Lägg konsten på golvet!

Märta Måås-Fjetterströms mattor är så fantastiska. Det är 100 år sedan hon startade väveriet i Båstad. Detta uppmärksammas med en mycket sevärd  utställning i Rikssalen.  Miljön passar utmärkt. I flera kungliga slott ligger hennes mattor på golven och en pampigare utställningslokal än Rikssalen är svår att tänka sig.

Märta Måås-Fjetterström gjorde mönster till mattor och draperier som vävdes i olika tekniker: flossa, rya och slätvävd rölakan. I början gjorde hon mest bildmotiv,  men efterhand blev det mer abstrakta mönster. Inspirationen kom från olika håll, från naturen på Hallandsåsen, från äldre skånska textilier och från resor hon gjorde. Garnet är glansig ull i många nyanser, nära naturens egen färgskala. Hon kallade sig själv för kompositör, hennes väverskor var musikerna. Och visst är resultatet som vacker musik?

Hästbete, komponerad före 1919

Hjortskogen, ser du alla fyra hjortarna?

Detalj av Blåplump, komponerad 1937

Ett par bilder till från utställningen måste få komma med. De har lyckats arrangera textilierna så vackert!

 Foto: Matilda Arvidsson

Lyssna gärna också på ett program i Antikmagasinet för en bra presentation av konstnären och hennes verk.

Märta Måås-Fjetterström har gjort många vävnader för kyrkligt bruk, såsom kormattor och antependier, flera till skånska kyrkor.

Detalj av antependium i Båstad kyrka
Foto: Matilda Arvidsson

Hennes sista skiss, den låg på arbetsbordet när hon dog.
Skulle blivit ett antependium i Tjörnarps kyrka.
Foto: Matilda Arvidsson

Här nedan kan du titta på en liten film om hur tillverkningen i Båstad lever vidare idag.

Visst gav utställningen mig inspiration att väva i sommar igen. Visserligen bara trasmattor, men ändå. Märta Måås-Fjetterström lär ha sagt att en matta måste ha "hållning"och "det kan också en trasmatta ha, när den får verka genom själva sin enkla men livliga yta, ej genom krafsiga mönster".

Ett besök på väveriet skulle ju också vara intressant, de har öppet fredagar och lördagar.

Det bidde en kudde ...

I våras började jag sticka på Marianne Isagers tröja Marts (från boken Tolv tröjer fra Tversted, där hon bjuder på ett mönster för varje månad på året). Det skulle bli en fin tröja till min man.

Bild sid 17 i boken 

Jag valde att göra den med lite annorlunda färgställningar: mörkblå botten och restgarner i olika ljusa nyanser till "knopparna". Så här såg det ut när jag kommit en bit.

För att få dessa fina färgskiftningar stickas både bottenfärg och "knoppar" med olika dubbla garner.  Isager betonar vikten av att göra en provlapp först, dels för att kontrollera stickfastheten, dels för att lära sig tekniken. Mönstret krävde en del träning, inte minst att hålla ordning på alla trådar.

Baksidan med alla trådar 

Men sedan hände det värsta ... min man dog den 8 juli. Det har varit en väldigt turbulent tid. Ibland har stickning fungerat som tröst, ibland inte. Men just denna stickning som skulle bli en tröja till honom, den fick ligga.

Först nu kunde jag plocka fram den avbrutna stickningen. Sticka färdigt tröjan? Nej! Riva upp garnet? Nej, det var så många korta trådar, omöjligt att göra något av! Framstycket var klart upp till ärmhålan; det vill säga jag hade en rektangulär stickning. Något jag kanske kunde göra en kudde av? Jag frågade ett par vänner, som oberoende av varandra föreslog just en kudde. Så fick det bli. Jag stickade en avslutande resår på samma sätt som i början.

Vad skulle jag ha som bakstycke? Och skulle jag kunna fixa det utan att sy på maskin (något jag inte alls gillar). Då kom jag på att jag för flera år sedan köpt en bok Do Redo - Konsten att slakta en tröja.

