Mycket kultur och historia att ta till sig i Warszawa

Nästan var man än är i Warszawa ser man Kulturpalatset, stadens högsta byggnad. När den stod klar 1955 var den till och med Europas högsta. Vår guide påpekade titt som tätt under våra dagar i Warszawa att palatset står fortfarande kvar. Meningarna är delade om dess "skönhet". Många vill ha bort byggnaden, "Stalins gåva". Vår guide hörde nog till dessa, förmodligen mest för att den minner om förtryck.

Kulturpalatset

Warszawa har en brokig historia. Staden har härjats vid många tillfällen och drabbades särskilt svårt under andra världskriget, då den blev nästan totalförstörd. Men man har byggt upp Gamla stan i sin forna glans, helt fantastiskt att se. Man har bland annat tagit hjälp av 1700-talsmålningar av staden, gjorda av Bernardo Bellotto (Canaletto). Gamla stan är klassat som världsarv.

Charmiga husfasader i Gamla stan

Jag besökte Warsaw Rising Museum, ett museum som öppnade 60 år efter upproret, för att hedra de som kämpade och dog för ett oberoende Polen och ett fritt Warszawa. Det var ett krävande museum, jag hade inte Polens historia aktuell. Man kunde gå genom museet och följa de 63 dagarna, varje dag representerades av almanacksblad att riva av och läsa på (om man kunde polska). I montrarna i övrigt fanns dock mycket information även på engelska. Det handlade förstås mycket om det krigiska skeendet mot nazisterna men också om civilbefolkningens vanliga liv. Det var många besökande (detta museum är ett av de få som har öppet på måndagar), många skolklasser, så det blev lång kö för att se den korta 3D-simuleringen av en flygning över Gamla stan efter kriget. I ett hörn av museet fanns ett café med charmig 40-tals-inredning.

En modell av en gata i Warszawa 1944 uppbyggd i museet

Museets café

På en rundtur genom stan åkte vi genom det forna judiska ghettot. Före andra världskrigets utbrott var ungefär en tredjedel av stadens invånare judar. En liten del av muren finns kvar. Just nu låg där blommor sedan 19 april, dagen för ghettoupprorets början år 1943.

En del av ghettomuren

När man reser till Warszawa passar det ju att ha litteratur av en polsk författare som reselektyr. Jag hade med mig På vår gata av Isaac Bashevis Singer (1904-1991). Den handlar om den unge Singer som växte upp i en judisk familj på Krochmalnagatan åren före första världskriget. Jag såg på kartan att det var nära Allhelgonakyrkan, där vi hade konsert.  Den här boken är en novellsamling med berättelser från barndomen. På den tiden var Polen inte självständigt utan delat mellan Ryssland, Tyskland och Österrike. Författarens far var rabbin, domare och andlig ledare. Han hade en rabbindomstol i lägenheten och dit kom folk från kvarteret och bad om råd i sina liv, där förrättades bröllop och beviljades skilsmässor. Och den lille pojken lyssnade, funderade och fantiserade, säkert en bra grogrund för att bli författare. Singer fick nobelpris 1978.

Det finns fler kända personligheter, som har bott i Warszawa. Marie Curie (1867-1934) föddes på gatan Freta strax norr om Gamla stan och jag besökte hennes födelsehus, numera museum. Hon är den enda kvinna som fått två nobelpris, både i fysik och kemi. När det gäller fysik så är det bara två kvinnor som fått nobelpris, Marie Curie (1903) och Maria Goeppert-Mayer (1963). Hon forskade om det då nyupptäckta fenomenet radioaktivitet och upptäckte ett par radioaktiva grundämnen. I museet fanns en del av hennes laboratorieutrustning och det är inte svårt att förstå att hon fick skador och avled på grund av den joniserande strålningen.

