LIlla Svanen - nu har jag en hel kollektion!

Det känns alltid roligt att kunna använda överblivet garn. Jag hade så mycket vitt angoragarn kvar efter bohuströjan Lilla Svanen, så det räckte inte enbart till en mössa utan även en halsduk. 

Jag tog kontakt med Pernille på Angoragarnet angående sticksätt på halsduken. De har inte återskapat halsduken till Svanen. Men de enfärgade partierna brukade stickas med mosstickning. Så det har jag gjort. 

De två mönsteravsnitten är inte alldeles exakt som tröjan i färgnyanserna, men vem ser det? Jag tyckte att en gråbrun nyans i ursprungsgarnet drog lite åt grönt och därför kollade jag med en väninna som stickat Vildäpplet, om hon hade något grönt garn kvar. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle kunna få variation i nyanserna i stil med grundmönstret. 

Jag följde Pernilles råd och stickade den ena mönsterdelen separat, för att få båda stickade från samma håll och sydde efteråt fast den med maskstygn.

Det blev många trådar att fästa i mönsterdelarna, så det var svårt att få avigsidan riktigt snygg. Men det slätar säkert till sig efter ett par tvättar. 

Här en bild på hela Lilla Svanen-kollektionen!

Lilla Svanen är klar!

Snön smälter, våren är på väg och det känns väldigt bra att Lilla Svanen är klar. Så heter den, min nya bohuströja. Jag köpte material när jag var på Stickhelg i Strömstad i höstas. Pernille på AngoraGarnet arrangerade helgen, där jag fick lära mig mer om Bohus Stickning. 

Foto: Susanne Ejner

Mönstret Svanen är skapat av Karin Ivarsson, en av de professionella mönsterkonstnärer, som arbetade för Emma Jacobsson, Bohus Sticknings grundare. Garnet är till 50% angora och 50% merino, där angoran kommer från Pernilles egna kaniner.

Det här mönstret finns två modeller, Stora och Lilla Svanen. Jag känner mig nöjd med den lilla modellen, som är vidare i halsen och har trekvartslång ärm. Det känns som att den passar bra nu till våren.

Här var det inte så många färger att hålla rätt på, förutom vitt och svart är det bara mörkgrått och gråbrunt. I de flesta bohusmönstren är det annars många närliggande nyanser. Idén med aviga maskor här och var är ett annat kännetecken, som är genialiskt. Det ger djup i mönstret och i Svanen blir de aviga maskorna som en bakgrund till "svanens fjädrar". 

Denna modell stickas nerifrån och upp, fram- och bakstycke för sig, ärmarna nerifrån fram och tillbaka och sedan kommer det roliga till sist, då man fogar ihop delarna och rundstickar oket. Jag följde beskrivningen, trots att det kändes frestande att rundsticka ärmarna, för att det hade varit enklare när man stickar med flera färger. 

Istället för resår stickas en kant som avslutas med ett avigt varv som vikvarv, det var lättare än jag trodde att få det snyggt. 

Och vad ska jag sticka nu?  Ett par nästan-färdiga vantar i Shetlandsgarn ligger här, men sedan? Och ingen Syfestival denna februari, där brukar jag annars alltid hitta något. 

Men jag har angoragarn över, så jag ska stickar en mössa i samma mönster, medan jag funderar ...

En härlig stickhelg i Strömstad

Bohus Stickning var temat för helgen, arrangerad av Pernille Silfverberg på Angoragarnet. 

Vi fick ta del av stickningens spännande historia, dels genom dokumentärfilmen "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé", dels genom intressanta föredrag. Och så fick vi förstås prova på att sticka själva.

Resultat av stickkursen - mitt bidrag längst ner till höger 

Jag har stickat en kofta i Bohus Stickning förut, och i det inlägg jag skrev då, står ganska mycket om dess historia, så jag länkar till det avsnittet och kompletterar här med några bilder.

