lördag 19 augusti 2017

Resultat av en vecka i vävstolen

Även i år fick jag möjlighet att väva en vecka nere i Skåne hos svägerska Eva. Det blev tre breda trasmattor med lite annorlunda teknik och material.

Jag utgick från två idéer:
När jag var på Vår konst-utställningen i Enköping i våras blev jag förtjust i en matta som Lena Ekholm ställde ut. Diagonala linjer i en trasmatta, ovanligt, hur gör man sådant?

En kväll i maj när jag gick till körövning och vitsipporna blommade så vackert i den skira grönskan, tänkte jag att detta skulle jag vilja skapa i en matta! När vi sedan gjorde en Värmlandstur senare under våren och besökte Klässbols linneväveri sålde de påsar med kantremsor, restprodukt från deras linnevävnader. Det fanns just i ljusgrönt och i svartvitt. Jag fick bekräftat att det kunde användas att väva mattor av. Jag köpte två påsar, en i varje färg. Båda sorterna kom till användning i mattorna.
Tuffa "kattsvansar" - kul att väva med!


Mattan med diagonala linjer gjorde jag två av, den ena skulle jag ge bort. Här kom en del svartvita kantremsor från Klässbol till användning. Jag valde att inleda och avsluta med ett rosengångsmönster i svart respektive svartvitt. Annars var tekniken tuskaft med dubbla inslag. Linjerna gjorde jag genom att efter två tuskaftsinslag gå över tre varptrådar och under en för att få ungefär 45-gradig vinkel. Materialet var klippta remsor från en svart fleecetröja, mjukt och följsamt att jobba med. I övrigt vita och oblekta trasor mest från gamla lakan, på vissa ställen enstaka färginslag för att ge liv åt mattan. Dessutom några inslag av de svartvita kantremsorna här och var.
Inplock av svarta trasor
Spännande att rulla ut från vävbommen ....

... klippa under koncentration ...
... och rulla ut det vävda

Drejad frans med inknutna mattvarpstrådar

Vitsippsmattan gjorde jag så här: Tekniken är en sorts rosengång som ger ett vågigt mönster. Materialet är rivna påslakan i olika gröna nyanser. Vid vart fjärde inslag tog jag istället en ljusgrön kantremsa, som gav ett läckert ludd (gräsmatta!) över hela mattan. Slumpvis gjorde jag inplock av små vita t-shirt-bitar och en gul dito för att imitiera vitsippor. Och för att reta ögat ett par blåsippor och en gulsippa.  Lite jordfärg i början och slutet och på några ställen i mattan. Jag använde ljusgrön mattvarp som start och stopp och knöt sedan in ljusgröna varptrådar i den drejade fransen.
Det börjar blomma i vävstolen
Lite som att sitta i Monets trädgård

Vävning är ett härligt skapande, speciellt mattor där man kan återanvända gamla slitna tyger. Den fulaste trasa kan bli en juvel. I den svartvita mattan finns det inslag här och var av en ruskigt ful overall i skarpt lila färg med batiktryck (jag tyckte den var vacker på 80-talet!) som nu blir en läcker detalj.

fredag 4 augusti 2017

Min Zimbabwe Cardigan är på god väg

Här kommer en rapport om läget just nu på mitt stickprojekt från kursen på Sätergläntan.

Jag är uppe vid ärmhålet. Ytterligare en fågel ska det bli på höjden och på ryggen ska jag också ha en. Fåglarna stickar jag med intarsia-stickning, eftersom det blå garnet bara behövs där. På ena varvet stickar jag som vanligt med två färger, på nästa varv lyfter jag de maskor som ska vara blå, för att sedan vända och sticka dessa avigt. Smidigt.(Tack Eva-Lotta för en bra beskrivning!)
Zimbabwefågeln, någon sorts örn, är landets nationalsymbol och finns på flagga och mynt. Man har hittat åtta täljstensskulpturer i ruinstaden Stora Zimbabwe. Man tror att det handlar om en rituell kungasymbol och att det för varje ny kung tillverkades en ny fågelstaty, som placerades högst upp på den storslagna stenbyggnaden.

