Krånglig stickning - men fint blev det!

Har man flera stickprojekt på gång kan det bli mycket färdigt samtidigt. Den dubbelstickade jackan med mönster från den danska designern Marianne Isagers bok Stricken à la carte 2 blev klar idag.
Boken är på tyska, men det var faktiskt inga problem med det. I originalmönstret, som heter Kreuze, är det kors i rutorna, men i samma bok hittade jag de här nordiska mönstren på en dubbelstickad halsduk och valde dem istället.
Jag lyckades inte få tag på exakt samma garn som det rekommenderade. I själva jackan har jag använt Highland och Spinni, i ärmarna Bio Shetland och Spinni.

Lika vacker på insida som utsida

Dubbelstickning är en väldigt trevlig teknik, långsam och krånglig, precis som jag vill ha det. Ärmarna är slätstickade och insydda mellan ut- och insidan av jackan. Det är den enda monteringen som behöver göras, när stickningen är klar.

Så här stickas modellen.

Ska jag berätta om upptäckten av en stor fadäs, när själva jackan var nästan klar? Ja, varför inte? All erfarenhet kan komma till nytta.

Jag började nerifrån med hela bredden. När jag kom till ärmhålet, satte jag maskorna motsvarande en ruta på en tråd och fortsatte med vänster framstycke ända upp till kragen. Därefter stickade jag bakstycket. Allt gick som på räls. Jag fortsatte med höger framstycke på samma sätt.

Hela stickningen hängde på en lång rundsticka och det var väl därför det gick som det gick. Ända uppe vid kragen upptäckte jag att jag hade en rutrad för mycket på höger framstycke. Jag hade glömt att avmaska för höger ärmhål. Panik, panik. Hur lösa problemet?

Jag tog mod till mig, släppte ner alla maskor i denna rutrad, och satte dem på en tråd nere vid ärmhålet. Efter att ha knutit trådarna parvis, klippte jag av dem, så det blev ett par cm kvar. Ändarna fick jag sedan stoppa in, samtidigt som ärmen syddes fast. Och tänk, det lyckades, ingenting märks! 

Mjuk och härlig, lite vårlig i stilen; den här kommer jag använda mycket!

Koftan Stjärna är klar!

Även om våren anlänt, kan det nog behövas en kofta ett tag till. Den här är stickad i härligt mjukt visjögarn från Östergötlands ullspinneri, detta charmiga ställe som jag besökte i somras.

Inte lätt att välja mellan flera härliga modeller

Det blå garnet kallas ombrégarn och växlar från ljusare till mörkare blått färgat på naturgrått ullgarn. Eftersom det  bara är mönster på framstyckena kunde jag inte rundsticka, utan fick sticka även aviga varv med två färger. I stjärnmönstret ingår dessutom vissa aviga maskor (från rätsidan), vilket ger en fin djupeffekt, men som kräver extra koncentration när man stickar.

Koftan har i sin ursprungsmodell en rak ärm (se bild nedan), men jag valde att försöka göra en formstickad ärm istället. Det gör koftan lite mer tight. Det blev en del trail-and-error innan ärmarna blev klara, men det syns ju inte på det färdigstickade att det tagit lång tid.

Urspungsmodell på koftan