Tänk att denna Emma Jacobsson, landshövdingefru i Göteborg, kunde dra igång detta nödhjälpsarbete: Engagera så många kvinnor, få dem att sticka dessa variationsrika mönster, konsthantverk i högsta kvalitet. Karin Askberger berättade om hur stenhuggarnas hustrur på så sätt kunde få lite extra inkomster till hushållet. Emma startade föreningen Bohus Stickning år 1939, och år 1949 var nästan 900 kvinnor involverade. Många orter hade ombud, dit stickerskorna lämnade sina tröjor. Emma granskade plaggen och var det inte perfekt, fick det göras om.   

I alla små orter fanns stickombud 

Emma Jacobsson med några Bohuströjor
Pernille Silfverberg berättar

Stenhuggararbetare framför Svinesundsbron, som började byggas 1939
Karin Askberger håller föredrag om lokal kulturhistoria

Emma Jacobsson samarbetade med flera olika designers. Det som kännetecknar Bohus Stickning är att oket har många färger i näraliggande nyanser och att slätstickningen bryts av aviga maskor då och då, vilket ger relief åt mönstret. Vi fick veta mycket om arbetet att återskapa modeller och producera materialsatser utifrån original. Nu är det Pernille som arbetar med detta, och hon är väldigt noga med att följa originalet in i minsta detalj. Det gäller färgnyanser (inte helt lätt, samma färgnummer kan visa sig vara olika) och det gäller stickteknik, montering och knappar.  Inte tumma på kvalitén! (Vad skulle Emma ha sagt?)

I mitten en återskapad modell, de två runt om är båda original,
dock inte med identiska färgnyanser

De flesta tröjor och koftor stickas i ett tvåtrådigt angoragarn, 50 % angora och 50 % merinoull. Angoraullen kommer från Pernilles egna kaniner. För två år sedan besökte jag hennes "öppet hus i kaninstallet", och då fick jag se alla hennes kaniner och hur en klippning går till. Nu hade hon en av sina kaniner med sig, så vi kunde klappa den och känna på pälsen. 

Vi var 18 stickande damer som deltog i helgens event. I coronatid gäller det att hålla avstånd, vilket gjorde det svårare för Pernille att visa och svara på våra många frågor. Det som stod till buds var en kamera ovanför Pernilles bord, där bilden projicerades på väggen. Vi fick många tips och råd och tiden gick alldeles för fort. När vi besökte Pernilles butik Skattkistan, var vi många som ville köpa stickpaket.

Stickhelgen ägde rum på Scandic Laholmen, med vacker utsikt, fina rum och en utmärkt restaurang med mycket god mat. Speciellt desserterna var så visuellt tilltalande, att de måste hamna på bild.

Utsikt från mitt hotellrum 

Smaklig kaka till kaffet vid lunchen

Äppelpaj med vaniljglass - tjusigt dekorerad

Att ta sig med bil till Strömstad tar över 6 timmar och det är viktigt att ta pauser. När det var dags för lunch hamnade jag på en rastplats med konstnärlig utsmyckning. Denna Lilla människa som satt där och dinglade med benen. Tanken var att ge besökaren ro att stanna och meditera en stund. Och det fungerade för mig.

    

  

Några bilder från vackra Strömstad vill jag också dela med mig av.

Scandic Laholmen syns i bakgrunden 

Det pampiga stadshuset från 1917 syns på långt håll  

Jag hann inte med någon tur till Kosteröarna - fortsättningskurs nästa sommar?

Ketchup-effekten

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting ... och sen kommer allt på en gång. Så kan det bli när man har flera stickprojekt på gång samtidigt.

 

Bohuskoftan var för varm att ha i knät alla de dagar som temperaturen låg över +30°. Då var det skönt att sticka med tunt mohairgarn och grova stickor och skapa maskor med mycket luft i.