Boken utgiven av Alfabeta Bokförlag år 2005

När jag köpte boken hade min man en engelsk pullover, som han slitit på så mycket att det gått hål. Då tvättade jag den i tvättmaskinen i 60 grader och fick jag ett härligt filtat tyg. Jag hade tänkt göra innetofflor av tyget, men eftersom jag inte gillar att sy, så blev det inte av. Men jag sparade tröjan. Nu blev det mörkblå ryggstycket väldigt bra till baksida på kudden.

Här är kudden klar!  Det känns bra att ta vara på både det jag stickat och hans gamla tröja.

Nu är det verkligen inne att återvinna, lappa och laga. Jag såg just att Nordiska museets nästa stickcafé handlar om återbruk och leds av två av författarna till boken.

En härlig augustihelg i norra Bohuslän

Dragplåstret var Angoragarnets evenemang nära Strömstad lördag 18 augusti. Vi bokade tre nätter i en campingstuga på Lökholmens camping, bara ett stenkast från norska gränsen. Jag hade tipsat en stickkompis, Louise, om detta, och hon och Martin mötte upp med sin husvagn.

Utsikten från vår campingstuga

Den bohusländska naturen är speciell med de karga klipporna och de pittoreska samhällena, där båtarna trängs i hamnarna och husen på klipphyllorna. Ett av dessa ställen är Fjällbacka, dit vi tog en tur på fredagen, njöt av vyerna, åt räkmackor på bageriet och gick upp till Kungsklyftan.

Hamnen i Fjällbacka

Spännande för oss alla, inte minst för Cato

Det fanns flera små intressanta ställen att besöka: utställningar med konst, keramik och annat hantverk. Av en slump såg vi en vägvisare till Linmuseet, ett av Sveriges 1500 arbetslivsmuseer. Där satt två flickor och gjorde lindockor framför en uppsatt väv med linnedukar.

Lin är ett härligt naturmaterial. Jag har aldrig provat sticka i 100% lingarn, däremot i lin blandat med bomull. När jag vävde mina Lyrö-gardiner för några år sedan hade jag lingarn som inslag.

Så kom lördagen. Vi åkte till gården Rörmyr söder om Strömstad och var de första besökarna på Pernilles evenemang "Öppet hus i kaninstallet". Vi fick gå runt och titta på kaninerna, de flesta vita, men det fanns även kaniner med grått, svart och brunt i pälsen. Pernilles barn hade hjälpt till att ge kaninerna namn, det stod namn på de flesta burar.

Pernille hälsar oss välkommna till gården. Ingela (längst till höger) hjälper till under dagen.

Pernille hämtade kaninen Rufus, och vi fick känna på den mjuka långrhåriga pälsen. Det var dags för klippning enligt kartoteket och Pernille satte fart med saxen. 

 Här finns en video på klippningen:

Några fler kaninporträtt:

Foto: MA

Foto: MA

Foto: MA

En annan av Pernilles kaniner i sin bur. Alla var inte lika söta.

Sedan tittade vi i Pernilles gårdsbutik. Hon säljer stickpaket både till Bohus Stickning och plagg i egen design. Det blev en härlig trängsel, efterhand som det kom allt fler besökare. Jag hade min väst (Pernilles design) på mig och flera undrade hur dubbelstickningen i kanterna fungerade. Jag medgav ett det varit ett svårt stickprojekt, som jag dock är väldigt nöjd med. (Mer om stickningen av västen finns i ett tidigare blogginlägg.) Jag visade mitt pågående (nästan klara) stickprojekt, Blå Dimman, för Pernille.

Flera var nyfikna på hur jag stickat västen.

