En körupplevelse utöver det vanliga!

Mörkerkonsert, vad är det? Jo, man sitter i totalt mörker och lyssnar på en konsert. I det här fallet var det Allmänna Sången i Uppsala som framförde en konsert i en biosalong, där man noggrant sett till att det blev totalt mörker. Till och med nödutgångsskyltarna var övertäckta, men det stod vakter vid dessa, beredda att agera vid behov. Publiken fick instruktion av dirigenten att, förutom att stänga av sina mobiler, ta av sig sina klockor så att inget skulle störa mörkret.

Lamporna släcktes för att sedan inte tändas förrän konserten var slut och kören försvunnit ut. På grund av vad jag hörde, tror jag att koristerna stod fördelade på båda sidor, men flyttade sig under konserten. Det fanns också en violinist med, som stod framme vid scenen.

Konserten innehöll förutom mer eller mindre kända körsånger även olika soloinpass, fraser av melodier, talade repliker och ljudeffekter. Med knäppningar, prassel och klappningar åstadkom kören ett väldans regnväder med åskdunder, så jag hukade mig i biostolen, det var effektfullt till max! Bland körsångerna fanns den underbara strama sången The Lamb av John Taverner (egentligen en julsång), en festlig studentikos dryckesvisa Om ett hundrade år och ett vackert arrangemang på I denna ljuva sommartid för att nämna några.

Någon bild har jag inte att lägga ut, vi såg ju inget. Inte ens efter ett rejält applåderande kom kören in. Ett gäng svartklädda ungdomar stod vid utgången och i foajén, de tog emot enkäter och gav oss chans att prenumerera på deras nyhetsblad, det var alltså de här personerna som gett oss denna fantastiska konsert!

En mycket välsjungande kör, vackra röster och skicklighet att framföra konserten utan att kunna se vare sig noter, dirigent eller varandra! Här är en länk till körens hemsida med bild på kör och dirigent. Där står att läsa att "Allmänna Sången är Skandinaviens äldsta akademiska kör, grundad 1830". Det kan ju låta lite mossigt kanske, men mer nytänkande och kreativt än det här får man leta efter!

I presentationen av konserten stod några frågor:

• Vad hör du när du inte ser? 
• Vilka sinnen aktiveras när synen tas bort? 
• Varifrån kommer musiken? 

Det jag upptäckte var att hörselsinnet var på max. Stereoupplevelsen och textuppfattningen blev starkare. Hostningar från en i publiken störde mig mer än på en vanlig konsert. I början kom jag på mig med att sitta och blunda, men det var ju onödigt. Nu efteråt känns det som att minnet av konserten är mer svårfångat, inga synminnen att knyta det till. Musiken är en konst som inte kan fångas materiellt, den finns bara i nuet!

Medeltida latin under medeltida valv

I söndags klingade rofylld renässansmusik i Skokloster kyrka. Vokalgruppen Ad Fontes sjöng under ledning av Dan Eiderfors.

Ad Fontes betyder "tillbaka till källorna" och här han man fått gå tillbaka till 1500-talet för att hitta dessa Tenebrae responsories tonsatta av Tomaso Ludovico da Vittoria (T L de Victoria) . En kompositör man sällan hör talas om, men han var en av de främsta företrädarna för den romerska skolan, starkt influerad av Palestrina.

Texterna är från den romersk-katolska tidegärden, totalt 18 verser, skrivna för gudstjänster under Stilla veckan.

 

När konserten började var 18 ljus tända; efter varje vers släcktes ett ljus. I stället för att släcka det sista ljuset, bar de ut detta efter konserten. En fin effekt som ledde till andäktig tystnad, innan applåderna kom.

Det är något visst med denna urgamla musik: tunna rena klanger framförda av raka röster. För att citera prästen före konserten: Väggarna i medeltidskatedralen mår säkert bra av att smörjas med detta latin, det språk och de klanger som den är byggd för. Vi nutida kyrkobesökare mådde definitivt bra av det.

