Vibeke Olssons historiska roman, Sågverksungen var en fin läsupplevelse. Huvudpersonen Bricken firar sin 11-årsdag med ångbåtsresa och fotografering på bokens sista sidor. Det blir en dag för henne att minnas, hon känner sig så "underligt högtidlig", det blev stor kontrast till hennes hårda liv som ströflicka på sågverket.
27 maj 1879 är ett annat datum Bricken kommer att minnas, inte alls lika ljust, det är den dag Sundsvallsstrejken bröt ut. På den sida jag länkat till finns en skämtteckning av landshövding Curry Treffenberg, som Bricken tror heter Kurre, och som hon vill skriva brev till, vilket mamman sätter stopp för.
Bricken är enda barnet, föräldrarna har mist tre barn. Brickens storebror, Mårten, dog som fyraåring och har därför inte upplevt flytten från torpet i Kalvträsk till sågverkskasernen i Svartvik. Men han lever i Brickens fantasi som en ängel som flyger omkring och sprider kärlek och hon förklarar för honom på ett lillgammalt sätt hur livet är.
Det blir ganska dråpligt ibland, när hon inte förstår vad de vuxna säger när det drar ihop till strejk. Bricken försöker gissa sig till innebörden i ord som proletär, sympati, avhysning, ...
Romanen är en fin arbetarskildring. Språket är sådant att man riktigt känner trångboddheten och lukterna i arbetarbostäderna och man hör allt oljud och gnissel vid sågen. Dialektala ord och uttryck passar fint i miljön, jag lär mig att hilka betyder huckle och att skofta betyder att arbeta övertid.
Denna bok kom 2009 och som tur är har Vibeke Olsson skrivit ytterligare tre böcker som fortsättning. Jag är nyfiken på hur det går för Bricken efter att hon fyllt 11.
Varmt välkommen till min blogg! Efter många år som lärare ägnar jag mig nu åt flera olika intressen. Jag hoppas du vill följa min blogg och kommentera mina inlägg!
torsdag 25 april 2013
måndag 22 april 2013
OD sjöng in våren ... nu har vintern rasat ut!
Det var första gången jag varit på OD:s vårkonsert.
OD är en välkänd manskör med anor i Uppsala. Redan 1853 grundades Sångsällskapet Orphei Drängar, dirigenter har varit bl a Hugo Alfvén och Eric Ericson. Nu är det Cecilia Rydinger Alin som innehar dirigentposten.
Konserten hölls i Uppsala Konsert & Kongress, den stora salen var fullsatt. Magnus Lindgren var gästsolist, en jazzmusiker som visade sig ha många strängar på sin lyra: han spelar saxofon, klarinett och flöjt och ägnar sig också åt att arrangera. Visa från Rättvik blev i Magnus Lindgrens arrangemang för klarinett och manskör helt fantastisk.
Det var en vårkonsert och vi fick förstås höra traditionella vårsånger, men också mycket annan repertoar. Orpheus Overdrive var namnet på ett verk av Hans Ek, där han tonsatt Wikipedias text om flöjt. Magnus Lindgren trakterade här alla sina tre instrument och hade dessutom en loopstation som gjorde att han kunde spela flerstämmigt med sig själv, det gav en fantastisk dynamik. Det var ett uruppförande och tonsättaren fanns med i publiken.
Max Regers stora An das Meer presenterades som ett krävande stycke, och det var det definitivt, svår kromatik, säkert en kraftprestation av kören, men mycket vackert! Vi fick höra prov på flera olika stilar och många olika språk som estniska och slovakiska.
Några musicalsånger fanns också med. I den första blev jag direkt påmind om lördagmorgnar på 50-talet med radioprogrammet Frukostklubben, innan det var dags att cykla till skolan. Jag visste inte att signaturmelodin Good Morning ingick i musicalen Singing in the rain. Den andra var Send in the Clowns, otroligt suggestivt framförd med saxofon.
Extranumret var ganska givet: Vintern rasat ut. Det blev en ovanlig version där körens frejdiga sång inspirerade Magnus Lindgren till härliga improvisationer. Konserten var slut men klangerna bar jag med mig ut i den härliga vårkvällen.
Jag hittade en bild på OD från 1913 i Upplandsmuseets samlingar.
För att se en mer aktuell bild på kören, klicka här.
Uppsala Konsert & Kongress |
Konserten hölls i Uppsala Konsert & Kongress, den stora salen var fullsatt. Magnus Lindgren var gästsolist, en jazzmusiker som visade sig ha många strängar på sin lyra: han spelar saxofon, klarinett och flöjt och ägnar sig också åt att arrangera. Visa från Rättvik blev i Magnus Lindgrens arrangemang för klarinett och manskör helt fantastisk.
Max Regers stora An das Meer presenterades som ett krävande stycke, och det var det definitivt, svår kromatik, säkert en kraftprestation av kören, men mycket vackert! Vi fick höra prov på flera olika stilar och många olika språk som estniska och slovakiska.