På lördagen var vädret lite ombytligt och det regnade en del utåt kvällen. Besöket hos Pernille gjorde förstås Louise och mig extra sticksugna och det blev många varv under kvällarna i deras husvagn.
Foto: Martin Assarsson (MA) och Ingemar Johansson (övriga)

Dagsutflykt med buss i Norduppland

UL bjuder på ett 24-timmars busskort i sommar och det utnyttjade vi till en dagstur i norra Uppland. Vi lyckades dessutom pricka in en riktigt solig sommardag.
Vi åkte först till Öregrund där vi avnjöt vårt medhavda fika (med nybakat surdegsbröd). Den lilla orten är en idyll med sina många fina välbevarade trähus.

Härligt ställe för båtfolk och andra semesterfirare

Det blev en liten sväng in på Hantverket, där många av bygdens konsthantverkare var representerade. Det som speciellt fångade min blick var Anita Bygrens vackra tovade fåglar.

Sedan tog vi samma busslinje tillbaka till Östhammar. Vi åt lunch i den gammaldags trädgården på Johanssons gårdshotell. Jag kände till stället förut: vi bodde där i höstas när Camerata Vocalis var på körresa.

Johanssons gårdshotell i Östhammar

Östhammar är centralort i kommunen. Även här finns många charmiga trähus. I den gamla brandstationen finns numera en hemslöjdsbutik. Vi gick en liten promenad, en del av "Hälsans stig"  nere vid hamnen.

Gamla brandstationen Östhammar

Sedan tog vi buss till Österbybruk, som också ligger inom Östhammars kommun. Där pågick en utställning med Ebba Stålhandske i Sadelmakarlängan, välarbetat hantverk på tema SKOG. Så det var verkligen passande att hon delade galleriet med en träslöjdare, Hans Björkvall.

Svarvade skålar och "mossbelupna" stenar

Ebba Stålhandske har broderat i olika tekniker kring stenar, och satt fast tovade bitar i naturfärger och lyckats göra vanliga gråstenar till fantasifulla konstverk. Hon arbetar med applikation, växtfärgning, tryck och broderi för att uttrycka vad hon upplevelser på sina skogsvandringar. I hennes verk "Metamorfos" finns tanken på naturens kretslopp, hur människan försöker styra och ställa över naturen, men naturen tar ändå över till sist.

"Metamorfos" med några svarvade träskålar i förgrunden

Det konstverk som fängslade mig mest var "Växa tillsammans": som ett altare och ovanför detta en  triptyk. Det syntes att hon fått inspiration från Kandinsky: tre färger, blått, rött och gult samt tre former, cirkel, kvadrat och triangel. Uppifrån och ner sker en utveckling från små detaljer till större och till en gemensam helhet. I naturen är det långsamma skeenden som gäller, och det samma gäller arbete med nål och tråd. Jag tycker konstverket skulle passa mycket väl i en modern kyrksal.

Sadelmakarlängan i Österbybruk

En fika med glass utanför gallerilokalen blev en trevlig avslutning på dagen. Tack UL för resan!

Eftermiddagsutflykt vid Mälaren

 

En trevlig artikel i EP fick oss att göra en utflykt i lördags. På Målhammar har det för några månader sedan öppnats ett galleri och där pågår just nu utställningen Älskade mönster. Här visas handtryck på tyg i stora mönster och glada färger. Tidsperioden som utställningen fokuserar på är 1954 - 1975.

Igenkänningsfaktorn var hög för oss som var med när det begav sig. Viola Gråsten, Göta Trägårdh och Marimekkos designer Maija Isola var några av de namn jag kände igen. Det var en passande lokal med plats till stora tygsjok i de ljusa rummen i 1600-talsherrgården med högt till tak. Det var också intressant att se hur besökarnas miner sprack upp i glada leenden över dessa explosioner i stormönstrat och färgglatt på tyger, kuddar, klänningar och lampskärmar.

Några exempel på vackra mönster i utställningen:

Carl Johan de Geer: Älgen

Inez Svenssons Randiga bananer och Ritva Wahlströms Svarta-panter-kudde

Marimekkomönstret Kaivo av Maija Isola

Ett annorlunda och tidstypiskt mönster var Atomics, designat av The Svedberg, nobelpristagare i kemi. Han ritade en gardin till sin institution där atommodeller och partikelkollisioner blev till ett lekfullt mönster. Hans son var arkitekt som gjorde karriär på NK och såg till att mönstret kom med i kollektionen Signerad textil 1954.

