söndag 9 maj 2021

Varmt och skönt om halsen ...

Nu verkar min blogg mest handla om stickning, det beror på pandemin. Inga resor och inga konserter att skriva om ... men snart kan tillvaron bli mer varierad igen. Hoppet står till vaccinet!

Hösten 2018 var jag på Shetland i samband med Wool Week, en fantastisk upplevelse. Att ta del av deras sticktradition och träffa många stickdesigners var verkligen intressant. Likaså att uppleva landet med dess säregna natur. Jag köpte en hel del garn där och det finns flera inlägg i bloggen om vad jag stickat av det.

Jag köpte också det årets Wool Week-katalog med ett antal mönster. Bland annat fanns där en halsring, som jag tyckte var mycket vacker. Nu när jag satt här med rester av angoragarn efter en del Bohusstickning, tänkte jag att där kan väl garnet komma väl till pass: många blåa nyanser och ett par orange.

Jag räknade om mönstret, så det skulle passa till det tunnare angoragarnet och försökte ta vara på alla färgnyanser jag hade. Det blev lite likt i alla fall. Som designer till mönstret står Janette Budge. Hennes halsring är förstås stickad i shetlandsgarn. På hennes hemsida finns många fina mönstrade plagg. 



Nu hoppas jag i höst få komma till Färöarna och ta del av deras sticktradition. Resan beställde jag till våren 2020, men sedan blev det som det blev. Resan har flyttats fram i flera omgångar, och nu hoppas jag på oktober 2021. 

Då får jag mer att skriva om i bloggen och säkert flera idéer för kommande stickning. 

fredag 30 april 2021

LIlla Svanen - nu har jag en hel kollektion!

Det känns alltid roligt att kunna använda överblivet garn. Jag hade så mycket vitt angoragarn kvar efter bohuströjan Lilla Svanen, så det räckte inte enbart till en mössa utan även en halsduk. 

Jag tog kontakt med Pernille på Angoragarnet angående sticksätt på halsduken. De har inte återskapat halsduken till Svanen. Men de enfärgade partierna brukade stickas med mosstickning. Så det har jag gjort. 

De två mönsteravsnitten är inte alldeles exakt som tröjan i färgnyanserna, men vem ser det? Jag tyckte att en gråbrun nyans i ursprungsgarnet drog lite åt grönt och därför kollade jag med en väninna som stickat Vildäpplet, om hon hade något grönt garn kvar. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle kunna få variation i nyanserna i stil med grundmönstret. 

Jag följde Pernilles råd och stickade den ena mönsterdelen separat, för att få båda stickade från samma håll och sydde efteråt fast den med maskstygn.

Det blev många trådar att fästa i mönsterdelarna, så det var svårt att få avigsidan riktigt snygg. Men det slätar säkert till sig efter ett par tvättar. 

Här en bild på hela Lilla Svanen-kollektionen!

söndag 21 februari 2021

Lilla Svanen är klar!

Snön smälter, våren är på väg och det känns väldigt bra att Lilla Svanen är klar. Så heter den, min nya bohuströja. Jag köpte material när jag var på Stickhelg i Strömstad i höstas. Pernille på AngoraGarnet arrangerade helgen, där jag fick lära mig mer om Bohus Stickning. 

Foto: Susanne Ejner

Mönstret Svanen är skapat av Karin Ivarsson, en av de professionella mönsterkonstnärer, som arbetade för Emma Jacobsson, Bohus Sticknings grundare. Garnet är till 50% angora och 50% merino, där angoran kommer från Pernilles egna kaniner.

Det här mönstret finns två modeller, Stora och Lilla Svanen. Jag känner mig nöjd med den lilla modellen, som är vidare i halsen och har trekvartslång ärm. Det känns som att den passar bra nu till våren.

Här var det inte så många färger att hålla rätt på, förutom vitt och svart är det bara mörkgrått och gråbrunt. I de flesta bohusmönstren är det annars många närliggande nyanser. Idén med aviga maskor här och var är ett annat kännetecken, som är genialiskt. Det ger djup i mönstret och i Svanen blir de aviga maskorna som en bakgrund till "svanens fjädrar". 