Körfestival i midsommarljuset

Under midsommarveckan deltog jag i Umeå körfestival anordnad av Kammarkören Sångkraft.

Kammarkören Sångkraft

Över 30 körer från 10 olika länder kom till festivalen. Flera av de internationella körerna/vokalgrupperna hade enormt fina konserter. Körer från Lettland (Riga är också kulturhuvudstad i år), Estland, Island, Tyskland och Frankrike framträdde på White Night-konserterna på Norrlandsoperan. Jag tror att de flesta umebor kom i kontakt med körsångare någonstans, eftersom det var mycket spontansjungande och många framträdanden, inte bara i kyrkor och andra konsertlokaler utan också ute på gator och i köpcentra. Alla åldrar, från energiknippet av härligt frimodiga och superduktiga tjejer i sjUNG från Sundsvall till de glatt sjungande gott vuxna i Kör74.

Umeå är årets kulturhuvudstad och på midsommarafton invigdes Gijrragiessie (vårsommaren), den fjärde av samernas åtta årstider, i samband med körfestivalens midsommarfirande i Döbelns park. Tyvärr var vädret inte det bästa, kallt och regnskurar då och då men med lite solsken emellan. Vårsommaren är en kort årstid, redan 11 juli invigs sommaren. Man får hoppas att värmen kommit då!

Kammerkoris Austrums från Riga

Det blev ett fint midsommarfirande, åtminstone tidvis utomhus. Vokalgruppen Kraja sjöng folkvisor i fina egna arrangemang. Sångkraft hade en bejublad konsert i Stadskyrkan, i alldeles fullsatt kyrka, avslutade med ett extranummer men applåderades in en gång till för ytterligare ett!

Vokalgruppen Kraja

På midsommardagen framfördes ett nyskrivet verk Lux arcticus av Emil Råberg, beställt för festivalen. Varje förmiddag tisdag-torsdag övade vi under Leif Åkessons eminenta ledning och kompositören satt alltid med, gav synpunkter och jobbade hårt för att vi skulle få ett bra umesamiskt uttal.

Kompositören med sitt verk
Bilden är Råbergs monogram skrivet med musiktecken

Emil berättade vid ett seminarium hur han jobbar som kompositör av beställningsverk för olika körer. I det här fallet skulle texten (skriven av Leif Åkesson) sjungas på olika språk: engelska, latin och umesamiska. Verket skulle vara 15 minuter långt och kunna framföras av två körer, en större och en mindre, men när han skrev, visste han inte alls hur stor kör 1 var och inte heller något om stämfördelning och körvana. Texten är en vacker hyllning till de ljusa nätterna i norr och på engelska låter den så här:

The light of the sun defeats the arctic darkness

and summer´s night is like a day

Let us sing and play all through the night

It is time to praise this wondrous light. 

Umesamiska är ett nästan utdött språk, bara ett fåtal nu levande personer talar det. Emil har ingen samisk anknytning alls men fick den översatta texten uppläst på umesamiska av en äldre man. Inspelningen av detta gav honom idéer till både melodi och rytm. Men det var inte så lätt att få över detta till en läsbar notbild.

Det samiska temat i olika rytmiska skepnader

På bildens musiktema sjöng vi textfrasen Låvllabe jah spieládube åbba jiijub. På latin blev det en högtidligt stigande fras Canamus psallamusque per noctem totam och på engelska rytmiskt lekfullt Let us sing and play all through the night. Att få till det umesamiska uttalet var definitivt inte lätt, men vi gjorde så gott vi kunde. Mixen mellan språken gjorde kompositionen unik.

Trevliga workshops, lärorika seminarier och underbara konserter fyllde dagarna i övrigt. Dygnet hade behövt ha mer än 24 timmar om jag skulle hunnit med allt jag önskat. Man ska ju inte sova bort sommarnatta och det gjorde jag inte heller.

