Då var det 1 september 1985. När ärkebiskop Werkström bankat tre gånger med sin kräkla på kyrkporten var det dags för stor invigningsfest. Jag minns att han sa att det var 700 år sedan det senast invigdes en kyrka i Håbo Pastorat. Vi är väl försedda med medeltida kyrkor: Övergran, Yttergran, Kalmar, Häggeby och Skokloster. Det är Skokloster kyrka som är yngst, alla de andra är från 1100-talet.
Vilken jättesatsning detta var för 30 år sedan!
Bålsta är ju ett relativt nytt samhälle, det växte starkt under 1960- och 1970-talen och behovet av lokaler för pastorsexpedition, barnverksamhet och gudstjänstliv inne i samhället blev allt större. På platsen där
Kyrkcentrum byggdes fanns en folkpark och dansbana fram till början av 1970-talet. När kyrkan köpte tomten byggde man först tillfälliga baracker, som fick namnet Parkgården. Och nu står alltså Kyrkcentrum här sedan 30 år.
Det har firats jubileum i dagarna tre. På fredagskvällen var vi ca 150 personer, många klädda i 80-talets mode, som njöt av en middag där smakerna också framkallade minnen. Ensemblerna
La Femme och
Oktavia medverkade och vi fick ett allsångshäfte med 80-tals-hits. Där fanns också sången
Tänd ett ljus för jordens barn, med en finstämd text som fortfarande känns aktuell. En stor personalkör sjöng först en välkomstsång och senare under kvällen
34:an med en ny fyndig text (för här ska det inte rivas, utan hellre byggas till när byggnaden går vidare mot 40!).
|
Personalkören gjorde succé |
|
Personalen stod för serveringen,
här kyrkoherden i dåtidens slipsmode |
Kvällen avslutades med discomässa, komplett med discokula och rökmaskiner. Nya tider kräver nya former. Sedan Kyrkcentrum byggdes har det hunnit komma ny psalmbok (1986) och flera tillägg, det senaste
Psalmer i 2000-talet. Musikern Olle Eilestam var i sitt esse och det svängde om psalmer och mässmusik.
|
Från discomässan
med prästerna Kristina Uggla och Fredrik Ollila |
Idag söndag var det jubileumsgudstjänst i Kyrksalen. Predikan blev en dialog mellan två av våra präster. Mia Jaederfeldt frågade Lars-Olof Eklund vad han tyckte var viktigast med Kyrkcentrum. Var det inte själva byggnaden? Kanske var det klockstapeln och de två kyrkklockorna som ringer samman? Mia höll upp ett vackert skrin som hon påstod innehöll det viktigaste. Var det månne verksamhetsberättelsen för pastoratet? Mikael Rutersten, organist, kom stickande med ett inpass om att skrinet nog innehöll nyckeln till orgeln. När Mia sen öppnade skrinet blev det lite fniss. Det innehöll en spegel. Poängen var att det viktigaste i Kyrkcentrum är människan som kommer dit!
En festdag som denna var det fullsatt i kyrksalen och extra mycket sång och musik. Mikael Nahnfeldt förgyllde med trumpetsolo.
Bålsta Kammarkör och Gospelkören
Heavenly Joy medverkade med körsång i olika stilar.
|
Bålsta Kammarkör under Gunnar Klums ledning |
|
Maggan Olsson leder båda körerna i gospeln Oh happy day |
Vid samkvämet efteråt hölls en del tal. Många tankar gick säkert till Bengt Ångman, som var kyrkoherde när det begav sig, och var en drivande kraft för att bygget skulle bli av. Jag minns att det vid sammankomster i Parkgården i slutet av 70-talet togs upp kollekt som skulle gå till klockstapeln och klockorna i det kyrkcentrum som var hans stora vision. 1980 tog det fart på allvar med en byggnadskommitté. En arkitekttävling utlystes och flera arkitektfirmor hade lämnat in förslag. Det förslag som vann hette "Böjt i trä". Formen på kyrktorget är byggt så att den lite påminner om en dansbana. Arkitekten Jan-Ove Fogelberg hade tackat ja till inbjudan att komma idag och han berättade att han minns det här som ett stort, ganska unikt projekt.
|
Några tidningsklipp från när det begav sig |
|
Programbladet då och nu |
Kyrksalen fick idag sitt nya namn. Det har varit en tävling och många förslag hade kommit in. Det namn kyrkorådet fastnat för var
Magdalenasalen. Det kan härledas från Maria från Magdala, kanske är det hon som syns på altartavlan sittande vid korset i triptyken
Kristusträdet, gjord av uppsalakonstnären
Olof Hellström. De som lämnat in det vinnande förslaget var Mia Jäderfelt och Olle Eilestam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar