Minnesvärda septemberdagar i Bergen

 

Bergen är som bekant känt för regnväder, men vi bjöds på strålande sol flera dagar i rad! Vi var 19 glada stickare som rest dit för att uppleva Bergens Strikkefestival, frossa i garn, sticka och inspirera varandra. 

På torsdagen gjorde vi en utflykt. Först till Hillesvåg Ullvarefabrikk där vi fick en genomgång av fabrikens historia och därefter en intressant rundvisning av allt från insamling av ull via rengöring, kardning, spinning och färgning till garnhärvor i butiken. 

 

 

 

Efter besöket i garnbutiken fanns det lite tid för stickning i solskenet.

Därefter åkte vi till House of Oleana, där vi fick se deras tillverkning av vackra plagg. De har dels maskiner som stickar paneler, alltså fram-och bakstycken och ärmar separat som sedan sys ihop, dels nya 3D-maskiner som stickar hela enfärgade plagg. Efteråt görs manuell kantning och kontroll av det färdiga plagget. Om plagget inte blir godkänt, rivs garnet upp och används på nytt. Plaggen är tänkta att hålla i generationer. Man kan lämna in ett plagg för lagning om så behövs. 

Tröja maskinstickad i ett stycke

   

Noggrann manuell kantmontering

 

Fredagen var vi ute på garnsafari hela dagen. Tänka sig att staden har sju garnbutiker på gångavstånd.En av dem ligger faktriskt inne på stationen. Vilken omtanke om resenärerna! 

     

Och så kom helgen med Bergens strikkefestival som anordnades i textilindustrimuséet i Salhus ett par mil norr om stan.Vi hade festivalpass och kunde utnyttja det till att lyssna på föredrag och besöka utställningsmontrarna och förstås köpa garn. 

   

  

Från ett av föredragen, "Strikk for naturen"

Utatällningslokalen var inte så stor och många garnproducenter fick samsas om utrymmet.  För min del blev det ett planerat inköp och ett oplanerat. Det sistnämnda var garn till en ljus tröja i en ovanlig konstruktion. Jag tog en bild av designern. Det är tröjan till höger på bilden som jag föll för.  

Jag och min väninna Ulla ville också undersöka konstutbudet i Bergen. En oväntat intressant utställning hittade vi på Bryggens Museum. Den hette "Forteljingar i tråd". Tio stora mattor med motiv från en medeltida ballad, det hade tagit 25 år för konstnären Ragna Breivik att väva dem. Vilket konstverk, så detaljrikt och vackert vävt på egenfärgade garner.  

Ragna Breivik i vävstolen

 

Även konstmuseet var intressant. Där visades utställningen Nordmandsdalen, som fått namnet från  skulpturparken vid Fredensborg slott i Danmark, där statyerna visar inte bara maktens män utan även vanligt folk i Danmark-Norge under 1700-talet  Här fick vi se skulpturer i olika material och storlek. I en annan byggnad beundrade vi en stor samling målningar av Edvard Munch.

En vacker samling porslinsfigurer

E Munch: Inger på stranden (konstnärens yngsta syster)

På lördagmorgonen tog Ulla och jag en promenad uppe på Bergenhus fästning från 1200-talet. 

 

Lägg till allt detta en trevlig samvaro med andra stickare, goda middagar tillsammans, och du förstår att jag är nöjd med resan.

Minnena kommer att stanna kvar länge. Garnet jag köpt räcker till flera projekt. 

Vilken vacker stad Bergen är! Några i gruppen hade varit kloka nog att förlänga resan, komma en dag före eller stanna en dag efter.

Spanienresan, några intryck

En tiodagarsresa  i Spanien med konst som tema, kunde det vara något? Jag hade lockats av bilder på spännande arkitektur och jag blev inte besviken.

Resan började i Bilbao, en stad som har förvandlats från en industriell hamnstad till ett kulturellt centrum, mycket tack vare det välkända Guggenheimmuseet, designat av Frank Gehry. Byggnadens sönderbrutna former är täckt med plattor av titan, som glänser och ser ut som mjukt siden. Framför museet står blmsterhunden Puppy 12 m hög av Jeff Koons. Skulpturen har sin egen trädgårdsmästare. Blommorna byts ut två gånger om året. 

Inne i museet finns mycket både modern och samtida konst. Den här installationen såg ut att vara en stor grå vävnad med en stadssiluett nertill, men den visade sig vara gjord av återvunna metallkapsyler, trots sin tyngd vackert böljande. Konstnären var från Ghana. 

Byggnadens interiör är imponerande men svår att fånga på bild. Just nu pågår en Hilma af Klint-utställning. Jag har sett utställningen i Stockholm, och det var intressant att se vilken betydelse rummet har, när konst visas. Tavlorna upplevdes mindre här än på Moderna museet, samtidigt som konstnärens utveckling av vissa motiv framstod tydligare, då man kunde se flera verk på samma buktiga vägg. De ”Altarbilder” som i Stockholm visades i ett mörkt rum saknade lite av sin andliga dimension när de hängde på de ljusa väggarna här.

Några av Hilma af Klints bilder i sviten "Svanen"

Det bjöds konst även utanför museet. En av Louise Burgeois´spindlar "Maman" till höger

Resan gick vidare med buss mot Zaragoza. Vi gjorde ett stopp vid Museo Würth strax utanför Logrono. En rik industrifamilj har satsat på konstsamlingar med gratis inträde på flera håll i världen. Nuvarande temporära utställning visade konst av Georg Baselitz, dels grovhuggna roliga träskulpturer, dels tavlor. För att få folk att sluta leta motiv i hans konst vände han ofta motivet upp och ner.  

