Här var det tovat!

Det ligger i tiden att vara resurssnål, att ta tillvara ... Och det är vad jag har gjort de senaste veckorna.
Här är resultatet:

Det började med att jag fick några hg ljust ullgarn av en väninna. Vad skulle jag göra av det? Kanske ett nytt par tovade vantar? Förra gången blev det ju lyckat. Jag köpte garn och mönster på en syfestival för några år sedan och blev så nöjd med mina musikinspirerade vantar. Jag lyckades så bra att jag t o m fick en beställning på ett par liknande.

Det ullgarnet jag fått visste jag ingenting om. Jag undrade hur bra det skulle passa till tovning, men det var väl bara att prova. Jag stickade ett par rejält stora vantar med stickor nr 5. Man vet ju aldrig hur mycket det krymper i tvätten, men det föll väl ut. Mycket garn kvar, ska jag kanske göra ett par sockor? Jag använde ett enkelt mönster från Järbo garn. Fortfarande fanns mycket kvar av det garn jag fått och varför inte komplettera med egna restgarner från koftor och sjalar jag stickat i ull? Efter två par sockor och fem par vantar så är garnet i princip slut.

Men de tovade alstren måste ju piffas upp med något. Att brodera är egentligen inte min grej, men jag lånade ett par böcker på biblioteket och såg att det kunde bli väldigt fint när man broderar på ylle. Törs jag prova? I boken Brodera på ylle på Hemslöjdens förlag fick jag de här uppmuntrande orden: "Det är bara att släppa taget om vad som är rätt och fel, vackert eller fult. Dina stygn är, som din handstil, helt personliga. Vissa dagar skriver du finare än andra dagar. Precis så är det med broderiet också." (sid 8, 68).

Jag fick många idéer när jag bläddrade i böckerna. Där beskrevs också olika stygn och sömmar. De flesta var bekanta från skolslöjden: stjälksöm, kedjesöm, plattsöm osv. Och så satte jag igång, hur roligt som helst! En ny teknik som jag använde en del var att göra små knutar: man lindar tråden ett par tre varv om nålen, innan man sticker ner den alldeles intill där tråden kom upp. Det blev en dekorativ detalj, som jag använde då och då.

Sockorna ska jag behålla, de minsta passar mig och de som är lite större får bli gästtofflor. Vantarna ska jag ge bort, min väninna som gav mig så mycket garn ska få ett par.

Garnlagret är nu nästan tomt. Det känns bra med tanke på att det i oktober är Syfestival i Stockholm, där frestelsen att köpa nytt garn brukar vara stor ...