Denna modell stickas nerifrån och upp, fram- och bakstycke för sig, ärmarna nerifrån fram och tillbaka och sedan kommer det roliga till sist, då man fogar ihop delarna och rundstickar oket. Jag följde beskrivningen, trots att det kändes frestande att rundsticka ärmarna, för att det hade varit enklare när man stickar med flera färger. 

Istället för resår stickas en kant som avslutas med ett avigt varv som vikvarv, det var lättare än jag trodde att få det snyggt. 


Och vad ska jag sticka nu?  Ett par nästan-färdiga vantar i Shetlandsgarn ligger här, men sedan? Och ingen Syfestival denna februari, där brukar jag annars alltid hitta något. 

Men jag har angoragarn över, så jag ska stickar en mössa i samma mönster, medan jag funderar ...

torsdag 21 januari 2021

Nytt år - fortfarande "I coronans tid"

Det är två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Under hela 2020 blev det glest mellan inläggen. Den 18 april skrev jag under rubriken I coronans tid och där är vi fortfarande. Som tur var visste jag inte då, att den tiden skulle bli så lång.

Jag har mycket att syssla med och glädja mig åt. Tiden går fort, tycker jag. 

Jag fortsätter att gå mina vandringar, ensam ibland, tidiga morgonvandringar med grannen en gång i veckan, och tillsammans med andra i mindre grupper minst en gång i veckan. Det ger chans att umgås och prata i dessa tider när man helst inte ska träffas inomhus. Bra för både kropp och själ. 

Orgelspelet har snarast ökat. Jag övar in nya stycken, det är roligt. Jag hoppar också in som vikarierande kyrkomusiker när jag blir tillfrågad. Gudstjänsterna live-streamas, endast tjänstgörande och en eller max två körsångare deltar, de senare för att förstärka psalmsången. Men körsången saknar jag verkligen.

Surdegsbakningen fortgår, läsning av skönlitteratur likaså. En väninna som är bibliotekarie förser mig med böcker. Fler fotoböcker har det blivit, nu har jag sex böcker från resor gjorda sedan 2012. För närvarande håller jag på med att göra en bok med inscannade diabilder från vår första resa 1971, då vi tältade i Tyskland. 

Stickning då, undrar du nog? Jodå, det blir oftast en stund varje kväll. Bohuströjan Svanen (den kortare varianten med trekvartsärm) är på gång. Fram- och bakstycke är klara upp till oket. Jag håller på med första ärmen, har stickat mönstret och en bit till. Det roligaste återstår sedan när ärmarna är klara: att rundsticka oket. 

Men jag saknar att resa. Jag fick för några dagar sedan veta att hemslöjdsresan till Färöarna (planerad till april 2020 och flyttad till april 2021) nu flyttats fram till oktober 2021. 

Jag saknar att gå på konsert. Visserligen sänds mycket musik t ex på Konserthuset Play och Berwaldhallen Play, som kan ses live och/eller i efterhand. Den här veckan har jag bl a sett och lyssnat på Mahlers symfoni nr 4 med Elin Rombo som sopransolist och Alan Gilbert som dirigent och en romanskväll med Alma Mahlers sånger tolkade av Katija Dragjevic. Mycket vackert, men det kan aldrig ersätta upplevelsen att sitta på plats tillsammans med andra. 

Det gäller att stå ut och se framåt. Dagarna blir längre, ljuset återvänder. Vaccin är på väg och snart är pandemin historia.


torsdag 19 november 2020

"December" heter den - men den blev klar i november!

Jag gillar Marianne Isagers mönster: ofta en ovanlig teknik och härliga garner att sticka med. Den här gången har jag stickat en kofta i hennes bok Tolv trøjer fra Tversted, som innehåller ett naturinspirerat plagg för varje månad. Jag använde samma bottenfärg som i originalet, men i stället för två rosaröda nyanser valde jag restgarner av Shetlandsgarn (Jamiesen's Shetland Spindrift) i gröna, blåa och roströda nyanser. 

Foto: Susanne Ejner 

Jag började med denna i augusti. Då lade jag ut denna bild på Facebook och frågade om mina FB-vänner trodde att detta kunde vara början på en kofta. De som kommenterade verkade ganska skeptiska. Men nu är som du ser koftan klar!

