Tredje gången på Sätergläntan

 

Så härligt att få återkomma till denna underbara miljö för en kursvecka med andra sticknördar.

Kursen hade som tema färg, form och formgivning för stickning. Fokus låg på att hitta mönster i naturen, på byggnader och vackra föremål, på vykort, i traditionen …

En kotte kan bli till ett stickmönster

Erika inspirerar och ger råd i arbetet 

Vi började med att förenkla och stilisera ett mönster och överföra det till ett rutnät. Sedan följde  provstickning i enbart ljust och mörkt garn på flera provlappar för att undersöka hur  olika tekniker såsom aviga maskor och lyfta maskor påverkade resultatet. Provlapparna stickades runt, klipptes upp, tvättades och lades på tork.

Varje morgon samling kring provlapparna, en noggrann genomgång och diskussion. Vår kursledare Erika var mycket bra på att uppmuntra och hon delade generöst med sig av både kunskaper och erfarenhet. Jag befann mig bland otroligt kunniga kursdeltagare, tänk vilken kunskap om hantverket de hade.

Först på onsdagen fick vi använda färg. Efter en intressant föreläsning i färglära var vi redo att göra färgkartor, kanske använda akvarellmålning, testa färgkombinationer, utmana oss själva i annorlunda färgsättning, inte bara välja färger utifrån  magkänsla. 

Ett bra sätt att öva upp känslan för färg och praktisera färgläran var att lägga ut tygbitar och små garnnystan kring ett vykort och se hur färgerna i bilden kunde skifta i nyans. En färg har både kulör och valör och all färg är relativ, omgivningen påverkar hur vi upplever bilden.

Besöket på Sätergläntans bibliotek var en stor inspirationskälla. Vackra plagg och andra handgjorda föremål i folkliga tekniker och välförsedda hyllor med litteratur i alla sorters hantverk. 

    

Här är mina provlappar. På de vänstra kommer inspirationen från en orkidé. Nerifrån och upp bytte jag bakgrundsfärg,  testade aviga maskor på olika sätt och provade små mellanmönster.

Den översta högra är inspirerad av bladen på en hjärtbergenia och den nedersta av min matta i vardagsrummet.

På provlappar i bara ljust och mörkt är det lättare att fokusera på mönster. På den översta orkidé-lappen kommer motivet fram. En bård på en ljus sommartröja så småningom kanske?

     

Några exempel på vad mina kurskamrater skapat under veckan:

Från ett stiliserat mönster till vackra provlappar

Från provlappar till halskrage

Föredömlig beskrivning med färgkarta

Jag stickade ytterligare en provlapp för att testa mönster till en halskrage på restgarn från Muggeboda-koftan jag stickade för ett par år sedan. Jag älskar projekt där jag får klura och använda restgarner. Och här har jag garn i många färger, det kan nog bli fint.

En lärorik kurs. Jag har upptäckt att det är en process att ta sig från en idé till ett färdigstekta plagg. En provlapp är mycket mer än bara ett test av stickfastheten. Funderingar på olika sticktekniker gör man bäst i bara ljust och mörkt garn, först därefter funderar man på färgsättningen.

Jag har inte hunnit smälta alla intryck än. Veckan gav både kunskap och njutning. Och många fina minnen, inte minst den underbara känslan av att sitta och sticka tillsammans med andra, ofta i tystnad, men också allt trevligt prat vid måltider och fikapauser.

En stickkurs på Sätergläntan igen ...

För tre år sedan gick jag en kurs på Sätergläntan för första gången och nu var det dags igen!

"Prunkande mönster ur stickningens historia" med Ivar Asplund som kursledare. En inspirationskurs! 

Så stod det i informationen och det stämmer verkligen!

Veckan gav mycket kunskap och trevlig samvaro med andra "sticknördar" i en härlig miljö, god mat, vackert väder och som sagt inspiration i mängd utifrån stickade plagg från 16-, 17- och 1800-tal.

Vi hade en bildvisning varje dag för att studera historiska plagg och Ivar lärde oss verkligen att syna dessa i sömmarna. Han hade egna provlappar och även hela plagg att visa upp.

En av kursdeltagarna hade med sig denna fantastiska kofta, som någon i släkten stickat. 

Vi besökte biblioteket, där vi (med vantar på!) fick nypa i de plagg som fanns i samlingarna och bläddra i mängder av stickböcker. 

Mönsterstickade ärmar i traditionella färger 

Vi såg flera bilder på plagg, där ett livstycke försetts med stickade ärmar. 

Ett 1700-talsplagg från Hälsingland
Bild från  DigitaltMuseum

Vi testade olika tekniker: aviga maskor för att få djup i stickningen, dubbelstickning för att få inverterad fram- och baksida. Vi stickade på strumpstickor och rundstickor, runt eller fram och tillbaka. Vi lärde oss nya sätt att lägga upp och maska av. 

Allt börjar med en idé, stickor och lite garn ...

Vi studerade blommönster, bårder och olika inramningar. Nejlikor var ett vanligt mönster på 1700-talströjor.

Ivars stickning med nejlikor utifrån en bild på  DigitaltMuseum

 Originalet är en mycket sliten tröja från Halland
Bild från DigitaltMuseum

Vi fick göra egna varianter på nejlikor. Att ha en kant med rutor längst ner var vanligt. Efter en egen variant av rutor började jag sticka fyra olika nejlikor i blå nyanser från mörkt till ljust blått.

Under 1600-talet rådde tulpanmani och denna provlapp som Ivar stickat, har mönster från en helt fantastisk tröja i gult silke.

