Opera och cirkus möts på Folkoperan

Satyagraha betyder "Sanningens väg" och är namnet på en opera av Philip Glass. Den skrevs redan 1979 men har faktiskt aldrig satts upp i Sverige förrän nu.
Min tidigare bekantskap med Philip Glass var musiken till filmen Koyaanisqatsi (som betyder "Världsförvandling"). Jag minns den suggestiva minimalistiska musiken som nästan hypnotiserade mig.

Jag visste att Satyagraha handlade om Gandhi och blev först frustrerad när jag läste i programmet. De scener som beskrevs var fragment av händelser under Gandhis tid i Sydafrika, och de kom inte ens i kronologisk ordning. Och varför hette akterna Tolstoj, Tagore och King? Men så började föreställningen och det stod något om att släppa kravet på att förstå. Det här är ingen linjär berättelse, mer en poetisk upplevelse.

Operan är skriven på sanskrit och ska inte översättas till något begripligt språk. Och när man väl kommit in i lyssnandet är det faktiskt befriande att slippa försöka uppfatta en text eller läsa på textmaskin. Text och musik smälter ihop. Musiken är extremt minimalistisk, dvs samma små motiv upprepas om och om igen, man blir nästan hypnotiserad. Rytmerna kommer från den indiska musiken. De små förändringarna som kommer gör att man reagerar. Det kan vara en liten tonal förändring eller att man lägger till ett slag i takten. Stråkorkester, kör och solister framför denna mycket krävande musik.  Lyssnaren invaggas i den tidlöst repetitiva musiken, men så kommer den där lilla förändringen och man nästan rycker till.

Gandhi tillbringade en del av sitt liv i Sydafrika, där han kämpade mot rasismen och de orättvisor indiska arbetare utsattes för. Hans sätt att tackla problemen var ett aktivt icke-våld. I varje akt projiceras någon livsvisdom ur Bahavagita, det mytologiska diktverk som är viktigt för hinduismen.


Sångarna agerar inte mycket, agerandet står Cirkus Cirkör för. Gandhi representeras t ex både av en akrobat och en sångare. Cirkusartisterna går på lina, snurrar i hjul, jonglerar, hoppar från gungbräden ... Helt otroligt vilken tillit de måste ha till varandra.

Cirkus Cirkörs stora röda nystan känns igen från deras föreställning Knitting Peace och nystandet finns med även här som en meditativ process. I sista akten kommer en stor spinnrock in i för att påminna om att Gandhi propagerade för att indierna skulle spinna och väva egna bomullskläder; det skulle slå  ekonomiskt mot det brittiska etablissemanget i Indien. Spinnrockshjulet har blivit en symbol för Indiens frigörelse från Brittiska samväldet och finns med på flaggan.

Jag hittade på youtube ett avsnitt från tredje akten av Satyagraha.  Sätt dig bekvämt, klicka på bilden, blunda och lyssna i 8 minuter så får du ett fint exempel på Philip Glass`minimalism.


Nu när jag läst mer i programmet vet jag att Glass velat relatera Gandhi till andra historiska rättvisekämpar. Därav namnen på operans akter.
Författaren Leo Tolstoj påverkade Gandhi i tankarna om icke-våld (Gandhi grundade en kooperativ gemenskap, Tolstoj farm, i Sydafrika).
Rabindranath Tagore fick nobelpriset i litteratur 1913, han var god vän till Gandhi och stödde honom i kampen för Indiens befrielse från det brittiska kolonialväldet.
King är förstås Martin Luther King, som var starkt influerad av Gandhi. Båda mördades på grund av sina arbeten för samförstånd mellan raser och religioner.

Folkoperan ska ha en eloge för ännu en annorlunda uppsättning. Opera och cirkus förstärkte varann och smälte ihop med den suggestiva musiken.

Att sticka fred - är det möjligt?

Konstutställning, annorlunda cirkusföreställning och fin naturupplevelse - ett besök på Artipelag i mellandagarna var givande. 

Det vackra Artipelag i vinterskrud

Den aktuella konstutställningen hade namnet Här/Nu. Titeln anspelar på det direkta mötet mellan konstverket och betraktaren. Konst ska upplevas i nuet. 10 nordiska konstnärer hade blivit tilldelade ett visst utrymme i konsthallen att göra vad de ville på. När utställningen är slut ska verken upphöra att existera och väggmålningarna ska målas över. 

John Kørner: Tripoli Lampidosa (t h)

Karin Mamma Andersson: Borgarklassens diskreta charm (t v)

På kvällen var det dags för Knitting Peace, en intressant annorlunda föreställning med Cirkus Cirkör, en nycirkusgrupp med egen gymnasieutbildning. Här var det trådar, knutar, härvor, rep, trassel och en och annan röd tråd.

Jag har sett Cirkus Cirkör en gång förut med i princip samma föreställning. Det var på Confidencen 2012. När jag tog fram det gamla programbladet såg jag att då hette pjäsen Knitted Piece. Tydligen var det redan då tänkt att följas upp med en ny uppsättning. Olika lokaler ger olika förutsättningar. Jag gillade föreställningen nu också, även om överraskningsmoment uteblir, när man ser något för andra gången. Men jag upptäckte å andra sidan nya saker.

Kopplingen till fred var tydligare nu

Innan föreställningen börjar ... 
tjockt garn och händerna som stickor

Välförtjänta applåder efteråt

En överraskning var den pågående stickningen vid ingången till teaterlokalen. Alla möjliga stickade alster samt nystan med vitt garn, stickor och virknålar, det var bara att fortsätta där någon annan slutat. I programhäftet inbjöds man också att skicka in bidrag och svara på frågor som på tavlan

• Varför stickar du? 
• Vad strävar du efter? 
• Går det att sticka fred?

Här ger Lene och jag vårt bidrag till stickandet. 
Det kändes bra att jag hade en hemstickad kofta på mig.

Kaffeservis och tårta, allt stickat.
Ser du de första bokstäverna i ordet Peace?

Jag har funderat på hur jag själv skulle svara på frågorna. Jag stickar för att det är både rofyllt och kreativt att skapa ur enkla material. Det finns en härlig drivkraft i en nypåbörjad stickning, en strävan att åstadkomma något fint. Möjligheterna i ett garnnystan är oändliga. Sticka fred? Symboliskt i alla fall: En enskild maska är inget, men många maskor blir som ett starkt nätverk. 

Det är inne att sticka. Jag gick nyligen med i en Facebook-grupp Online Stickcafé med över 17000 medlemmar!

Konst ute i naturen

Berghällen (Bådan)
naturens konstverk inne i resturangen

Trassel eller en rak tråd? Det är frågan.

Så stod det i programbladet på Cirkus Cirkörs föreställning Knitted Piece på Confidencen (Ulriksdals slottsteater i Stockholm).

En annorlunda upplevelse där de unga artisterna använder sig av garn på alla sätt: stickar med händerna som stickor, slår knutar både på garn och på sig själva, cyklar med enhjuling på lina samtidigt som de spelar fiol, klättrar och dansar i trasslet ...
Så här kunde en dräkt se ut! Passar väl fint i den gamla 1700-talsteatern?
Kolla fler bilder här!
Gruppens nästa projekt heter Knitting Peace - tänk vad stickning kan åstadkomma!