söndag 15 oktober 2017

Några dagar i det vackra Toscana

Bålsta Kammarkör har deltagit i en körfestival i Toscana. Det blev en intressant och minnesvärd resa med både fina konserter och tid för sightseeing i det vackra landskapet.

Vi bodde i Montecatini Terme, några mil väster om Florens, en kurort ända sedan romartiden. Än idag kan man dricka brunn och koppla av med vattenmassage och lerinpackningar. Jag provade inget sådant, men smakade i alla fall på det mineralrika mycket salta vattnet. Terme del Tettuccio var sevärt för sin  imponerande arkitektur med marmorklädda bassänger och konstnärligt utformade brunnar. Målningarna på väggarna illustrerade vattnets hälsobefrämjande kraft.
Terme del Tettuccio
På en hög höjd låg Montecatini Alto, dit man kunde åka bergbana, faktiskt världens äldsta, byggd redan 1898. Däruppe njöt vi av fin utsikt över omgivningen och goda italienska specialiteter på en av de många uteserveringarna.

Piazza Giusti i Montecatini Alto
En av konserterna var i Florens, i en kyrka smyckad med otroliga mängder konst. San Salvatore in Ognissanti, i västra stadskärnan, var köpmannafamiljen Vespuccis församlingskyrka. (Känns namnet bekant? Amerigo Vespucci var upptäcktsresande, som Amerika fått sitt namn efter). Här fanns vackra fresker av stora renässansmålare, den mest kände Sandro Botticelli, som föddes i kvarteret och bott här hela sitt liv och också fått sin grav här.
Kyrkofadern Augustinus, fresk målad av Botticelli
Nyrenoverat krucifix av Giotti
På körfestivalens stora galakonsert sjöngs förstås italienska verk: Kyriesatsen ur Puccinis Messa di Gloria och Va pensiero (Fångarnas kör) ur Verdis opera Nabucco. Italienarna är stolta över sina stora kompositörer och vi träffade ofta på dem ute på stan.
Giuseppe Verdi
Giacomo Puccini
Härliga minnesrika dagar i det charmiga Toscana!

onsdag 4 oktober 2017

En måndag i Helsingfors

En liten kryssning till Helsingfors kan ge många upplevelser. Trots att det var måndag, då flertalet museer håller stängt, fick vi en händelserik dag i staden. Det är flera år sedan vi var där, och mycket nytt har byggts.
Ett kapell i annorlunda design

Kampens kapell (Kampin kappeli) byggdes 2012. Det ligger mitt inne i ett köpcenter, och runt om pågår det för närvande mycket renoveringsarbeten. Kapellet med sin originella design i böjt trä är verkligen en oas. Att det är välbesökt, är helt klart: så här på en måndag förmiddag kom hela tiden människor in, satt tysta en stund eller tände ett ljus.
Kapellets interiör, vackra kuddar att sitta på om man vil

Om vi hade haft möjligheten hade vi gärna gått på en konsert i Musikhuset (Musiikkitalo). Det invigdes 2011 och har blivit känt för sin ovanligt fina akustik. En japansk akustiker har stått för utformningen i furu. Det var intressant att se byggnaden. Vi kunde genom en glasvägg kika ner i konsertsalen där en orkester repeterade.
Kiasma, konstmuseet, tyvärr stängt måndagar
Stadsmuseet (Helsingkin kaupunginmuseo) har öppet måndagar och där fanns en trevlig utställning kallad "Smakbitar från Helsingfors". Trevligt gjord, man fick uppleva hur staden sett ut under olika skeden av 1900-talet på ett lite gammaldags sätt: Man kunde se sig om i staden genom att veva runt. 


Man fick gå in i ett kök från 50-talet och man kunde spela gamla hitlåtar på jukeboxen på puben. Gamla panoramabilder hade satts samman till en 360°-film där man kunde se runt om i stan. Stadens historia under svenskt och ryskt styre fram till självständigheten 1917 illustrerades på en vägg med tecknade symboler och animationer.