Några axplock: Gunno Klingfors hade ett seminarium under rubriken Nytt om gammal sång om hur människan sjungit genom tiderna. Peder Karlsson med Real Group-bakgrund hade en workshop kallad Sjung & ha kul och visst hade vi det! Barbershop för kvinnor med Kristina Lejon var också roligt att pröva på.

Väldigt speciellt var att möta gruppen Accent. De sex killarna från fem olika länder har under ett par år jobbat tillsammans i den virtuella världen men nu ett par dagar före festivalen möttes de för första gången i den reella världen. Tänk vilka möjligheter tekniken ger. Men att träffas på riktigt och utöva musik tillsammans slår det mesta, det var de själva ett bra exempel på.

Flera av de internationella körerna framträdde under avslutningskonserten. Den tyska kören Carmina Mundi framförde Geografisk fuga av Ernst Toch och smusslade in Umeå i texten om och om igen som ett tack! Lux arcticus blev sedan en pampig avslutning av hela festivalen.

Den stora festivalkören framför Lux arcticas på Idun-teatern

Vill du se fler bilder från festivalen så finns det gott om på festivalens Flickr-sida. Arrangörerna har verkligen anledning att känna sig nöjda med sin första körfestival ... hoppas det kommer fler!

Mezzosopraner av rang

Vi fick inbjudan till Anders Hansers biograf med visning av två filmer han gjort om två mezzosopraner - hans egen mor Hanser Lina Göransson och Kerstin Meyer. 20 år skiljer dem åt, den förstnämnda gick bort 1992, medan den sistnämnda firade sin 85-årsdag för ett par veckor sedan.

Hanser Lina var vallkullan, vars vallåt Hugo Alfvén tog med i sin Dalarapsodi. Det blev Stockholmsoperan några år och hon spelade bland annat med Jussi Björling, men det livet passade inte henne riktigt, hon bytte till en mångårig konsertverksamhet istället. I filmen fick vi höra henne sjunga ännu i hög ålder till sin makes orgelspel, här finns ett smakprov.

Lina Hanser, bilder från Anders Hanser Produktion

Kerstin Meyer hade en helt annan bakgrund. Hon var på sitt första operabesök som liten flicka, och ringde själv på hos en pianofröken för att få lektioner, när hon var fem. Hennes lista av operaroller i Stockholm, Berlin och  Hamburg är gedigen och hon har gjort gästspel på operascener världen runt. Cancer på stämbanden satte stopp för sången, men hon blev chef för Operaskolan och sen gör hon musicaldebut vid 84 års ålder!
Och döm om vår förvåning när Anders Hanser efter den andra filmens slut öppnar dörren och in kommer Kerstin Meyer i egen hög person.

Kerstin Meyer och Anders Hanser

Fantastiskt roligt att få träffa denna mycket pigga 85-åring! Hon berättade att hennes mamma lyssnat på Hanser Lina, när Kerstin var liten flicka. Det finns inte mycket inspelat, men en i publiken hittade Säterjäntans söndag med Hanser Lina på Spotify. Kerstin gladde sig åt att Anders Hanser gör dessa dokumenterande filmer.
 
Detta var mitt andra besök på Anders Hansers biograf (mitt första var hans film om Sidenvägen), och troligen inte det sista. I en angränsande lokal finns nu ett litet galleri. Just nu fanns där skulpturer i lera och i glas av Kjell Jansson i Mora och på väggarna hängde några av fotograf Hans Hammarskiölds mästerliga blombilder. Intressant att titta på medan vi bjöds ett glas vin i pausen. Det är konstnärer som Anders Hanser gjort filmer om, som får chansen att ställa ut här, och vi fick som inledning på kvällen se filmen om Kjell Jansson, där han berättade om sin väg från bruksföremål till konst och från lera och brons till glas, som han betraktade som det ultimata materialet tack vare genomskinligheten.