Om någon undrar om jag stickat "muren" fram och tillbaka så är svaret nej. Allt är stickat på rundsticka. Men efter några varv upptäckte jag, att jag vridit stickningen som ett Möbiusband. Jag har gjort det felet en gång förut och fixat det. Jag klippte alltså (det ska ju ändå göras) och vred sedan så att allt blev rätt innan jag fortsatte.(Tur att det ska bli en kofta och inte en tröja!)

Nu väntar en del andra aktiviteter under augusti och jag kommer att ligga lågt med stickningen. Men sedan tänker jag sätta full fart för att få den klar!

onsdag 19 juli 2017

Rapport från stickprojektet

Nu har det gått några veckor sedan den inspirerande stickkursen på Sätergläntan och jag har kommit en bit på väg. Med mig hem hade jag en skiss och några provlappar. Så här tänkte jag mig att koftan ska bli:

Jag beställde garn från Yll o tyll i Uppsala och redan dagen därpå kom paketet i brevlådan! Rauma finull finns i väldigt många nyanser och jag blev sugen på att testa mörkare grått för att bryta lite mer, och beställde därför ett nystan av två olika mörkare varianter. 

Så spännande att börja provsticka "muren" som ska vara kant nertill och på ärmarna. Jag började först att lägga upp med en i-cord, men det var stårt att få det fint, och jag bytte därför till vanlig uppläggning. Det kändes smart att testa på en ärm, det är inte så mycket att riva upp om det behövs. Den mellangrå varianten visade sig bli bäst. Masktätheten blev inte densamma nu när jag gjorde "större stenar" med fler aviga varv, och antalet maskor fick ändras. Vidare blev det alltför regelbundet i höjd, tills jag kom på att variera antalet aviga varv slumpvis. 

Efter några försök var det alltså en ärm på gång. Efter de första 10 cm kom slätstickningen med det ljusa garnet. Nästa ärm gick fortare och här syns resultatet. I-cord-kanten ska jag göra i efterhand.

Visst kan man associera till muren i Stora Zimbabwe? I alla fall gör jag det, jag som besökt platsen.


Fortsättning följer ... man kan ju inte nöja med sig två ärmar bara!

söndag 9 juli 2017

Dagsutflykt med buss i Norduppland

UL bjuder på ett 24-timmars busskort i sommar och det utnyttjade vi till en dagstur i norra Uppland. Vi lyckades dessutom pricka in en riktigt solig sommardag.
Vi åkte först till Öregrund där vi avnjöt vårt medhavda fika (med nybakat surdegsbröd). Den lilla orten är en idyll med sina många fina välbevarade trähus.
Härligt ställe för båtfolk och andra semesterfirare
Det blev en liten sväng in på Hantverket, där många av bygdens konsthantverkare var representerade. Det som speciellt fångade min blick var Anita Bygrens vackra tovade fåglar.

