tisdag 13 september 2022

Dopkläder under tvåhundra år

Enköpings museum visas just nu en utställning om dopkläder. Utställningen var planerad till år 2020, men pandemin kom emellan. Gunilla Edström har varit drivande i projektet och lyckats samla in en stor mängd kläder och föremål. 

Dopklänningen har traditionellt varit vit, men på utställningen fanns även några i färg. Modellen är väldigt lång i förhållande till barnets egen längd, vilket är en symbol för att den döpte ska kunna växa i sitt dop. Dopklänningen kompletteras ofta med mössa och band. 

Dopklänningen är prydd med broderier, spetsar och volanger. Den användes i flera generationer och man broderade gärna barnens namn på tyget. 



Dora Westerlunds dopklänning

På utställningen finns en dopklänning som Ernst Westerlunds dotter Dora burit år 1878. Om du inte känner till denne Enköpingsprofil, räcker det kanske att jag påminner om den här växten, som brukar namnges efter honom. Doktor Westerlund rekommenderade rosengeranium i sjukrummen för att rena luften och göra den friskare. 
"Doktor Westerlund", rosengeranium

Ovanliga mönstrade dopklänningar och mössor

Förutom dopklänningar och dopmössor fanns i flera montrar olika dopgåvor, såsom smycken och skedar, likaså dopminnen. 

〇〇

År 2013 hade Enköpings museum en utställningen om brudklänningar. Då lånade jag ut min brudklänning. Den här gången bidrog jag med två dopgåvor: en mugg med Ingemars namn och dopdatum på och ett halssmycke i form av ett hjärta med mitt namn på.

Utställningen finns kvar till den 1 oktober.

tisdag 23 augusti 2022

Sjælevarmer från Färöarna

Hjärtevärmare kanske vi skulle säga på svenska, en sorts sjal med ärmhål. 

Foto: Susanne Ejner

Garnet är färöisk ull, från spinneriet Snældan, som jag besökte på resan i våras. Mönstret kommer från Tanja Jacobsens bok "Strik med naturen på Færøerne" där hon i sina mönster har hämtat inspiration från olika platser i landet. Ibland är det färger, ibland former, som inspirerat henne. 

Denna "sjælevarmer" kopplas till naturhamnen i Gjogv, en plats vi besökte. (Bilden finns i slutet av mitt blogginlägg om resan.) Det är ränderna i klipporna som gett idén: slätstickning med omväxlande räta och aviga ränder. Nu valde jag grått garn, i boken har Tanja brunt garn som stämmer bättre med klippornas färg. 

Man stickar plagget i ett stycke. Jag tyckte det var svårt att förstå hur ärmhålen skulle fungera. Jag gjorde därför en skiss, som jag mailade till designern, för att få veta om jag tänkt rätt. Hon var snabb att svara och ge mig god hjälp.


Den lilla slätstickade fyrkanten nertill på ryggen är en trevlig detalj, där man kan "tamburera" en blomma. Jag valde en detalj från ett färöiskt sjalmönster, som vi arbetade med på en workshop på resan. Att sticka en stor sjal med detta mönster var annars min första tanke, när jag köpte garnet, men jag tror att detta plagg passar mig bättre. Sjalar har en tendens att ramla av.  

Tamburering (tambursöm) var ett nytt begrepp för mig. Man håller garnet på undersidan och virkar genom det stickade plagget med en tunn virknål (eller en speciell tamburnål). Resultatet ser ut som kedjestygn, men detta är en snabbare broderingsmetod. 

Foto: Susanne Ejner
Jag har mer garn från Färöarna. Kanske blir det något mer plagg från boken" Strik med naturen"?

tisdag 19 juli 2022

Sommarjumpern klar!

Den brittiska värmeböljan är visst på väg hit. Och då sitter väl den här tunna jumpern i bomull och lin fint.

Foto: Susanne Ejner

Jag ser i bloggen att jag började redan i februari. Då beskrev jag den annorlunda sticktekniken "Muslinger".  Det rekommenderades i boken att man kopierade mönstret, klippte ut och tejpade ihop fram- och bakstycke. Så här såg mitt schema ut:


Musling nr 1 ligger längst ner på framstycket och den sista musling 124 längst upp till höger på bakstycket. 

Varje musling startar med 31 maskor och minskningar görs för varje varv tills toppmaskan återstår och sätts på en säkerhetsnål. Man har alltså aldrig mer än 31 maskor på stickan. Rolig teknik!