Överdos (nästan) på a cappella-sång i London

Sju konserter, några workshops och seminarier ... och allt handlar om vokalsång. Jag fick tips om London A Cappella Festival när jag var på Real Group Festival i Stockholm i augusti 2012. Och nu har jag varit där!

Festivalen höll till på Kings Place, ett ganska nytt centrum för musik och konst, invigt hösten 2008, nära Kings Cross. 50-årsfirande Swingle Singers stod för värdskapet.

Regent's Canal, Kings Place är byggnaden till höger

Kings Place, imponerande interiör  

Av konserterna vill jag särskilt lyfta fram King's Singers (en grupp som funnits i över 40 år). Vilken precision, delikat sång, oöverträffligt!  De har en imponerande bredd: konserten sträckte sig från Orlando di Lasso till Beatles och innehöll även manskörsmusik av Sibelius och Kodaly på originalspråken. En italiensk 1900-talstonsättare, Goffredo Petrassi, hade tonsatt limerickar som gruppen framförde jätteläckert. Inga mikrofoner, bara små gester och sparsamt agerande i stil med musiken (+ kazoo till Beatles-låten Obladi).

Så avslutade King's Singers en humoristisk  limerick
i  Nonsense av Petrassi

Här en video som ger ett smakprov på deras sång:


Självklart var konserterna med den finska gruppen Rajaton och den danska Postyr, båda kända för mig sen  tidigare, givna höjdpunkter.

Rajaton

Tre av de fem sångarna i Postyr

Swingle Singers hade på sin konsert en del gamla godingar såsom arrangemanget på ett tema från en orkestersvit av Bach (signatur för radioprogrammet Svar idag) och Clair de Lune av Debussy. Självklart har det hänt mycket med en grupp på 50 år. Teknikens utveckling ger ju också helt nya möjligheter. Piazollas Libertango hade jag inte hört med dem förut, den gjorde de helt underbart.

På den här videon överraskar Swingle Singers resenärerna i tunnelbanan:


Vad är egenligen en vokalgrupp? Många grupper använder elektronik och kanske också instrument. På paneldebatten tog man fasta på två huvudinriktningar i utvecklingen: å ena sidan grupper som arrangerar andras och kanske äldre musik (som t ex The Magnets) och å andra sidan grupper som samplar, loopar och gör digitala bearbetningar av ljudet (som t ex Postyr). 

The Magnets, en grupp med mycket beatboxing

De olika aktiviteterna kunde spridits ut mer. Två konserter per kväll är helt ok, men på lördagen var det förutom tre konserter och fyra workshops en del annat att ta del av: ett seminarium om Swingle Singers 50-åriga historia, en pandeldebatt om vokalsångens utveckling och många mindre kända grupper som sjöng på  lilla scenen. Och en fika och en liten matbit måste helst också hinnas med!

Bellaphonics, en kvartett från London, väl värd att lyssna på

King´s Singers och Swingle Singers tillsammans på scenen

För att visa på bredden i festivalutbudet måste jag också nämna Choir of Clare College, Cambridge, som inledde med traditionell sakral a cappella-sång av framför allt Duruflé, Poulenc och Britten. Två av styckena har vi sjungit i Camerata Vocalis.  Kören har haft John Rutter som dirigent och de sjöng ett stycke av honom. De avslutade med ett extremt svårt körverk, Friede auf Erden av Schönberg. 

Den mänskliga rösten är ett fantastiskt instrument!

Lutoslawski 100 år - härlig musik!

Witold Lutoslawski
Bild från Wikipedia

Den polske kompositören Witold Lutoslawski (1913-1994) skulle fyllt 100 år i dagarna. Han föddes nämligen 25 jan 1913. Filharmonikerna hyllade honom med en konsert. Jag var inte särskilt bekant med honom tidigare, visste att han hade vunnit Polarpriset (1993), men inte så mycket om hans musik. Konsertbesöket kom mest av en slump, men blev en fantastisk upplevelse.

