Vi fick inbjudan till Anders Hansers biograf med visning av två filmer han gjort om två mezzosopraner - hans egen mor Hanser Lina Göransson och Kerstin Meyer. 20 år skiljer dem åt, den förstnämnda gick bort 1992, medan den sistnämnda firade sin 85-årsdag för ett par veckor sedan.
Hanser Lina var vallkullan, vars vallåt Hugo Alfvén tog med i sin Dalarapsodi. Det blev Stockholmsoperan några år och hon spelade bland annat med Jussi Björling, men det livet passade inte henne riktigt, hon bytte till en mångårig konsertverksamhet istället. I filmen fick vi höra henne sjunga ännu i hög ålder till sin makes orgelspel, här finns ett smakprov.
Lina Hanser, bilder från Anders Hanser Produktion |
Och döm om vår förvåning när Anders Hanser efter den andra filmens slut öppnar dörren och in kommer Kerstin Meyer i egen hög person.
Kerstin Meyer och Anders Hanser |
Detta var mitt andra besök på Anders Hansers biograf (mitt första var hans film om Sidenvägen), och troligen inte det sista. I en angränsande lokal finns nu ett litet galleri. Just nu fanns där skulpturer i lera och i glas av Kjell Jansson i Mora och på väggarna hängde några av fotograf Hans Hammarskiölds mästerliga blombilder. Intressant att titta på medan vi bjöds ett glas vin i pausen. Det är konstnärer som Anders Hanser gjort filmer om, som får chansen att ställa ut här, och vi fick som inledning på kvällen se filmen om Kjell Jansson, där han berättade om sin väg från bruksföremål till konst och från lera och brons till glas, som han betraktade som det ultimata materialet tack vare genomskinligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar