onsdag 13 mars 2024

Upplevelserika dagar på Gran Canaria

Gran Canaria har mycket att erbjuda även den som inte är ute efter sol och bad. Här finns varierande natur och intressant kultur.  På en knapp vecka fick jag uppleva mycket. Här några axplock:

I den gamla delen av Las Palmas finns en byggnad där man tror att Christofer Columbus bodde 1492, innan han gav sig iväg på sin första långa resa. Där finns en kopia av kajutan i hans favoritskepp, Niña, och en mängd modeller och kartor.

I närheten ligger katedralen Santa Ana, imponerande både till exteriör och interiör.


Uppifrån ena tornet får man en magnifik utsikt över huvudstaden.

I det inre av ön är det bergig natur. Här finns gott om vandringsleder.

Roque Nublo var guanchernas heliga berg. En lagom jobbig vandring dit upp (och vackert väder) ger panoramautsikt åt alla håll.


En läcker formation: visst ser det ut som en vandrare med ryggsäck?

Ön bjuder på trivsamma promenader i charmiga små byar.

Puerto de Mogán i sydväst

Agaete i nordväst

Fataga i söder på väg upp i bergen

Gáldar var öns huvudstad före européernas ankomst. Där har man hittat en guanchegrotta med små enkla målningar i geometriska mönster. I ett museum får man se utgrävningsområdet och arkeologiska fynd. 


Man får bara se målningarna bakom glas och inte fotografera, men så här ser de ut:
Foto från https://www.hejkanarieoarna.com/

De mäktiga sanddynerna i söder vid Maspalomas är imponerande och extra vackra i kvällssol.



Tack Kerstin och Helena för fina dagar! Så trevligt att träffa er i er hemmiljö och få superfin guidning på våra utflykter! 








lördag 17 februari 2024

Laddat för mer stickning ...

 Så var det dags igen: Sy&Hantverksfestival i Älvsjö! 

Jag har fått till vana att åka dit både höst och vår. Och den här gången hade jag hade ett par ärenden.

Först och främst skulle jag köpa en ny bra rundsticka. Helt plötsligt en kväll förra veckan gick spetsen bara av. Ett tjugotal maskor åkte ut ... inte roligt alls, speciellt inte vid spetsstickning, där man vrider maskor, slår upp fem maskor i en för att senare ta ihop dessa fem maskor igen. Mycket pyssel med virknål blev det för att rädda maskorna, men det gick, tack och lov. 

Garnet och det avancerade mönstret (dessutom på engelska) köpte jag på förra festivalen. Efterhand knäckte jag koden. Jag har hunnit upp till ärmhålan. Nu kan jag fortsätta med den nya stickan!

Mitt andra ärende var att kolla knappar till koftan, någon sorts knappar i glas kanske? Det hittade jag också, dessutom otroligt billigt.

Sedan är det ju ett stort nöje att bara gå omkring och kolla olika utställare. De här små vävarna såg intressanta ut och jag var med på en demonstration. Roligt att se hur man gör de olika stegen i uppsättning av väven, det liknar vad man gör i en stor väv, allt i miniformat. 

Annars var det förstås mest garn och olika uppstickade modeller som drog till sig min uppmärksamhet. Och där hängde den: långjackan jag inte motstå. Norsk ull, designer Sidsel J. Høivik. Mönstret ingår i en av hennes böcker och går inte att köpa separat, så det blev en hel bok med hennes "strikkede favoritter", det finns mycket vackert i den.

Man stickar runt och klipper sen upp för ärmhål och framkanter. Detaljer som kanter och blommor virkas, det blir annorlunda och kul! 

Någon kanske tycker att jag borde göra spetskoftan klar först, innan jag börjar på något nytt. Men nej, där håller jag inte med. Man måste ha flera stickningar på gång för olika situationer. Spetskoftan är långsam, kräver bra ljus och mycket koncentration, medan det nya projektet är lättstickat och kräver för det mesta varken det ena eller det andra. 

Jag kunde inte hålla mig, redan igår kväll nystade jag en härva, stickade en provlapp och slog upp 301 maskor ...

måndag 15 januari 2024

Galna kattantens sockor

Så hette det garn- och mönsterpaket jag köpte på syfestivalen i höstas. Anna Friberg har designat. Här är resultatet:


Sockarna är stickade i ett ganska tunt, handfärgat garn från Abies Creative, med sticka 2,25 mm
 
Jag är inte så van att sticka strumpor och här fick jag dessutom tips om ovanligare tekniker.
Jag stickar alltid med magic loop och en uppläggning kallad Judy´s Magic Cast-On  var ett fiffigt sätt att börja med tån. 
Tyska kortvarv när man vänder hälen, en variant på förkortade varv, gav fin form och vändningen blev så gott som osynlig.
En annorlunda avmaskningsteknik med aviga maskor och omslag, Jenny´s Surprisingly Stretchy Bind-Off,  gav en väldigt behaglig tänjbar kant. 
På beskrivningen står detta citat av Pam Brown:

"En katt kan med matematisk exakthet räkna ut precis var den ska placera sig för att ställa till med största möjliga uppståndelse" ... och skulle jag vilja lägga till, maximera sin njutning.

torsdag 30 november 2023

Koftan Othilde är klar!

När jag hade en långvarig förkylning i våras, tyckte jag synd om mig själv och beställde mjukt gosigt garn att pigga upp mig med. Det var garn till koftan Othilde, designad av Lene Holme Samsøe. Mönstret finns i hennes bok Heatherhill.

Jag passade på att be grannen ta bilder i det vackra vintervädret.


