Sidenvägsresan - kontakt med tidig naturvetenskap

Sidenvägen var inte bara ett nät av transportleder där varor bytte ägare, utan också kommunikationsleder som gav tillfällen till utbyte av tankar och idéer. Olika folkslag kom i kontakt med varandra. Man tog till sig nya idéer. Kunskaper om uppfinningar och tekniska innovationer spreds, böcker översattes. Namn på några personer som förknippas med matematikens och astronomins historia dök upp på resan i Uzbekistan och Turkmenistan.

Al Khwarizimi, som omnämns i många matteböcker, hedras med en staty i Khiva. Han föddes där i slutet av 700-talet och var en av den islamiska kulturens mest ryktbara matematiker. Han tillhörde den grupp vetenskapsmän som arbetade i Vishetens hus i Bagdad. Han skrev flera böcker om matematik, både i aritmetik, algebra och trigonometri. Han förklarade finessen med positionssystemet, byggt på de nio indiska siffrorna och en symbol för tomrum (nollan). Syftet med hans böcker var praktiskt, att lära ut beräkningar människor behövde för att klara ekonomi, jordbruk och annat vardagligt. Ett ord i titeln på en av hans böcker i algebra (al-jabr, som syftar på en operation i samband med ekvationslösning) har just gett upphov till ordet algebra. Al Khwarizimi kallas ibland "algebrans fader". Algebran är den arabiska matematikens viktigast bidrag, som ledde till en revolutionerande utveckling jämfört med den grekiska matematiken som huvudsakligen handlade om geometri.

Al Khwarizimi
(ca 780-850)

I en park i Asjgabat, Turkmenistans huvudstad, hittade jag den här statyn. Jag tyckte jag kände igen namnet. Och det stämde: Al Biruny var både matematiker, astronom och geograf kring år 1000. Han skrev om trigonometri och astronomi, men också ett större geografiskt arbete om Indien. Han diskuterade tidigt möjligheten att jorden roterar kring sin egen axel och beräknade jordens omkrets med god precision. Trigonometrin använde han både för astronomiska beräkningar och för geometriska problem på jordytan som t ex att bestämma riktningen mot Mekka.

Al-Biruny
(973-1048)

I Samarkand kom vi i kontakt med Ulugh Beg, som grundade ett lärdomscentrum där i tidigt 1400-tal. Ulugh Beg madrasan (den äldsta av de ståtliga byggnaderna vid Registantorget) har mycket imponerande mosaikdekor. Där fanns plats till åtminstone 100 studenter och Ulugh Beg gav själv föreläsningar i matematik och astronomi. 

Ulugh Beg Madrasa

Ulugh Beg lät också bygga ett på sin tid oöverträffat observatorium. Med hjälp av en kvadrant (använd som sextant) med nästan 40 m radie bestämde man med stor noggrannhet solens, månens och planeternas positioner och dygnets längd. Ulugh Beg och hans skola kartlade över tusen stjärnor och hans stjärnkatalog blev ett standardverk ända in på 1600-talet i Europa. Ulugh Beg favoriserade naturvetenskap jämfört med politik och religion och kom därför i konflikt med islam. Han blev mördad på grund av sin forskning och hans observatorium förstördes. (Galilei var inte den förste som råkade illa ut för konservativa auktoriteter.) En rysk arkeolog stod för utgrävningarna i början av 1900-talet. Den del av bågen som låg under jord är bevarad och visas. Att den låg djupt nergrävd i backen bidrog säkert till god stabilitet och därmed noggranna mätvärden.

Ulugh Beg
(1394-1449)

Portalen till Ulugh Begs observatorium

Resterande del av Ulugh Begs instrument

Modell av Ulugh Begs observatorium

Ulugh Begs stjärnkatalog

När vi beskriver västerlandets idéhistoria missar vi ofta det arabiska inflytandet. Det blev tydligt för mig på den här resan att mycket lärdom kommit härifrån.

Sidenvägsresan - mönster i textil och tegel

En sak som slår en när man reser i Centralasien är rikedomen på mönster. Kolla de här bilderna!

Mönstren finns inte bara på fantastiska byggnader utan även i mattor.

Turkmenistan har mattor i sin flagga. Fem olika traditionella motiv symboliserar de olika turkmenska stammarna. Det är det enda land som har mattmönster i sin flagga.

Vi var på mattförevisning i Buchara där vi fick se mattor i olika kvaliteter och olika mönster och lära oss lite mer om tillverkningen. Materialen kan variera: fårull, kamelull, silke på bomull eller silke på silke. Man kan dubbelknyta så det blir olika mönster på fram- och baksidan. Man kan brodera på vävda mattor. Kamelullen är allra finast på halsen på en ung kamel.Det var mycket intressant att få förklaringar till de olika mönstren och de olika tekniker som används. Det är komplicerat att klara mattvävning på den här nivån. Flickorna som vävde var i åldern 18-35 år, det krävs bra syn och flinka fingrar.

