Resedagbok Burma

Karta hämtad från kinaresor.se

Varje resa har också ett före och ett efter.
Före resan planerar man och fantiserar kring resmålet och programmet. Efter resan tittar man på bilder och minns, gärna tillsammans med reskamrater. Att skriva blir då ett sätt att förstärka upplevelsen.

Jag har skrivit flera inlägg om Burma- resan:

• Bland pagoder och stupor
• Burmesisk musik
• Burmesisk mat
• Burmesiska skrivtecken
• Obama på besök i Burma
• Bladguldstillverkning
• Papperstillverkning
• Lackarbeten
• Vävning

Jag har också renskrivit min egen resedagbok - det blev många sidor kan du tro. Men en nerbantad och lite mer allmänt hållen version tänkte jag bjuda på här.

I bloggen IKT i vår vardag fick jag tips om verktyget Youblisher (Tack, Lotta!) och vill passa på att testa det.

Resan var arrangerad av Kinaresor. På kartan ser du vilka delar av landet vi besökte.

Om det inte fungerar att läsa dagboken genom att klicka på bilden ovanför kan du använda länken här.

Mer hantverkskunnande: papper av mullbärsbark

På Burma-resan kom jag i kontakt med många olika hantverk, där naturens resurser utnyttjas med enkla men ändamålsenliga redskap. Ofta var det i små familjeföretag, där handens kunskap går vidare från generation till generation. Ett sådant var papperstillverkning. Råvaran var bark från mullbärsträdet (Broussonetia papyrifera)
Så här gick det till:

Barken krossas ...

... slammas ut på ett nät ...

... dekoreras med julstjärnor eller andra blad ...

... och här är resultatet!

Av pappret gjorde man sedan vackra anteckningsböcker, kuvert, lampskärmar, paraplyer ...

Det mest fascinerande var mannen som demonstrerade hur han tillverkade paraplyer. Utan ett ord engelska visade han oss fantastiskt snabbt och skickligt hur det går till. En mycket pedagogisk steg-för-steg-presentation. Speciellt stolt var han över sin lösning av den lilla fjädrande knapp som låser paraplyet uppspännt. 

Paraplytillverkaren arbetar

Vilket vackert hantverk!

Paraplyer till salu

Mer hantverkskunnande: arbeten i lack

På den här bilden ser du hur det går till när man tar sav från det burmesiska lackträdet, Melanhorrea usitata. 

Man använder bambu som utgångsmaterial. Man gör t ex en skål av bambu och lägger på lack i många lager som får torka emellan. Det är en mycket omständlig process innan skålen är klar. Det tar fem månader eller mer innan ett föremål i lack är klart. 
Man kan ha bamburemsor och använda hästhår som inslag för att få mjuka, lätta, mycket dekorativa skålar. 
Man kan också ritsa fram mönster i den svarta lacken eller dekorera med bladguld eller ha flera färglager.  

Remsor av bambu i form av en skål  och hästhår som inslag

Koppen till höger är lackad och klar

Här ritsas ett mönster i lacken

Här läggs på bladguld eller målas med guldfärg

På denna bild syns ett par fat med gulddekoration, ett sådant köpte jag tillsammans med två koppar. En vacker, användbar souvenir. 

Mer hantverkskunnande: vävning

Vi besökte ett väveri vid Inle Lake, där kvinnor i olika åldrar satt och vävde. Vi fick se de olika stegen i förarbetet med garnet.

Vi fick också en demonstration av hur man färgar ikat. Genom att knyta buntar med tråd på olika ställen kommer färgen inte i de olika färgbaden och mönster uppstår.

Ikat-tråd som inslag ger mönstret

Knytning ger tråden mönster vid färgning

De använde förstås bomull och silke men även lotus, ett mycket exklusivt material, 5 gånger så dyrt som siden. Vi fick se hur man drar ut trådar ur lotusstammen och känna på styrkan i materialet, Det tar tid, man kan bara få fram 10 meter tråd på en dag!

Lotustråd

Här växer lotus

Sjalen jag köpte - 100 % lotus

Jag hittade en film som visar mer av de olika stegen från lotusskörd till en mycket lyxig kavaj.

Hantverkskunnande: bladguldstillverkning

Vi fick se många exempel på hantverkskunnande i Burma.


Ett ovanligt hårt och slitigt arbete var bladguldstillverkningen.

Filmen visar hur det gick till. Killarna slog med släggor på en liten tunn guldbit.En vattenflottör fungerade som tidtagare: när behållaren var full tog man en ny bit. Vi fick känna på friktionsvärmet, man kunde säkert stekt ägg på plattan. Jag bedömde det som att en bit på 1 cm² kan plattas ut i omgångar till totalt 6 dm²  genom 6 timmars hårt arbete. Guldet vaskar man i floden Irrawaddy.

Kvinnan på bilden nedan skär bitar av bladguldet, pusslar så att det blir rätt storlek ca 3 ˟ 3 cm och gör små gulliga paket med röda snören. 

Jag köpte en liten guldbelagd uggla, tyckte den påminde lite om vår Komvux-logga.