Varje projekt ska börja med att man stickar en provlapp, det vet du säkert om du stickar själv. Men i Isagers mönster är detta inget tråkigt "måste", bara för stickfasthetens skull, utan ett sätt att lära sig den teknik som ska användas. I det här mönstret kunde man t o m använda provlappen som start på koftan, mitt på vänster framstycke, men det gjorde inte jag, eftersom jag ville passa på att testa de olika färger jag hade av Shetlandsgarnet.

Men mönstret började alltså så här med ruta 1- 4 mitt på framstycket. Sedan fortsatte jag runt ruta efter ruta. Bara ett fåtal maskor på stickan hela tiden: 15 maskor till en enfärgad ruta, 30 maskor vid start en randig. Ärmar och bakstycke stickades i någon sorts ribbstickning. Ärmarna stickades uppifrån och ner och avslutades med några varv slätstickning, som blev till en rullad kant. Smala sidstycken med förkortade varv stickades för att foga ihop bak och framstycke. Klurig design men lätt att sticka.

Foto: Susanne Ejner 
Foto: Susanne Ejner 


Hur skulle då knapparna se ut? Jag tänkte först träknappar för att stämma med bottenfärgen, men på YlloTyll rekommenderade man pärlemorknappar och det tackar jag för. Skimret i knapparna stämmer fint med de färgade ränderna.

Nästa projekt blir en Bohuströja. Jag var ju i Strömstad på stickhelg i slutet av september.  Och kunde förstås inte motstå frestelsen att köpa ett stickpaket!

onsdag 30 september 2020

En härlig stickhelg i Strömstad

Bohus Stickning var temat för helgen, arrangerad av Pernille Silfverberg på Angoragarnet
Vi fick ta del av stickningens spännande historia, dels genom dokumentärfilmen "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé", dels genom intressanta föredrag. Och så fick vi förstås prova på att sticka själva.
Resultat av stickkursen - mitt bidrag längst ner till höger 
Jag har stickat en kofta i Bohus Stickning förut, och i det inlägg jag skrev då, står ganska mycket om dess historia, så jag länkar till det avsnittet och kompletterar här med några bilder.

Tänk att denna Emma Jacobsson, landshövdingefru i Göteborg, kunde dra igång detta nödhjälpsarbete: Engagera så många kvinnor, få dem att sticka dessa variationsrika mönster, konsthantverk i högsta kvalitet. Karin Askberger berättade om hur stenhuggarnas hustrur på så sätt kunde få lite extra inkomster till hushållet. Emma startade föreningen Bohus Stickning år 1939, och år 1949 var nästan 900 kvinnor involverade. Många orter hade ombud, dit stickerskorna lämnade sina tröjor. Emma granskade plaggen och var det inte perfekt, fick det göras om.   
I alla små orter fanns stickombud 
Emma Jacobsson med några Bohuströjor
Pernille Silfverberg berättar
Stenhuggararbetare framför Svinesundsbron, som började byggas 1939
Karin Askberger håller föredrag om lokal kulturhistoria
Emma Jacobsson samarbetade med flera olika designers. Det som kännetecknar Bohus Stickning är att oket har många färger i näraliggande nyanser och att slätstickningen bryts av aviga maskor då och då, vilket ger relief åt mönstret. Vi fick veta mycket om arbetet att återskapa modeller och producera materialsatser utifrån original. Nu är det Pernille som arbetar med detta, och hon är väldigt noga med att följa originalet in i minsta detalj. Det gäller färgnyanser (inte helt lätt, samma färgnummer kan visa sig vara olika) och det gäller stickteknik, montering och knappar.  Inte tumma på kvalitén! (Vad skulle Emma ha sagt?)
I mitten en återskapad modell, de två runt om är båda original,
dock inte med identiska färgnyanser

De flesta tröjor och koftor stickas i ett tvåtrådigt angoragarn, 50 % angora och 50 % merinoull. Angoraullen kommer från Pernilles egna kaniner. För två år sedan besökte jag hennes "öppet hus i kaninstallet", och då fick jag se alla hennes kaniner och hur en klippning går till. Nu hade hon en av sina kaniner med sig, så vi kunde klappa den och känna på pälsen. 
Vi var 18 stickande damer som deltog i helgens event. I coronatid gäller det att hålla avstånd, vilket gjorde det svårare för Pernille att visa och svara på våra många frågor. Det som stod till buds var en kamera ovanför Pernilles bord, där bilden projicerades på väggen. Vi fick många tips och råd och tiden gick alldeles för fort. När vi besökte Pernilles butik Skattkistan, var vi många som ville köpa stickpaket.

