Det är två månader sedan jag skrev ett blogginlägg. Under hela 2020 blev det glest mellan inläggen. Den 18 april skrev jag under rubriken I coronans tid och där är vi fortfarande. Som tur var visste jag inte då, att den tiden skulle bli så lång.
Jag har mycket att syssla med och glädja mig åt. Tiden går fort, tycker jag.
Jag fortsätter att gå mina vandringar, ensam ibland, tidiga morgonvandringar med grannen en gång i veckan, och tillsammans med andra i mindre grupper minst en gång i veckan. Det ger chans att umgås och prata i dessa tider när man helst inte ska träffas inomhus. Bra för både kropp och själ.
Orgelspelet har snarast ökat. Jag övar in nya stycken, det är roligt. Jag hoppar också in som vikarierande kyrkomusiker när jag blir tillfrågad. Gudstjänsterna live-streamas, endast tjänstgörande och en eller max två körsångare deltar, de senare för att förstärka psalmsången. Men körsången saknar jag verkligen.
Surdegsbakningen fortgår, läsning av skönlitteratur likaså. En väninna som är bibliotekarie förser mig med böcker. Fler fotoböcker har det blivit, nu har jag sex böcker från resor gjorda sedan 2012. För närvarande håller jag på med att göra en bok med inscannade diabilder från vår första resa 1971, då vi tältade i Tyskland.
Stickning då, undrar du nog? Jodå, det blir oftast en stund varje kväll. Bohuströjan Svanen (den kortare varianten med trekvartsärm) är på gång. Fram- och bakstycke är klara upp till oket. Jag håller på med första ärmen, har stickat mönstret och en bit till. Det roligaste återstår sedan när ärmarna är klara: att rundsticka oket.
Men jag saknar att resa. Jag fick för några dagar sedan veta att hemslöjdsresan till Färöarna (planerad till april 2020 och flyttad till april 2021) nu flyttats fram till oktober 2021.
Jag saknar att gå på konsert. Visserligen sänds mycket musik t ex på Konserthuset Play och Berwaldhallen Play, som kan ses live och/eller i efterhand. Den här veckan har jag bl a sett och lyssnat på Mahlers symfoni nr 4 med Elin Rombo som sopransolist och Alan Gilbert som dirigent och en romanskväll med Alma Mahlers sånger tolkade av Katija Dragjevic. Mycket vackert, men det kan aldrig ersätta upplevelsen att sitta på plats tillsammans med andra.
Det gäller att stå ut och se framåt. Dagarna blir längre, ljuset återvänder. Vaccin är på väg och snart är pandemin historia.
