lördag 4 april 2015

Sidenvägsresan - kontakt med tidig naturvetenskap

Sidenvägen var inte bara ett nät av transportleder där varor bytte ägare, utan också kommunikationsleder som gav tillfällen till utbyte av tankar och idéer. Olika folkslag kom i kontakt med varandra. Man tog till sig nya idéer. Kunskaper om uppfinningar och tekniska innovationer spreds, böcker översattes. Namn på några personer som förknippas med matematikens och astronomins historia dök upp på resan i Uzbekistan och Turkmenistan.

Al Khwarizimi, som omnämns i många matteböcker, hedras med en staty i Khiva. Han föddes där i slutet av 700-talet och var en av den islamiska kulturens mest ryktbara matematiker. Han tillhörde den grupp vetenskapsmän som arbetade i Vishetens hus i Bagdad. Han skrev flera böcker om matematik, både i aritmetik, algebra och trigonometri. Han förklarade finessen med positionssystemet, byggt på de nio indiska siffrorna och en symbol för tomrum (nollan). Syftet med hans böcker var praktiskt, att lära ut beräkningar människor behövde för att klara ekonomi, jordbruk och annat vardagligt. Ett ord i titeln på en av hans böcker i algebra (al-jabr, som syftar på en operation i samband med ekvationslösning) har just gett upphov till ordet algebra. Al Khwarizimi kallas ibland "algebrans fader". Algebran är den arabiska matematikens viktigast bidrag, som ledde till en revolutionerande utveckling jämfört med den grekiska matematiken som huvudsakligen handlade om geometri.
Al Khwarizimi
(ca 780-850)
I en park i Asjgabat, Turkmenistans huvudstad, hittade jag den här statyn. Jag tyckte jag kände igen namnet. Och det stämde: Al Biruny var både matematiker, astronom och geograf kring år 1000. Han skrev om trigonometri och astronomi, men också ett större geografiskt arbete om Indien. Han diskuterade tidigt möjligheten att jorden roterar kring sin egen axel och beräknade jordens omkrets med god precision. Trigonometrin använde han både för astronomiska beräkningar och för geometriska problem på jordytan som t ex att bestämma riktningen mot Mekka.
Al-Biruny
(973-1048)
I Samarkand kom vi i kontakt med Ulugh Beg, som grundade ett lärdomscentrum där i tidigt 1400-tal. Ulugh Beg madrasan (den äldsta av de ståtliga byggnaderna vid Registantorget) har mycket imponerande mosaikdekor. Där fanns plats till åtminstone 100 studenter och Ulugh Beg gav själv föreläsningar i matematik och astronomi. 
Ulugh Beg Madrasa
Ulugh Beg lät också bygga ett på sin tid oöverträffat observatorium. Med hjälp av en kvadrant (använd som sextant) med nästan 40 m radie bestämde man med stor noggrannhet solens, månens och planeternas positioner och dygnets längd. Ulugh Beg och hans skola kartlade över tusen stjärnor och hans stjärnkatalog blev ett standardverk ända in på 1600-talet i Europa. Ulugh Beg favoriserade naturvetenskap jämfört med politik och religion och kom därför i konflikt med islam. Han blev mördad på grund av sin forskning och hans observatorium förstördes. (Galilei var inte den förste som råkade illa ut för konservativa auktoriteter.) En rysk arkeolog stod för utgrävningarna i början av 1900-talet. Den del av bågen som låg under jord är bevarad och visas. Att den låg djupt nergrävd i backen bidrog säkert till god stabilitet och därmed noggranna mätvärden.
Ulugh Beg
(1394-1449)
Portalen till Ulugh Begs observatorium
Resterande del av Ulugh Begs instrument
Modell av Ulugh Begs observatorium
Ulugh Begs stjärnkatalog
När vi beskriver västerlandets idéhistoria missar vi ofta det arabiska inflytandet. Det blev tydligt för mig på den här resan att mycket lärdom kommit härifrån.

Inga kommentarer: