John Rutter som dirigent och de sjöng ett stycke av honom. De avslutade med ett extremt svårt körverk, Friede auf Erden av Schönberg. 

Den mänskliga rösten är ett fantastiskt instrument!