söndag 26 oktober 2014

Fint urval av konst från Ryska museet

Nationalmuseum är under renovering och håller till i Konstakademiens lokaler. Det betyder att de visar utställningar i lite mindre format, men av mycket hög klass.  Just nu kan man se Från tsarer till folkkommissarier, ett urval av ryskt måleri från Ryska museet i S:t Petersburg. Jag gick på en visning först, och trots att det var en alltför stor grupp och guidens bärbara förstärkare inte fungerade, var det ändå en bra start. Man får sedan ut mer av den egna vandringen runt i salarna.

Under den tid som målningarna representerar har Ryssland (Sovjetunionen) genomgått stora politiska förändringar och konstnärerna har arbetat under mycket olika villkor. I många konstverk kunde man spåra traditioner och berättarkonst, i andra samhällsomvälvningar och uttryck för politisk propaganda.

Några bilder som jag gillade särskilt: (Klicka på bildtexterna för att se bilderna med större upplösning)

  • Porträttet av en poet klädd i en underbart blå klänning är så fint. De brutna linjerna, som i kubismen, passar väl in. Den är målad 1914 av Nathan Altman. Jag har sett denna målning tidigare (vid ett besök på Ryska museet) för ganska många år sedan, och har man sett den, glömmer man den aldrig.

Nathan Atman: Porträtt av poeten Anna Achmatova
Foto: State Russian Museum St. Petersburg
  • Guiden hade den här bilden av flickorna på bryggan som en favorit och jag förstår det. En underbart skir sommarbild med vågskvalp och en ljum vind som tar tag i flickornas pastellfärgade klänningar. Den är målad 1957-60 av två bröder med efternamn Tkatjov.
Alexej och Serej Tkatjov: Ungar
Foto: State Russian Museum St. Petersburg
  • Ett lite annorlunda verk av Chagall, Spegel, målad 1915 tyckte jag också om. Spännande med perspektiv och storleksförändringar. Kan du se konstnärens hustru i vänstra hörnet? Hon är målad som en liten teskedsgumma, hon sover hängande över bordet. 



Marc Chagall: Spegel
Foto: State Russian Museum St. Petersburg


  • En för mig tidigare okänd konstnär, Pavel Fedetov, var representerad med några målningar i det mindre formatet, detaljrika berättande tavlor från mitten av 1800-talet. Här kan man undra hur majorens frieri (som tavlan heter) utföll. Ett arrangerat påtvingat äktenskap kanske? Det sitter en katt där. En hund i konsten brukar betyda trohet, men vad betyder månne en katt? Kanske att flickan vill smyga iväg och behålla sin frihet. Katten är inte svart i alla fall, det hade väl varit olycksbringande?

Pavel Fedetov: Majorens frieri
Foto: State Russian Museum St. Petersburg


Utställningen innehåller totalt 65 målningar, alla väl värda att studera på nära håll. Men med teknikens hjälp kan du faktiskt gå runt i utställningen hemma vid datorn om du inte har chans att se den på riktigt.

måndag 13 oktober 2014

Lilla smycket - en bok av årets nobelpristagare

Häromdagen avslöjades årets nobelpris i litteratur: den franske författaren Patrick Modiano.

Jag hade turen att direkt få tag på bibliotekets exemplar av Lilla smycket. Verkligen en kort roman, bara lite över hundra sidor. Omslaget passar till miljön i boken, ett kallt och gråmulet Paris för en ung person som är på jakt efter någon att lita på, driven av sina minnen och drömmar.

Tonårsflickan som är huvudperson upplever ensamhet, hemlöshet och utanförskap. Hon känner inte tillit till någon utan upplever allt som tillfälligt. Allting väcker vemodiga minnen från barndomen.

Modianos språk är fint med noggranna detaljer, samtidigt som han håller en väldigt tunn gräns mellan det förflutna och det nuvarande: minne, dröm och verklighet - allt flyter ihop. Han lyckas verkligen få fram kylan i tillvaron. Det kändes så kallt att jag måste ta på mig tjocka sockar på fötterna och en extra tröja för att klara av att läsa boken.

Men jag undrar fortfarande över titeln: varför heter den "Lilla smycket" en direktöversättning från den franska titeln "La Petite Bijou"?

Här intervjuas Peter Englund just efter att priset tillkännagetts:

Jag har blivit intresserad av att läsa mer av Modiano, det finns fler böcker översatta till svenska. Och sen ska det bli intressant att höra hans nobelföreläsning. Han gläder sig säkert åt att komma till Sverige inte bara för priset; jag läste just att han har ett barnbarn här.

torsdag 9 oktober 2014

Orgelexplosion i Konserthuset


Konserthuset stora sal med orgeln i fonden
Foto: Jan-Olav Wedin
Gunnar Idenstam spelade på konserthusorgeln i Stockholm förra helgen. En anledning till konserten var att han fått Musikaliska Akademiens Interpretpris. Själv sa Idenstam att han ägnat de senaste 20 åren åt att bara spela sin favoritmusik och att göra det på orgel, oberoende av genre. Det har han valt istället för att gå igenom alla Messiaens orgelverk. (Jag tror säkert att han gillar att spela Messiaen också, vilken organist gör inte det?)

Konserthusorgeln går inte av för hackor. Den byggdes 1982 och har 69 stämmor. Idenstam spelade på det separata spelbordet på scenen. Jag satt på andra balkong på sidan, en bra plats för att kunna se händer och fötter i aktion.

Spelbordet på scenen för orgelkonsert
Det jag gillade bäst var Ravels Bolero, ett härligt stycke för orkester i vanliga fall, men nu kom orgelns alla möjligheter till användning. Han bytte hand då och då för det rytmiska kompet som går igenom hela tiden, säkert viktigt för att inte få kramp.

De 4 sista minuterna på Bolero hittade jag på hans sida.

Vi fick höra egna kompositioner och improvisationer, lite från ett kommande symfonirockprojekt. Motiveringen till priset han fått beskrev honom som "fullblodsmusiker" med fantastisk teknik och "halsbrytande improvisationer". Och det håller jag med om. Extranumret var så virtuost att det såg ut som om det var en film som spelades upp med för hög hastighet ...

En intervju med Idenstam finns på SR Play.