tisdag 16 maj 2017

Ett stickprojekt klart: sommarkofta i blått

Visst är det fantastiskt med en stickmodell som inte kräver en enda söm efteråt!

Jag har stickat Linneas design en gång förut och nu i blått. 300 g garn hade jag och insåg att det knappt räckte, men valde då att göra ärmarna lite kortare. På en sommarkofta kan man väl göra så?

När jag köpte knapparna hos Kim i Kungsängen passade jag på att köpa garn till en kimono jag sett på omslaget till tidskriften Handarbete. Jag valde ljusbeige garn: Bomull, viskos och lin. Snabbstickat på stickor 4,5. Jag har redan hunnit en bra bit på bakstycket!

måndag 15 maj 2017

Lördagskonsert i Giresta


I lördags var det sista konserten i Giresta för den här terminen. Cellisten Jakob Koranyi som jag hört tidigare både i Giresta och på Berwaldhallen musicerade tillsammans med den finske pianisten Juho Pohjonen.
Konserten började redan kl 13 för att musikerna skulle hinna ta sig till London, där de framförde exakt samma program i Wigmore hall på söndag förmiddag.

Första stycket, Malinconia av Sibelius, var just som titeln säger, vemodigt. Jag läste nu i efterhand att han skrev det efter att en dotter dött i tyfus vid 15 månaders ålder. Stycket började med långa djupa toner i cellon, sedan kom stora brutna ackord i pianot och då tappade jag lite av koncentrationen på musiken. Pianisten hade noterna på en ipad, och jag började fundera över hur han bläddrade utan att jag hann se det. Tydligen skötte han bläddrandet med vänsterfoten. Säkert bra, om man törs lita på tekniken. Stycket som var skrivet i en enda sats var fyllt av finskt vemod, och slutade med rejält djupa toner i båda instrumenten och tunga drillar i cellon.

De tre sångerna av Grieg, hämtade från sångcykeln Haugtussa, var väldigt vackra, speciellt den sista, Ved Gjaetle-Bekken, där pianoackompanjemanget verkligen illustrerar den porlande bäcken. Impressionistiska klanger, och Debussy lär faktiskt ha hämtat inspiration hos Grieg. Lite ovant att höra sångerna med cello, men det lät fint. Cello lär ju vara det instrument som ligger närmast den mänskliga rösten.

Huvudnumret var Sonat i d-moll av Sjostakovitj, som definitivt krävde mycket av båda cellist och pianist. Bara några takter in i första satsen gick en sträng av på cellon. Koranyi tog det med lugn, gick ut och bytte sträng och sedan fick vi höra musiken från start. Jag tror att vi alla i publiken tänkte att det var skönt för honom att detta inte hände på hans Wigmore-debut.
Sjostakovitj skrev rytmiskt och fyllt av energi. Han anknöt till enkla melodier som fick lite oväntade kadenser, musiken låter ibland impressionistisk, ibland med ett väldigt driv. Hela sonaten var fantastisk att lyssna på.

Hoppas London-publiken var lika generösa med applåder! Så att de också fick njuta av det vackra och vemodiga stycket Elegy av Mykola Lyzenko (tidigare helt okänt namn för mig) från Ukraina.

fredag 5 maj 2017

En härlig gospelhelg!

Valborgshelgen ägnades åt gospelsång i Norrköping: workshops fredag kväll och lördag, genrep och konsert i Matteuskyrkan på söndagen. Per Oddvar Hildre (oftast kallad Prots) kom tillsammans med sin kör Kulturmix. Den fasta kören består till största delen av norska sångare, men det finns några enstaka sångare från de andra nordiska länderna. Nu tog jag chansen att vara med tillsammans med några från Fenixkören i Norrköping. Jag var med på ett liknande evenemang i Norrköping för tre år sedan.
Några körsångare under repetitionen i NP33
Den här gången övade vi i ett gammalt spannmålsmagasin, numera galleri , NP33 (Norra Promenaden 33). Prots ledde våra övningspass mycket pedagogiskt och målinriktat, jobbade hårt med precision i tonhöjd och rytmer. Han betonade vikten av lyssnande och koncentration. Koncentration krävs även om det handlar om en enkel melodi, man får aldrig "koppla in autopiloten".
Per Oddvar Hildre
Förutom att lära in de sånger som skulle framföras på konserten gällde det att få den stora kören att fungera tillsammans. Han ägnade stor omsorg åt att lyssna på varje sångare och placera oss på ett för klangen optimalt sätt. Varje sångare inom respektive stämma gavs då ett nummer. En fördel med detta var också att vi i förväg visste vilka vi skulle stå intill och placeringen i koret inför konserten i Matteuskyrkan var given på förhand.
Kör och orkester på genrepet
Musikerna som kompade var ett suveränt jazzband, Ytre Suløens Jassensemble, som genom sina improvisationer förmedlade en sprittande glädje. Sångsolist var Birgitte Velsvik, klassiskt skolad sopran som sjunger gospel helt fantastiskt. Det svängde rejält i kända gospellåtar som Just a closer walk och Never leave me alone.
Birgitte Velsvik
Några av musikerna i jazzbandet
"Kulturmix" innebär inte bara sång utan även resor, och då handlar det inte bara om en tur till Norrköping, utan långväga resor över världen. Kommande höst går det resor till New Orleans och Madagaskar. New Orleans har de besökt flera gånger, några andra långväga resmål har varit Sulawesi, Bhutan, Kuba och Peru. Resorna blir mycket mer än vanliga turistresor genom att man kommer i kontakt med och musicerar tillsammans med lokala musiker på de platser man besöker.

Att musicera tillsammans ger alltid glädje oavsett musikgenre. Gospel ligger väldigt långt ifrån den körmusik jag annars håller på med just nu: Beethovens Missa Solemnis.

Den norska kören fick också tillfälle att uppleva ett svenskt valborgsfirande och sjunga med i Vintern rasat ut... Kanske till och med lite exotiskt för dem som inte firar valborgsmäss.  Och för en gångs skull var vädret så gudomligt vackert som det beskrivs  i våra svenska vårsånger.