När jag gjort 124 muslinger återstod väldigt lite efterarbete: enbart att sy ihop vid axlarna och sticka kanter. Jag tänkte redan från början sticka kanter och några slumpvis lagda muslinger i det ljusblåa garnet. Och så blev det!

Än en gång stort tack till Louise och Agneta för garnet jag fick!



söndag 10 juli 2022

Vävning hela veckan!

Veckan efter midsommar ägnade jag mig åt vävning. Årets projekt var inspirerat av en bildväv jag sett på Sätergläntan förra sommaren. 

Summerbeach av Annika Lindqvist
Bilden är hämtad från Vävnätet Dalarnas Fotogalleri (utställning 2019 Björkar och körsbärsträd i Japan)

Jag såg att det var trasmattor i tuskaft med inplock och tänkte att något sådant vill jag prova på att göra. Jag har en vägg i hallen, där en sådan vävnad skulle passa fint.

I början av sommaren satt jag i bersån, klippte och rev trasor och funderade kring färger. Det var då idén om att göra en vävnad för varje årstid dök upp. Jag sorterade trasnystanen efter årstid men var fortfarande väldigt osäker. Trasmattor har jag vävt, men detta var något annat. När jag skissade på min vävnad skickade jag ett mail till konstnären Annika om mina funderingar. Hon önskade mig lycka till.

Jag har sedan jag blev pensionär vävt varje sommar (utom i fjol) hos min svägerska Eva i Skåne. Min mors vävstol finns därnere. Den här gången vävde jag i en annan mindre vävstol. Eva hade satt upp väven, 70 cm bred, med möjlighet att väva både tuskaft och rosengång. Jag kunde alltså ändra mig och väva mattor i rosengång, om det jag tänkt skulle bli för svårt. Jag fick bo i en liten stuga med plats för säng och vävstol.








Vävningen gick över förväntan. Och väldigt roligt var det! Att plocka in blommor och trädgrenar och låta bakgrunden skifta i olika fält utan att det blev raka linjer var spännande. Genom att använda en av rosengångstramporna kunde jag få trädet att framträda bättre.

Början på "Sommaren"
"Vintern" snart klar
Alla årstiderna innan jag klippt isär väven
"Våren" klipps loss

När årstiderna var klara fanns tid att väva ett par mattor till. Bland annat en matta i rosa och lila till min granne, som tack för att hon skött om växter och post under min semester. Där roade jag mig med enkla rosengångsmönster och vridna remsor i några av bårderna.



Jag har lite efterarbete kvar på "årstiderna". Trädgrenarna och andra inplock ska fästas lite och övre fransen ska knytas så att vävnaderna kan hängas i en naturgren. Jag har inte bestämt om nedre fransen ska vara kvar på något sätt eller vikas in och klippas av, kanske gör jag olika. På "Vintern" skulle man kanske kunna knyta ihop flera fransar till "istappar"? 

Min tanke är att hänga dem på väggen i hallen och byta efter årstid. Eller kanske göra tvärtom: påminna om vår eller sommar när det är som kallast ute? Ett väldigt roligt vävprojekt är avslutat och jag är nöjd med resultatet.

lördag 9 juli 2022

Sång hela veckan!

Vilken härlig vecka i Bräkne-Hoby! Vocal Camp har funnits några år, men för mig var evenemanget helt okänt, tills jag deltog digitalt i några workshops förra sommaren.

Men nu har jag varit där. Fem härliga dagar sprängfyllda med musik! Utmärkta sångpedagoger och körledare höll i sångövningar och workshops i lokaler på folkhögskolan. Blekinge Jazz & World pågick parallellt - i år var det deras 20-års-jubileum. Jag bodde i ett rum på folkhögskolan. Utmärkt mat serverades i skolans matsal. Varje kväll var det konsert i kyrkan eller i Synvillan (gamla gymnastiksalen). 

Blekinge folkhöskola

Bräkne-Hoby kyrka

Exempel på sånger vi jobbade med

Jag hade försökt få med någon körsångare från mina två körer, men alla tyckte att Blekinge låg för långt bort. Visst - det blev 56 mil bilkörning för att komma dit - men det var det värt.

