Att visa det man inte kan se ...

... det är vad man vill göra på Norrköpings Visualiseringscenter C. Mycket är möjligt med dagens teknik.

Där finns t ex ett virtuellt obduktionsbord.

Skelettet av en björn 

Man kan rotera, förstora och snitta i en kropp genom att dra med fingrarna över en stor bordsskärm för att t ex studera frakturer.

Här nedan visar man och förklarar tekniken med att använda datortomografi och magnetkamera i kombination. Med datortomografi ser man skelett och med magnetkamera mjukdelar och inre organ, allt tredimensionellt.

Jag tänkte medan jag stod där och studerade olika delar av kroppen, att något motsvarande hade jag aldrig klarat av att se i verkligheten. Detta nämns också i filmen som en stor fördel vid läkarutbildning. Man kan dessutom få mer information på det här sättet.

Några andra intressanta stationer:

• bygga molekyler i 3D utrustad med stereoglasögon. När atomerna bands till varann kändes det i armarna, dubbelbindningar kändes mer än enkelbindningar.
• studera vädret genom satellitbilder över Europa timme för timme bakåt. Det syntes att det varit ganska glest med soliga klara dagar. 
• härma ansiktsuttryck: En "digital person" härmar mig när jag gör olika miner.  

Jag bygger molekyler

Datorn imiterar min mimik
(den röda figuren uppe till vänster är jag)

Centret ligger i Norrköpings industrilandskap i vackra nyrenoverade byggnader.

Just nu firade man även att Alfons-figuren fyller 40 år. Men det passar bättre för den yngre publiken.

Spännande nobelprisvecka

Jag har haft tillfälle att lyssna på tillkännagivandena av tre av nobelprisen i år.

1. Först fysik, förstås. Det handlar om kvantoptik, växelverkan mellan ljus och materia. En fransman och en amerikan, Serge Harrosche och David Wineland, har lyckats mäta och styra fotoner och joner, utan att förstöra dem.
   Här är en populär beskrivning av fysikpriset.
   
   Hundra gånger så exakta klockor som dagens cesium har vi redan fått som en följd av denna forskning . Och kanske kan kvantdatorer komma snart.
   Priset gick alltså inte till upptäckten av Higgspartikeln i somras. Det var väl för tidigt, kanske nästa år?
   
   
2. Jag försökte också ta del av kemipriset, som handlade om G-proteinkopplade receptorer. Pristagarna heter Robert J. Lefkowitz och Brian K. Kobilka, båda från USA.
   Den ene presentatören började med att skrämma publiken (om det nu lyckades?) och den andra bad om en kopp kaffe, allt för att illustrera receptorernas stora betydelse för oss. Olika celler gör olika saker, receptorerna är deras känselspröt utåt. Utan dem skulle det vara kaos i kroppen.
   Jag förstod bara en bråkdel, men jag brukar trösta mig med att om det vore lätt att förstå, vore det inte värt ett nobelpris på 8 miljoner kr.
   Här finns en populär beskrivning av kemipriset.
   
3. Idag var det dags för litteratur och den kinesiske författaren Mo Yan fick priset! Vilken härlig motivering från Svenska Akademien: Mo Yan fick priset för att han "med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid". Jag blir sugen på att läsa. Jag har läst lite kinesisk litteratur, men inte något av honom.
   Jag hittade en recension av Ximen Nao och hans sju liv i Kinarapport nr 3/2012. Tyvärr har jag bara halva recensionen kvar för resten var baksida på tidningens korsord, som jag löst och skickat in.
   De två andra böckerna av Mo Yan, som finns översatta till svenska är Vitlöksballaderna och Det röda fältet, den senare har också blivit film. Kinarapport nr 4/2003 var en temabok om kinesisk litteratur och där hittade jag ett litet utdrag ur Det röda fältet.
   Översättaren Anna Gustafsson Chen skriver bloggen Bokberget om kinesisk litteratur. Det finns inget inlägg än om nobelpriset, men jag hittade ett par tidigare inlägg om Mo Yan 
   
   Ingen kvinna, varken i fysik, kemi eller litteratur alltså. Som oftast blev det även i år män i 60-årsåldern. När det gäller fysik så har bara 1 % av nobelprisen har tilldelats kvinnor: Marie Curie år 1903 och Maria Goeppert-Mayer år 1963, det är 2 kvinnor av totalt 194 pristagare.