Vi strosade nere vid hamnen där det såldes fisk i alla former från båtarna. Försäljarna gjorde allt för överglänsa varandra i utbud och kvalitet. Lite kyligt var det, så det smakade gott med fisksoppa inne i den gamla saluhallen. I de charmiga försäljningsbåsen såldes matvaror av alla de slag.

Saluhallen från 1888



Som avslutning åkte vi en runda i pariserhjulet. Åkturen var hela fyra varv så det fanns gott om tid att spana in Domkyrkan, Uspensijkatedralen och andra högt liggande kännemärken. Alldeles intill ligger ett nybyggt utebad (Allas) och vi såg uppifrån hur det simmades i bassängerna där.
Uspenskikatedralen
Så var det dags att gå ombord på Mariella igen. Tänk så mycket vi hann uppleva i Helsingfors. En vacker stad med många sevärheter på nära håll, alldeles förträfflig för en endags-semester.

tisdag 12 september 2017

Min Zimbabwe-cardigan är klar!

Tänk att det blev verklighet av planen från stickkursen på Sätergläntan strax före midsommar. Jag har skrivit då och då om arbetet (19 juli, 4 aug) och nu kommer jag till finalen: en färdig kofta.


Vägen dit har inte varit så rak. Att testa, fundera över lösningar, läsa stickböcker och se videoklipp på internet, riva upp och prova igen. Men tänk så mycket jag lärt mig på kuppen!

När jag lämnade rundstickningen vid ärmhålet (jag var tveksam, men jag gjorde så i alla fall) blev det annorlunda teknik för att sticka fåglarna. Men det blev faktiskt lättare med intarsiastickningen då.

När jag kom till mönstret vid halsen uppstod flera problem. Att få till ett sicksackmönster av stenar med oregelbundenhet och samtidigt göra avmaskningar för halsen. Det måste bli olika på fram- och bakstycket på grund av urringningen. och vilken färgkombination skulle jag ha? Vissa varv kom desutom att innehålla tre färger, komplicerat värre.

En provstickning med olika färgkombinationer visade att jag skulle ha duvblått och beige. Jag gjorde små nystan (bobiner) för att garnet inte skulle trassla, det visade sig vara lämpligt även vid stickningen sedan.

Det var övre delen av den här muren jag ville bården skulle likna.


Efter montering ville jag kanta koftan med en i-cord, hur bred skulle den vara? Efter flera test fastnade jag för tre maskor. Jobbigt att sticka den, jag höll nog för krampaktigt i strumpstickan i höger hand, vilket gav mig en domnad fingerblomma på ringringret. (Fingret är inte bra än, men i-corden är jag nöjd med.)

Jag hade tänkt ha hakar och hyskor som stängning. Skulle de vara dolda eller skulle jag försöka hitta spännen av något slag. Som vanligt en tur till Kims handarbeten för att ta del av hennes erfarenhet och botanisera i lådorna. Alla spännen var så blanka, det stämde inte med stilen på koftan. Hennes förslag var att hitta en lämlig knapp och virka öglor att stänga med. Knappar av buffelhud var väl ett bra val?

Kolla halssmycket: Zimbabwefågeln!
Projektet har gett mig både mod och lust att skapa nya stickade plagg. Nu har jag dessutom anmält mig till en kurs som heter "Sticka mönster med två färger" och vem vet vad den kan leda till ...

lördag 19 augusti 2017

Resultat av en vecka i vävstolen

Även i år fick jag möjlighet att väva en vecka nere i Skåne hos svägerska Eva. Det blev tre breda trasmattor med lite annorlunda teknik och material.

Jag utgick från två idéer:
När jag var på Vår konst-utställningen i Enköping i våras blev jag förtjust i en matta som Lena Ekholm ställde ut. Diagonala linjer i en trasmatta, ovanligt, hur gör man sådant?

En kväll i maj när jag gick till körövning och vitsipporna blommade så vackert i den skira grönskan, tänkte jag att detta skulle jag vilja skapa i en matta! När vi sedan gjorde en Värmlandstur senare under våren och besökte Klässbols linneväveri sålde de påsar med kantremsor, restprodukt från deras linnevävnader. Det fanns just i ljusgrönt och i svartvitt. Jag fick bekräftat att det kunde användas att väva mattor av. Jag köpte två påsar, en i varje färg. Båda sorterna kom till användning i mattorna.
Tuffa "kattsvansar" - kul att väva med!