Blå dimman är designad av Kerstin Olsson 1965 och sedan återskapad av Pernille Silfverberg och Solveig Gustafsson 2016. Kerstin Olsson var anställd vid Bohus Stickning, grundat av landshövdingskan Emma Jacobsson. Hon komponerade ofta mönster med många nyanser och lät mönstret glida ton i ton. I Blå dimman används åtta färger förutom bottenfärgen. Jag har skrivit mer om Bohus Stickning i ett tidigare inlägg.

Jag rundstickade oket för att slippa sticka aviga varv med flera färger. Efter att ha klippt upp oket, fortsatte jag enligt mönstret: bakstycke, ärmar och framstycken ner till resåren. Sedan stickade jag framkanterna ner till resåren och hakade på med resten av maskorna. En fördel var att på detta sätt blev all resår stickad med samma tunna sticka.

Den ljusa koftan är stickad enligt ett mönster i Allt om handarbete nr 05/2018, design Ellen Holm. Jag stickade i Sandnes Tynn silk mohair och Rauma lamullgarn.  Enkel teknik, bara rätstickning och lyfta maskor, gav en våffelaktig struktur.

 

Mohairgarnet visade sig inte räcka och det var dessutom restnoterat, därför valde jag att korta ärmarna. Jag valde att virka stolpar i det andra garnet och avsluta med fasta maskor med mohairgarnet i stolparna. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Och så var det bara två gram kvar av garnet! En liten knapp högst upp kan knäppas i övre stolpen. 

Så här lite garn blev över!

Nu undrar ni väl om jag blir sysslolös i kväll? Nej då, jag besökte Östergötlands ullspinneri i somras, såg Britt-Marie Cristofferssons utställning och köpte lite Visjögarn.

En härlig augustihelg i norra Bohuslän

Dragplåstret var Angoragarnets evenemang nära Strömstad lördag 18 augusti. Vi bokade tre nätter i en campingstuga på Lökholmens camping, bara ett stenkast från norska gränsen. Jag hade tipsat en stickkompis, Louise, om detta, och hon och Martin mötte upp med sin husvagn.

Utsikten från vår campingstuga

Den bohusländska naturen är speciell med de karga klipporna och de pittoreska samhällena, där båtarna trängs i hamnarna och husen på klipphyllorna. Ett av dessa ställen är Fjällbacka, dit vi tog en tur på fredagen, njöt av vyerna, åt räkmackor på bageriet och gick upp till Kungsklyftan.

Hamnen i Fjällbacka

Spännande för oss alla, inte minst för Cato

Det fanns flera små intressanta ställen att besöka: utställningar med konst, keramik och annat hantverk. Av en slump såg vi en vägvisare till Linmuseet, ett av Sveriges 1500 arbetslivsmuseer. Där satt två flickor och gjorde lindockor framför en uppsatt väv med linnedukar.

Lin är ett härligt naturmaterial. Jag har aldrig provat sticka i 100% lingarn, däremot i lin blandat med bomull. När jag vävde mina Lyrö-gardiner för några år sedan hade jag lingarn som inslag.

Så kom lördagen. Vi åkte till gården Rörmyr söder om Strömstad och var de första besökarna på Pernilles evenemang "Öppet hus i kaninstallet". Vi fick gå runt och titta på kaninerna, de flesta vita, men det fanns även kaniner med grått, svart och brunt i pälsen. Pernilles barn hade hjälpt till att ge kaninerna namn, det stod namn på de flesta burar.

Pernille hälsar oss välkommna till gården. Ingela (längst till höger) hjälper till under dagen.

Pernille hämtade kaninen Rufus, och vi fick känna på den mjuka långrhåriga pälsen. Det var dags för klippning enligt kartoteket och Pernille satte fart med saxen. 

 Här finns en video på klippningen:

Några fler kaninporträtt:

Foto: MA

Foto: MA

Foto: MA

En annan av Pernilles kaniner i sin bur. Alla var inte lika söta.