Fokus låg på ensemblesång och vi hade delats in i mindre grupper.  Det föll väl ut:  i vår lilla ensemble, som gick under namnet "Gott och blandat",  hade vi ganska lika röster och god körvana, och det var väldigt roligt att sjunga tillsammans.

"Gott och blandat" 
Staffan Paulson håller en workshop

Konsert i kyrkan

Att sjunga tillsammans är "som att skapa magi". Så sa den yngsta deltagaren, när SVT Blekinge kom på besök. Och jag håller med! 

Sista dagen hade vi en avslutningskonsert. Hela gruppen framförde två sånger vi jobbat med tillsammans och varje ensemble sjöng en egen sång. Den entusiastiska publiken utgjordes till största delen av deltagarna i Jazz & World. De hade sin avslutningskonsert på onsdagskvällen och då satt vi sångare i publiken. 

Så här lät det på avslutningen. Ett varierat program, mycket sångarglädje! "Gott och blandat" sjunger ca 10 minuter in i programmet.


Två workshops finns också på youtube. Titta gärna, här finns länken
Camilla bad oss skicka med denna text:

Aktiviteten sändes under Vocal Camp 2022. Hjälp oss fortsätta ordna schyssta sångaktiviteter genom att bidra med en liten slant, t ex 75 kr för båda filmerna från Vocal Camp 2022.

Swish 123 088 2118

BG: 5508-9239


Fler bilder och filmer finns på Vocal Camps FB-sida


Jag kommer från nordöstra Skåne, bara ett par km från Blekingegränsen, så jag kände mig hemma vad gäller dialekten. De flesta deltagarna kom också från Skåne och Blekinge. Jag hade inte tänkt på detta förut, men man känner sig extra välkommen när man delar språket. Vissa dialektala ord och uttal som jag inte använt på jättelänge kom till heders, såsom "vassegou", " räälit" och "roulet" och det kändes tryggt och skönt.


Det blev en lärorik och inspirerande vecka. Jag har redan noterat veckan före midsommar 2023 i kalendern. 

tisdag 10 maj 2022

Färöarna - intryck från ett annorlunda resmål

Så här efterlängtad har nog aldrig en resa varit för mig! Färöarna april 2020, så var det tänkt, men nu har jag faktiskt varit där!

Landet bjuder en storslagen unik natur, där husen ligger inbäddade i vikarna mellan glittrande fjordar och dramatiskt stupande klippor. Lägg därtill workshops om färöisk stickning och ni förstår att det var en oförglömlig resa!

  

Flygplatsen ligger på ön Vágar i väster och vi fick uppleva storslagen natur på den ön redan första dagen, bland annat byn Gásadalur med vattenfallet Múlafossur. När vi gick ut för att beundra utsikten fick vi känna på rejäl blåst, så mössa och halsduk var ett måste. Vädret är ombytligt och växlar snabbt här mitt i Nordatlanten, men vi hade tur som slapp regn hela veckan.
Gásadalur med vattenfallet Múlafossur

Landet består av 18 öar, de flesta bebodda. Broar, färjor och tunnlar förbinder en del av dem. Vi åkte genom en ny tunnel, 11 km lång under vatten, det fanns till och med en rondell i tunneln. Många öar har bara en äldre befolkning, de yngre har flyttat in till Torshavn. Man hoppas att tunnelbyggandet ska underlätta för  barnfamiljer att bo kvar.

Fåren går fritt på kullarna (och vägarna). De är i majoritet. Det lär finnas 70000 får men bara 50000 människor i landet. 

Vi fick träffa en ung fårägare. Han berättade om fårskötseln och hur livet fungerar. Så har hans släkt levt i många generationer. Ingen kan leva på enbart fårskötsel numera, det är snarare ett sätt att leva. Man använder allt på fåret utom njurarna. Köttet hängs upp i visthus. De olika konserveringsmetoderna är saltning, fermentering och vindtorkning. Första smakbiten på årets kött får man på lille julafton. Vi fick provsmaka fermenterat fårkött och gårdens rullkorv samt rabarbersaft. Rabarber går bra att odla här, liksom potatis.

Gården producerar garn. De importerar merinoull och alpacka för att blanda med egen fårull. I deras butik kunde vi köpa garn och stickade produkter. Vi fick också se en en modern stickmaskin, som en 3D-skrivare för stickning. Plagget kommer ut helt klart utan sömmar. En  tröja blev helt klar på 60 minuter!