Stickhelgen ägde rum på Scandic Laholmen, med vacker utsikt, fina rum och en utmärkt restaurang med mycket god mat. Speciellt desserterna var så visuellt tilltalande, att de måste hamna på bild.
Utsikt från mitt hotellrum 

Smaklig kaka till kaffet vid lunchen
Äppelpaj med vaniljglass - tjusigt dekorerad

Att ta sig med bil till Strömstad tar över 6 timmar och det är viktigt att ta pauser. När det var dags för lunch hamnade jag på en rastplats med konstnärlig utsmyckning. Denna Lilla människa som satt där och dinglade med benen. Tanken var att ge besökaren ro att stanna och meditera en stund. Och det fungerade för mig.

    
  
Några bilder från vackra Strömstad vill jag också dela med mig av.
Scandic Laholmen syns i bakgrunden 
Det pampiga stadshuset från 1917 syns på långt håll  
Jag hann inte med någon tur till Kosteröarna - fortsättningskurs nästa sommar?

lördag 29 augusti 2020

Det blev en vävsemester i Skåne även i år!

Det har blivit tradition (sedan 2013) att väva en vecka varje sommar hos min svägerska i Skåne. Hur skulle det bli denna speciella sommar med restriktioner p g a coronapandemin?

Mina planer att väva en "minnesmatta" hade börjat tidigt i våras, men sedan dröjde det innan jag tog fram saxen och började klippa Ingemars skjortor, t-shirts och pyjamas. En fin meditativ utesyssla: att sitta i en trädgårdsstol med ett stort plastskynke under, och se det ena plagget efter det andra bli till trasnystan. Ett par av mina vänner bidrog också med några färdiga nystan. 

               

Jag försökte kombinera de mönstrade tygerna med olika enfärgade. 
Genom att lägga alla nystan i en lång rad, mönstrat och enfärgat intill varann, så fick jag lite överblick. Jag försökte också se till att inte använda två trikåtyger på samma gång, eftersom trikå är töjbart och därför svårare att väva med.

Idén till hur mattan skulle se ut kom från Monica Halléns bok "I trasmattans värld" - en matta i rutad dubbelbindning med vävd fåll. För första gången tänkte jag använda svart mattvarp.

Bild från Monica Halléns bok

        När jag kom ner till Skåne var vävstolen uppsatt och klar (tack Eva!) och jag kunde börja direkt.

Jag bodde så idylliskt med kor utanför, vävde större delen av dagen och träffade mina släktingar vid måltiderna. Några dagar blev det mer av sällskapsliv: goda vänner från Helsingborg kom och hälsade på mig på lite trädgårdsfika och en dag körde jag till Österlen för att hälsa på släkt och vänner där.

Några bilder på hur vävningen framskred:

Roligt att känna igen skjortor och tröjor

Kan en ilsket grön tröja platsa i en liten matta i duschrummet?


Att väva trasmattor är ett härligt skapande hela tiden och det känns bra att återanvända. Och sedan är det otroligt spännande att klippa ner och se mattan i sin helhet.

Matta nr 1 - ska ligga i sovrummet

Matta nr 1 - ligger nu i sovrummet
Matta nr 2 - ska ges till goda vänner i Norrköpingstrakten

Matta nr 3 - passar den i duschrummet?

Sedan återstod att vika in och sy ner kanten, ett snyggt alternativ till att knyta frans. Kanten är vävd med tunna smala trasor och mattvarp.


Hemma igen efter en och en halv vecka kunde jag konstatera att mattorna blivit som jag tänkt, till och med den i duschrummet pryder sin plats.

Ännu ett härligt vävprojekt är avslutat. Så roligt det är när ens idéer och tankemöda ger resultat! Stort tack till Eva och Lennart för boende, trevlig samvaro och god hjälp med vävningen!