lördag 24 juni 2017

Min första kurs på Sätergläntan

Veckan före midsommar i Dalarna på stickkurs ... visst låter det härligt? Och "härligt" är bara förnamnet. Jag har nog aldrig varit på en så fantastiskt rolig och inspirerande kurs!


Sätergläntan heter formellt Institutet för slöjd och hantverk och anordnar både långa och korta kurser.
En härlig miljö med betande får och utsikt över Siljan, ett ställe där man verkligen kan inspireras till krestivitet och skapande. Louise och jag bodde i ett enkelt härbre, vilket gav vistelsen en extra dimension.

 
Här bodde vi: Härbre 2
Kursen hette Form och design för stickat, kursledare var Anneli Renborg.Vi var bara sju elever, så var och en fick gott om lärartid och tid att lära känna varandra. Men även vid fikapauserna var det som syns svårt att låta bli att jobba.
Kursledare Anneli och mina kurskamrater
Vi fick börja med att skapa täckande mönster genom att vända, vrida och spegla en kvadratisk ruta på 5×5 cm där vi ritat in några kurvor. Genom att sätta samman flera identiska kvadrater fick vi ett mönster. Detta överfördes till maskor på ett rutnät anpassat efter egen stickfasthet i det garn vi valt. Efter att ha valt ut intressanta områden och fyllt i färger kunde man sedan göra en provlapp med mönstret. Ett spännande sätt att skapa vackra mönster! Tänk vad man kan göra med maskor, det är bara fantasin som sätter gränser.
Så vackra Carolas provlappar blev!
Anneli gav oss stor frihet i skapandet, samtidigt som hon följde upp våra idéer, lyssnade och gav tips. Jag kom dit med en idé att skapa en kofta utifrån vackra mönster jag sett på resan i Zimbabwe förra våren. Vackert staplade stenar, nationalsymbolen Zimbabwe-fågeln som finns på flagga och mynt ... kunde det användas i stickning? Jag tog med några bilder på murarna och en liten fågel jag köpt där. Vi fick i ett tidigt skede i kursen berätta hur vi tänkt och det gjorde att jag fick ordning på mina egna tankar samtidigt som jag fick respons och idéer från gruppen.
Här ritar jag upp ett mönster för Zimbabwe-fågeln
Jag ritade av fågeln på ett rutnät och förstorade den till dubbel storlek. Likaså kalkerade jag av små delar av förstorade bilder på murarna, här passade inga matematiskt korrekta tegelstenar.

Vi fick lära oss att göra ett personligt grundmönster utifrån ett välsittande plagg och sedan modifiera det till det plagg vi ville sticka. Detta överförde vi i naturlig storlek till pappersmönster på framstycke, bakstycke och ärm. Som jag redan nämnt kunde vi skriva ut rutnät efter stickfasthet från en webbsida, ett väldigt bra hjälpmedel. På dessa rutnät överförde vi sedan pappersmönstret, som då blir som en stickbeskrivning, där jag kan rita in murformationer och fåglar.  

Jag köpte lite garn i tänkbara färger, duvblått, ljusare och mörkare grått, beige och (hör och häpna!) aprikos, som absolut inte är min färg, men som här kan fånga upp en färg i muren. Tack Anneli för det tipset! Nu kunde jag börja provsticka olika detaljer för att se hur färgerna passar ihop och testa olika sticktekniker. Att kombinera färger är spännande. Man ska inte bara utgå från de färger man gillar bäst. Det kan behövas någon färg som sticker ut för att resultatet ska bli optimalt. Att ta in ett aprikosfärgat garn i min kofta var en sådan detalj som jag tror kan bli riktigt lyckad.

Anneli visar och berättar
Anneli berättade om hur hon jobbat professionellt med sin stickning. Hon har designat och stickat upp kläder till teater och film. I sitt arbete har hon verkligen fått arbeta med okonventionella sätt att sticka. Hon inspirerade oss också att ta del av vad olika designers och konstnärer skapat. Flera av kursdeltagarna hade också rik stickerfarenhet och delade frikostigt med sig av idéer och god råd. Till exempel ledde mina frågor till att jag fick lära mig tegelstickning, intarsia och i-cord.
 
En eftermiddag gick vi runt och besökte de andra stickkurserna. Denna vecka pågick sju olika veckokurser i stickning. Så du förstår vad samtalsämnet var under måltiderna. Det var mycket intressant att se hur de olika kurserna arbetade och vilka vackra hantverk som växte fram.
I en av kurserna var det full fart på stickmaskinerna
"Det ordnar sig alltid ..." Här stansas hålkortet.
Sticka vantar och sockor - klassiskt hantverk

Härligt att se hur mönstret växer fram varv efter varv!
Estnisk spetsstickning, så elegant det blir!
Tvåändsstickning ... så stickade kullan på Zorns målning
I en kurs jobbade man extra mycket med färgsättning
I det lilla charmiga biblioteket fick vi se exempel från deras samling av stickade plagg i folkliga tekniker och bläddra i litteratur.
I Sätergläntans bibliotek
Visst var det som att leva i en bubbla. Att hänge sig åt något man tycker om, inte behöva stoppa upp för tid till matlagning och städning ... helt underbart. Och inte minst att umgås med likasinnade.
Verkligheten låg en bra bit bort
Det här hade jag med mig hem: en skiss över den kommande koftan och tre små provstickningar. Men som det stod i en bok jag köpte (Knit to fit av Sharon Brant): "It's all in the planning". En vacker dag har jag förhoppsvis en färdig "Zimbabwe Cardigan".
Och att jag gärna återvänder till Sätergläntan, det förstår ni väl?
På återseende?

söndag 11 juni 2017

Ack Värmeland, du sköna ...


