tisdag 28 november 2017

Flera stickprojekt på gång

Nu är det som det ska vara: flera nya stickprojekt på gång! Olika krävande vad gäller koncentration, belysning etc;  det är viktigt att alltid ha ett "sticke" som passar!

Projekt nr 1
På Syfestivalen träffade jag Pernille som driver företaget Angoragarnet. Hon föder upp kaniner, klipper deras ull, spinner, färgar och stickar. Gården ligger i närheten av Strömstad. Senare läste jag om henne i tidningen Turist. Där fick man bl a veta att hon är en sjökapten som sadlat om, "intresset för knopar övergick till stickning". På Syfestivalen sålde hon främst material till tröjor och mössor i Bohusstickning. Men jag blev mest förtjust i en väst hon stickat med dubbelstickade kanter, kunde inte låta bli att köpa garn och mönster.

Det gick väldigt långsamt att komma igång med den dubbelstickade nederkanten. Jag har provat på dubbelstickning förut, men har ingen större vana på det. Man slår upp dubbelt så många maskor som behövs enligt storleken, varannan maska stickas avig och hamnar som rät på baksidan. I den rutiga kanten måste man dessutom byta färgernas plats på fingrarna efter 6 maskor. Och jag behöver använda sticka nr 2 för att få rätt masktäthet, smått och pilligt alltså.

Men fint blir det, och det blir ett härligt ludd! Efter att nederbården är klar fortsätter jag nu med rutmönstret i kanterna och stickar slätstickning på resten med sticka 3.  Kantmaskorna har jag på separata kortare rundstickor, det är lite spretigt men känns ändå bättre än strumpstickor, tycker jag.

Vackert med den dubbelstickade kanten
Projekt nr 2
När jag gick stickkursen för Ivar Asplund, visade han några böcker som olika stickdesigners gett ut. Marianne Isager var en av dem. Hon hade i en herrtröja utnyttjat byte av dominant färg som en effekt. Jag blev förtjust i den, fick tag på hennes bok på tyska och efter att min man valt färger har jag satt igång.

Det grå garnet är Drops Karisma, fyrtrådigt ullgarn, och det lila är Gotlandsgarn, tvåtrådigt  av gotländsk pälsull och lite merinoull från Falklandsöarna. Jag stickar alltså hela tiden med en maska grått, en maska lila, men låter respektive färg var dominant i olika områden. Helt otroligt att det kan bli så stor skillnad.
Projekt nr 3
På söndag (1 advent) ska Bålsta kammarkör sjunga på julmarknaden i Skokloster slott. Vi ska stå utomhus och ha någon röd detalj i vår klädsel. Alltså skickade jag efter tjockt julrött garn för att  sno ihop en halsduk tills dess. Idag kom garnet med posten.
Några varv hann det bli medan lunchen värmdes. Stickor nr 9 och 300 g grovt garn, visst blir det bra? Tid och garntillgång får bestämma hur lång den blir!

tisdag 14 november 2017

Berwaldhallen firar Sandström 75 år

Jag måste berätta om en helt underbar konsert i Berwaldhallen i fredags. Det var samtidigt ett firande av Sven-David Sandström som nyss fyllt 75 år.  En ung israelisk dirigent, Omer Meir Wellber ledde orkestern genom att dirigera livfullt med hela kroppen. Från rad 4 syntes väl hur hans engagemang smittade orkestern till stor inlevelse i musiken.


Sandström blev intervjuad av Boel Adler före konserten. Han berättade att numera tillkommer nya verk som resultat av en fråga han fått. Han svarar alltid ja när han bli tillfrågad om att skriva. Och den här gången var det pianisten Peter Friis Johansson som frågat. Beställningsverket hade fått titeln Five Pieces for Piano. Det var första gången verket framfördes i Stockholm. Sandström försöker komma bort från det traditonella konsertbegreppet, i stället för satser väljer han ordet pieces.
Peter Friis Johansson till vänster
Sven-David Sandström är en otroligt produktiv tonsättare. Han har skrivit i alla genrer: stora verk, men även körsånger och annat i mindre format. I programbladet fanns ett uppslag med uruppföranden i Berwaldhallen, hela 19 st, det första år 1974. Dessutom har flera verk haft urpremiär på annat håll.

