"Vandring i Sagolandet"

Resan levde upp till sitt namn. Vilken sagolik natur!
Vandringsresan i nordvästra Tjeckien på gränsen till Tyskland blev verkligen ett oförglömligt minne.

Vi hade den charmiga orten Decin som utgångspunkt och gjorde vandringar i området däromkring, ibland över gränsen till Tyskland.

Många i gruppen hade gjort flera vandringsresor i olika länder tidigare. Jag har bara gjort en, S:t Olavsleden 2021, men den gav mersmak och därefter har jag hållit koll på utbudet. 

Att ta sig upp på klippan andra sidan Elbe första kvällen kändes som ett konditionstest. Jag såg inte när jag tog bilden att det låg ett litet sagoslott däruppe. Men vi fick en fin utsikt över Decin med sitt stora pampiga slott däruppifrån. 

Uppe på Pastyrska stena

Utsikt över Decin

Första vandringen gick västerut bland Tisa-klipporna. Det är omöjligt att beskriva skönheten i dessa sandstensformationer, där vi vandrade upp och ner.

"Herkules pelare" stod som stora schackpjäser bland träden.

Här har gjorts flera filminspelningar i det magiska landskapet. Jag hittade denna video, som kan ge en aning om hur det kändes att vandra omkring i "Narnias landskap".

Andra vandringsdagen åkte vi österut till Jetrichvice för en, enligt vår reseledare Lenka, mer "dynamisk vandring" mellan utsiktsplatåer och bokskogar. 

Vår reseledare Lenka

Tredje vandringsdagen började med tåg över gränsen till Tyskland och färja över Elbe.

Ett gäng cyklister var på väg tillbaka med färjan

 Från denna idylliska vy var vi snart inne i en enligt Lenka "tekniskt svår" vandring i Sachsens berg, där  "Heilige Steige" var dagens utmaning.

Så härlig känsla att ha nått toppen!

Fjärde vandringsdagen drog vi norrut. Målet var Europas största naturliga stenbro.  I detta område hade den stora branden i förra sommaren härjat som mest. Man förstår att släckningsarbetet måste varit komplicerat i denna terräng. Nu ser man att växterna kommer tillbaka: digitalis, rallarros och annat.  

Här börjar stigningen  upp till Pravcicka Brana

Förr fick man gå över bron men på grund av turisternas slitage får man inte göra det längre. Lenka berättade att hon förr sett skolklasser springa över bron. 

På eftermiddagen fick vi en meditativ vandring i en frodig ravin med en liten båttur på Kamenice. 

Femte vandringsdagen passerade vi åter tyska gränsen. Vi åkte till Bastei, en mäktig klippformation 200 m över Elbe i ett område som kallas "Sachsiska Schweiz". Utsikten är minst sagt magnifik.

Tänk att ha picniclunch på ett stort berg med utsikt över Elbe lång därnere!  Vi bjöds på tjeckiska specialiteter av korvar och ostar, härliga frukter och så tårta eftersom Anna fyllde år.

Sista vandringen gick på stenar, trappor och stegar upp på Schrammsteinmassivet. Ibland behövdes en hjälpande hand eller en puff i baken. Men upp kom vi och utsikten var belöning nog!

Ibland var det svårare att ta sig ner. Så visst kändes det skönt att komma ner i mer lättgången terräng igen. 

Så var det dags att packa väskan och lämna Decin. Det har blivit rejäla vandringar, en bra bit över en mil per dag i en terräng med stora höjdskillnader. 

På väg till Berlin gjorde vi ett stopp i Dresden, där vi fick en guidad vandring i stadens historiska centrum. Vi beundrade de vackra byggnaderna som byggts upp igen efter bombningar och bränder.  Operan, slottet, katedralen och intressanta museer ...kanske en plats att återvända till för kulturella upplevelser. 

Vi åkte vidare med tåg till Berlin. Naturligtvis tog Ulla och jag chansen att sticka lite. 

Resan var toppen, om jag bortser från nätterna på nattåget Malmö-Berlin. Trång kupé, smal säng, skakigt, passkontroll mitt i natten ... inte kunde jag sova. Men då försökte jag tänka: det här gör jag för klimatet. Som det  stod på Frauenkirche: "Vi kan bygga upp allt förutom klimatet". En passande devis för staden Dresden. 

Att göra dagsvandringar i kuperad terräng fem dagar i rad kräver god kondition och pigga fötter. Jag var kanske lite ängslig före resan, men det har gått väldigt bra. Fina naturupplevelser, trevliga vandrarkompisar och en fantastisk reseledare Lenka! Tack!