lördag 8 april 2017

Riksting om konstmusiken


I onsdags var det Riksting för västerländsk konstmusik i Stockholm. Jag hade inte möjlighet att vara med hela dagen, bara på eftermiddagen. Men det jag missade kan jag ta del av på webben, eftersom hela progammet livesändes på Berwaldhallens Youtube-kanal och kan ses i efterhand.

Det mest intressanta för min del var frågan om konstmusiken i Svenska kyrkan. Jag har en kantorsexamen från 1974 och det har hänt mycket med kyrkomusiken sedan dess. Min erfarenhet av arbete som kyrkomusiker är minimal, några år under 70-talet och enstaka vikariat under min lärarkarriär. Som pensionär vikarierar jag då och då.

Svenska kyrkan måste balansera mellan två ytterligheter, tradition och förnyelse. I min utbildning ingick gregoriansk sång som en viktig komponent i gudstjänstmusikens tradition, numera hörs denna sällan. Det varierar säkert mycket i olika församlingar. Kyrkomusiker ska ha en bred kompentens och se till att kvalitén upprätthålls. Förnyelse betyder tyvärr ofta att man anordnar speciella gudstjänster för att locka ovana gudstjänstbesökare, man ympar in andra mer lättillgängliga musikstilar. Men det är viktigt att förnyelsen sker med den tradionella kyrkomusiken som grund.

Det utbildas färre kyrkomusiker; de som är i tjänst får alltfler administrativa uppgifter och mindre tid för förberedelse för körarbetet och eget orgelspel. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar och därmed budgeten. Kyrkomusiker och korister framför gärna passioner och mässor, ofta med orkester, och det kostar förstås.

Det betonades att körverksamheten kan vara en livslång "hemvist" för koristerna, det finns körer för alla åldrar och i en och samma kör kan ålderspannet vara mycket stort. En härligt överspännande aktivitet! 

Konstmusiken når ut på olika sätt. Pernilla Eskilsdotter berättade om Klassisk morgon i P2, ett program som lockar många ovana lyssnare till den klassiska musiken, hon gav många härliga exempel på hur folk hör av sig till programmet med sina önskningar. Flera goda exempel från olika håll presenterades på några minuter, däribland en liten film om  Örkelljunga kommuns satsning på kultur för att motverka utanförskap.

Barnen är den viktigaste målgruppen, och Ron Daves Alvarez berättade med stort engagemang om musikens kraft i El Sistema, en rörelse grundad i Venezuela med nu världsomspännande.

Efter eftermiddagsfikat fick vi höra två sånger av Radiokören: Mendelsohns vackra Denn er hat seine Engeln befohlen (text från Ps 91:11-12) och den finstämda folkvisan Om alla berg och dalar, i arrangemang av David Wikander

På kvällen bjöds en gratiskonsert med titeln Unga musiker, ung musik i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester och solister. Tre nyskrivna verk framfördes. Det jag gillade bäst var Trumpetconcertino Surprise, skrivet av Benjamin Staern för just trumpetsolisten Filip Draglund, som jag tidigare hört i Giresta. (Han blev Girestastipendiat 2015.) Musiken var både lyrisk och lekfull. En fin avslutning på en givande dag.

måndag 6 mars 2017

Medeltida latin under medeltida valv

I söndags klingade rofylld renässansmusik i Skokloster kyrka. Vokalgruppen Ad Fontes sjöng under ledning av Dan Eiderfors.



Ad Fontes betyder "tillbaka till källorna" och här han man fått gå tillbaka till 1500-talet för att hitta dessa Tenebrae responsories tonsatta av Tomaso Ludovico da Vittoria (T L de Victoria) . En kompositör man sällan hör talas om, men han var en av de främsta företrädarna för den romerska skolan, starkt influerad av Palestrina.

Texterna är från den romersk-katolska tidegärden, totalt 18 verser, skrivna för gudstjänster under Stilla veckan.

