En härlig stickhelg i Strömstad

Bohus Stickning var temat för helgen, arrangerad av Pernille Silfverberg på Angoragarnet. 

Vi fick ta del av stickningens spännande historia, dels genom dokumentärfilmen "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé", dels genom intressanta föredrag. Och så fick vi förstås prova på att sticka själva.

Resultat av stickkursen - mitt bidrag längst ner till höger 

Jag har stickat en kofta i Bohus Stickning förut, och i det inlägg jag skrev då, står ganska mycket om dess historia, så jag länkar till det avsnittet och kompletterar här med några bilder.

Tänk att denna Emma Jacobsson, landshövdingefru i Göteborg, kunde dra igång detta nödhjälpsarbete: Engagera så många kvinnor, få dem att sticka dessa variationsrika mönster, konsthantverk i högsta kvalitet. Karin Askberger berättade om hur stenhuggarnas hustrur på så sätt kunde få lite extra inkomster till hushållet. Emma startade föreningen Bohus Stickning år 1939, och år 1949 var nästan 900 kvinnor involverade. Många orter hade ombud, dit stickerskorna lämnade sina tröjor. Emma granskade plaggen och var det inte perfekt, fick det göras om.   

I alla små orter fanns stickombud 

Emma Jacobsson med några Bohuströjor
Pernille Silfverberg berättar

Stenhuggararbetare framför Svinesundsbron, som började byggas 1939
Karin Askberger håller föredrag om lokal kulturhistoria

Emma Jacobsson samarbetade med flera olika designers. Det som kännetecknar Bohus Stickning är att oket har många färger i näraliggande nyanser och att slätstickningen bryts av aviga maskor då och då, vilket ger relief åt mönstret. Vi fick veta mycket om arbetet att återskapa modeller och producera materialsatser utifrån original. Nu är det Pernille som arbetar med detta, och hon är väldigt noga med att följa originalet in i minsta detalj. Det gäller färgnyanser (inte helt lätt, samma färgnummer kan visa sig vara olika) och det gäller stickteknik, montering och knappar.  Inte tumma på kvalitén! (Vad skulle Emma ha sagt?)

I mitten en återskapad modell, de två runt om är båda original,
dock inte med identiska färgnyanser

De flesta tröjor och koftor stickas i ett tvåtrådigt angoragarn, 50 % angora och 50 % merinoull. Angoraullen kommer från Pernilles egna kaniner. För två år sedan besökte jag hennes "öppet hus i kaninstallet", och då fick jag se alla hennes kaniner och hur en klippning går till. Nu hade hon en av sina kaniner med sig, så vi kunde klappa den och känna på pälsen. 

Vi var 18 stickande damer som deltog i helgens event. I coronatid gäller det att hålla avstånd, vilket gjorde det svårare för Pernille att visa och svara på våra många frågor. Det som stod till buds var en kamera ovanför Pernilles bord, där bilden projicerades på väggen. Vi fick många tips och råd och tiden gick alldeles för fort. När vi besökte Pernilles butik Skattkistan, var vi många som ville köpa stickpaket.

Stickhelgen ägde rum på Scandic Laholmen, med vacker utsikt, fina rum och en utmärkt restaurang med mycket god mat. Speciellt desserterna var så visuellt tilltalande, att de måste hamna på bild.

Utsikt från mitt hotellrum 

Smaklig kaka till kaffet vid lunchen

Äppelpaj med vaniljglass - tjusigt dekorerad

Att ta sig med bil till Strömstad tar över 6 timmar och det är viktigt att ta pauser. När det var dags för lunch hamnade jag på en rastplats med konstnärlig utsmyckning. Denna Lilla människa som satt där och dinglade med benen. Tanken var att ge besökaren ro att stanna och meditera en stund. Och det fungerade för mig.

    

  

Några bilder från vackra Strömstad vill jag också dela med mig av.

Scandic Laholmen syns i bakgrunden 

Det pampiga stadshuset från 1917 syns på långt håll  

Jag hann inte med någon tur till Kosteröarna - fortsättningskurs nästa sommar?