Mattan med diagonala linjer gjorde jag två av, den ena skulle jag ge bort. Här kom en del svartvita kantremsor från Klässbol till användning. Jag valde att inleda och avsluta med ett rosengångsmönster i svart respektive svartvitt. Annars var tekniken tuskaft med dubbla inslag. Linjerna gjorde jag genom att efter två tuskaftsinslag gå över tre varptrådar och under en för att få ungefär 45-gradig vinkel. Materialet var klippta remsor från en svart fleecetröja, mjukt och följsamt att jobba med. I övrigt vita och oblekta trasor mest från gamla lakan, på vissa ställen enstaka färginslag för att ge liv åt mattan. Dessutom några inslag av de svartvita kantremsorna här och var.
Inplock av svarta trasor
Spännande att rulla ut från vävbommen ....

... klippa under koncentration ...
... och rulla ut det vävda

Drejad frans med inknutna mattvarpstrådar

Vitsippsmattan gjorde jag så här: Tekniken är en sorts rosengång som ger ett vågigt mönster. Materialet är rivna påslakan i olika gröna nyanser. Vid vart fjärde inslag tog jag istället en ljusgrön kantremsa, som gav ett läckert ludd (gräsmatta!) över hela mattan. Slumpvis gjorde jag inplock av små vita t-shirt-bitar och en gul dito för att imitiera vitsippor. Och för att reta ögat ett par blåsippor och en gulsippa.  Lite jordfärg i början och slutet och på några ställen i mattan. Jag använde ljusgrön mattvarp som start och stopp och knöt sedan in ljusgröna varptrådar i den drejade fransen.
Det börjar blomma i vävstolen
Lite som att sitta i Monets trädgård

Vävning är ett härligt skapande, speciellt mattor där man kan återanvända gamla slitna tyger. Den fulaste trasa kan bli en juvel. I den svartvita mattan finns det inslag här och var av en ruskigt ful overall i skarpt lila färg med batiktryck (jag tyckte den var vacker på 80-talet!) som nu blir en läcker detalj.

fredag 4 augusti 2017

Min Zimbabwe Cardigan är på god väg

Här kommer en rapport om läget just nu på mitt stickprojekt från kursen på Sätergläntan.

Jag är uppe vid ärmhålet. Ytterligare en fågel ska det bli på höjden och på ryggen ska jag också ha en. Fåglarna stickar jag med intarsia-stickning, eftersom det blå garnet bara behövs där. På ena varvet stickar jag som vanligt med två färger, på nästa varv lyfter jag de maskor som ska vara blå, för att sedan vända och sticka dessa avigt. Smidigt.(Tack Eva-Lotta för en bra beskrivning!)
Zimbabwefågeln, någon sorts örn, är landets nationalsymbol och finns på flagga och mynt. Man har hittat åtta täljstensskulpturer i ruinstaden Stora Zimbabwe. Man tror att det handlar om en rituell kungasymbol och att det för varje ny kung tillverkades en ny fågelstaty, som placerades högst upp på den storslagna stenbyggnaden.

Om någon undrar om jag stickat "muren" fram och tillbaka så är svaret nej. Allt är stickat på rundsticka. Men efter några varv upptäckte jag, att jag vridit stickningen som ett Möbiusband. Jag har gjort det felet en gång förut och fixat det. Jag klippte alltså (det ska ju ändå göras) och vred sedan så att allt blev rätt innan jag fortsatte.(Tur att det ska bli en kofta och inte en tröja!)

Nu väntar en del andra aktiviteter under augusti och jag kommer att ligga lågt med stickningen. Men sedan tänker jag sätta full fart för att få den klar!

onsdag 19 juli 2017

Rapport från stickprojektet

Nu har det gått några veckor sedan den inspirerande stickkursen på Sätergläntan och jag har kommit en bit på väg. Med mig hem hade jag en skiss och några provlappar. Så här tänkte jag mig att koftan ska bli:

Jag beställde garn från Yll o tyll i Uppsala och redan dagen därpå kom paketet i brevlådan! Rauma finull finns i väldigt många nyanser och jag blev sugen på att testa mörkare grått för att bryta lite mer, och beställde därför ett nystan av två olika mörkare varianter. 

