Först till kvarn ...

Saltå Kvarns café

Grötfrukost på Saltå kvarn i fredags kl 9! Man åker ju inte dit bara för att äta gröt, men den här helgen kunde man få Smaka på Saltå, ett arrangemang för miljö och hållbarhet med flera intressanta programpunkter Jag gillade deras morotsgröt, gjord på havregryn, rågflingor och linfrön, tillsammans med morotsjuice, som gav gröten en läcker färg.

Vi fick visning av kvarnen och fick veta lite om dess historia. Det hela startade i källaren på ett behandlingshem för pojkar med psykiska funktionshinder. Ett steg i behandlingen var att ge dem ett hälsosamt bröd. Ryktet om det goda brödet (och doften!) spred sig och butikerna runt om ville köpa. Det ledde till att Saltå Kvarn startade 1964. Den lilla kvarnen vid ån ersattes så småningom av en rejält hög byggnad.

Nuvarande kvarnbyggnad

Säden köps in från odlare i närheten. Man ger odlarna bonus för att de ägnar sig åt ett klimatsmart jordbruk. Det bästa är ett kretsloppsjordbruk, där antal djur balanserar mot storleken på spannmålsodlingen. Efter att vi tagit på skyddsrock och plastmössa fick vi en rundvandring med kvarnchefen. Mjölet är fortfarande stenmalet, dvs sädeskornen mals mellan stenar, även om man nu använder modern teknik. Många tunga lyft har ersatts av robotar. Man försöker vara miljömedveten på alla sätt, t ex tar man tillvara havreskal, som man använder som bränsle till uppvärmning av lokalerna. Här utlovas rent mjöl i påsen: inga tillsatser, inte ens askorbinsyra som finns i det konventionella mjölet.

Dinkel och havre

Mjölet mals...

... rinner ner i påsar ...

... som kontrollvägs

Numera bakar man inte brödet här utan i Bromma. Jag köpte inget bröd, eftersom jag gillar att baka själv. Däremot köpte jag flera påsar mjöl och en bok som Saltå Kvarns bagarmästare Manfred Enoksson skrivit. Den heter Bakverkstan och innehåller både teori och praktik. Nu ser jag på den sida jag länkat till att det är en "handbok för hantverksbagare och surdegsnördar" och jag hör väl kanske till den senare gruppen ...

Järna rosteri bjöd på kaffeprovning. Ett ovanligt smakrikt mellanrostat kaffe, hemligheten låg tydligen i den långsamma rostningen. Eftersom jag nyss varit på Kaffefestival kände jag mig lite kunnig och kunde ställa frågor om de olika processerna från kaffebuskens bär till färdigrostad böna.

I närheten ligger Kulturcentrum Järna, tidigare kallat Rudolf Steiner-seminariet. Det är lätt att förstå att naturen gav inspiration till målaren Bruno Liljefors, som bodde och hade sin ateljé i Vita huset. Nu används huset av Rudolf Steinerhögskolan. Verksamheten är inspirerad av antroposofi, en sorts andlig filosofi, där man betonar harmoni mellan människa och natur.

Vita huset

Arkitekturen på de nyare byggnaderna är mycket speciell både vad gäller färg och form. Här finns utbildning på olika stadier från förskola och uppåt, grundad på Waldorfpedagogik, liksom ett kulturhus med konsertsal.

Eurytmihuset

Kulturhuset

Konsertsalen

Hela området upplevs som en rofylld oas. I trädgården finns dammar och vattentrappor för biologisk avloppsrening.  En helt underbar miljö att strosa omkring i.

Vattentrappa och dammar

Här finns en helhetssyn på odling och natur såväl som på människa och miljö. Vi blir alltfler på vår planet och ska maten räcka till krävs att vi tar tillvara på ett bättre sätt än vad vi gjort hittills. Om vi skulle fördela jordens samlade odlingsbara mark rättvist mellan alla människor, skulle vi enligt denna informationstavla få 2000 kvadratmeter var, men i Sverige har vi en kosthållning som kräver det dubbla och det är förstås inte hållbart.

När vi kom hem kunde jag inte motstå frestelsen att sätta en surdeg och idag har jag testat ett av bokens recept. Resultat: två härliga bröd med frasig skorpa och mjukt inkråm med mycket smak!