Några musicalsånger fanns också med. I den första blev jag direkt påmind om lördagmorgnar på 50-talet med radioprogrammet Frukostklubben, innan det var dags att cykla till skolan. Jag visste inte att signaturmelodin Good Morning ingick i musicalen Singing in the rain. Den andra var Send in the Clowns, otroligt suggestivt framförd med saxofon.
Medlemmar i Orphei Drängar 1913 |
Extranumret var ganska givet: Vintern rasat ut. Det blev en ovanlig version där körens frejdiga sång inspirerade Magnus Lindgren till härliga improvisationer. Konserten var slut men klangerna bar jag med mig ut i den härliga vårkvällen.
Jag hittade en bild på OD från 1913 i Upplandsmuseets samlingar.
För att se en mer aktuell bild på kören, klicka här.
fredag 19 april 2013
Bandoneon - ovanligt konsertinstrument
Konsert på hemmaplan i onsdags kväll:
Linnékvintetten spelade tillsammans med Jens Lundberg, som är något så ovanligt som bandoneonist. Han berättade att instrumentet bandoneon (en sorts litet dragspel), ursprungligen var tänkt som ersättare för orgel i kyrkor i Tyskland, men senare kom till Argentina och i händerna på tangomusiker bl a Astor Piazzolla. Han skriver musik i en stil som kallas tango nuevo . Piazzolla dominerade programmet, men där fanns också annan argentinsk musik. Vi fick höra Lundbergs egna arrangemang av några av Piazzollas verk, t ex två av Årstiderna (Våren och Hösten)
Ett spännande nyskrivet verk av Andrea Tarrodi ( f. 1981) för bandoneon och brasskvintett, beställt av Musik i Uppland hette El Hielo (Isen) visade på nya klanger. Kompositörens beskrivning av verket stod på programbladet, och visst hade hon lyckats fånga iskristaller, frusna sjöar och issmältning. Blåsarna använde sordiner på ett ovanligt sätt. Absolut konsertens höjdpunkt!
Damkören Sångsugna var medarrangörer, och den som hälsade musikerna välkomna citerade Konfucius (500 f Kr): "Musik skapar en form av njutning vilken den mänskliga naturen inte klarar sig utan." Så klokt sagt!
Nyfiken på konserten? Det kom just en video på youtube:
Linnékvintetten spelade tillsammans med Jens Lundberg, som är något så ovanligt som bandoneonist. Han berättade att instrumentet bandoneon (en sorts litet dragspel), ursprungligen var tänkt som ersättare för orgel i kyrkor i Tyskland, men senare kom till Argentina och i händerna på tangomusiker bl a Astor Piazzolla. Han skriver musik i en stil som kallas tango nuevo . Piazzolla dominerade programmet, men där fanns också annan argentinsk musik. Vi fick höra Lundbergs egna arrangemang av några av Piazzollas verk, t ex två av Årstiderna (Våren och Hösten)
Bengt Fagerström och Jens Lundberg |
Damkören Sångsugna var medarrangörer, och den som hälsade musikerna välkomna citerade Konfucius (500 f Kr): "Musik skapar en form av njutning vilken den mänskliga naturen inte klarar sig utan." Så klokt sagt!
Nyfiken på konserten? Det kom just en video på youtube:
tisdag 16 april 2013
Mezzosopraner av rang
Vi fick inbjudan till Anders Hansers biograf med visning av två filmer han gjort om två mezzosopraner - hans egen mor Hanser Lina Göransson och Kerstin Meyer. 20 år skiljer dem åt, den förstnämnda gick bort 1992, medan den sistnämnda firade sin 85-årsdag för ett par veckor sedan.
Hanser Lina var vallkullan, vars vallåt Hugo Alfvén tog med i sin Dalarapsodi. Det blev Stockholmsoperan några år och hon spelade bland annat med Jussi Björling, men det livet passade inte henne riktigt, hon bytte till en mångårig konsertverksamhet istället. I filmen fick vi höra henne sjunga ännu i hög ålder till sin makes orgelspel, här finns ett smakprov.
Lina Hanser, bilder från Anders Hanser Produktion |
Och döm om vår förvåning när Anders Hanser efter den andra filmens slut öppnar dörren och in kommer Kerstin Meyer i egen hög person.
Kerstin Meyer och Anders Hanser |
Detta var mitt andra besök på Anders Hansers biograf (mitt första var hans film om Sidenvägen), och troligen inte det sista. I en angränsande lokal finns nu ett litet galleri. Just nu fanns där skulpturer i lera och i glas av Kjell Jansson i Mora och på väggarna hängde några av fotograf Hans Hammarskiölds mästerliga blombilder. Intressant att titta på medan vi bjöds ett glas vin i pausen. Det är konstnärer som Anders Hanser gjort filmer om, som får chansen att ställa ut här, och vi fick som inledning på kvällen se filmen om Kjell Jansson, där han berättade om sin väg från bruksföremål till konst och från lera och brons till glas, som han betraktade som det ultimata materialet tack vare genomskinligheten.
måndag 15 april 2013
Åbergs museum - fint museum på nära håll
När man får gäster (och även annars förstås) är det roligt att ha ett konstmuseum på hemmaplan. I Wikipedia kallas Åbergs museum för ett "seriemuseum" men det är faktiskt mycket mer än så.