Så spännande att börja provsticka "muren" som ska vara kant nertill och på ärmarna. Jag började först att lägga upp med en i-cord, men det var stårt att få det fint, och jag bytte därför till vanlig uppläggning. Det kändes smart att testa på en ärm, det är inte så mycket att riva upp om det behövs. Den mellangrå varianten visade sig bli bäst. Masktätheten blev inte densamma nu när jag gjorde "större stenar" med fler aviga varv, och antalet maskor fick ändras. Vidare blev det alltför regelbundet i höjd, tills jag kom på att variera antalet aviga varv slumpvis. 

Efter några försök var det alltså en ärm på gång. Efter de första 10 cm kom slätstickningen med det ljusa garnet. Nästa ärm gick fortare och här syns resultatet. I-cord-kanten ska jag göra i efterhand.

Visst kan man associera till muren i Stora Zimbabwe? I alla fall gör jag det, jag som besökt platsen.


Fortsättning följer ... man kan ju inte nöja med sig två ärmar bara!

söndag 9 juli 2017

Dagsutflykt med buss i Norduppland

UL bjuder på ett 24-timmars busskort i sommar och det utnyttjade vi till en dagstur i norra Uppland. Vi lyckades dessutom pricka in en riktigt solig sommardag.
Vi åkte först till Öregrund där vi avnjöt vårt medhavda fika (med nybakat surdegsbröd). Den lilla orten är en idyll med sina många fina välbevarade trähus.
Härligt ställe för båtfolk och andra semesterfirare
Det blev en liten sväng in på Hantverket, där många av bygdens konsthantverkare var representerade. Det som speciellt fångade min blick var Anita Bygrens vackra tovade fåglar.

Sedan tog vi samma busslinje tillbaka till Östhammar. Vi åt lunch i den gammaldags trädgården på Johanssons gårdshotell. Jag kände till stället förut: vi bodde där i höstas när Camerata Vocalis var på körresa.
Johanssons gårdshotell i Östhammar
Östhammar är centralort i kommunen. Även här finns många charmiga trähus. I den gamla brandstationen finns numera en hemslöjdsbutik. Vi gick en liten promenad, en del av "Hälsans stig"  nere vid hamnen.
Gamla brandstationen Östhammar
Sedan tog vi buss till Österbybruk, som också ligger inom Östhammars kommun. Där pågick en utställning med Ebba Stålhandske i Sadelmakarlängan, välarbetat hantverk på tema SKOG. Så det var verkligen passande att hon delade galleriet med en träslöjdare, Hans Björkvall.
Svarvade skålar och "mossbelupna" stenar
Ebba Stålhandske har broderat i olika tekniker kring stenar, och satt fast tovade bitar i naturfärger och lyckats göra vanliga gråstenar till fantasifulla konstverk. Hon arbetar med applikation, växtfärgning, tryck och broderi för att uttrycka vad hon upplevelser på sina skogsvandringar. I hennes verk "Metamorfos" finns tanken på naturens kretslopp, hur människan försöker styra och ställa över naturen, men naturen tar ändå över till sist.
"Metamorfos" med några svarvade träskålar i förgrunden
Det konstverk som fängslade mig mest var "Växa tillsammans": som ett altare och ovanför detta en  triptyk. Det syntes att hon fått inspiration från Kandinsky: tre färger, blått, rött och gult samt tre former, cirkel, kvadrat och triangel. Uppifrån och ner sker en utveckling från små detaljer till större och till en gemensam helhet. I naturen är det långsamma skeenden som gäller, och det samma gäller arbete med nål och tråd. Jag tycker konstverket skulle passa mycket väl i en modern kyrksal.
Sadelmakarlängan i Österbybruk
En fika med glass utanför gallerilokalen blev en trevlig avslutning på dagen. Tack UL för resan!