söndag 8 augusti 2021

En resa att minnas ... vandring på S:t Olavsleden

Resan startade i Selånger.  Vi följde den gamla pilgrimsleden och åtta dagar senare nådde vi Trondheim!

Resan har först och främst varit en historisk resa med dagliga vandringar på en till två mil tillsammans med 19 medvandrare. Vi har mellan vandringarna åkt egen buss eller tåg. Vi har bara behövt bära en lättare dagsryggsäck.  Men visst har det känts i benen och ibland varit jobbigt med värmen. 

Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem och jag ska försöka summera intrycken.

I boken om S:t Olavsleden står att vandringar i naturen ger "mjuk massage för själen" och jag är benägen att hålla med.

Det är mäktigt att färdas tvärs över Sverige och in i Norge -  från hav till hav - genom Medelpad och Jämtland i Sverige och Nord-Trøndelag och Sør-Trøndelag i Norge. Naturen skiftar: öppna vyer med böljande sädesfält, glittrande vatten, djupa skogar, blomstrande stigar. mäktiga forsar och vacker fjällnatur.

Selångerdalens odlingslandskap
 

Tännforsen med sitt mäktiga brus

Skalstuguvägen med fjäll i bakgrunden

Leangerbukta vid Trondheimsfjorden

Leden går genom Sveriges mitt. I Östersund fick vi en fin vandring till Frösön, där vi gjorde vårt "intåg i Sommarhagen". Tänk så inspirerad Wilhelm Peterson-Berger måste ha blivit av utsikten han hade från sitt arbetsrum!
Utsikt från Sommarhagen på Frösön
Frösö kyrka med den vackra 1700-talsklockstapeln

Men vem var då S:t Olav (Olav den helige eller S:t Olof som vi brukar kalla honom i Sverige)? Och varför har han gett namn åt leden?

Han hette Olav Haraldsson och föddes strax före år 1000. Som ung var han en hårdför viking, som härjade runt Östersjön, i Frankrike och i England. Han tog intryck av kristendomen och lät döpa sig i Rouen. När han utropade sig till kung, ville han bilda ett enat Norge och kristna landet, men motståndet mot hans maktutövning ledde till att han fick fly till Novgorod år 1028. Han ville återvända, seglade till Selånger och samlade fler och fler anhängare på sin väg genom Sverige mot Norge. I Stiklestad fick han möta stort motstånd och blev dräpt den 29 juli 1030. Då blev han en martyr som dog för sin tro och det gick snart rykten om att det skett mirakel där Olav gått fram. Han hade fått källor att springa fram, när han stötte sin stav i marken. Olav helgonförklarades, blev "Olav den helige" och hans kista flyttades till Nidaros, där man började bygga en katedral över hans grav. Och pilgrimer började vallfärda dit. 

Så tidpunkten för resan var mycket lämpligt vald. Vi fick vara med om att fira Olsokdagen på plats i Stiklestad den 29 juli. S:t Olav är Norges nationalhelgon och är viktig i Norges historia. I de kyrkor vi besökte fanns han ofta som staty eller altarskåp. Hans signum är kungakrona och yxa, ofta ett riksäpple och en figur som han trampar på (en symbol för att han besegrat hedendomen).
S:t Olof-staty från 1200-talet i Torps kyrka

Stiklestads kyrka är enligt traditionen byggd på den plats där Olav blev dräpt. Den sten som han lutade sig mot, när han fick sitt yxhugg, ligger under altaret i kyrkan. Vandringsleden till kyrkan gick genom en 3 km lång björkallé.


Olsokdagen 29 juli firas med många aktiviteter i Stiklested. Spelet om S:t Olavs liv från viking till helgon har spelats varje år sedan 1954, men det var inställt i år (och i fjol) p g a coronan. Vi fick dock se bildspel hopklippta av nyhetsnotiser om tidigare föreställningar och med scener från spelen olika år. Avslutningsscenen 2019 måste har varit magnifik att uppleva på plats. Skådespelarna bar upp stora band som vecklades ut till ett bautastort S:t Olavskors. 

Olsokhögmässa med biskopen i Nidaros
på den plats där spelen brukar framföras
 
Gula tagetes och röda isbegonier bildar ett Olavskors

Sista dagsvandringen startade i Vikhammer och gick längs Trondheimsfjorden. Man ska visst kunna se tornen på Nidarosdomen från Saksvikskorsen. Då har man 14 km vandring kvar. 
Ser ni tornen? Nej, vi var inte överens här ...
... men här!

Hur kändes det då att nå målet?
Att komma till fots till sitt mål efter ett par mils vandring, det är något annat än att dimpa ner i en turistbuss. Denna magnifika katedral! S:t Olav var kransprydd denna vecka och därför lätt att hitta bland alla statyer. Inuti kyrkan valv efter valv, mäktigt!