Konserten började med Symfoniska variationer, ett verk skrivet så tidigt som 1938. Det var roligt att lyssna på, fullt av humoristiska infall, det skulle passa bra som filmmusik.

Nästa punkt på programmet var sångcykeln Chantefleurs et chantefables med Anu Komsi som sopransolist. Härligt underfundiga texter som hon framförde fantastiskt fint. Det är dikter för barn av den franske poeten Robert Desnos.  Sångstämman klingar högt över en ganska sparsmakad orkesterklang, som framhäver stämningen i de olika sångerna. Sångerna framfördes på franska, men vi fick textblad både med fransk text och svensk översättning. En gräshoppas hopp, en alligators stönande, miljoner fjärilars surrande ... och Lutoslawskis musik förstärkte den barnsliga enkelheten och humorn i texterna.

Jag citerar från texthäftet den svenska översättningen av två av dikterna.

La Véronique (Veronikan)

Veronikan och tjuren

pratade med varandra vid vattenbrynet.

Tjuren sade: "Du är vacker",

Hon svarade: "Du är stilig".

Veronika är både blomma och dam

men tjuren - bara en tjur. 

La Tortue (Sköldpaddan)

Jag är en sköldpadda och jag är vacker,

vingar är det enda som fattas mig

för att jag ska likna svalorna.

Vad då? Vad då?

Min eleganta sköldpaddskorsett,

utan knappar, glans och sömmar,

passar min figur perfekt.

Inte det? Inte det?

Jag är sköldpadda, inte en puckelrygg

Jag är sköldpadda och är nöjd med det.

Eller? Inte det?

Efter paus spelades Symfoni nr 3 från 1983 (men som han började komponera redan 1972). Den består av två satser, men spelas utan avbrott. Jag uppfattade inte var gränsen mellan satserna gick, däremot var satserna indelade i mindre avsnitt. Ett kännetecken är just den militäriska signal som återkommer flera gånger som ett ödesmotiv och åtskiljer delarna. Där finns aleatoriska (slumpmässiga, alea betyder tärning) delar i symfonin. Det syntes på dirigenten som då och då gav olika instrumentgrupper viss frihet, den exakta rytmen är inte noterad. Det visuella tillför mycket till lyssnandet, inte minst spelglädjen hos musiker och dirigent.

Det visade sig att vi faktiskt har Symfoni nr 3  på en LP, där en mycket ung Esa-Pekka Salonen pryder omslaget. Det är den första inspelningen av detta verk, och Salonen leder Los Angeles Philharmonic. På skivan är symfonin delad i två delar (kanske en nödlösning för att man måste byta sida).

2013 är Lutoslawskis år.  Han kommer att firas på många håll i världen. Hoppas svensk radio och TV hakar på!

Körkonserterna duggar tätt

UAK i Simtuna kyrka

Här är det Uppsala Akademiska Kammarkör som ger konsert i Simtuna kyrka. Kören står i startgroparna för att göra en turné till Tyskland och Schweiz. Vi fick lyssna till deras turnéprogram. Mycket imponerande kör, jag var helt varm inombords efteråt.

UAK var den första blandade studentkören i Uppsala med Eric Ericson som dirigent. Stefan Parkman har lett kören sedan 1983.

I publiken fanns många körsångare från traktens körer. En del repertoar var välkänd för oss, annat helt nytt.
Några höjdare i programmet:

• Ett trekörigt Magnificat skrivet av en ung körmedlem, Alexander Jan Öberg
• Landskap med solar av Jan Sandström, ett uruppförande, där texten var av Tomas Tranströmer, skriven vid ett besök i Innsbruck. Den kända melodin Innsbruck ich muss dich lassen av Isaac fanns citerad i kompositionen. 
• Två psaltarpsalmer - en av Mendelssohn (Warum toben die Heiden?) och en av Jaakko Mäntyjärvi (Richte mich, Gott). Mäntyjärvis stycke var beställningsverk till 200-årsminnet av Mendelssohn och hade förstås en helt annan klangvärld. Jag tycker det hade varit ännu intressantare om de valt samma psalm av båda.
• Magnificat av Arvo Pärt - välkänt för många körsångare i publiken - ett finstämmt stycke, mycket vackert framfört

