Storartad Östersjöfestival!

I år var jag en flitigare konsertbesökare på Östersjöfestivalen än jag brukar. Jag hade turen att vinna två biljetter i deras quiz och min man hade som tack för ifylld enkät angående deras abonnemangsserier fått ytterligare en biljett, och sådant måste ju utnyttjas!

Den största upplevelsen var utan tvekan Schönbergs Gurrelieder i Konserthuset i söndags. Helt fantastiskt, troligen den mäktigaste konsert jag hört. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Scenen och körläktaren fylld av över 300 medverkande och detta i ett helt utsålt konserthus! Esa-Pekka Salonen var suverän dirigent. Lite svårt att höra solisterna från andra balkongens sida, de var ju inte dubblerade som både orkester och kör var. Det är ett verk som sällan framförs, just för att det krävs enorma resurser. Till exempel fyra harpor!

Pressbild, foto: Jan-Olav Wedin

Före konserten höll Katarina Lindblad en fin presentation av Arnold Schönberg, hans liv och hans musik. Tänk att han var i princip autodidakt och blev en milstolpe i 1900-talets musik! Han står i gränsen mellan romantiken och modernism, mycket av det han skrev är atonalt. Musiken saknar ett "hemma", det finns ingen tonart att landa i. De flesta tycker nog att hans tolvtonsmusik är svår att ta till sig. Alla 12 tonerna i skalan är lika mycket värda. Katarina jämförde med konst av t ex Kandinsky, där det inte finns ett tydligt centrum i bilden utan man kan fästa blicken lite varstans. Schönberg ägnade sig faktiskt åt måleri och umgicks med flera konstnärer, bl a Kandinsky.

Schönbergs annorlunda musik blev inte alls väl mottagen när den kom, däremot fick Gurrelieder stora ovationer redan på premiären i Wien 1913. Här finns mycket kvar av romantikens tonspråk, även om det finns några antydningar åt det nya, t ex talsång, som Schönberg använder i andra verk.

En nöjd dirigent efter konserten 

Några av solisterna vid avtackningen

De andra konserterna då? 

Carl Nielsens Klarinettkonsert med Martin Fröst och Rickard Strauss Heldenleben var höjdpunkterna på måndagens konsert. Heldenleben hade jag inte hört förut, en symfonisk dikt om en hjältes (Strauss själv?) öde med olika ledmotiv där han utnyttjar den stora orkesterns olika klanger.

På fredagen fick vi möta den estniska dirigenten Anu Tali. Hon har tillsammans med sin tvillingsyster startat orkestern Nordic Symphony Orchestra. Flera nyskrivna verk framfördes med kompositörerna närvarande. Av musiken före paus var violinkonserten Distant Light (som fått ge namn åt kvällens konsert) mest intressant, komponerad av den lettiske tonsättaren Peteris Vasks. Efter paus spelades Sjostakovitjs symfoni nr 10, där han (liksom i annan musik han skrivit) lagt in sitt "D Ess C H" som sin signatur. 

Anu Tali

Peteris Vasks intervjuas av Niklas Lindblad

En konsert med Blåsarsymfonikerna på söndagseftermiddagen hann jag också med. Den hade titeln Desperate Housewives. Enbart kvinnliga kompositörer, några från 1800-talet, hustrur till kända kompositörer: Clara Schumann och Alma Mahler som båda komponerade men som hamnat i skuggan av sina män. Speciellt Alma Mahler hade svårt att bli accepterad som "tonsättarinna". Det som jag uppskattade mest på konserten var dels en sång av Rebecka Clarke, en av de första kvinnliga orkestermusikerna, dels spännande nutida musik av isländska Björk arrangerad för röst och blåsare av dagens dirigent Hans Ek.

Östersjöfestivalen grundades 2002 av Esa-Pekka Salonen. Syftet är dels att skapa kontakter och framföra musik från de olika länderna kring Östersjön, med orkestrar, solister och körer från olika länder, dels att diskutera miljöproblem och arbeta för en hållbar miljö i Östersjöområdet. Världsnaturfonden WWF anordnade debatt mellan unga forskare och representanter för olika myndigheter. Maria Wetterstrand inledde och pratade om kortsiktiga och långsiktiga mål och hur de ofta står mot varandra. För miljöpolitiken krävs att man kan se längre än till nästa val.