Kyrkan har tre orglar spelbara från samma spelbord. Vi fick chansen att lyssna till orgelmeditation med tema S:t Olav, en härlig upplevelse sista dagen i Trondheim! 

Vi vandrade gott och väl 10 mil av hela ledens 58. Därför var vi berättigade till diplom, Och visst var det lite högtidligt att sitta där, för att få diplomet underskrivet och stämplat, och sedan markera med en knappnål var man kom ifrån. Så nu finns Bålsta på Pilgrimscentrats karta. 


måndag 5 juli 2021

En stickkurs på Sätergläntan igen ...

För tre år sedan gick jag en kurs på Sätergläntan för första gången och nu var det dags igen!

"Prunkande mönster ur stickningens historia" med Ivar Asplund som kursledare. En inspirationskurs! 
Så stod det i informationen och det stämmer verkligen!


Veckan gav mycket kunskap och trevlig samvaro med andra "sticknördar" i en härlig miljö, god mat, vackert väder och som sagt inspiration i mängd utifrån stickade plagg från 16-, 17- och 1800-tal.

Vi hade en bildvisning varje dag för att studera historiska plagg och Ivar lärde oss verkligen att syna dessa i sömmarna. Han hade egna provlappar och även hela plagg att visa upp.

En av kursdeltagarna hade med sig denna fantastiska kofta, som någon i släkten stickat. 

Vi besökte biblioteket, där vi (med vantar på!) fick nypa i de plagg som fanns i samlingarna och bläddra i mängder av stickböcker. 

Mönsterstickade ärmar i traditionella färger 

Vi såg flera bilder på plagg, där ett livstycke försetts med stickade ärmar. 

Ett 1700-talsplagg från Hälsingland
Bild från  DigitaltMuseum

Vi testade olika tekniker: aviga maskor för att få djup i stickningen, dubbelstickning för att få inverterad fram- och baksida. Vi stickade på strumpstickor och rundstickor, runt eller fram och tillbaka. Vi lärde oss nya sätt att lägga upp och maska av. 

Allt börjar med en idé, stickor och lite garn ...


Vi studerade blommönster, bårder och olika inramningar. Nejlikor var ett vanligt mönster på 1700-talströjor.
Ivars stickning med nejlikor utifrån en bild på  DigitaltMuseum

 Originalet är en mycket sliten tröja från Halland
Bild från DigitaltMuseum

Vi fick göra egna varianter på nejlikor. Att ha en kant med rutor längst ner var vanligt. Efter en egen variant av rutor började jag sticka fyra olika nejlikor i blå nyanser från mörkt till ljust blått.


Under 1600-talet rådde tulpanmani och denna provlapp som Ivar stickat, har mönster från en helt fantastisk tröja i gult silke.
.

Tulpanmönster och rutig nederkant på denna tröja i silke
Bild från DigitaltMuseum


Det kan bli vackert med strukturstickning i enfärgat också. De här åttabladsrosorna fanns på en tröja från senare hälften av 1700-talet, även den från Halland. Här vet man  t o m vem stickerskan var (Pernille Christiansdotter).  

Mönsterstickad bomullströja 
Bild från DigitaltMuseum

Det pågick samtidigt sex andra kurser och på torsdagens eftermiddag fick vi gå runt och se vad de andra höll på med. Många olika intressanta hantverk och arbete i olika material: slöjd i papper, näver och trä, sömnad och smide. 

Näver och papper 

 Trä -  "Magiska askar"

Sömnad - "Historiska kjolar"


Smide

Hur gick det då med stickningen? Blev det några "prunkande mönster"? Jovisst!

I slutet av veckan hade det blivit många provlappar, ibland små konstverk 

Några hann sticka klart mindre plagg, såsom mössa eller handledsvärmare. 

För mig blev det några provlappar och mängder av idéer. Jag lärde jag mig att sticka dubbelstickning med både räta och aviga maskor, att göra lettisk fläta och att applicera olika mönster.

Nejlikor i flytande blå nyanser
Dubbelstickning av tulpanmönster 

Kan du se konturerna av katter i inverterade färger? 


En mycket inspirerande vecka tillsammans med andra "sticknördar" i en härlig miljö! Vilken gemenskap man kan få när man delar ett intresse! En vecka att minnas!



söndag 9 maj 2021

Varmt och skönt om halsen ...

Nu verkar min blogg mest handla om stickning, det beror på pandemin. Inga resor och inga konserter att skriva om ... men snart kan tillvaron bli mer varierad igen. Hoppet står till vaccinet!