Vi besökte spinneriet Snældan. Det är det enda spinneri som är igång i landet. Vi fick en guidad tur om hur man tar hand om ullen och spinner den från entrådigt garn ända upp till femtrådigt garn. Guiden bar en traditionell kofta i bruna nyanser. Färöisk ull är av god kvalitet, den är sträv har rikt innehåll av lanolin, som gör att plaggen blir vattentåliga. Mönstren på tröjorna är inte bara till för att vara dekorativa, de blir också starkare och hållbarare.  

Här läggs sista handen vid de maskinstickade plaggen

En dagsutflykt till Sandoy, en av öarna söder om Torshavn, blev resans höjdpunkt. Vägen gick i serpentinvägar brant nerför berget till färjeläget. Där såg vi starten på en tunnel, som är färdigbyggd, men den invigs först nästa år.


Här syns tunnelöppningen

Framme på Sandoy togs vi väl omhand av Hanna, som serverade oss både lunch och middag. Vi fick god fisksoppa och färöiska specialiteter som torkat fermenterat fårkött och valkött till lunch.  Till middag, härlig lammstek och potatis. Och rabarberglass som dessert!

För några år sedan hade några kvinnor på ön startat med en stickning för skojs skull. De skulle sticka ett lapptäcke till en stor sten, 18 m i omkrets, knuten till en sägen om en trollkvinna. Hanna, som var en av initiativtagarna, visade oss stenen och berättade om projektet.  

Stenen till vänster nere vid vattnet är Trollkvinnans sten

Här är hennes gigantiska fotspår

Här kan du se en trevlig liten filmen om det originella stickprojektet!


Vid torrt väder i maj månad ska lapptäcksstickningen läggas på igen. Vi fick se den på skolans vind. 

Hanna berättar om stickningen

Trollkäringen

God mat serverades i Hannas hem

Vi bodde i Torshavn, världens minsta huvudstad med 20 000 invånare. En väldigt charmig, backig, småstad. Små svarta hus med grästak med näver under, med färgglada dörrar och karmar, ligger så tätt de kan. Tråkigt nog har inte alla hus stadigboende familjer, en del har köpt upp hus men bor på annat håll. 



Så här ser regeringsbyggnaderna ut

Nere från centrum syntes en konformad takspira på en modern kyrka.  Uppe vid kyrkan var det så här rofyllt och vackert. 


Nära den gamla kyrkan fanns en naturkyrkogård, en vilsam plats med mossklädda stenar och urgamla träd som fått ligga kvar och så här års mängder av påskliljor.


På våra utfärder från Torshavn gick vägarna ofta längs vattnet. På många ställen såg vi stora runda ringar, det är laxodlingar. Det är gynnsamt att odla lax här, eftersom vattentemperaturen ligger kring 10 grader året runt. 

Laxodling 

På restaurang Aarstova fick vi härlig lax och torsk på avskedsmiddagen

Hann ni sticka något, undrar du kanske? Inte mycket, men vi fick kunskap och inspiration. I två olika workshops fick vi lära oss mycket om färöisk stickning  och deras traditionella mönster.
Koncentrerade på mönsterstickning


Katrina berättade om de gamla färöiska mönstren. Intresset för och kunskapen om stickningen höll på att försvinna bland de yngre en bit in på 1900-talet.  En skräddare började då av eget intresse samla mönster och dessa uppmärksammades vid en industriutställning år 1929, vilket några år senare ledde till att en bok gavs ut, som sedan tryckts om och om igen. 

Katrin hade stickat provlappar med små förändringar av mönstret för att se hur det påverkar resultatet.

Vilka intresserade elever hon hade!

Katrin visar en typisk färöisk sjal

Här testar vi sjalstickning i entrådigt garn

Vi besökte flera garnaffärer och jag köpte förstås en del garn. Kanske blir det en färöisk sjal så småningom? Jag köpte en bok som heter "Strik med naturen" med många nyare stickmönster inspirerade av den färöiska naturen, där kan jag nog hitta en del inspiration.

Vår reseledare Jenny 

Jag är väldigt nöjd med resan, vi var en liten grupp, 13 personer inklusive Jenny, alla med ett gemensamt intresse, stickning. Och naturscenerierna överväldigade oss gång på gång!

Byn Gjögv långt norrut med sin naturhamn

Världens största brevlåda, över 7 meter hög, finns i den lilla byn Skopun på Sandoy. Som gjord för ett gruppfoto.