Jag har stickat med rekommenderat garn, till och med samma färger och samma knappar, och följt mönstret i allt utom uppläggning och avmaskning. Hon rekommenderar den italienska varianten på dessa moment. Jag körde min vanliga metod här eftersom det handlade om så många maskar (226 maskor vid avmaskningen nertill).
Ibland är det skönt att bara följa en bra beskrivning!

Koftan stickas uppifrån, man börjar med kragen. När oket är klart sätter man maskor för ärmarna på en tråd och fortsätter tills bålen är klar med resår och allt. Ärmmaskorna plus några upplockade maskor stickas sedan runt ända ner till och med resåren (jag kör med magic loop).

 Inte en enda söm att sy! Jag behövde en nål enbart för att fästa några trådar och sy i duffelknapparna.


Det finns fler lockande projekt i boken, får se om det blir något mer ur den så småningom. Men det ligger ju en del garn på vänt efter höstens syfestival ...


lördag 7 oktober 2023

"Vandring i Sagolandet"

Resan levde upp till sitt namn. Vilken sagolik natur!
Vandringsresan i nordvästra Tjeckien på gränsen till Tyskland blev verkligen ett oförglömligt minne.

Vi hade den charmiga orten Decin som utgångspunkt och gjorde vandringar i området däromkring, ibland över gränsen till Tyskland.


Många i gruppen hade gjort flera vandringsresor i olika länder tidigare. Jag har bara gjort enS:t Olavsleden 2021, men den gav mersmak och därefter har jag hållit koll på utbudet. 

Att ta sig upp på klippan andra sidan Elbe första kvällen kändes som ett konditionstest. Jag såg inte när jag tog bilden att det låg ett litet sagoslott däruppe. Men vi fick en fin utsikt över Decin med sitt stora pampiga slott däruppifrån. 


Uppe på Pastyrska stena
Utsikt över Decin

Första vandringen gick västerut bland Tisa-klipporna. Det är omöjligt att beskriva skönheten i dessa sandstensformationer, där vi vandrade upp och ner.



"Herkules pelare" stod som stora schackpjäser bland träden.

Här har gjorts flera filminspelningar i det magiska landskapet. Jag hittade denna video, som kan ge en aning om hur det kändes att vandra omkring i "Narnias landskap".

Andra vandringsdagen åkte vi österut till Jetrichvice för en, enligt vår reseledare Lenka, mer "dynamisk vandring" mellan utsiktsplatåer och bokskogar. 






Vår reseledare Lenka

Tredje vandringsdagen började med tåg över gränsen till Tyskland och färja över Elbe.

Ett gäng cyklister var på väg tillbaka med färjan

 Från denna idylliska vy var vi snart inne i en enligt Lenka "tekniskt svår" vandring i Sachsens berg, där  "Heilige Steige" var dagens utmaning.

Så härlig känsla att ha nått toppen!

Fjärde vandringsdagen drog vi norrut. Målet var Europas största naturliga stenbro.  I detta område hade den stora branden i förra sommaren härjat som mest. Man förstår att släckningsarbetet måste varit komplicerat i denna terräng. Nu ser man att växterna kommer tillbaka: digitalis, rallarros och annat.  


Här börjar stigningen  upp till Pravcicka Brana

Förr fick man gå över bron men på grund av turisternas slitage får man inte göra det längre. Lenka berättade att hon förr sett skolklasser springa över bron. 



På eftermiddagen fick vi en meditativ vandring i en frodig ravin med en liten båttur på Kamenice. 



Femte vandringsdagen passerade vi åter tyska gränsen. Vi åkte till Bastei, en mäktig klippformation 200 m över Elbe i ett område som kallas "Sachsiska Schweiz". Utsikten är minst sagt magnifik.




Tänk att ha picniclunch på ett stort berg med utsikt över Elbe lång därnere!  Vi bjöds på tjeckiska specialiteter av korvar och ostar, härliga frukter och så tårta eftersom Anna fyllde år.


Sista vandringen gick på stenar, trappor och stegar upp på Schrammsteinmassivet. Ibland behövdes en hjälpande hand eller en puff i baken. Men upp kom vi och utsikten var belöning nog!


Ibland var det svårare att ta sig ner. Så visst kändes det skönt att komma ner i mer lättgången terräng igen. 





Så var det dags att packa väskan och lämna Decin. Det har blivit rejäla vandringar, en bra bit över en mil per dag i en terräng med stora höjdskillnader. 

På väg till Berlin gjorde vi ett stopp i Dresden, där vi fick en guidad vandring i stadens historiska centrum. Vi beundrade de vackra byggnaderna som byggts upp igen efter bombningar och bränder.  Operan, slottet, katedralen och intressanta museer ...kanske en plats att återvända till för kulturella upplevelser. 


Vi åkte vidare med tåg till Berlin. Naturligtvis tog Ulla och jag chansen att sticka lite. 

Resan var toppen, om jag bortser från nätterna på nattåget Malmö-Berlin. Trång kupé, smal säng, skakigt, passkontroll mitt i natten ... inte kunde jag sova. Men då försökte jag tänka: det här gör jag för klimatet. Som det  stod på Frauenkirche: "Vi kan bygga upp allt förutom klimatet". En passande devis för staden Dresden. 


Att göra dagsvandringar i kuperad terräng fem dagar i rad kräver god kondition och pigga fötter. Jag var kanske lite ängslig före resan, men det har gått väldigt bra. Fina naturupplevelser, trevliga vandrarkompisar och en fantastisk reseledare Lenka! Tack!