The Svedberg: Atomics

Jag hade aldrig varit på Målhammar förut. Herrgården ligger i naturskön lantlig miljö. Alldeles intill ligger Gula stallet, där man satsar på närproducerat och ekologiskt. Vi provade deras härliga våfflor till eftermiddagskaffet utomhus. Inte långt därifrån ligger Ängsö, där vi besökte Ängsö fisk, och köpte rökt makrill, som blev en utsökt kvällsmat i bersån hemma på kvällen.

En kort resa kan ge mycket upplevelser!

Min väst "Sväng om" är klar!

På Syfestivalen i höstas såg jag västen "Sväng om" uppstickad. Den hängde med ryggsidan utåt och jag tyckte den var fantastiskt fin! En väninna som var med mig tyckte det var en väst för en lärare som skriver på tavlan och då visar västens allra vackraste sida för eleverna. 

Västen bakifrån

Garn och mönster kommer från Östergötlands uppspinneri. Jag valde att sticka den i marinblått med mönster i karamellgarn (Ljus karamell). Man stickar rätstickning lodrätt, hela västen i ett stycke, med början i höger framkant. Det var krångligt i början med "dragspelsstickningen med smock" mitt på ryggen, men övning ger färdighet. Det är lättare än det ser ut, jag lovar.

Kanten nertill är i grundmönstret rutig. Jag började att göra så, men eftersom garnet var melerat blev rutmönstret inte så bra, och det gick inte att få vänster och höger sida lika. (Min man avrådde mig; han är väldigt noga med symmetri.) Jag valde då att göra ränder som på ryggen, och var noga med att det skulle bli så lika som möjligt i färgen på båda sidor.

Efteråt fanns lite garn kvar av blå och grön nyans och då fick det bli kantremsa fram. Framsidan fick lite mer färg på det sättet. Som vanligt åkte jag till Kims handarbeten i Kungsängen för att få hjälp med knappvalet. Hennes blick för vilken knapp som passar är enastående!

Västen framifrån

Visst blev den ett litet konstverk, kolla de här detaljbilderna:

  

   

Och om några dagar är det Syfestival i Älvsjö igen! Vem vet vilka frestelser jag faller för då?

Ett slitet påslakan blev till en virkad matta.

Fick en idé att göra en ny matta till gästtoaletten. Riva påslakandet i remsor och virka fasta maskor runt, runt med en grov virknål. Öka lagom med maskor så mattan höll sig plan. Där var det bra med lite matematik: hur mycket ökar omkretsen när radien ökas, det måste bli tätt mellan ökningarna i början och glest i slutet. Byta färg då och då så att mönstret blir fint.
Så här blev resultatet. Fegis inspekterar och verkar ge godkänt.

Sidenvägar - vilken vacker bok!

Boken Sidenvägar lagd på ett
ikatmönstrat tyg, som jag köpt på 
basaren i Kashgar

Jag har just läst Karin Wallins bok Sidenvägar - Världar som vävs samman. Visst handlar den om folklig textilkonst, men författaren är kunnig i historia och politik och förmedlar mycket bred kunskap  Hon har rest i flera länder och träffat människor i deras vardagsmiljö, men också studerat mönster på vackra byggnader som moskéer och minareter.

Jag hade glädjen att göra en resa längs en del av Sidenvägen i Kina i fjol och gjorde då en liten film av några bilder. Musiken framförs av vår lokale guide, Abdullah, som sjunger en kärlekssång på uiguriska.
Min resa gick inte så långt som till Samarkand, men till Kashgar som längst.



Det går ju en serie på TV (tyvärr inte på SVT play) som heter Sidenvägen på 30 dagar. Några avsnitt kvar, värt att titta på!