Sedan tog vi samma busslinje tillbaka till Östhammar. Vi åt lunch i den gammaldags trädgården på Johanssons gårdshotell. Jag kände till stället förut: vi bodde där i höstas när Camerata Vocalis var på körresa.
Johanssons gårdshotell i Östhammar
Östhammar är centralort i kommunen. Även här finns många charmiga trähus. I den gamla brandstationen finns numera en hemslöjdsbutik. Vi gick en liten promenad, en del av "Hälsans stig"  nere vid hamnen.
Gamla brandstationen Östhammar
Sedan tog vi buss till Österbybruk, som också ligger inom Östhammars kommun. Där pågick en utställning med Ebba Stålhandske i Sadelmakarlängan, välarbetat hantverk på tema SKOG. Så det var verkligen passande att hon delade galleriet med en träslöjdare, Hans Björkvall.
Svarvade skålar och "mossbelupna" stenar
Ebba Stålhandske har broderat i olika tekniker kring stenar, och satt fast tovade bitar i naturfärger och lyckats göra vanliga gråstenar till fantasifulla konstverk. Hon arbetar med applikation, växtfärgning, tryck och broderi för att uttrycka vad hon upplevelser på sina skogsvandringar. I hennes verk "Metamorfos" finns tanken på naturens kretslopp, hur människan försöker styra och ställa över naturen, men naturen tar ändå över till sist.
"Metamorfos" med några svarvade träskålar i förgrunden
Det konstverk som fängslade mig mest var "Växa tillsammans": som ett altare och ovanför detta en  triptyk. Det syntes att hon fått inspiration från Kandinsky: tre färger, blått, rött och gult samt tre former, cirkel, kvadrat och triangel. Uppifrån och ner sker en utveckling från små detaljer till större och till en gemensam helhet. I naturen är det långsamma skeenden som gäller, och det samma gäller arbete med nål och tråd. Jag tycker konstverket skulle passa mycket väl i en modern kyrksal.
Sadelmakarlängan i Österbybruk
En fika med glass utanför gallerilokalen blev en trevlig avslutning på dagen. Tack UL för resan!

lördag 24 juni 2017

Min första kurs på Sätergläntan

Veckan före midsommar i Dalarna på stickkurs ... visst låter det härligt? Och "härligt" är bara förnamnet. Jag har nog aldrig varit på en så fantastiskt rolig och inspirerande kurs!


Sätergläntan heter formellt Institutet för slöjd och hantverk och anordnar både långa och korta kurser.
En härlig miljö med betande får och utsikt över Siljan, ett ställe där man verkligen kan inspireras till krestivitet och skapande. Louise och jag bodde i ett enkelt härbre, vilket gav vistelsen en extra dimension.

 
Här bodde vi: Härbre 2
Kursen hette Form och design för stickat, kursledare var Anneli Renborg.Vi var bara sju elever, så var och en fick gott om lärartid och tid att lära känna varandra. Men även vid fikapauserna var det som syns svårt att låta bli att jobba.
Kursledare Anneli och mina kurskamrater
Vi fick börja med att skapa täckande mönster genom att vända, vrida och spegla en kvadratisk ruta på 5×5 cm där vi ritat in några kurvor. Genom att sätta samman flera identiska kvadrater fick vi ett mönster. Detta överfördes till maskor på ett rutnät anpassat efter egen stickfasthet i det garn vi valt. Efter att ha valt ut intressanta områden och fyllt i färger kunde man sedan göra en provlapp med mönstret. Ett spännande sätt att skapa vackra mönster! Tänk vad man kan göra med maskor, det är bara fantasin som sätter gränser.
Så vackra Carolas provlappar blev!
Anneli gav oss stor frihet i skapandet, samtidigt som hon följde upp våra idéer, lyssnade och gav tips. Jag kom dit med en idé att skapa en kofta utifrån vackra mönster jag sett på resan i Zimbabwe förra våren. Vackert staplade stenar, nationalsymbolen Zimbabwe-fågeln som finns på flagga och mynt ... kunde det användas i stickning? Jag tog med några bilder på murarna och en liten fågel jag köpt där. Vi fick i ett tidigt skede i kursen berätta hur vi tänkt och det gjorde att jag fick ordning på mina egna tankar samtidigt som jag fick respons och idéer från gruppen.
Här ritar jag upp ett mönster för Zimbabwe-fågeln
Jag ritade av fågeln på ett rutnät och förstorade den till dubbel storlek. Likaså kalkerade jag av små delar av förstorade bilder på murarna, här passade inga matematiskt korrekta tegelstenar.

Vi fick lära oss att göra ett personligt grundmönster utifrån ett välsittande plagg och sedan modifiera det till det plagg vi ville sticka. Detta överförde vi i naturlig storlek till pappersmönster på framstycke, bakstycke och ärm. Som jag redan nämnt kunde vi skriva ut rutnät efter stickfasthet från en webbsida, ett väldigt bra hjälpmedel. På dessa rutnät överförde vi sedan pappersmönstret, som då blir som en stickbeskrivning, där jag kan rita in murformationer och fåglar.  

Jag köpte lite garn i tänkbara färger, duvblått, ljusare och mörkare grått, beige och (hör och häpna!) aprikos, som absolut inte är min färg, men som här kan fånga upp en färg i muren. Tack Anneli för det tipset! Nu kunde jag börja provsticka olika detaljer för att se hur färgerna passar ihop och testa olika sticktekniker. Att kombinera färger är spännande. Man ska inte bara utgå från de färger man gillar bäst. Det kan behövas någon färg som sticker ut för att resultatet ska bli optimalt. Att ta in ett aprikosfärgat garn i min kofta var en sådan detalj som jag tror kan bli riktigt lyckad.

Anneli visar och berättar
Anneli berättade om hur hon jobbat professionellt med sin stickning. Hon har designat och stickat upp kläder till teater och film. I sitt arbete har hon verkligen fått arbeta med okonventionella sätt att sticka. Hon inspirerade oss också att ta del av vad olika designers och konstnärer skapat. Flera av kursdeltagarna hade också rik stickerfarenhet och delade frikostigt med sig av idéer och god råd. Till exempel ledde mina frågor till att jag fick lära mig tegelstickning, intarsia och i-cord.
 
En eftermiddag gick vi runt och besökte de andra stickkurserna. Denna vecka pågick sju olika veckokurser i stickning. Så du förstår vad samtalsämnet var under måltiderna. Det var mycket intressant att se hur de olika kurserna arbetade och vilka vackra hantverk som växte fram.
I en av kurserna var det full fart på stickmaskinerna
"Det ordnar sig alltid ..." Här stansas hålkortet.
Sticka vantar och sockor - klassiskt hantverk

Härligt att se hur mönstret växer fram varv efter varv!
Estnisk spetsstickning, så elegant det blir!
Tvåändsstickning ... så stickade kullan på Zorns målning
I en kurs jobbade man extra mycket med färgsättning
I det lilla charmiga biblioteket fick vi se exempel från deras samling av stickade plagg i folkliga tekniker och bläddra i litteratur.
I Sätergläntans bibliotek
Visst var det som att leva i en bubbla. Att hänge sig åt något man tycker om, inte behöva stoppa upp för tid till matlagning och städning ... helt underbart. Och inte minst att umgås med likasinnade.
Verkligheten låg en bra bit bort
Det här hade jag med mig hem: en skiss över den kommande koftan och tre små provstickningar. Men som det stod i en bok jag köpte (Knit to fit av Sharon Brant): "It's all in the planning". En vacker dag har jag förhoppsvis en färdig "Zimbabwe Cardigan".
Och att jag gärna återvänder till Sätergläntan, det förstår ni väl?
På återseende?

söndag 11 juni 2017

Ack Värmeland, du sköna ...


Även en skåning måste hålla med om att Värmland är vackert! Vi gjorde en minisemester under Kristi Himmelsfärds-helgen. Solen sken (inte bara i Karlstad utan överallt) och vi njöt av det försommarfagra landskapet med så många olika nyanser av grönt.