Istället för blommor som tack ska det planteras träd i Afrika. En mycket bra idé, tycker jag. Och det märktes att Stefan Parkman tyckte det också, när han tog emot gåvobrevet.

Vokal ekvilibristik - från Debussy till beatboxing

Tänk vad en mänsklig röst kan åstadkomma! På Real Group Festival i Stockholm fick jag dels uppleva konserter med fantastiska vokalgrupper från olika delar av världen och möta artisterna i seminarier, dels workshops där vi fick öva vokala tekniker och rytmer, experimentera med rösten och skapa musik i stunden.

Vi blev medvetna om vilket stort omfång den mänskliga rösten har i klangfärg och dynamik. En workshop som leddes av Peder Karlsson hade rubriken "Anything can happen" och visst är det så när musik skapas i en tillåtande atmosfär. Hela festivalen präglades av en härlig öppenhet och generositet att dela med sig.

Vi höll till på Skeppsholmen på Kulturfyren och i Eric Ericson-hallen (f d Skeppsholmskyrkan, ett vackert rum med en härlig rymd). Här är några bilder från olika programpunkter jag deltog i.

Kulturfyren på Skeppsholmen

Vocal technique seminar med Tine Fris 

Workshop All ears med
Katarina och Anders i Real Group

Workshop Anything can happen
med Peder Karlsson

Beatboxing är verkligen cirkuskonster för läppar, mun, tunga och röst, så att man som åhörare tror att det finns ett helt trumset bakom. Att prova på det var helt nytt för mig och otroligt svårt. Här ett litet exempel från Mattias Norgrens workshop Basic vocal percussion: 

Vokalgrupper från många olika länder hade konserter på Chinateatern. Några av mina favoriter sen tidigare förutom Real Group är Swingle Singers från London och  Rajaton från Finland, men här upptäckte jag flera, t ex den svenska gruppen Vocado (jag förstår att de fick utmärkelsen "Årets kör 2011"). Alldeles speciellt bra tyckte jag om Voco Novo (Längre ner på den sida jag länkat till finns engelsk text. Här är en länk till ett video-klipp)

Konsert med Swingle Singers
på Chinateatern

Swingle Singers (50 år som grupp nästa år!) hörde jag kring 1970 i Lund, då var det Jazz Sebastian Bach som gällde. Nu består gruppen av 7 sångare, som var och en varit med i gruppen 2-4 år. De berättade om gruppens historia vid ett seminarium. De har fortfarande kontakt med grundaren Ward Swingle (nu 85 år). Mycket har ändrats under åren, repertoaren är mycket varierad, men fortfarande ingår klassisk instrumentalmusik i deras repertoar.
Vi fick t ex höra Clair de Lune av Debussy som extranummer. Här en youtube-film där de framför just den.



Delar av avslutningskonserten, "Real Group & Friends", finns på youtube. Det var en otrolig stämning i lokalen, fullsatt och större delen var festivaldeltagare. Anders Jalkéus i Real Group fyllde 50 år samma dag och det firades storligen!

Real Group hade satsat på att festivalen skulle vara snäll mot miljön. I deras "global concern" ingick att spara träd (inga utskivna program, deltagarlistor, kartor etc), inget vatten att köpa (drick vårt goda kranvatten!), spara kaffemuggen så får du påfyllning gratis nästa gång, ... Artisterna hade uppmanats att uppträda i second-hand-kläder (kul idé och vilka härliga färggranna scenkläder de hade!)

Tack till Real Group för en lyckad festival!