 

När konserten började var 18 ljus tända; efter varje vers släcktes ett ljus. I stället för att släcka det sista ljuset, bar de ut detta efter konserten. En fin effekt som ledde till andäktig tystnad, innan applåderna kom.

Det är något visst med denna urgamla musik: tunna rena klanger framförda av raka röster. För att citera prästen före konserten: Väggarna i medeltidskatedralen mår säkert bra av att smörjas med detta latin, det språk och de klanger som den är byggd för. Vi nutida kyrkobesökare mådde definitivt bra av det.

onsdag 22 februari 2017

Fyra händer och en orgel

I söndags var jag på en orgelkonsert av ovanligare slag i Häggeby kyrka. Några av verken var skrivna för fyra händer. På pallen satt Mathias Kjellgren och Nina Walloschke.
Orgeln i Häggeby kyrka är från år 1843, byggd av Per Zackarias Strand, och har bara en manual och bihangspedal. Så var orglarna ofta byggda, innan det blev modernt med stora orglar med flera manualer och pedalstämmor.
Organisterna presenterade programmet före konserten
Programmet spände över tvåhundra år. Det inleddes med en Toccata av Froberger, stor organist och tonsättare för orgel på sin tid. I fjol var det 400 år sedan han föddes, men jag tror inte det firades speciellt. Froberger är ganska bortglömd nu, men hans inflytande på orgelkomposition sträckte sig ända fram till Bach och Händel.

Albrechtsberger hör inte heller till de mest kända orgelkompositörerna. Han måste ha varit skicklig, eftersom han blev lärare till Beethoven efter rekommendation från Haydn. Beethoven var måttligt förtjust. Han  tyckte Albrechtberg var gammalmodig, som tvingade honom att komponera en massa fugor. Mathias och Nina spelade ett Preludim och Fuga. Speciellt fugan blev väldigt maffig: fyra händer på klaviaturen fick den lilla orgeln att låta väldigt stor!

De spelade en Duett av Johann Christian Bach (den mer berömde Johann Sebastians yngste och elfte son), som skrev i en mer galant stil än sin far. Han var en av Mozarts förebilder. Det illustrerade Mathias genom att spela ett Andante av Mozart, skrivet för "flötenuhr", ett ur kombinerat med små orgelpipor.

Programmet avslutades med musik av Franz Berwald. Han är förstås välkänd som tonsättare och violinist, men nu fick jag veta att han även var ortoped och industriman! Jag har aldrig hört någon orgelmusik av honom förut, men här spelades En lantlig bröllopsfest för orgel fyrhändigt. Trevlig musik i sju satser: pampig ingångsmusik, följt av hymn och koral, en gungande pastoral med fågelkvitter och folkmusikinspirerad musik. Stycket komponerades 1844 och är alltså jämngammalt med orgeln i Häggeby.
Stämningsfullt i Häggeby med levande ljus

söndag 5 februari 2017

Mina ofullbordade ...

Här är mina pågående stickprojekt:
Jag brukar slutföra ett stickprojekt innan jag börjar på nästa, det känns som ett måste (det är nog mors röst jag hör inom mig).

Men trots allt har det sina poänger att ha flera på gång: de kräver olika mycket koncentration, olika mycket ljus och är olika lätta att ta med sig och passar därför till olika sorters TV-program, när man sitter och pratar eller som sysselsättning på resor. Ibland måste en stickning "ligga till sig" för att man inte vet hur man ska kombinera färger eller mönster.

Men just nu är det kanske onödigt mycket att välja på:
  • en ljus tröja i entrådigt ullgarn, där jag stickat en ärm (Jag har lovat mig själv att inte satsa på entrådigt, men faller för frestelsen gång på gång. Så tunt, så krävande att sticka ... men blir till de skönaste tröjor man kan tänka sig!)
  • en tröja till min man, eftersom det blev så mycket Alpacka-garn kvar när hans senaste tröja var klar
  • en kofta med flätor i nederkanten, eftersom jag kom över ullgarn i fin blå färg billigt

Och så har jag just förköpt biljett till Syfestivalen ... och därifrån har jag aldrig kommit hem tomhänt!

söndag 29 januari 2017

"Nordisk" körklang från Spanien

Pressbild, foto: Stina Gullander
Det är väldigt ovanligt att jag går på en konsert, där jag inte känner till vare sig någon kompositör eller något av den musik som ska framföras. Men så var det i lördags.

