Lovikkavantar och lite annat

Jag råkade hitta Lovikkagarn på Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro. Jag har aldrig stickat Lovikkavantar förut, men mönstret är ju en klassiker.

Det berättas att skogsarbetarhustrun Erika Aittamaa i byn Lovikka i Tornedalen stickade vantar på beställning för att tjäna en liten slant. Men en dag år 1892 fick hon klagomål på ett par beställda riktigt tjocka ullvantar; beställaren var inte nöjd. Vantarna var hårda och stela. Erika provade då att tvätta dem och sedan borsta upp dem med en karda. För att piffa upp dem broderade hon lite på muddarna. Därmed var Lovikkavanten född och den kom att bli mäkta populär i byn. Samerna ville ha de samiska färgerna på broderiet: rött, blått och gult. Tofsen var inte bara till pynt; med den kunde vanten hängas på tork över elden.

Erika Aittamaa blev inte rik på sina vantar. Hon fick hjälp att söka patent, men patentbrevet skulle lösas ut för 30 kr och det hade hon inte råd med och hon var för stolt för att ta emot pengar från byborna.

Jag har inte varit originalet helt trogen vad gäller färger och broderi. På bloggen Rät & avig fick jag tipset att sy kråkspark i tre färger förskjutna en halv maska i sidled. Att tummetottarna på de grå vantarna är vita,, beror på att det grå garnet tog slut, men visst blev det en kul detalj? Jag har inte ruggat vantarna så mycket, de känns mjuka och varma efter några drag med en stålborste.

Jag upptäckte sedan att det fanns mer ullgarn i garnförrådet, vilket ledde till två par tovade vantar. Jag satsade på julinspirerat broderi i form av stjärnor och hjärtan. På ett av paren nålfiltade jag röda hjärtan i lite större format. Alla vantar skall gå till syföreningsauktionen, hoppas de ger mycket pengar till välgörande ändamål.

Här var det tovat!

Det ligger i tiden att vara resurssnål, att ta tillvara ... Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna.
Här är resultatet:

Det började med att jag fick några hg ljust ullgarn av en väninna. Vad skulle jag göra av det? Kanske ett nytt par tovade vantar? Förra gången blev det ju lyckat. Jag köpte garn och mönster på en syfestival för några år sedan och blev så nöjd med mina musikinspirerade vantar. Jag lyckades så bra att jag t o m fick en beställning på ett par liknande.

Det ullgarnet jag fått visste jag ingenting om. Jag undrade hur bra det skulle passa till tovning, men det var väl bara att prova. Jag stickade ett par rejält stora vantar med stickor nr 5. Man vet ju aldrig hur mycket det krymper i tvätten, men det föll väl ut. Mycket garn kvar, ska jag kanske göra ett par sockor? Jag använde ett enkelt mönster från Järbo garn. Fortfarande fanns mycket kvar av det garn jag fått och varför inte komplettera med egna restgarner från koftor och sjalar jag stickat i ull? Efter två par sockor och fem par vantar så är garnet i princip slut.

Men de tovade alstren måste ju piffas upp med något. Att brodera är egentligen inte min grej, men jag lånade ett par böcker på biblioteket och såg att det kunde bli väldigt fint när man broderar på ylle. Törs jag prova? I boken Brodera på ylle på Hemslöjdens förlag fick jag de här uppmuntrande orden: "Det är bara att släppa taget om vad som är rätt och fel, vackert eller fult. Dina stygn är, som din handstil, helt personliga. Vissa dagar skriver du finare än andra dagar. Precis så är det med broderiet också." (sid 8, 68).

Jag fick många idéer när jag bläddrade i böckerna. Där beskrevs också olika stygn och sömmar. De flesta var bekanta från skolslöjden: stjälksöm, kedjesöm, plattsöm osv. Och så satte jag igång, hur roligt som helst! En ny teknik som jag använde en del var att göra små knutar: man lindar tråden ett par tre varv om nålen, innan man sticker ner den alldeles intill där tråden kom upp. Det blev en dekorativ detalj, som jag använde då och då.

Sockorna ska jag behålla, de minsta passar mig och de som är lite större får bli gästtofflor. Vantarna ska jag ge bort, min väninna som gav mig så mycket garn ska få ett par.

Garnlagret är nu nästan tomt. Det känns bra med tanke på att det i oktober är Syfestival i Stockholm, där frestelsen att köpa nytt garn brukar vara stor ...

Kul att sticka och tova - och snabbt går det!

Stickor 9, ja det går det undan! Och så är det så spännande att plocka ut de tovade plaggade ur tvättmaskinen!
Jag fick idén till dessa söta barntofflor i Annikas blogg. Mönstret är från Drops Design. Här är bild på tofflorna efter tovning och dekoration:

Jag testade sedan med andra färgvarianter. Så här ser det ut när man stickat toffla och ögon för att sedan  montera.

Efter tovning och dekoration blev det så här lite spöklikt:

Hoppas några med små fötter blir glada! 

Tovade vantar till en dirigent

Jag har fått beställning på ett par tovade vantar till en kördirigent. Så här blev resultatet:

Nej se det snöar, nej se det snöar...

... det var väl roligt, hurra!

Vantarna bygger på samma idé som de första jag tovade. Fåglarna passar ihop med körens namn. Diskantklav och fåglar är nålfiltade. Sångnoterna är broderade.
Eftersom det blev lite lila ull kvar, tovade jag kulor, kanske passar de som en dekoration så här:

Jag hittade en bok på biblioteket Tova smycken och accessoarer av Sonia Lucano, där finns tips både på tovning med vatten och nålteknik.

Tovning - första försöket!

Att det var så lätt visste jag inte. Jag stickade ett par jättestora vantar på stickor nr 5, tvålade in dem i såplösning och körde dem i tvättmaskinen på 40 grader fintvätt. Efter torkning fixade jag lite musikinpirerat broderi. Jag har funderat på att sy dit några noter helst start på någon trevlig melodi att hänga på notlinjerna.

Stora stickade vantar

Lagom stora vantar efter tvätt

Vantarna med broderi