Marie Curie - utställningen i hennes födelsehus

Den mest berömde Warszawabon genom tiderna är nog Frederic Chopin (1810-1849), som levde här halva sitt korta liv. Han har fått ett monument i den vackra Łazienkiparken. Vid förra besöket i stan hade vi turen att avnjuta en pianokonsert där.

Palatset på vattnet

Konsert vid Chopinmonumentet år 2005

Det lilla gulliga barockslottet Pod Blacha var stängt för renovering vid förra besöket. Där finns en stor utställning av orientaliska mattor

Pod Blacha (Tin-roofed Palace)

Utställningen med orientaliska mattor, här bönemattor

Om vi hade varit kvar en dag till så hade jag velat besöka Zacheta, en pampig byggnad som numera är centrum för samtida polsk konst. Just nu pågår där bland annat en imponerande textilutställning, The splendour of Textiles. Min man var där och här är några av hans bilder:

Zacheta, numera centrum för samtida polsk konst

Roliga textila idéer: Ett virkat radhus ...

... och en klänning av slipsar

Hade min mans slipsförråd varit större, hade jag kanske knyckt idén ...

Stor körmusikhelg i Warszawa

Det blev en mycket fin upplevelse att göra Mozarts Kröningsmässa i Warszawa.
Bålsta kammarkör, Evivakören och Walentinakören från Finland sjöng tillsammans med Cantores Sanctae Barbarae, orkester och solister från Warszawa i  Allhelgonakyrkan (Wszystkich Swietych) i söndags.

Allhelgonakyrkan

Kör och orkester vid konserten 

Det är en speciell känsla att göra den här sortens körprojekt. Man har övat in ett körverk på hemmaplan, så träffas man och känner direkt att det fungerar att sjunga tillsammans. De finska körsångarna var svensktalande, men polackerna var inte så glada för att prata engelska, och ibland var det svårt med kommunikationen. Men sjunga på latin tillsammans gick alldeles utmärkt.Vi fick en liten lektion i  polska, hur man uttalar bokstäverna, och vi fick försöka på en sång, det var riktig tungvrickning! Vissa bokstäver har små skrivtecken över, under eller ovanpå, vilket anger olika uttal. Jättesvårt! Det enda jag minns nu är att ett överstruket l uttalas som w. (Jag har alltså uttalat både deras flod, Wisła, och deras valuta, złoty, fel förut.)

Kören övar på fredagkvällen 

Zbigniew Szablewski, vår dirigent, ser nöjd ut. 

Körerna hade egna konserter i två olika kyrkor på lördagskvällen. Vi och Evivakören sjöng i samma kyrka. Vi sjöng ett svenskt program med mycket sommarlängtan i. Damkören Eviva visade sig vara av mycket hög klass och imponerade med sin fina klang i krävande tonsättningar av latinska mäss-satser av olika tonsättare. Det sista stycket de sjöng, Alleluja av R. Kekkonen var en fantastisk upprepning av detta enda ord i olika rytmer och klanger och stor variation i dynamik.

Så här såg affischen ut

Bålsta Kammarkör 

Evivakören 

Vi och den polska kören sjöng också vid gudstjänsten i Lutherska församlingskyrkan. Kyrkan påminde om Eric Ericsonhallen (f d Skeppsholmskyrkan), fast denna var betydligt större. En imponerande cirkulär kyrksal med en 58 meter hög kupol och mycket fin akustik. På grund av den långa efterklangen kändes en långsam version av Kedrovs Vår Fader helt fantastisk.

Lutherska församlingskyrkan 

En av de vackra glasmålningarna i kyrkan

När körsångare träffas blir det mycket spontansjungande förstås. Speciellt vid avskedsmiddagen sjöngs det friskt. Körledarna byttes om att leda och vi upptäckte att vi hade mycket gemensam repertoar med de finska körerna. Givetvis sjöng vi Haydns sång om vänskap, där sista versen lyder:

Fröjd det mig ger att du finns i världen

att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

Körsång är en gåva! Och att det är hälsosamt att sjunga i kör, det har faktiskt forskningen visat!