 

Vi åkte genom ett känt vinodlingsdistrikt, Rioja, där flera vingårdar är ritade av världskända arkitekter. 

Marques de Riscals vingård, design F Gehry

Vingården Ysios, design S Calatrava

Det var lätt att se att det var samma arkitekt som varit i farten på Marques de Riscals vingård som på Guggenheimmuseet. Förutom det arkitektoniska fick vi också njuta av en lunch på gårdens restaurang  (1*Michelin). Ysios vingård var stängd, men vi njöt av hur en annan välrennomerad arkitekt, Salvador Calatrava, fångat upp jordens och himlens färger och gett taket formen av böljande vinrankor. (Calatravas design har jag sett förut på närmre håll: Turning Torso i Malmö är ett av hans verk)

I Zaragoza fick vi uppleva den stil som kallas mudejar-ararkitektur, dels i de två katedralerna vid torget, dels i Aljafería-palatset, ett historiskt moriskt fort som senare blev ett kungligt residens. Det påminde om Alhambra, såg nyare ut men var faktiskt äldre. 

Basilika de Nuestra Senora del Pilar sedd från floden Ebro

Aljafería

Efter ett par dagar tog vi snabbtåget till Barcelona. Där har jag varit förut, så det blev viss igenkänning, inte minst stilen på de modernistiska husfasader som Antoni Gaudí ritat. Han undvek räta linjer, istället lät han sig inspirerades av naturens former, vilket för att hans verk upplevs så harmoniska.

Casa Battló, 

fönster inifrån och 

utsmyckning på taket

  

Sagrada Família, Gaudis ännu ofullbordade mästerverk är imponerande. Kyrkans spiror reser sig högt över staden, och de intrikata detaljerna både inuti och utanpå byggnaden är hisnande. När jag var där år 2009 var kyrkorummet delvis en byggarbetsplats, jag minns att det stod skottkärror och cementblandare i ett hörn. Interiören upplevde jag nu som helt magnifik. På fasaden och högsta tornet pågår fortfarande arbete. 

Vi kom också i kontakt med en annan arkitekt, samtida med Gaudí, men med en annan arkitektonisk stil. Domènech i Montaner använde sig mer av symmetri och geometriska former. Palau de la Música Catalana, ett fantasiskt vackert "musikpalats", är ett av hans mästerverk. Konsertsalen är helt överdådig med sina organiskt böljande former, vackra mosaiker och färgglada glasfönster för att inte nämna den enorma glaskupolen. Förra gången var jag här på konsert, nu blev det en guidad visning av huset. 

Vi besökte förstås också Joan Miró Foundation, där Mirós konst visas i ett vackert galleri. Det här färgglada vävda konstverket täckte väggen från golv till tak.

När vi lämnade Barcelona ett par dagar senare med buss gjorde vi en avstickare i berglandskapet Priorat. Viner härifrån har internationell kultstatus. På den äldsta vingården Scala Dei blev vi serverade lunch vid långbord utomhus, vi njöt av härlig frisk luft och god mat i den lantliga miljön. Vingårdens historia går tillbaka till 1100-talet, då kartusianermunkar byggde ett kloster och anlade vingårdar här. 

 

Vi åkte buss vidare till Valencia, resans slutdestination. Vänner och bekanta hemma undrade säkert hur det skulle gå med min resa, när de såg bilder från översvämningarna några dagar tidigare. Så fint att vi kunde genomföra resan enligt plan. 

Valencia hade mycket oväntat att bjuda på när det gäller konst från olika epoker. Man blir chockad när man kommer in i kyrkan San Nicolás och ser det som med rätta kallas "Valencias sixtinska kapell". Målningarna är yngre än i Rom, detta är 1600-tal och barockstil.

På stadens moderna museum fanns en alldeles nyöppnad utställning av Juana Francés (1924-1990), som i sin konstnärsutveckling gått från enkla naivistiska porträtt via stora abstrakta dynamiska målningar till att skapa konst med gamla elektronikkomponenter. 

    

Den permanenta utställningen med Julio Gonzales skulpturer var också intressant. Det visades hur han arbetade med att gå från en målning till en förenklad skiss till en smidesskulptur: Han hade bl a temat "Kvinna och spegel" i flera varianter. 

J Gonzales: Kvinna med spegel

I utkanten av Valencia har Santiago Calatrava skapat ett enastående kulturcentrum. Den större byggnaden ser ut som ett valskelett med ett stort öga, operabyggnaden ser ut som en hjälm. Materialet är glas, stål och betong med dekorationer i vitt och blått kakel. Här finns vetenskapsmuseum, akvarium, IMAX-biograf, planetarium, trädgård, opera och mycket annat. Designen är fantasieggande samtidigt som den funktionell. 

Operan längst till vänster

Föreställningen vi skulle sett på operan ställdes in, det är kanske inte läge att spela glättig operett när Spanien har landssorg. Det märktes att Valencia hade färre turister än vanligt, men vi som var här kunde njuta av behagligt väder och sitta ute och äta glass i början av november.

Det här var ett axplock av alla upplevelser i konst och arkitektur under resan. En blandning av tradition, modernitet och kreativitet. Många fina minnen att spara.