Bland pagoder och stupor

Vad heter det egentligen: stupa, pagod, tempel ,...? Inte så lätt att veta vad man ska kalla alla de byggnader man ser i Burma, men i princip så här om jag förstått saken rätt:

• En stupa (zedi på burmesiska) är ungefär konformad, den är massiv, man kan inte gå in i den, oftast är den byggd över någon relik från Buddha. 
• Ett tempel (phato) är en byggnad man kan gå in i för att förrätta religiösa riter, den har oftast en kvadratisk bas.
• En pagod (paya) är ett mer allmänt ord för ett buddistiskt byggnadsverk. 

Det blev många bilder på vackra byggnader under resan. Allra praktfullast är nog Shwedagon, den stora pagoden i Yangon, speciellt på kvällen. Detta är den heligaste platsen för en burmes. Shwe betyder guld och visst glänser stupan av äkta bladguld och mängder av diamanter och rubiner i "paraplyet" (på burmesiska heter den översta delen av en stupa hti).

Nuförtiden hör man så ofta att något är magiskt, men här var det verkligen så. Att gå runt medsols barfota och ta in alla intryck av såväl prakt och högtidlighet som av burmesernas vardagliga liv.

Stupan på Shwedagon

Bild från Shwedagon

Buddister häller vatten över en staty på Shwedagon

I Mandalay finns Kuthodawpagoden där den stora sevärdheten är "Världens största bok": 729 marmortavlor med buddistiska texter var och en i sin lilla byggnad.

"Världens största bok" - Kuthodaw Paya 

Bagan hade sin storhetstid från 1000-talet till 1200-talet. Det som gör området unikt är alla dessa stupor och tempel. Fortfarande finns över 2500 buddistiska byggnader kvar i olika storlekar på en yta av 40 kvadratkilometer. En känsla för mängden fick jag när vi klättrade upp på en stupa och blickade ut över landskapet.
Bagan har ansökt om att komma med på UNESCO:s världsarvslista, men har hittills inte uppfyllt kraven på hur restaureringen ska gå till.

Utsikt uppifrån templet Dhammayazika

Templet Dhammayazika 

Templet Ananda

Glänsande Buddhastatyer ...

... och färgrika målningar inuti

Vackra reliefer utanpå

För att få en uppfattning om mängden av tempel och stupor i Bagan - här finns en länk.

Musikaliska upplevelser på Burma-resan

På hotellet Myanmar Treasure Resort i Bagan satt musiker och spelade om kvällarna. Ibland med några dansare, ibland kombinerat med marionettdockor. 

Den burmesiska harpan, kallad saung, är väldigt vacker. Vi brukar ofta köpa hem lokala instrument när vi är på resa, men i det här fallet var det svårt att ha hem en sådan harpa, vi fick nöja oss med en liten modell att ställa i pynthyllan. Man tror att det är landets äldsta musikinstrument, eftersom man hittat bilder av det i reliefer på pagoder, t ex Ananda i Bagan. 

Saung-spelare på Popa Mountain Resort

Folkliga danser fick vi se vid ett par tillfällen. Marionetteater står också högt i kurs. Det är många trådar att hålla rätt på för den skicklige konstnären. Här är några bilder från dessa tillfällen:

Dansuppträde ...

... och musiker på Dragon Boat Restaurant i Yangon

Marionett-konstnär i Bagan

Här finns en intressant video om ett musikaliskt möte mellan Burma och Europa.

Sånt vill jag gärna se mer av. Som det står i videon: Kultur öppnar dörrar. Tänk så vackert de arrangerar trummorna bak guldglänsande skärmar, det är inte för inte som det kallas "shwedagon".

Mat - en del av reseupplevelsen

Jag fortsätter med inlägg om resan till Burma. Här är några av mina bilder med anknytning till mat. Visst är det upplevelser för både öga och gom!
Vi fick väldigt god mat på resan, ibland var det kinesiskt eller thailändskt kök och det burmesiska köket har influerats av grannländerna Kina, Thailand och Indien.

 

Fiskfärs arrangerad i fiskform vid en lunch vid Inle Lake

Lunchen vackert upplagd på lacktallrik

Vattenmelon verkade ha säsong, mycket frisk och god. Det gällde också andra sorters melon, banan, papya och guava. Drakfrukten var däremot inte mogen.

Vattenmelon även vackert som dekoration

Bananer i  klasar på marknaden i Ywama vid Inle Lake

Här växer papaya

Toddypalmrötter och guava

Av toddypalmen får man mycket: saven ger juice och palmsocker eller kan beredas till öl eller starkare drycker; rötterna kan kokas och innanmätet ätas; bladen kan flätas och veden kan man snickra möbler av.

Drakfrukt, en kaktusväxt ger röda frukter så småningom

Kvinna tvättar ris i en by mellan Mandalay och Mount Popa

På marknaderna möttes man av ett färggrannt utbud, både av kända och okända matvaror. Allt kanske inte passar en västerlännings mage. Många burmeser tuggar betelblad, man ser det på deras röda tänder.

 

Grönsaksmarknad i Nyang U. De små runda lila frukterna är en sorts aubergine.

Betelblad vackert arrangerade 

Här skalas majs på marknaden

Durian (jakfrukt) såg jag på marknaden, men den smakade jag inte. Den lär lukta väldigt illa av svavelväte, frukten är förbjuden på vissa håll, t ex i  Singapores tunnelbana enligt bild på Wikipedia.

Durian 

Rostade gräshoppor erbjöds på marknaden - jag avstod.