Hösten 2018 var jag på Shetland i samband med Wool Week, en fantastisk upplevelse. Att ta del av deras sticktradition och träffa många stickdesigners var verkligen intressant. Likaså att uppleva landet med dess säregna natur. Jag köpte en hel del garn där och det finns flera inlägg i bloggen om vad jag stickat av det.

Jag köpte också det årets Wool Week-katalog med ett antal mönster. Bland annat fanns där en halsring, som jag tyckte var mycket vacker. Nu när jag satt här med rester av angoragarn efter en del Bohusstickning, tänkte jag att där kan väl garnet komma väl till pass: många blåa nyanser och ett par orange.

Jag räknade om mönstret, så det skulle passa till det tunnare angoragarnet och försökte ta vara på alla färgnyanser jag hade. Det blev lite likt i alla fall. Som designer till mönstret står Janette Budge. Hennes halsring är förstås stickad i shetlandsgarn. På hennes hemsida finns många fina mönstrade plagg. 



Nu hoppas jag i höst få komma till Färöarna och ta del av deras sticktradition. Resan beställde jag till våren 2020, men sedan blev det som det blev. Resan har flyttats fram i flera omgångar, och nu hoppas jag på oktober 2021. 

Då får jag mer att skriva om i bloggen och säkert flera idéer för kommande stickning. 

fredag 30 april 2021

LIlla Svanen - nu har jag en hel kollektion!

Det känns alltid roligt att kunna använda överblivet garn. Jag hade så mycket vitt angoragarn kvar efter bohuströjan Lilla Svanen, så det räckte inte enbart till en mössa utan även en halsduk. 

Jag tog kontakt med Pernille på Angoragarnet angående sticksätt på halsduken. De har inte återskapat halsduken till Svanen. Men de enfärgade partierna brukade stickas med mosstickning. Så det har jag gjort. 

De två mönsteravsnitten är inte alldeles exakt som tröjan i färgnyanserna, men vem ser det? Jag tyckte att en gråbrun nyans i ursprungsgarnet drog lite åt grönt och därför kollade jag med en väninna som stickat Vildäpplet, om hon hade något grönt garn kvar. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle kunna få variation i nyanserna i stil med grundmönstret. 

Jag följde Pernilles råd och stickade den ena mönsterdelen separat, för att få båda stickade från samma håll och sydde efteråt fast den med maskstygn.

Det blev många trådar att fästa i mönsterdelarna, så det var svårt att få avigsidan riktigt snygg. Men det slätar säkert till sig efter ett par tvättar. 

Här en bild på hela Lilla Svanen-kollektionen!

söndag 21 februari 2021

Lilla Svanen är klar!

Snön smälter, våren är på väg och det känns väldigt bra att Lilla Svanen är klar. Så heter den, min nya bohuströja. Jag köpte material när jag var på Stickhelg i Strömstad i höstas. Pernille på AngoraGarnet arrangerade helgen, där jag fick lära mig mer om Bohus Stickning. 

Foto: Susanne Ejner

Mönstret Svanen är skapat av Karin Ivarsson, en av de professionella mönsterkonstnärer, som arbetade för Emma Jacobsson, Bohus Sticknings grundare. Garnet är till 50% angora och 50% merino, där angoran kommer från Pernilles egna kaniner.

Det här mönstret finns två modeller, Stora och Lilla Svanen. Jag känner mig nöjd med den lilla modellen, som är vidare i halsen och har trekvartslång ärm. Det känns som att den passar bra nu till våren.

Här var det inte så många färger att hålla rätt på, förutom vitt och svart är det bara mörkgrått och gråbrunt. I de flesta bohusmönstren är det annars många närliggande nyanser. Idén med aviga maskor här och var är ett annat kännetecken, som är genialiskt. Det ger djup i mönstret och i Svanen blir de aviga maskorna som en bakgrund till "svanens fjädrar". 

Denna modell stickas nerifrån och upp, fram- och bakstycke för sig, ärmarna nerifrån fram och tillbaka och sedan kommer det roliga till sist, då man fogar ihop delarna och rundstickar oket. Jag följde beskrivningen, trots att det kändes frestande att rundsticka ärmarna, för att det hade varit enklare när man stickar med flera färger. 

Istället för resår stickas en kant som avslutas med ett avigt varv som vikvarv, det var lättare än jag trodde att få det snyggt. 


Och vad ska jag sticka nu?  Ett par nästan-färdiga vantar i Shetlandsgarn ligger här, men sedan? Och ingen Syfestival denna februari, där brukar jag annars alltid hitta något. 

Men jag har angoragarn över, så jag ska stickar en mössa i samma mönster, medan jag funderar ...

torsdag 21 januari 2021

Nytt år - fortfarande "I coronans tid"

Det är två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Under hela 2020 blev det glest mellan inläggen. Den 18 april skrev jag under rubriken I coronans tid och där är vi fortfarande. Som tur var visste jag inte då, att den tiden skulle bli så lång.

