Vilken härlig jacka det blev!

Jag såg denna jacka uppstickad i olika färger på Syfestivalen i höstas och tyckte den röda varianten var så fin! Små små prickar av grönt och blått i det röda ullgarnet. Lotta Blom (Tant Kofta) berättade hur man valkar och får en tät härlig jacka, i stil med en fleecetröja, men nu i ull i stället för polyester. Jag tyckte det verkade intressant och jag köpte hennes häfte Sticka och valka.

Strax före jul beställde jag garn (Soft Donegal Tweed) i färgen Röd Confetti och bestämde mig för att sticka med dubbelt garn.
Jag började med att sticka två likadana provlappar enligt instruktion i häftet. Förutom att mäta stickfasthet gav provlapparna möjlighet att testa olika tekniker (tillfällig uppläggning, osynliga ökningar och minskningar, rätstickad kant och kant till dragkedja). Den ena provlappen tvättade jag i maskin, 40 grader fintvätt.

När provlappen torkat mätte jag dels stickfastheten (18 maskor på 10 cm), dels hur mycket den krympt på längden (10 cm krympte till 8,5 cm, dvs 15% krympning).  Utifrån detta gjorde jag beräkningar enligt instruktion i häftet.

Jackan stickades uppifrån och ner, fram och tillbaka på en lång rundsticka, så det var lätt att göra kontrollmätningar efter hand. Därefter ärmar, sedan kragen och allra sist två fickor som syddes på.

Sedan kom det spännande ögonblicket då jackan skulle in i tvättmaskinen. Efter en tvätt i 30 grader krympte den nästan inte alls, (jag hade råkat välja Ylle 30 grader) så det blev en tvätt till, men nu i  Fintvätt 30 grader (efter ett telefonsamtal till Lotta Blom). Nu blev den riktigt bra i storlek, och den blev precis så där tät som jag ville ha den. Sedan valkade jag framkanten, dvs tvättade den med såplösning och rullade kanterna mot vasken, för att få extra krympning där och tillika en stadig kant. 

På Kims Handarbeten i  Kungsängen fanns dragkedja i precis rätt röd färg och nu är den på plats. Så har ser jackan ut med dragkedjan helt uppdragen!

Det är en härlig modell som jag är väldigt nöjd med. Kul dessutom att jag valde ett rött garn, jag som alltid brukar falla för blått!

En körupplevelse utöver det vanliga!

Mörkerkonsert, vad är det? Jo, man sitter i totalt mörker och lyssnar på en konsert. I det här fallet var det Allmänna Sången i Uppsala som framförde en konsert i en biosalong, där man noggrant sett till att det blev totalt mörker. Till och med nödutgångsskyltarna var övertäckta, men det stod vakter vid dessa, beredda att agera vid behov. Publiken fick instruktion av dirigenten att, förutom att stänga av sina mobiler, ta av sig sina klockor så att inget skulle störa mörkret.

Lamporna släcktes för att sedan inte tändas förrän konserten var slut och kören försvunnit ut. På grund av vad jag hörde, tror jag att koristerna stod fördelade på båda sidor, men flyttade sig under konserten. Det fanns också en violinist med, som stod framme vid scenen.

Konserten innehöll förutom mer eller mindre kända körsånger även olika soloinpass, fraser av melodier, talade repliker och ljudeffekter. Med knäppningar, prassel och klappningar åstadkom kören ett väldans regnväder med åskdunder, så jag hukade mig i biostolen, det var effektfullt till max! Bland körsångerna fanns den underbara strama sången The Lamb av John Taverner (egentligen en julsång), en festlig studentikos dryckesvisa Om ett hundrade år och ett vackert arrangemang på I denna ljuva sommartid för att nämna några.

Någon bild har jag inte att lägga ut, vi såg ju inget. Inte ens efter ett rejält applåderande kom kören in. Ett gäng svartklädda ungdomar stod vid utgången och i foajén, de tog emot enkäter och gav oss chans att prenumerera på deras nyhetsblad, det var alltså de här personerna som gett oss denna fantastiska konsert!

En mycket välsjungande kör, vackra röster och skicklighet att framföra konserten utan att kunna se vare sig noter, dirigent eller varandra! Här är en länk till körens hemsida med bild på kör och dirigent. Där står att läsa att "Allmänna Sången är Skandinaviens äldsta akademiska kör, grundad 1830". Det kan ju låta lite mossigt kanske, men mer nytänkande och kreativt än det här får man leta efter!

I presentationen av konserten stod några frågor:

• Vad hör du när du inte ser? 
• Vilka sinnen aktiveras när synen tas bort? 
• Varifrån kommer musiken? 

Det jag upptäckte var att hörselsinnet var på max. Stereoupplevelsen och textuppfattningen blev starkare. Hostningar från en i publiken störde mig mer än på en vanlig konsert. I början kom jag på mig med att sitta och blunda, men det var ju onödigt. Nu efteråt känns det som att minnet av konserten är mer svårfångat, inga synminnen att knyta det till. Musiken är en konst som inte kan fångas materiellt, den finns bara i nuet!