Många känner ju till Lasse Åberg från filmerna om Stig-Helmer. Hans museum i Bålsta har nu funnits i gott och väl 10 år. En ladugård har gjorts om till museum. Ett par skyltar med namn på kossor och anteckningar om hur mycket de mjölkat hänger kvar.
Här hänger konst som på olika sätt är inspirerad av serier. Lasse Åbergs egen konst är starkt Musse Pigg-inspirerad, stolryggarna i restaurangen har samma form.
Nu när vi hade norska vänner på besök, tittade vi speciellt på Reflections on The Scream av Roy Lichtenstein, inspierad av Edvard Munchs Skriet.
I museet finns Lasse Åbergs stora leksakssamling, där 40-talister kan känna igen mycket från sina egna leksaker. I montrarna finns stora samlingar av förlagor till rutor av berömda serieskapare och föremål med anknytning till serierna. Själv har jag aldrig varit speciellt förtjust i serier, men visst är det kul att känna igen en del sådana ändå.
På 70-talet gjorde Lasse Åberg och Klasse Möllberg barnprogram på TV och de bildade ett band Electric Banana Band tillsammans med Janne Schaffer. Detta kan man återuppleva i museets Trazan-koja, som är spännande för barn (och vuxna) att klättra i.
Just nu finns här en tillfällig utställning med konst av Jan Håfström, som är speciellt fascinerad av Fantomen, och därför passar väl in. I restaurangen hänger mängder av Fantomen-masker från taket.
Många känner ju till Lasse Åberg från filmerna om Stig-Helmer. Hans museum i Bålsta har nu funnits i gott och väl 10 år. En ladugård har gjorts om till museum. Ett par skyltar med namn på kossor och anteckningar om hur mycket de mjölkat hänger kvar.
Här hänger konst som på olika sätt är inspirerad av serier. Lasse Åbergs egen konst är starkt Musse Pigg-inspirerad, stolryggarna i restaurangen har samma form.
Lasse Åbergs "basvaror" Anka respektive mus av amerikansk typ |
Roy Lichtenstein: Reflections on The Scream |
På 70-talet gjorde Lasse Åberg och Klasse Möllberg barnprogram på TV och de bildade ett band Electric Banana Band tillsammans med Janne Schaffer. Detta kan man återuppleva i museets Trazan-koja, som är spännande för barn (och vuxna) att klättra i.
Hemliga Arnes labb |
lördag 6 april 2013
Baka bröd i träram
Tänk så mycket idéer jag fick den dagen på Brunkebergs bageri. Ett av recepten i Helénes brödbok heter Grovt rambröd. Tack vare en händig man och 49 kr för träbitar och vinkeljärn på brädgården har jag nu kunnat göra första baket i en träram.
Lite speciellt med det här brödet är att det innehåller rågkross blötlagda i kaffe, och jag har använt flytande mörk malt istället för sirap. Jag köpte en mugg malt på ett bageri. De fyra bullarna jäste i ramen på en plåt i kylskåpet över natten.
I detta recept (och många andra) står att man ska hälla en kopp vatten på en föruppvärmd plåt längst ner i ugnen. Jag tycker det är lättare att slänga in några iskuber.
Så här ser brödet ut. Det blev underbart gott, tyvärr kan jag inte bifoga smakprov.
tisdag 2 april 2013
Färgglada påskvippor visar vägen till Vår konst
Det blev en liten konstrunda på Annandagen. Årets Vår konst är den 15:e i Enköpings kommun.
Vi började med att titta på samlingsutställningen på Enköpings museum, där de 43 utställarna hade var sitt verk. Där upptäckte vi Monica Holm och gjorde därför ett besök hemma hos henne. Jag gillade flera av hennes oljmålningar, speciellt en Italien-inspirerad större tavla, Stad vid vatten och en av hennes många fågelmålningar med två tärnor. I hennes trädgård var gräsmattan påskgul av vintergäck, vårens egen konst!
Sedan blev det en tur i nordvästra delen av kommunen. I Karleby tingshus, som i sig själv är sevärt, träffade vi Gun Jaensson, som kallar sig naturkonstnär. Hennes vaser såg verkligen ut som trädstammar men var gjorda i keramik. Jag var tvungen att fråga om det verkligen var så.
På Lundellska galleriet träffade vi Gunilla Lundell som ställde ut ljusa skira akvareller. Ljusa trädstammar med skuggor över marken och speglingar i vatten. Hon visade också en del stengods i form av vackra fat, ett med ett fårhuvud på kanten gillade jag speciellt.
Forsbyg kvarn, som vi brukar besöka vid deras fina musikevenemang på sommaren, låg bra till för kaffe och en god macka.
Vår Konst - samlingsutställningen |
Monica Holms utställning |
Karleby tingshus |
Gun Jaensson |
På Lundellska galleriet träffade vi Gunilla Lundell som ställde ut ljusa skira akvareller. Ljusa trädstammar med skuggor över marken och speglingar i vatten. Hon visade också en del stengods i form av vackra fat, ett med ett fårhuvud på kanten gillade jag speciellt.
Lundellska Galleriet |
Forsby kvarn |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)