Jag har mycket att syssla med och glädja mig åt. Tiden går fort, tycker jag. 

Jag fortsätter att gå mina vandringar, ensam ibland, tidiga morgonvandringar med grannen en gång i veckan, och tillsammans med andra i mindre grupper minst en gång i veckan. Det ger chans att umgås och prata i dessa tider när man helst inte ska träffas inomhus. Bra för både kropp och själ. 

Orgelspelet har snarast ökat. Jag övar in nya stycken, det är roligt. Jag hoppar också in som vikarierande kyrkomusiker när jag blir tillfrågad. Gudstjänsterna live-streamas, endast tjänstgörande och en eller max två körsångare deltar, de senare för att förstärka psalmsången. Men körsången saknar jag verkligen.

Surdegsbakningen fortgår, läsning av skönlitteratur likaså. En väninna som är bibliotekarie förser mig med böcker. Fler fotoböcker har det blivit, nu har jag sex böcker från resor gjorda sedan 2012. För närvarande håller jag på med att göra en bok med inscannade diabilder från vår första resa 1971, då vi tältade i Tyskland. 

Stickning då, undrar du nog? Jodå, det blir oftast en stund varje kväll. Bohuströjan Svanen (den kortare varianten med trekvartsärm) är på gång. Fram- och bakstycke är klara upp till oket. Jag håller på med första ärmen, har stickat mönstret och en bit till. Det roligaste återstår sedan när ärmarna är klara: att rundsticka oket. 

Men jag saknar att resa. Jag fick för några dagar sedan veta att hemslöjdsresan till Färöarna (planerad till april 2020 och flyttad till april 2021) nu flyttats fram till oktober 2021. 

Jag saknar att gå på konsert. Visserligen sänds mycket musik t ex på Konserthuset Play och Berwaldhallen Play, som kan ses live och/eller i efterhand. Den här veckan har jag bl a sett och lyssnat på Mahlers symfoni nr 4 med Elin Rombo som sopransolist och Alan Gilbert som dirigent och en romanskväll med Alma Mahlers sånger tolkade av Katija Dragjevic. Mycket vackert, men det kan aldrig ersätta upplevelsen att sitta på plats tillsammans med andra. 

Det gäller att stå ut och se framåt. Dagarna blir längre, ljuset återvänder. Vaccin är på väg och snart är pandemin historia.


torsdag 19 november 2020

"December" heter den - men den blev klar i november!

Jag gillar Marianne Isagers mönster: ofta en ovanlig teknik och härliga garner att sticka med. Den här gången har jag stickat en kofta i hennes bok Tolv trøjer fra Tversted, som innehåller ett naturinspirerat plagg för varje månad. Jag använde samma bottenfärg som i originalet, men i stället för två rosaröda nyanser valde jag restgarner av Shetlandsgarn (Jamiesen's Shetland Spindrift) i gröna, blåa och roströda nyanser. 

Foto: Susanne Ejner 

Jag började med denna i augusti. Då lade jag ut denna bild på Facebook och frågade om mina FB-vänner trodde att detta kunde vara början på en kofta. De som kommenterade verkade ganska skeptiska. Men nu är som du ser koftan klar!

Varje projekt ska börja med att man stickar en provlapp, det vet du säkert om du stickar själv. Men i Isagers mönster är detta inget tråkigt "måste", bara för stickfasthetens skull, utan ett sätt att lära sig den teknik som ska användas. I det här mönstret kunde man t o m använda provlappen som start på koftan, mitt på vänster framstycke, men det gjorde inte jag, eftersom jag ville passa på att testa de olika färger jag hade av Shetlandsgarnet.

Men mönstret började alltså så här med ruta 1- 4 mitt på framstycket. Sedan fortsatte jag runt ruta efter ruta. Bara ett fåtal maskor på stickan hela tiden: 15 maskor till en enfärgad ruta, 30 maskor vid start en randig. Ärmar och bakstycke stickades i någon sorts ribbstickning. Ärmarna stickades uppifrån och ner och avslutades med några varv slätstickning, som blev till en rullad kant. Smala sidstycken med förkortade varv stickades för att foga ihop bak och framstycke. Klurig design men lätt att sticka.

Foto: Susanne Ejner 
Foto: Susanne Ejner 


Hur skulle då knapparna se ut? Jag tänkte först träknappar för att stämma med bottenfärgen, men på YlloTyll rekommenderade man pärlemorknappar och det tackar jag för. Skimret i knapparna stämmer fint med de färgade ränderna.

Nästa projekt blir en Bohuströja. Jag var ju i Strömstad på stickhelg i slutet av september.  Och kunde förstås inte motstå frestelsen att köpa ett stickpaket!