Textilkonsten har alltid haft stor betydelse i den islamska konsten. Mattor har använts både i moskéerna och hemma, både bland bofasta och nomader. De centralasiska mattorna är världsberömda, t ex är staden Buchara starkt förknippad med mattor.

Många mönster jag såg fick mig att tänka på stickning. Kanske kan det ge inspiration till något stickat längre fram?

Sidenvägsresan - arkitektur

Att resa i Centralasien ger stora upplevelser av skön arkitektur. Vi har åkt med Albatros till två av "långt-bort-i-stan"-länderna, Uzbekistan och Turkmenistan. Båda har spännande arkitektur att uppvisa, med anknytning till Sidenvägen, den viktigaste handelsvägen mellan Kina och Europa under antiken och ända fram till 1400-talet. Den var snarast ett nätverk av vägar.

Termen Sidenvägen är inte så gammal. Den myntades först under senare delen av 1800-talet. Siden var en av de många varor som transporterades långa vägar på kamelryggar. Sidenvägen innebar också att olika kulturer och religioner möttes. Många intressanta spår av detta finns kvar än idag.

Vi har tidigare besökt den östra delen av Sidenvägen (Xian - Turpan - Kasgar). Men nu var det som sagt Centralasien. Där finns enormt vacker islamisk arkitektur. Resan började i Tasjkent, nuvarande huvudstad i Uzbekistan.

Barak-Khan-madrasan i Tasjkent

Moskéer, minareter, mausoleer, madraser ... (undrar varför alla börjar på m?). Madrasa är det arabiska ordet för skola, här betyder det främst en koranskola, även om eleverna även studerar andra skolämnen.

Inom islam vill man inte avbilda levande varelser i måleri eller skulptur. Istället använder man sig av rik ornamentik och kalligrafi. Ibland är det svårt att se skillnad på text och ren dekoration. Många mönster är strikt geometriska, andra är stiliserade blommönster, s k arabesker.

Samarkand är ett namn omgivet av mystik, och det var den plats jag hört mest om. Timur Lenk och hans efterträdare uppförde flera monumentala byggnader där. Mausoléet Gur Emir tar nog priset när det gäller vackra kupoler och dekorationer med keramikplattor i blått, grönt och turkos.

Gur Emir i Samarkand

Gur Emir i Samarkand, detalj av portalen

Registan, det berömda torget i Samarkand är ett under av perfekt arkitektonisk harmoni. Alla ytor på dessa portaler, kupoler och torn är maximalt dekorerade.

Registantorget i Samarkand

Många moskéer är inte längre aktiva utan används idag för butiker och muséer. I en annan viktig sidenvägsstad, Buchara, den största oasstaden i Kyzulkumöknen,  lär det ha funnits lika många moskéer som dagar under året. 

Bolo Hauz-moskén i Buchara

Färgglada utsirade träpelare bär upp taket på
Bolo Hauz

Khiva, nära gränsen till Turkmenistan, är som ett levande museum, helt intakt innanför den tjocka muren. Underbart vacker med alla kupoler och minareter.Där skulle byggas Centralasiens högsta minaret, men bygget blev aldrig klart. Det finns olika legender om varför den inte blev klar, oavsett varför så är den ett kännemärke för staden, underbart vacker i blått, grönt och lite gulbrunt.

Vy över gamla Khiva

Kalta minor, den ofullbordade minarten i Khiva

Turkmenistan är en mer sluten stat än Uzbekistan och turismen är mycket begränsad. Konya-Urgench (Gamla Urgench) var en betydande stad under medeltiden, en handelsknutpunkt på Sidenvägen. De rester som finns kvar här är unika i den islamiska världen. Runinen av Turabeg Khanum-mausoléet ser mäktig ut och man får tänka sig hur det sett ut en gång. Den yttre domen är borta, men den inre står kvar med sin stjärnhimmel och geometriska mosaikmönster.

Turabeg Khanum Mausoleum

Kupolen i mausoleet ...

... med underbart mosaikmönster

Hela Konya-Urgench är nu klassad som världsarv. Där finns rester av många intressanta byggnader. Större delen av monumenten har helt eller delvis kollapsat. Då blir det extra fascinerande med en 62 meter hög minaret.  Det stod i min bok att om staden hade legat andra sidan gränsen, alltså i Uzbekistan, hade mycket varit återuppbyggt. Kanske blev intrycket ännu mäktigare, så som det var nu.

Kutlug Timor-minareten i Konya Urgench