onsdag 18 maj 2016

Solsång i Berwaldhallen

Sista konserten på vårens abonnemang på Körserien ägde rum i lördags. Och det var en konsert som heter duga! (Du kanske läste rubriken som Solosång, men läs vidare så får du veta vad Solsång står för)
Alla bilder i inlägget är pressbilder, foto: Arne Hyckenberg
På scenen var redan från början uppdukat ett stort antal slagverk och celesta. Förutom traditionella slagverk användes också vinglas fyllda med olika mycket vatten. Slagverkarna stämde med hjälp av ett teskedsmått, så att tonen skulle bli precis rätt.
Koncentrerad på stämning
Cellist var Jakob Koranyi. Honom har jag hört förut på en konsert i Giresta. Han är Girestastipendiat och medverkade på Musikstiftelsens 25-årsjubileum för ett par år sedan.

John Taveners stycke Syvati var suggestivt. Inspirerat av musiken vid en ortodox begravningsgudstjänst. Syvati är japanska ordet för helig. Cellisten stod längst bak i salen på första raden och hade liksom en dialog med kören, som en dialog mellan präst och församling. En låg svag celloton inledde ... så tog basarna i kören upp tonen ... andlös tystnad i publiken ... och så följde bönen "Helige Gud, förbarma dig över oss".

Fyra manskörssånger av Poulenc byggde på böner av den helige Franciskus på 1200-talet. Här var musiken inspirerad av gregoriansk musik, även om Poulencs egna klanger också kändes igen i de väldigt textnära tonsättningarna.

Konserten rubricerades som en hyllning till Sofia Gubajdulina, en rysk nu levande kompositör (f 1931). Hennes komposition Sonnengesang är skriven 1997 till den store cellisten Rostropovitjs 70-årsdag. Det är nästan en cellokonsert, där cellon är ackompanjerad av kör och slagverk. Cellon tolkar den text som kören sjunger och slagverken ger klangfärg. Och cellisten gör mycket mer än att spela cello med stråke på traditionellt sätt, han knäpper och slår an strängar på många sätt. Han går också runt på scenen med vad som såg ut som ett leksaksinstrument och drar stråken över det framför koristerna. Stycket blir en visuell upplevelse, inte minst spelet på vattenglasen. I ett avsnitt stämde cellisten ner den lägsta strängen stegvis längre och längre. När han sedan skulle tillbaka till normalstämningen justerade han efter den eteriska tonen från vattenglasen. Kören sjunger texten som är den helige Franciskus' Solsång (därav konsertens rubrik)

 
Före konserten anordnades ett samtal mellan författaren Anita Goldman och psykiater Svante Bäck på temat ont och gott. Några exempel på intressanta men svårbesvarade frågor: Är ondska mer spännande och intressant än godhet? Är snällhet gränsande till dumhet? Kan man "bekämpa" det onda?

Du har chansen att lyssna på konserten som sänds i P2 fre 27 maj kl 19 med repris ons 1 juni kl 10.30.

torsdag 5 maj 2016

Sommarkoftan är klar!


 
Designer Linnéa Öhman hade en workshop om att sticka flätor utan hjälpsticka på årets syfestival. Tekniken visade sig vara lätt och smidig om man ska ha mycket flätor. Jag vet från tidigare stickning att den där hjälpstickan ska tas fram och läggas bort stup i ett, så detta blev ett intressant alternativ. Linnéa hade själv en kofta stickad i merinoull med flätor och det gick ju bara inte att motstå köp av garn och mönster.

Linnéa hade valt en väldigt fiffig konstruktion: Man stickar nerifrån fram och tillbaka på en lång rundsticka, bak- och framstycken i ett, inklusive flätkanten. Sedan plockar man upp maskor för ärmarna, kör en bit med förkortade varv fram och tillbaka för att forma ärmkullen och sedan runt på en kortare rundsticka och när den känns för lång fortsatte jag "magic loop" på den längre rundstickan. Som extra piff passade på att lägga till en fläta mitt på ärmen också.

Mönstret beskrev tre olika varianter och jag hade valt den långa, variant C. Nu gjorde jag en stor del av stickningen på en resa och var mindre uppmärksam på resultatet. Plötsligt såg jag att jag höll på med variant B, alltså en midjekort kofta. Ok, det kan väl bli trevligt det också, tänkte jag och fortsatte.

När koftan var klar, kändes det som att det var för kort. Kunde man förlänga genom att ta upp maskor i nederkanten och förlänga flätstickningen? Jag auskulterade FB-gruppen Online Stickcafé och fick då veta att det skulle leda till en förskjutning áv flätorna med en halv maska. Det låter ju inte mycket, men det märktes (åtminstone om man visste om det). 



Jag stickade ändå glatt vidare, så att flätbården blev dubbelt så lång som förut. Då fick jag en idé: man kanske kan trolla bort förskjutningen genom att sy en rad med kedjesöm där. Då liknar det dessutom gränsen mot flätkanten i nacken. Och jag blev väldigt nöjd med resultatet!


Ny kofta på gång? Javisst! Jag passade på att köpa lite extra garn samtidigt som jag köpte knappar. Och vad är härligare än att sitta och sticka i bersån?