Värmland har också mycket kulturellt att erbjuda. Flera litterära profiler gör sig påminda. Du tänker nog först och främst på Selma Lagerlöf, första kvinna i Svenska Akademien och första kvinna som fick nobelpriset i litteratur. Det är klart att vi besökte Mårbacka. De hade till och med öppet hus och fri entré den dag vi var där.
Mårbacka
Salongen på Mårbacka
Selmas skrivbord i biblioteket
Selma Lagerlöf var också entreprenör. Hon drev företaget Mårbacka Havrekraft under några år. (Här en länk till en bild från när det begav sig.) I caféet köpte vi Mårbackakaka bakad på skrädmjöl, att ätas med grädde och lingonsylt. Vi kom inte till Stöpafors kvarn på den här resan. Det är den enda skrädmjölskvarnen som är igång. Jag använder gärna skrädmjöl när jag bakar bröd också, Stöpafors-mjölet finns att köpa på Ica. Man får ett nyttigare bröd med godare smak om man byter en del av vetemjölet mot skrädmjöl.

Selma använde sig av då levande personer i sin hembygds miljö när hon skrev sina romaner men gav dem andra namn. Till exempel Ekeby i Gösta Berlings saga var verklighetens Rottneros på andra sidan sjön Fryken (romanens Löven).  
Rottneros
I Rottneros park är hela svenska skulptureliten representerad tillsammans med några nordiska och några antika skulpturer. Jag blev förtjust i den här lilla flickan i fontänen av Tore Strindberg. En svag vind fick vattenstrålen att röra sig lite, det såg ut som om flickan rörde handen och lekte med vattnet.

"Och här är dungen där göken gol" skaldar Gustaf Fröding. Hans trakter är Alsterdalen, där han föddes på Alsters herrgård. En bit från herrgården ligger"dungen". Vi hörde ingen gök, men det var mycket fågelsång. Bildhuggaren Christian Eriksson har ristat in den kända dikten och figurer som Ett gammalt bergtroll. 
Frödingstenen
En stor del av Frödings poesi är ljus och livsbejakande, trots att hans liv var så oroligt. På den guidning vi fick i herrgården hörde vi om hans svåra uppväxt och hur hans godtrogenhet ledde till att stort arv förskingrades och han hamnade i alkoholism och psykisk sjukdom.
Alsters herrgård
Fröding var på långt håll släkt med Selma Lagerlöf. Han recenserade Gösta Berlings saga i en lång artikel i Karlstadstidningen 1892. Han hade en del kritiska synpunkter samtidigt som han var imponerad och hälsade fröken Lagerlöf välkommen in i den svenska litteraturen.


Ett konstställe som är väldigt i ropet är Lars Lerins galleri Sandgrund. En stor ljus lokal med plats för många målningar.
Lerins konstgalleri

Lars Lerin har en väldigt speciell stil i sina akvareller: ofta mörka, ödesmättade men samtidigt hoppingivande med ljus över de ödsliga husen. Ofta finns mer eller mindre läsbar handskriven text under målningarna, varför har jag inte lyckats få reda på.
Lars Lerins Mårbacka i vinterskrud

Naturligtvis ville jag också besöka linneväveriet i Klässbol. Vi fick se och höra (för det dånade förskräckligt) hur de vävde otroligt vackra dukar. Att jobba där innebär mest tillsyn och att rätta till fel. I ett rum fanns några äldre maskiner och i montrar exempel på vad som vävts till kungahuset.
Klässbols linneväveri

Naturligtvis fanns det möjlighet att köpa dukar och annat. Man kan ju inte köpa när linneskåpet är fyllt av hemvävt, däremot fanns det påsar med kantremsor i svart-vitt och i ljusgrönt, jag frågade om man kunde väva med det och blev visad trasmattor med ett läckert ludd. Så det ska testas i Örkelljunga i augusti!



Vi bodde på trevliga Bed & Breakfast, bl a en ombyggd järnvägsstation, och inte vilken station som helst utan Sveriges första: Fryksta, varifrån det byggdes en 8 km lång järnväg till Klarälven år 1850.
Då järnvägsstation ...
... nu vandrarhem
Och förutom allt jag berättat: en trevlig konsert med en duktig armensk pianist och Ingesunds symfoniorkester samt sista kvällen en trevlig räkkryssning på Klarälven ut i Vänern. Tänk så mycket av det sköna Värmeland man kan få med sig på några dagar!