Ett par av de senast tillkomna stora verken har jag hört (och skrivit om här i bloggen): Requiem i Berwaldlhallen år 2013 och Matthäus-passion i Uppsala domkyrka 2014. Och att han fyllt 75 betyder inte att han är "färdig". En trombonkonsert är på gång och kommer att uruppföras nästa år.


Sandströms kompositionsstil har ändrats under åren. På den gamla 50-lappens baksida fanns ett utdrag av  partituret till ett tidigt verk, Bilder för slagverk och orkester. Det var inte notskrift i vanlig mening utan grafisk notation, sådant som det experimenterades med på 1960-talet. Men den modernistiska fasen har han lämnat, nu skriver han "vackert", tänker i klanger mer än i notskrift. Hans nyskrivna stycke Five Pieces for Piano var klangrikt och vackert med ständiga växlingar i en dialog mellan orkester och solist. Pianospelet var till största delen förlagd till det övre registret.

Förutom detta verk bjöd kvällen på mycket annat intressant. Efter paus släcktes ljuset i konsertsalen ner, en mindre grupp ur orkestern kom in under spöklikt improviserande. Det var inledningen till Alfred Schnittkes stycke med den spännande titeln Moz-Art à la Haydn. Här var det fullt av citat från Mozarts musik kombinerat med påhittighet à la Haydn. Avslutningen var som i Avskedssymfonin: musikerna lämnade scenen en efter en och kvar till sist stod dirgenten och dirigerade framför en tom tyst scen. Läckert!

Som avslutning fick vi höra Symfoni nr 9 av Sjostakovitj, skriven 1945. Den var tänkt att bli en hyllning till Sovjetunionens seger i kriget, men det är lätt att förstå att den inte gillades av Stalin och hans gäng. Inga körer, inga patriotiska hyllningar, utan istället en lättsam virtuos musik med viss ironi, väldigt rolig att lyssna till.

Jag och många med mig lämnade Berwaldhallen med ett leende på läpparna och mycket musik i hjärtat!

söndag 12 november 2017

Lärorik stickkurs

Fyra onsdagkvällar har jag och en väninna gått stickkurs i garnaffären Litet nystan i södra Stockholm. Kursen som hette Sticka mönster med två färger gav både kunskaper och inspiration i stickningens ädla konst. Lärare på kursen var Ivar Asplund, både kunnig och pedagogisk och med en klok inställning till hur man "ska" göra. En felstickning kan vara lärorik och i stället för att prata om fel kan resultatet kallas "egen design".

Upplägget med fyra kvällar med några veckors mellanrum var superbra. Det fanns tid att träna mellan kurskvällarna och komma med frågor nästa gång.
  1. Uppläggning och olika sätt att hålla trådarna
  2. Steekar (maskor att klippa i) och flotteringar (trådar på baksidan som måste bindas då och då)
  3. Säkra och klippa steekar
  4. Foga ihop "axlar" och plocka upp maskor
Alla dessa moment fick vi träna i en stickning, slutprodukten blev något som kan likna en miniväst. En utmärkt idé: att bara slå upp maskor en gång och sedan träna olika moment allteftersom. Och i varje moment har vi fått prova olika tekniker, för att jämföra hur det känns, upptäcka för- och nackdelar och bedöma resultatet. Olika personer hittade olika favoritmetoder.
Efter fyra kurstillfällen är resultatet som en liten miniväst.
Här syns skillnad på de två hopstickade "axlarna"
I det blå-grå-randiga fältet har jag varierat vilken av färgerna som är dominant
Ivar har stickat massor. Han berättade att han alltid har många projekt på gång. Han visade flera tröjor han stickat, kommenterade tekniker, visade på vad som var både bra och dåligt.

Jag passade på häromdan att befästa kunskaperna genom att klippa i ett par vantar som jag stickade på skoj av överblivet melerat garn, när jag var inne i en vantperiod. De var så långa och därmed besvärliga att använda. Jag hade tanken redan då att det skulle vara bra med ett sprund, men det blev inget förrän nu. Efter att jag markerat mittmaskan och säkrat med virkade smygmaskor på båda sidor, tog jag till saxen. Efteråt plockade jag upp maskor och gjorde en i-cord som avslutning. Riktigt lyckat om jag får säga det själv.