Min blogg fyller 1 år idag!

Det är skolavslutningstider. Samma pirr i magen som alltid när jag hör eller sjunger Den blomstertid nu kommer. Fast det nu har gått ett helt år sedan jag slutade jobba som lärare. Jag har just tagit bort ordet "nybliven" (pensionär) i min presentation och bytt bakgrundsbild. För övrigt kommer jag att fortsätta att skriva inlägg då och då. Detta är inlägg nr 133, så visst har det blivit en del under året som gått. Jag kan konstatera att de flesta av inläggen handlar om musik, inte oväntat.

Jag är glad att jag startade den här bloggen. Den blir ett sätt för mig själv att få ut mer av mina aktiviteter. Om sedan någon vill läsa och kommentera är det en bonus. Att skriva har jag alltid gillat, att presentera information och delge kunskaper. Risken finns att någon läsare tycker att jag är för mycket lärare här i bloggen. 

Bloggskrivandet har gett mig flera nya kontakter. Inte minst inom stickning och bakning får jag hela tiden idéer i de bloggar jag följer. För gammal för bloggskrivande blir man ju heller inte, jag tänker på Hundraåringen, som skriver blogg med många tänkvärda inlägg. Hjärnceller nybildas under hela livet och tillväxten stimuleras av intellektuella utmaningar, enligt vad jag hört på Vetenskapsradion.

Blommor hör till på födelsedagar, så här kommer några fler från trädgården. Jag har tagit bilderna med min iPhone. Inte så illavulet (för att använda dagens Glömda ord), eller hur? 

Fira pi-dagen idag!

Jag blev påmind i dagens tidning annars hade jag inte kommit ihåg det. Medan jag jobbade firade jag alltid pi-dagen på någon mattelektion. Nu får jag väl fira genom att laga en paj, baka en tårta eller virka en rund matta eller något annat i den stilen?

Här är några sidor där du kan lära dig mer om detta fantastiska tal!


Författaren till boken Född en blå dag kan rabbla 22 514 decimaler, helt otroligt (och ganska meningslöst),  men visst kan vi lära oss några fler än två?

Alla är annorlunda

"Du behöver inte ha en funktionsnedsättning för att vara annorlunda, för alla är annorlunda" är ett budskap hämtat från den självbiografiska boken Född en blå dag av Daniel Tammet. Jag blev rekommenderad boken av en kollega tidigare, men det är först nu som det blivit av att läsa den.

Begreppet savantsyndrom var okänt för mig, men det utmärker en person med extraordinära förmågor. Det franska ordet savant betyder lärd. Och när det gäller Daniel Tammet, så har han en unik förmåga inom matematik och språk och en minneskapacitet utöver det vanliga. Att kunna räkna upp 22 514 decimaler på pi ur minnet på fem timmar och att lära sig isländska på en vecka är exempel på vad han presterat. Titeln syftar på hans sätt att uppleva siffror väldigt starkt och se dem som olika färger och former. Tammet föddes onsdagen 31 januari 1979. För honom är onsdagar blå. Han gillar sitt födelsedatum speciellt för att det innehåller många primtal (31, 19, 197, 97, 79, 1979), och sådana upplever han som släta stenar på en strand.

Tammet har även Aspergers syndrom, vilket gör honom starkt beroende av rutiner. Han fokuserar på detaljer i stället för på sammanhang, och det försvårar livet på flera sätt. Till exempel har han inte lyckats ta körkort. Till denna diagnos brukar också höra svårigheter att kommunicera med andra. Men den här boken visar hur Tammet lyckats övervinna detta. Han skriver om sin barndom och hur livet trots allt har utvecklats positivt. Han har skrivit flera böcker, som översatts till många språk, och han driver ett nätbaserat språkutbildningsprogram.

Boken är intressant läsning. Den kan bidra till större förståelse för hur det är att vara speciell. Författaren skriver själv att han önskar mer av alternativa inlärningsmetoder och speciella visuella hjälpmedel, att t ex använda olika färger och former för att särskilja grammatiska begrepp.

Skolan - den (näst) viktigaste politiska frågan

Enligt en väljarundersökning av Novus kommer sjukvården först, men sen kommer skolan, som viktigaste politiska fråga. Och nu ser man ett stort fokus på skolan i Almedalen.

Jag har också äntligen läst Sven-Eric Liedmans bok Hets som kom ut i fjol. (Titeln syftar säkert på den gamla filmen där Stig Järrel är latinlärare med pekpinnen i högsta hugg.) 
Liedman följer skolan idéhistoriskt och kan verkligen ge träffsäkra formuleringar om hur utbildningssystemet förändrats. Skolan är förstås en del av samhället. Men skolan måste också vara en motvikt. Idag är så mycket bara ett knapptryck bort men skolans processer måste vara långsamma. Det går direkt att prata med någon på andra sidan jordklotet men det tar tid att lära sig ett nytt språk. Sista kapitlet i boken har rubriken "Fantasins bin och verklighetens kupa".

Jag gillar Liedmans formulering: Kunskapens vägar är omvägar. Och här kommer dagens debatt om skolan in. Att höja lönen är ett sätt att få fler att vilja bli lärare. Det behövs engagerade lärare som får tid med eleverna och frihet i att lägga upp undervisningen. Allt börjar med en bra lärare!

Sommarskola? - tror inte på det

Jag hade inte tänkt skriva något om skolan så här direkt efter att jag lämnat den, men kan inte låta bli. Jag läste DN:s artikel i morse. Något så dumt: att tro på en quick-fix på 20 dagar för att få elever godkända.
Det skulle kosta en hel del, och jag tvivlar på resultatet.
I artikeln skrivs att "nyckeln till bättre skolresultat består i investeringar i lärarna och skolledarna" och man framhåller vikten av "mer undervisningstid med professionella lärare" och att det krävs ett "långsiktigt arbete" för att "höja kvaliteten i skolan".
Skippa idén om obligatorisk sommarskola och se till att lärare får satsa större delen av sin arbetstid under terminerna till lektioner och lektionsförberedelser och att lärarlönerna höjs så att vi får duktiga lärare i framtiden.
Och hur framgångsrik skulle sommarskolan bli? Att enligt artikeln 6 av 10 fick betyg av de 3,9 % av totala antalet elever som deltog 2010, när 12 % inte nått målen, var väl inte så framgångsrikt. Om det blir obligatoriskt, är troligen långt ifrån alla motiverade och hur bra lyckas de då?