Så blev min "stormtröja"

Erika Åberg var ledare på en kurs jag gick i somras på Sätergläntan. Hon har designat många härliga tröjor. Jag blev förtjust i hennes "Stormtröja", stickad i Tant Koftas Strikkegarn. 

När jag sedan skulle beställa garn, fick jag veta att Tant Kofta stängt sin butik och sålt ut det garn jag skulle köpt. I höstas på Bergen-resan köpte jag istället garnet Embla, vid vårt besök på Hillesvåg Ullvarefabrikk.  Många färger att välja på, det blev förstås något blått.

Jag följde Erikas mönster. Tröjan stickas uppifrån och ner och man börjar alltså med den roligaste delen, oket.

När jag skulle börja med ärmarna upptäckte jag att det blå garnet inte skulle räcka. Jag kollade på webbutiker i Sverige, men hittade inte samma garn. Att beställa direkt från Hillesvåg skulle gå bra, men nu gällde det bara en härva och det som skulle kosta mest var frakt och tull. Jag hade grått garn kvar, kanske kan jag göra en egen design med grått på ärmarna?

Jag funderade och rådgjorde med stickande vänner. Sagt och gjort. Jag bytte färg genom att sticka en liten del av mönstret halvvägs på ärmen, fortsatte med grått garn och avslutade med en bit av mönstret som en bård. Just detta att ärmen också skulle ha en bård hade jag faktiskt tänkt från början. En av detaljerna som gjorde att jag gillade Erikas tröja var hennes idé att ha aviga maskor i mönstret nertill. De vita aviga maskorna sticker ut som stjärnor. 

Mitt förra blogginlägg om en ny tröja gjorde jag den 24 januari. Om nu någon undrar: Nej, så snabbt kan jag inte sticka en tröja. Förklaringen är den att jag började samtidigt på två tröjor efter Bergen-resan. Jag gillar att ha flera projekt på en gång: vissa kräver mycket ljus, vissa kräver djup koncentration, andra kan man sticka framför tv:n. Denna hör till den senare kategorien om man bortser från de mönstrade delarna och grubblet över ärmarna.

Nästa vecka ska jag besöka Fårfesten i Kil. Undrar vad det ger för nya idéer?

Långsamt och klurigt stickprojekt är klart!

Det tog sin tid. Jag köpte garn och mönster på Bergens strikkefestival i september. Nu är tröjan klar. Mjuk och varm, även högt upp i halsen om man vill det. Garnet heter Tjukk Merino Tweed,  består av 85 % merino från Peru, 10,5 % ull och 4,5 % viskos. 

Man börjar med tre trianglar på rad, fortsätter sedan med rader av kvadrater på snedden. Så här såg det ut när jag kommit en bit. Bål och ärmar stickas i följd. Inte så självklart i vilken ordning rutorna skulle stickas, mönstret var otydligt här, tyckte jag.  

När hela bålen och ärmarna är klara följer resårstickning upp i halsen. Man fortsätter sedan med slätstickning på insidan nerför halsen, och däremellan sys dragkedjan fast. Sedan återstår resår på ärmar och en lång resår som nederkant. Jag passade på att lära mig "elastisk avmaskning", den blev bättre och snyggare än min vanliga avmaskning.

Jag bad min granne Susanne ta en serie bilder där jag har kragen på olika sätt.  

Jag har en hel härva med garn kvar. Kanske till en mössa i samma resårstickning som på tröjan?

Kort rapport från stickhörnan

Denna cardigan såg jag uppstickad på förra syfestivalen, blev förtjust, köpte mönster och beställde sedan det garn som rekommenderades, Merino mini. Jag valde mellan två röda nyanser, det blev den minst julröda. Under arbetet var jag inte speciellt nöjd, det blev dålig kontrast. Och garnet var lite för mjukt. Jag stickade runt och var hela tiden orolig för den dagen jag måste klippa i detta mjuka släta garn. 

Allt gick bra. Spännet köpte jag på höstens syfestival. Nu ska jag använda cardiganen på helgerna i advent och jul. Men jag är inte supernöjd. Kontrasten mellan färgerna är större på bilden än i verkligheten.

Nu har jag nya projekt igång på det garn jag köpte i Bergen. 

Här ska det bli en tröja så småningom, kanske svårt att tro, men jag följer mönstret. Det går ganska fort med stickningen, för varje gång en ruta eller trekant blir klar, så tänker jag "bara en till ..."

Jag tog en bild på designern Heidi Grønvold på Bergens strikkefestival. Tröjan jag stickar syns till höger och jag har valt den ljusa färgen.

Det kommer förstås ett blogginlägg när tröjan är klar.