.

Tulpanmönster och rutig nederkant på denna tröja i silke
Bild från DigitaltMuseum

Det kan bli vackert med strukturstickning i enfärgat också. De här åttabladsrosorna fanns på en tröja från senare hälften av 1700-talet, även den från Halland. Här vet man  t o m vem stickerskan var (Pernille Christiansdotter).  

Mönsterstickad bomullströja 
Bild från DigitaltMuseum

Det pågick samtidigt sex andra kurser och på torsdagens eftermiddag fick vi gå runt och se vad de andra höll på med. Många olika intressanta hantverk och arbete i olika material: slöjd i papper, näver och trä, sömnad och smide. 

Näver och papper 

 Trä -  "Magiska askar"

Sömnad - "Historiska kjolar"

Smide

Hur gick det då med stickningen? Blev det några "prunkande mönster"? Jovisst!

I slutet av veckan hade det blivit många provlappar, ibland små konstverk 

Några hann sticka klart mindre plagg, såsom mössa eller handledsvärmare. 

För mig blev det några provlappar och mängder av idéer. Jag lärde jag mig att sticka dubbelstickning med både räta och aviga maskor, att göra lettisk fläta och att applicera olika mönster.

Nejlikor i flytande blå nyanser
Dubbelstickning av tulpanmönster 

Kan du se konturerna av katter i inverterade färger? 

En mycket inspirerande vecka tillsammans med andra "sticknördar" i en härlig miljö! Vilken gemenskap man kan få när man delar ett intresse! En vecka att minnas!

En härlig stickhelg i Strömstad

Bohus Stickning var temat för helgen, arrangerad av Pernille Silfverberg på Angoragarnet. 

Vi fick ta del av stickningens spännande historia, dels genom dokumentärfilmen "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé", dels genom intressanta föredrag. Och så fick vi förstås prova på att sticka själva.

Resultat av stickkursen - mitt bidrag längst ner till höger 

Jag har stickat en kofta i Bohus Stickning förut, och i det inlägg jag skrev då, står ganska mycket om dess historia, så jag länkar till det avsnittet och kompletterar här med några bilder.

Tänk att denna Emma Jacobsson, landshövdingefru i Göteborg, kunde dra igång detta nödhjälpsarbete: Engagera så många kvinnor, få dem att sticka dessa variationsrika mönster, konsthantverk i högsta kvalitet. Karin Askberger berättade om hur stenhuggarnas hustrur på så sätt kunde få lite extra inkomster till hushållet. Emma startade föreningen Bohus Stickning år 1939, och år 1949 var nästan 900 kvinnor involverade. Många orter hade ombud, dit stickerskorna lämnade sina tröjor. Emma granskade plaggen och var det inte perfekt, fick det göras om.   

I alla små orter fanns stickombud 

Emma Jacobsson med några Bohuströjor
Pernille Silfverberg berättar

Stenhuggararbetare framför Svinesundsbron, som började byggas 1939
Karin Askberger håller föredrag om lokal kulturhistoria

Emma Jacobsson samarbetade med flera olika designers. Det som kännetecknar Bohus Stickning är att oket har många färger i näraliggande nyanser och att slätstickningen bryts av aviga maskor då och då, vilket ger relief åt mönstret. Vi fick veta mycket om arbetet att återskapa modeller och producera materialsatser utifrån original. Nu är det Pernille som arbetar med detta, och hon är väldigt noga med att följa originalet in i minsta detalj. Det gäller färgnyanser (inte helt lätt, samma färgnummer kan visa sig vara olika) och det gäller stickteknik, montering och knappar.  Inte tumma på kvalitén! (Vad skulle Emma ha sagt?)

I mitten en återskapad modell, de två runt om är båda original,
dock inte med identiska färgnyanser

De flesta tröjor och koftor stickas i ett tvåtrådigt angoragarn, 50 % angora och 50 % merinoull. Angoraullen kommer från Pernilles egna kaniner. För två år sedan besökte jag hennes "öppet hus i kaninstallet", och då fick jag se alla hennes kaniner och hur en klippning går till. Nu hade hon en av sina kaniner med sig, så vi kunde klappa den och känna på pälsen. 

Vi var 18 stickande damer som deltog i helgens event. I coronatid gäller det att hålla avstånd, vilket gjorde det svårare för Pernille att visa och svara på våra många frågor. Det som stod till buds var en kamera ovanför Pernilles bord, där bilden projicerades på väggen. Vi fick många tips och råd och tiden gick alldeles för fort. När vi besökte Pernilles butik Skattkistan, var vi många som ville köpa stickpaket.

Stickhelgen ägde rum på Scandic Laholmen, med vacker utsikt, fina rum och en utmärkt restaurang med mycket god mat. Speciellt desserterna var så visuellt tilltalande, att de måste hamna på bild.

Utsikt från mitt hotellrum 

Smaklig kaka till kaffet vid lunchen

Äppelpaj med vaniljglass - tjusigt dekorerad

Att ta sig med bil till Strömstad tar över 6 timmar och det är viktigt att ta pauser. När det var dags för lunch hamnade jag på en rastplats med konstnärlig utsmyckning. Denna Lilla människa som satt där och dinglade med benen. Tanken var att ge besökaren ro att stanna och meditera en stund. Och det fungerade för mig.

    

  

Några bilder från vackra Strömstad vill jag också dela med mig av.

Scandic Laholmen syns i bakgrunden 

Det pampiga stadshuset från 1917 syns på långt håll  

Jag hann inte med någon tur till Kosteröarna - fortsättningskurs nästa sommar?