Bohus Stickning - en spännande saga

Tänk att Bohus Stickning startat som nödhjälpsarbete i Bohuslän på 1930-talet.

När stenhuggeriarbetarna blev arbetslösa gick deras hustrur till landshövdingskan Emma Jacobsson och bad om hjälp. Skulle de kunna utföra någon sorts hemarbete och bidra till familjernas försörjning? Sticka kunde ju alla kvinnorna till husbehov och så blev det. Det ordnades kurser i landshövdingebostaden. Kvinnorna stickade hemma - först enklare mönster - sedan denna speciella Bohus Stickning: dyra plagg som bara såldes i vissa butiker såsom NK i Stockholm.

Märket i tröjan garanterade prima kvalitet

Lyssna på intervjun med Viveka Overland från Bohusläns museum och läs mer: Bohus Stickning – en spännande saga.
Viveca Overland har skrivit boken Bohus Stickning på nytt - The Revival med både svensk och engelsk text. Där finns också flera stickmönster.

Visst är det en spännande saga - i tre akter:

• 1939-1969
  De trettio åren med nödhjälpsarbete under Emma Jacobssons ledning. Nerläggningen hade flera orsaker: svårigheten att få tag på ull med kvalitet, konkurrensen med de nya syntetmaterialen och möjligheten för kvinnorna att få mer välavlönade arbeten.
• 1999-2013
  Solveig Gustafssons arbete med att återskapa mönster, färga garn och sälja stickpaket. Slit-och -släng hade avlösts av miljömedvetenhet och ett växande intresse för konsthantverk.
• 2013-
  Pernille Silfverberg tar över. Hon har egna kaniner som hon klipper för hand. Garnet till tröjorna är en blandning av 50 % angora och 50 % merino (fårull från Nya Zeeland). Fortfarande står kraven på kvalitet högst på agendan. Pernille gör också nya mönster. Ni som följer min blogg har sett bilder på en väst jag stickat - det ett fint exempel på Pernilles egen design

Det är något särskilt med Bohus Stickning (som det står i bokens förord). Jag kände det som en utmaning att ge mig i kast med ett plagg. Svårt att välja - det finns så många vackra mönster. Det blev    Blå dimman i koftvariant. Jag har stickat det mångfärgade oket och en bit på bakstycket. Ett härligt garn på tunna stickor och en långsam stickteknik. Aviga maskor då och då ger relief och mjukar upp övergången mellan färgerna. Oket har åtta färger i nyanser som går över från den ena till den andra och bottenfärgen är mörkblå. Jag valde att sticka oket runt för att klippa upp sedan och göra resårframkanter. Men tydligen gjorde man inte så i originalstickningen.

Det är två färger på varje varv som regel, men på ett varv var det faktiskt tre färger. Tänk om detta skulle inträffat på ett varv stickat från avsigsidan; det är supersvårt att spänna trådarna lagom hårt. På just detta varv missade jag faktiskt några aviga maskor och orkade inte riva upp. Det är inget jag själv kan se, men hade det varit ett hemarbete på Emma Jacobssons tid är risken stor att det hade upptäckts och lett till avdrag på lönen.