Minnesvärda septemberdagar i Bergen

 

Bergen är som bekant känt för regnväder, men vi bjöds på strålande sol flera dagar i rad! Vi var 19 glada stickare som rest dit för att uppleva Bergens Strikkefestival, frossa i garn, sticka och inspirera varandra. 

På torsdagen gjorde vi en utflykt. Först till Hillesvåg Ullvarefabrikk där vi fick en genomgång av fabrikens historia och därefter en intressant rundvisning av allt från insamling av ull via rengöring, kardning, spinning och färgning till garnhärvor i butiken. 

 

 

 

Efter besöket i garnbutiken fanns det lite tid för stickning i solskenet.

Därefter åkte vi till House of Oleana, där vi fick se deras tillverkning av vackra plagg. De har dels maskiner som stickar paneler, alltså fram-och bakstycken och ärmar separat som sedan sys ihop, dels nya 3D-maskiner som stickar hela enfärgade plagg. Efteråt görs manuell kantning och kontroll av det färdiga plagget. Om plagget inte blir godkänt, rivs garnet upp och används på nytt. Plaggen är tänkta att hålla i generationer. Man kan lämna in ett plagg för lagning om så behövs. 

Tröja maskinstickad i ett stycke

   

Noggrann manuell kantmontering

 

Fredagen var vi ute på garnsafari hela dagen. Tänka sig att staden har sju garnbutiker på gångavstånd.En av dem ligger faktriskt inne på stationen. Vilken omtanke om resenärerna! 

     

Och så kom helgen med Bergens strikkefestival som anordnades i textilindustrimuséet i Salhus ett par mil norr om stan.Vi hade festivalpass och kunde utnyttja det till att lyssna på föredrag och besöka utställningsmontrarna och förstås köpa garn. 

   

  

Från ett av föredragen, "Strikk for naturen"

Utatällningslokalen var inte så stor och många garnproducenter fick samsas om utrymmet.  För min del blev det ett planerat inköp och ett oplanerat. Det sistnämnda var garn till en ljus tröja i en ovanlig konstruktion. Jag tog en bild av designern. Det är tröjan till höger på bilden som jag föll för.  

Jag och min väninna Ulla ville också undersöka konstutbudet i Bergen. En oväntat intressant utställning hittade vi på Bryggens Museum. Den hette "Forteljingar i tråd". Tio stora mattor med motiv från en medeltida ballad, det hade tagit 25 år för konstnären Ragna Breivik att väva dem. Vilket konstverk, så detaljrikt och vackert vävt på egenfärgade garner.  

Ragna Breivik i vävstolen

 

Även konstmuseet var intressant. Där visades utställningen Nordmandsdalen, som fått namnet från  skulpturparken vid Fredensborg slott i Danmark, där statyerna visar inte bara maktens män utan även vanligt folk i Danmark-Norge under 1700-talet  Här fick vi se skulpturer i olika material och storlek. I en annan byggnad beundrade vi en stor samling målningar av Edvard Munch.

En vacker samling porslinsfigurer

E Munch: Inger på stranden (konstnärens yngsta syster)

På lördagmorgonen tog Ulla och jag en promenad uppe på Bergenhus fästning från 1200-talet. 

 

Lägg till allt detta en trevlig samvaro med andra stickare, goda middagar tillsammans, och du förstår att jag är nöjd med resan.

Minnena kommer att stanna kvar länge. Garnet jag köpt räcker till flera projekt. 

Vilken vacker stad Bergen är! Några i gruppen hade varit kloka nog att förlänga resan, komma en dag före eller stanna en dag efter.

Minisemester i slottsmiljö

Vi i vandrargänget brukar dra iväg med fika i ryggsäcken varje onsdag och vandra några kilometer. Den här veckan lyxade vi till det med att bo, äta gott och umgås i slottsmiljö en timmes bilfärd hemifrån, på Johannesbergs slott i Gottröra.

Det blev två vandringar. Den ena gick ner till den lilla sjön Uttran, vandringen kändes lång, vi var inte så säkra på vägen, men vi fick extra energi av skyltarna.

Framme vid målet 

 

Den andra vandringen gick bara två av oss, de andra ville njuta i slottets spa-anläggning. Vi valde att njuta en stund på bänken i härligt solsken. Lillemor hade glömt sin stav och funderade på om denna var ett alternativ. 

Fåren sprang undan, de ville inte vara med på bild

Vi fick också tillfälle att fira vår kära Lillemor som fyllde år.

Ni som läser min blogg undrar säkert om jag inte stickade på kvällarna.  Jomenvisst, en stickning har man ju alltid på gång, även i sällskap, där man är ensam om det intresset. Jag började på en halskrage med färöisk ull och restgarner från andra stickprojekt. 

Och så blev jag inspirerad av en kakelbård på toaletten. Visst skulle denna bli fin som nederkant på en väst eller kofta?