Abonnemanget i Körserien innehöll en konsert med titeln spanskt.nu med Radiokören i Engelbrektskyrkan och konserten vidgade mina musikvyer. Den spanska 1900-talsmusiken bjöd på spännande klanger, som klingande fint under Engelbrektskyrkans 32 m höga valv (Skandinaviens högsta kyrkovalv).

Dirigenten Josep Vila i Casañas var även kompositör till mer än hälften av verken. Han har faktiskt studerat för Eric Ericson ett år. På den sida jag länkat till nämns också Ingvar Lidholms musik som en influens. Josep Vila är en erkänt stor dirigent i Spanien och har varit ledare för spanska motsvarigheten till vår Radiokör.

Jag tyckte mycket om hans Victimae Paschali Laudes, den medeltida sekvens för påskdagen, som många tonsatt genom tiderna. Framförandet innehöll ett visuellt moment, där några sopraner illustrerade kvinnorna som kom gående från den tomma graven och fick frågan "Maria, vad såg du på vägen?"

Från hans Missa Sanctus Benedictus fick vi höra två satser, Credo och Agnus Dei. Säkert krävande att sjunga, inte minst Credo med så mycket text att gestalta, den skulle jag vilja höra igen för att upptäcka hur kompositören målar texten i sin musik. Agnus Dei med det fridfulla Dona nobis pacem avslutade konserten.
Pressbild, foto: Stina Gullander
Ytterligare två spanska tonsättare ska jag nämna.
Feliu Gasull är både gitarrist och kompositör. Stycket Després var en fin katalansk kärleksdikt.
Bernat Vivancos har studerat i Oslo för tonsättaren Lasse Thoresen. Vi fick höra hans Bubbles med den korta engelska texten "Bubbles are silent thoughts shining and floating through the sky"  (klicka på titeln så får du höra starten). Det står väldigt mycket på hans körverkssida, om hur han tänker sig Bubbles som "a visual-acoustic piece". Jag citerar fritt därifrån:

"Sångarna omger publiken i en svagt upplyst konsertsal, de blåser såpbubblor i olika storlek (han ger t o m en länk till såpbubbleföretaget Dulcop). Riktade ljusstrålar i olika färger får bubblorna att skrimra i regnbågens färger. Några sångare blåser i sugrör i vattenglas i början och  i slutet . Några sopraner  spelar på krotaler (små cymbaler, kan ersättas med trianglar) vid vissa markeringar i partituret. Sångsättet ska vara "gravity-free, ethereal, sweet and gentle" och imitera 'the purity and colour of English or Scandinavian choir sounds'."

Enastående skandinavisk körklang fick vi förstås, eterisk och tyngdlös och det plingades på trianglar. Bubblorna steg symboliskt mot himlen. Att bokstavligen följa kompositören i allt, hade nog inte gått hem i kyrkorummet.

Hela konserten var en stor oväntad upplevelse!

fredag 27 januari 2017

Guldskatter i faraos grav

Jag har besökt Tutankhamun-utställningen på Magasin 9 i Frihamnen. Utställningen är imponerande trots  (eller kanske tack vare) att där inte finns något originalföremål att beskåda. Specialutbildade egyptiska konsthantverkare har ägnat flera år åt att göra repliker av mer än 1000 föremål. Här visas obeskrivligt vackra exakta kopior i naturlig storlek, som man nu kommer så nära, tack vare att de inte måste skyddas i montrar.
 