Även en skåning måste hålla med om att Värmland är vackert! Vi gjorde en minisemester under Kristi Himmelsfärds-helgen. Solen sken (inte bara i Karlstad utan överallt) och vi njöt av det försommarfagra landskapet med så många olika nyanser av grönt.

Värmland har också mycket kulturellt att erbjuda. Flera litterära profiler gör sig påminda. Du tänker nog först och främst på Selma Lagerlöf, första kvinna i Svenska Akademien och första kvinna som fick nobelpriset i litteratur. Det är klart att vi besökte Mårbacka. De hade till och med öppet hus och fri entré den dag vi var där.
Mårbacka
Salongen på Mårbacka
Selmas skrivbord i biblioteket
Selma Lagerlöf var också entreprenör. Hon drev företaget Mårbacka Havrekraft under några år. (Här en länk till en bild från när det begav sig.) I caféet köpte vi Mårbackakaka bakad på skrädmjöl, att ätas med grädde och lingonsylt. Vi kom inte till Stöpafors kvarn på den här resan. Det är den enda skrädmjölskvarnen som är igång. Jag använder gärna skrädmjöl när jag bakar bröd också, Stöpafors-mjölet finns att köpa på Ica. Man får ett nyttigare bröd med godare smak om man byter en del av vetemjölet mot skrädmjöl.

Selma använde sig av då levande personer i sin hembygds miljö när hon skrev sina romaner men gav dem andra namn. Till exempel Ekeby i Gösta Berlings saga var verklighetens Rottneros på andra sidan sjön Fryken (romanens Löven).  
Rottneros
I Rottneros park är hela svenska skulptureliten representerad tillsammans med några nordiska och några antika skulpturer. Jag blev förtjust i den här lilla flickan i fontänen av Tore Strindberg. En svag vind fick vattenstrålen att röra sig lite, det såg ut som om flickan rörde handen och lekte med vattnet.

"Och här är dungen där göken gol" skaldar Gustaf Fröding. Hans trakter är Alsterdalen, där han föddes på Alsters herrgård. En bit från herrgården ligger"dungen". Vi hörde ingen gök, men det var mycket fågelsång. Bildhuggaren Christian Eriksson har ristat in den kända dikten och figurer som Ett gammalt bergtroll. 
Frödingstenen
En stor del av Frödings poesi är ljus och livsbejakande, trots att hans liv var så oroligt. På den guidning vi fick i herrgården hörde vi om hans svåra uppväxt och hur hans godtrogenhet ledde till att stort arv förskingrades och han hamnade i alkoholism och psykisk sjukdom.
Alsters herrgård
Fröding var på långt håll släkt med Selma Lagerlöf. Han recenserade Gösta Berlings saga i en lång artikel i Karlstadstidningen 1892. Han hade en del kritiska synpunkter samtidigt som han var imponerad och hälsade fröken Lagerlöf välkommen in i den svenska litteraturen.


Ett konstställe som är väldigt i ropet är Lars Lerins galleri Sandgrund. En stor ljus lokal med plats för många målningar.
Lerins konstgalleri

Lars Lerin har en väldigt speciell stil i sina akvareller: ofta mörka, ödesmättade men samtidigt hoppingivande med ljus över de ödsliga husen. Ofta finns mer eller mindre läsbar handskriven text under målningarna, varför har jag inte lyckats få reda på.
Lars Lerins Mårbacka i vinterskrud

Naturligtvis ville jag också besöka linneväveriet i Klässbol. Vi fick se och höra (för det dånade förskräckligt) hur de vävde otroligt vackra dukar. Att jobba där innebär mest tillsyn och att rätta till fel. I ett rum fanns några äldre maskiner och i montrar exempel på vad som vävts till kungahuset.
Klässbols linneväveri

Naturligtvis fanns det möjlighet att köpa dukar och annat. Man kan ju inte köpa när linneskåpet är fyllt av hemvävt, däremot fanns det påsar med kantremsor i svart-vitt och i ljusgrönt, jag frågade om man kunde väva med det och blev visad trasmattor med ett läckert ludd. Så det ska testas i Örkelljunga i augusti!



Vi bodde på trevliga Bed & Breakfast, bl a en ombyggd järnvägsstation, och inte vilken station som helst utan Sveriges första: Fryksta, varifrån det byggdes en 8 km lång järnväg till Klarälven år 1850.
Då järnvägsstation ...
... nu vandrarhem
Och förutom allt jag berättat: en trevlig konsert med en duktig armensk pianist och Ingesunds symfoniorkester samt sista kvällen en trevlig räkkryssning på Klarälven ut i Vänern. Tänk så mycket av det sköna Värmeland man kan få med sig på några dagar!