Ketchup-effekten

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting ... och sen kommer allt på en gång. Så kan det bli när man har flera stickprojekt på gång samtidigt.

 

Bohuskoftan var för varm att ha i knät alla de dagar som temperaturen låg över +30°. Då var det skönt att sticka med tunt mohairgarn och grova stickor och skapa maskor med mycket luft i.

Blå dimman är designad av Kerstin Olsson 1965 och sedan återskapad av Pernille Silfverberg och Solveig Gustafsson 2016. Kerstin Olsson var anställd vid Bohus Stickning, grundat av landshövdingskan Emma Jacobsson. Hon komponerade ofta mönster med många nyanser och lät mönstret glida ton i ton. I Blå dimman används åtta färger förutom bottenfärgen. Jag har skrivit mer om Bohus Stickning i ett tidigare inlägg.

Jag rundstickade oket för att slippa sticka aviga varv med flera färger. Efter att ha klippt upp oket, fortsatte jag enligt mönstret: bakstycke, ärmar och framstycken ner till resåren. Sedan stickade jag framkanterna ner till resåren och hakade på med resten av maskorna. En fördel var att på detta sätt blev all resår stickad med samma tunna sticka.

Den ljusa koftan är stickad enligt ett mönster i Allt om handarbete nr 05/2018, design Ellen Holm. Jag stickade i Sandnes Tynn silk mohair och Rauma lamullgarn.  Enkel teknik, bara rätstickning och lyfta maskor, gav en våffelaktig struktur.

 

Mohairgarnet visade sig inte räcka och det var dessutom restnoterat, därför valde jag att korta ärmarna. Jag valde att virka stolpar i det andra garnet och avsluta med fasta maskor med mohairgarnet i stolparna. Jag blev väldigt nöjd med resultatet. Och så var det bara två gram kvar av garnet! En liten knapp högst upp kan knäppas i övre stolpen. 

Så här lite garn blev över!

Nu undrar ni väl om jag blir sysslolös i kväll? Nej då, jag besökte Östergötlands ullspinneri i somras, såg Britt-Marie Cristofferssons utställning och köpte lite Visjögarn.