Besöket börjar med att man få se en kort film om hur graven upptäcktes år 1922 av en engelsk arkeolog, Howard Carter. Strax intill har man byggt upp ett rum med massor av föremål enligt ett gammalt fotografi. Stridsvagnar, väktarstatyer, sängar, kistor, alabasterkärl, allt i stor oreda. Här har plundrare varit framme. Men själva graven och skattkammaren låg orörda bakom ett obrutet sigill. Genom en duk får vi se hur det såg ut när Carter för första gången kikade in. Han lär ha sagt "Jag ser underbara ting" och det var då ingen överdrift. All denna guldglans! Att han inte svimmade! Tänk att hitta en grav där skatterna har legat orörda i mörker i 3300 år.

Jag har varit i Konungarnas dal och även varit inne i Tutankhamuns grav. Det är nästan exakt 20 år sedan. Några av fynden såg jag sedan på museet i Kairo. Jag plockade fram några diabilder från den resan.
En stekhet dag 1997 i Konungarns dal
Tutankhamuns gravkammare med väggmålningar
Tronstolen, ...
 begravningsmasken i guld och ...

... den innersta gravkistan i rent guld, (vikt  110 kg) ...
... på Egyptiska museet i Kairo
Tutankhamun var farao år 1333-1323 f Kr och han var bara 18 år när han dog. Han har trots detta blivit den mest kände faraonen. På utställningen spekulerar man i hur Tutankhamun egentligen såg ut. På senare år har man haft möjlighet att studera mumien med hjälp av datortomografi. Skiktbilderna gör det möjligt att rekonstruera en tredimensionell bild, vilket har lett fått fram till bilden av en skön yngling.

Tidsbokade biljetter till utställningen verkar vara en bra sak, likaså audioguider: det är tyst och gott om plats (åtminstone en onsdag eftermiddag). Utställningen lyckas att ge en överblick över den kolossala rikedomen och har många pedagogiska förtjänster. Det blev några intensiva och lärorika timmar.

Man får veta en hel del om hur mumifieringsprocessen går till, hur inälvorna läggs i separata kärl och hur kroppen behandlas. Och man får en fin inblick i tankseättet i det antika Egypten.

Några bilder från utställningen:
Mellersta och innersta kistan
Längst till vänster en av de fyra guldkistorna för de inre organen, därefter alabasterkistan de låg i. Denna var placerad i skinet som vaktades av fyra gudinnor.
Guden Anubis, i schakalgestalt på ett bärbart skrin, håller vakt framför kanopskrinet.
Tronstolen
Utsmyckning i form av lejonhuvuden på en säng
Tänk att allt detta vackra är byggt för evigheten, inget skulle synas utåt. Att ägna all denna omsorg åt att ta hand om den döda kroppen, smycka en gravkammare med otroliga målningar och förse den döde med mängder av föremål för vardagsliv, fest och nöjen i nästa liv .. och inget av allt detta vackra skulle någon levande få se, om det nu inte funnits arkeologer. För oss är väl detta helt obegripligt?

söndag 15 januari 2017

Getingmidja?

När man håller upp tröjan hängande ser den ut så här:
Vem i all världen ska kunna ha den, tänker du kanske?
Svaret är min man, tröjan passar perfekt. Den är resårstickad hela vägen, vilket är lite ovanligt. Dessutom med dubbelt garn, mörkblått kombinerat med varierande färger, så att ränderna finns där utan att bli så skarpa. Mönstret är från Drops, garnet är 100 % alpacka. Mjukt och härligt garn, trevligt att sticka med.
Min man valde mönstret och jag skickade efter garn enligt beskrivningen. Jag borde ha tänkt att det var väldigt mycket garn, men det gjorde jag inte. Nu när tröjan är klar sitter jag med nästan hälften av garnet kvar, efter att ha stickat enligt avsedd storlek men med en aning kortare ärmar.

Jag såg efteråt att det fanns en kommentar om att angiven garnåtgång inte stämde. Tyvärr såg jag inte den tidigare. Så nu får jag försöka använda resten av garnet till något annat.