Det är länge sedan jag skrev något i bloggen. Som vanligt varje sommar sedan 2013 har jag vävt en god vecka i Skåne, och det brukar jag alltid skriva om. Men den 8 juli dog min livskamrat och livet tog en annan vändning. Ofattbart att dagarna går, en efter en, och i dag är det 23:e dagen utan honom.
Det är som att leva i parallella världar: den ena fylld av sorg, saknad och tomhet, den andra fylld av vanliga vardagliga sysslor. Jag hittar tröst i böcker jag lånat på biblioteket, i naturen och framför allt i musiken, både det egna orgelspelet och och att lyssna på konserter.
Trädgården är också en källa till tröst. Jag sitter på hans stol, det känns mindre tomt då.