Sedan tittade vi i Pernilles gårdsbutik. Hon säljer stickpaket både till Bohus Stickning och plagg i egen design. Det blev en härlig trängsel, efterhand som det kom allt fler besökare. Jag hade min väst (Pernilles design) på mig och flera undrade hur dubbelstickningen i kanterna fungerade. Jag medgav ett det varit ett svårt stickprojekt, som jag dock är väldigt nöjd med. (Mer om stickningen av västen finns i ett tidigare blogginlägg.) Jag visade mitt pågående (nästan klara) stickprojekt, Blå Dimman, för Pernille.

Flera var nyfikna på hur jag stickat västen.

På lördagen var vädret lite ombytligt och det regnade en del utåt kvällen. Besöket hos Pernille gjorde förstås Louise och mig extra sticksugna och det blev många varv under kvällarna i deras husvagn.
Foto: Martin Assarsson (MA) och Ingemar Johansson (övriga)

Bohus Stickning - en spännande saga

Tänk att Bohus Stickning startat som nödhjälpsarbete i Bohuslän på 1930-talet.

När stenhuggeriarbetarna blev arbetslösa gick deras hustrur till landshövdingskan Emma Jacobsson och bad om hjälp. Skulle de kunna utföra någon sorts hemarbete och bidra till familjernas försörjning? Sticka kunde ju alla kvinnorna till husbehov och så blev det. Det ordnades kurser i landshövdingebostaden. Kvinnorna stickade hemma - först enklare mönster - sedan denna speciella Bohus Stickning: dyra plagg som bara såldes i vissa butiker såsom NK i Stockholm.

Märket i tröjan garanterade prima kvalitet

Lyssna på intervjun med Viveka Overland från Bohusläns museum och läs mer: Bohus Stickning – en spännande saga.
Viveca Overland har skrivit boken Bohus Stickning på nytt - The Revival med både svensk och engelsk text. Där finns också flera stickmönster.

Visst är det en spännande saga - i tre akter:

• 1939-1969
  De trettio åren med nödhjälpsarbete under Emma Jacobssons ledning. Nerläggningen hade flera orsaker: svårigheten att få tag på ull med kvalitet, konkurrensen med de nya syntetmaterialen och möjligheten för kvinnorna att få mer välavlönade arbeten.
• 1999-2013
  Solveig Gustafssons arbete med att återskapa mönster, färga garn och sälja stickpaket. Slit-och -släng hade avlösts av miljömedvetenhet och ett växande intresse för konsthantverk.
• 2013-
  Pernille Silfverberg tar över. Hon har egna kaniner som hon klipper för hand. Garnet till tröjorna är en blandning av 50 % angora och 50 % merino (fårull från Nya Zeeland). Fortfarande står kraven på kvalitet högst på agendan. Pernille gör också nya mönster. Ni som följer min blogg har sett bilder på en väst jag stickat - det ett fint exempel på Pernilles egen design

Det är något särskilt med Bohus Stickning (som det står i bokens förord). Jag kände det som en utmaning att ge mig i kast med ett plagg. Svårt att välja - det finns så många vackra mönster. Det blev    Blå dimman i koftvariant. Jag har stickat det mångfärgade oket och en bit på bakstycket. Ett härligt garn på tunna stickor och en långsam stickteknik. Aviga maskor då och då ger relief och mjukar upp övergången mellan färgerna. Oket har åtta färger i nyanser som går över från den ena till den andra och bottenfärgen är mörkblå. Jag valde att sticka oket runt för att klippa upp sedan och göra resårframkanter. Men tydligen gjorde man inte så i originalstickningen.

Det är två färger på varje varv som regel, men på ett varv var det faktiskt tre färger. Tänk om detta skulle inträffat på ett varv stickat från avsigsidan; det är supersvårt att spänna trådarna lagom hårt. På just detta varv missade jag faktiskt några aviga maskor och orkade inte riva upp. Det är inget jag själv kan se, men hade det varit ett hemarbete på Emma Jacobssons tid är risken stor att det hade upptäckts och lett till avdrag på lönen.